Uppsatsen; Inskolningens pedagogiska innehåll av Borg, Liza & Dahlgren, Therese handlar om det pedagogiska innehållet i sexårsverksamhetens inskolning. Vårt syfte är att undersöka vilka inskolningsprocesser som används i sexårsverksamhet samt att undersöka pedagogernas uppfattningar om det pedagogiska innehållet i inskolning. Vår undersökning baseras på intervjuer av pedagoger samt tidigare forskning och litteratur. Som grund för uppsatsen har vi valt att sätta fokus på individanpassad inskolning. Vi har utgått från frågeställningarna: Vilka uppfattningar har pedagogerna i sexårsverksamheten om det pedagogiska innehållet i inskolningen och anser de att inskolningen är individanpassad? Kan pedagogernas egen uppfattning kring det pedagogiska innehållet i inskolningen variera från pedagog till pedagog? Har pedagogerna funderingar på en alternativ inskolningsprocess? I undersökningen intervjuades två förskollärare, två barnskötare och en lärare. Resultatet visade att alla var nöjda med deras pedagogiska innehåll i inskolningen, men det fanns delade åsikter huruvida det var individanpassad. Det visade sig att pedagogerna i sexårsverksamheten inte hade någon större kännedom om styrdokumentens inbladning i inskolningsprocessen. / The pedagogical content of the acclimatization period -Teachers thoughts about the structure in preschool

Abstract   I Sverige är strävan om en likvärdig förskola fundamental för att kunna uppfylla dess kompensatoriska uppdrag men enligt Skolinspektionens (2018) rapport visar det sig att likvärdigheten inte uppnås. Då brännpunkten för en likvärdig utbildning enligt Persson (2015) är de pedagogiska relationerna blir det en kontrovers eftersom förskollärarna får ett alltmer utökat uppdrag utanför barngruppen. Vi identifierade därmed ett mellanrum vi tyckte var intressant att utforska och vårt syfte blev därför att undersöka förskollärares förutsättningar för att skapa och upprätthålla de pedagogiska relationerna för en likvärdig utbildning. För detta använde vi oss av kvalitativa intervjuer där det relationella perspektivet blev vår ledstång genom analysen. Vi valde detta perspektiv då det är en praktiknära ansats som kunde hjälpa oss att synliggöra möjligheterna för de pedagogiska relationerna.   Vårt resultat synliggör vikten av de strukturella förutsättningar för att skapa den balans som behövs för att kunna uppfylla hela förskolläraruppdraget. Den specifika skepnad som de pedagogiska relationerna enligt Persson (2015) har blev därför bristfällig i empirin. Slutsatsen som föreföll var att de strukturella faktorerna påverkar förskollärarnas möjligheter att utföra hela uppdraget vilket i sin tur leder till svårigheter att upprätthålla de pedagogiska relationerna för en likvärdig utbildning.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur den pedagogiska måltiden används som ett undervisningstillfälle om kost med barnen och hur pedagogerna belyser kostens betydelse för barnen under måltiden. Metod: Studien genomfördes med hjälp av intervjuer och videoinspelningar som primärt följde pedagogens roll vid den pedagogiska måltiden. Teori: Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, där språket framställs ha stor betydelse. Samspel mellan pedagog och barn är en central del för barnens utveckling och möjlighet till skapande av ny kunskap. Resultatet: Studien visar att deltagande pedagoger är samstämmiga om att den pedagogiska måltiden ska vara glädjefylld och skapa ett klimat där barn känner sig trygga och inkluderande. Men också vad den pedagogiska måltiden kan erbjuda för möjligheter till barns lärande för att belysa deras förståelse för vikten om kost och dess betydelse. Utvecklingen av barnens språkkunskaper visade sig ha en stor betydelse, då samtalen var en central del under måltidssituationerna. Samspelen bland barnen under måltiderna skapade nya kunskaper och erfarenheter med varandra. Resultaten redogör även pedagogernas uppfattning om vikten av en lugn och trygg miljö, där barnen ska få känna matro och träna på att bemästra olika artefakter, som en väg till att bli mer självständiga individer. TAKK-korten visade i resultatet ha en stor betydelse för att samtala både verbalt och icke-verbalt om kost, färger och artefakter. Slutligen visar resultaten hur pedagogerna uppmuntrar barnen till att utöka sina smakpreferenser genom att tillsammans prova maten på ett lustfyllt sätt. De benämner också vikten av att äta hälsosamma måltider, för att kroppen ska orka med att leka och utföra de aktiviteter som sker under dagen.

Uppsatsen "Klimatförändringar i klassrummet" undersöker hur lärare på lågstadiet hanterar utbildning kring klimatförändringar. Studien är inriktad på att förstå lärarnas kompetens och självsäkerhet när de undervisar om detta ämne. Forskningen har använt både kvalitativa och kvantitativa metoder, inklusive intervjuer med tio legitimerade lärare och enkätundersökningar för att samla data om lärarnas erfarenheter, uppfattningar och behov. I sin bakgrund betonar arbetet att klimatförändringarna är en pressande global fråga som påverkar alla aspekter av livet, och barn står i främsta linjen för dess konsekvenser. Syftet med studien är att utforska och förstå de pedagogiska metoderna och strategierna som används för att introducera och engagera unga elever i klimatfrågor, samt att undersöka lärarnas förmåga att anpassa informationen på ett ålderslämpligt sätt. Resultaten visar att en majoritet av lärarna (70%) känner sig osäkra på att undervisa om klimatfrågor, vilket understryker behovet av ytterligare utbildning och resurser inom detta område. Intervjudelen avslöjar att lärarna kämpar med att integrera klimatfrågor i olika ämnesområden, och de uttrycker behovet av fördjupad förståelse och bättre resurser för att kunna göra det effektivt. En viktig slutsats av studien är att det behövs stödstrukturer för att hjälpa lärare att känna sig säkrare i att presentera och navigera i diskussioner om klimatförändringar. Detta inkluderar tillgång till aktuellt undervisningsmaterial, fortbildningskurser och en tydligare policy för klimatundervisning i läroplanen. Dessutom påpekas att utbildning om klimatförändringar kan vara psykologiskt belastande för barn, och att lärare måste hantera detta på ett försiktigt och stöttande sätt. För att stärka lärarnas kompetens i att undervisa om klimatfrågor betonas behovet av kontinuerlig professionell utveckling, adekvata resurser och material som är anpassade för olika åldersgrupper, samt skapandet av en kultur där klimatfrågor är en integrerad del av lärandet. Sammanfattningsvis belyser uppsatsen vikten av att förbereda lärare för att effektivt kunna undervisa om klimatförändringar på ett sätt som är engagerande och meningsfullt för eleverna, samtidigt som de stöttarelevernas emotionella välbefinnande och främjar kritiskt tänkande och problemlösning kring dessa frågor. / <p>2024-01-12</p>

Elever som av någon anledning saknar bredd och djup i sitt ordförråd möts av stora utmaningar i skolans matematikundervisning. Språkliga hinder begränsar elevernas kunskapsutveckling. Lärare är bra på att undervisa om ämnesbegrepp men ofta vållar det så kallade skolspråket, eller kunskapsspråket, större problem för eleverna. Skolspråk är mer än bara ämnesord och syftet med det här examensarbetet är att undersöka hur lärare kan främja språkutveckling i matematik genom val och användning av språkfrämjande pedagogiska verktyg i undervisningen.   Teorin bakom studien är främst det sociokulturella utvecklingsperspektivet. Begrepp som mediering, scaffolding och närmaste utvecklingszonen används för att förstå språkutveckling i matematikklassrummet. Utöver det presenteras interdependenshypotesen och transspråkande som båda är teorier som ser flerspråkighet som en resurs för lärande, samt cirkelmodellen som utvecklats för att vara ett språkutvecklande arbetssätt. Tidigare forskning visar att språk är förutsättning för kunskap i alla ämnen och för begreppsbildning i matematik.   Studien har genomförts med semistrukturerade intervjuer av fem grundskollärare i årskurs 1-3. Resultatet visar att lärare använder många olika pedagogiska verktyg som de anser är språk- och kunskapsutvecklande för sina elever och hur lärarna utifrån sina erfarenheter av dessa verktyg planerar sin matematikundervisning. Det visar sig att lärare använder cirkelmodellen som kooperativt pedagogiskt verktyg. En slutsats från intervjuerna är att cirkelmodellen, som ursprungligen utvecklades för att undervisa om olika textgenrer, enligt lärarna kan användas språkutvecklande även i matematikundervisningen. Förslag till vidare forskning är att studera hur de högre årskurserna i grundskolan arbetar med språkutveckling i matematikundervisning och hur matematikämnet skulle kunna samarbeta mer med svenskämnet.

Uppsatsens syfte är att synliggöra och jämföra ateljeristors och förskollärares syn på de förutsättningar som ges för barns bildskapande, samt deras perspektiv på tillgängligheten och tillgången till material i ateljén. De frågeställningar som besvaras är (1) Hur resonerar förskollärare och ateljeristor om ateljéns tillgänglighet och tillgången till material? och (2) Hur resonerar förskollärare och ateljeristor om förutsättningarna barn ges till bildskapande i ateljén? Det teoretiska ramverk som använts för uppsatsen är Reggio Emilias pedagogiska filosofi där fokus ligger på att barn föds intelligenta och har en vilja att utforska världen. För att undersöka uppsatsens forskningsfrågor användes semistrukturerade intervjuer som metod där fyra ateljeristor och fyra förskollärare intervjuades. Analysen av det insamlade materialet har gjorts med hjälp av en tematisk analys. Resultatet i uppsatsen visar att ateljeristorna och förskollärarna hade olika syn på det kompetenta barnet, barnens tillgång till material och ateljéns tillgänglighet. Slutsatsen som dras är att ateljeristorna besitter på högre kunskap om barn bildskapande och enklare applicerar synsättet det kompetenta barnet i undervisningen i ateljén.

I förskolemiljön utgör högläsning ett pedagogiskt verktyg som förskollärare kan tillämpa för att främja barns språkutveckling och understödja sociokulturellt lärande. Enligt läroplanen för förskolan bör högläsning vara en del av förskolans vardag, men det exakta utförandet överlåts till förskollärarens egna pedagogiska bedömningar. Detta resulterar i att förskollärares syn på högläsningens betydelse och metodik varierar. Syftet med studien är att utforska förskollärares uppfattningar och metoder för att pedagogiskt implementera högläsning.   Högläsningen som pedagogiskt verktyg innebär introduktion av text för barn, utveckling av deras ordförråd och stimulans av både språkutveckling och framtida läslust. Ur ett teoretiskt perspektiv baserat på Vygotskijs teorier, framgår det att högläsningen inte är optimalt effektivt som pedagogiskt verktyg om den inte kombineras med andra aktiviteter som stimulerar inlärning.   Metoden som används för denna studie är kvalitativ. Detta används för att besvara studiens frågeställningar vilket empiriskt undersöks genom semistrukturerade intervjuer med tre förskollärare i en kommun i Stockholms län. Fokus ligger på förskollärarnas uppfattningar vad det gäller högläsning som ett pedagogiskt verktyg. Det empiriska materialet som samlats in analyseras genom tematisk analys. Detta för att finna slutsatser som besvarar frågeställningarna.   Studiens resultat och analys pekar på att förskollärare integrerar högläsning med andra aktiviteter såsom dramatiseringar eller diskussioner/öppna frågor. Detta resultat stämmer väl överens med studiens teoretiska ram. I studien konstaterar även att förskollärare generellt har en positiv, men tidspressad och undervärderad, syn på högläsning jämfört med flera andra aktiviteter. Slutligen visar studien att en återkommande utmaning för förskollärare är att hantera barns varierande läslust, intressen, engagemang och potential för lärande vid val av läsmaterial.

Den här kunskapsöversikten tar sitt ursprung utifrån den politiska samhällsdebatten som lyfter fram att matematikundervisningen måste förbättras samtidigt som måluppfyllelsen för elever i grundskolan måste höjas. I en rapport från Skolverket (2012) framgår det att elevers resultat i matematik har minskat sedan 1990-talet. Det visar sig att dagens svenska skola arbetar övervägande med individuellt arbete i matematiken. Lärare tar utgångspunkt i ett utvalt läromedel och följer elevers begreppsinlärning utifrån upplägget i läromedlet. Det uppstår därför ofta en problematik i att lärare missar elevers begreppsinlärning, eftersom eleverna inte hinner lära sig ett matematiskt begrepp innan läraren går vidare till nästa begrepp. Enligt Skolverket (2018) är det fördelaktigt att arbeta med olika representationsformer när det kommer till elevers begreppsinlärning. Många lärare väljer därför att arbeta med pedagogiska spel som en representationsform i undervisningen som ska kunna ge elever möjlighet att utveckla matematiska begrepp. Syftet med kunskapsöversikten är att undersöka vad som kännetecknar forskningen kring pedagogiska spels inverkan på elevers begreppsinlärning i matematikundervisningen. Kunskapsöversiktens fokus är elever i åldrarna 6-14 år (årskurs 1-8). Sammanlagt har tio artiklar valts ut för kartläggning, där analys och sammanställning av forskarnas metod och resultat genomförts. Följande frågeställningar används för att besvara syftet i kunskapsöversikten: Vad kännetecknar forskningen kring pedagogiska spels inverkan på elevers begreppsinlärning i matematikundervisningen? Vilka effekter får användandet av pedagogiska spel som en representationsform jämfört med traditionell undervisning? Majoriteten av studierna visade ett positivt resultat över att användningen av pedagogiska spel i matematikundervisningen förbättrade elevers begreppsinlärning. Studierna visade även andra positiva effekter kring användningen av pedagogiska spel i jämförelse med traditionell undervisning, såsom att elevers attityder, motivation och samarbetsförmåga ökade. Det framkom även av resultaten att elevers begreppsinlärning förbättrades genom en variation av olika representationsformer och att pedagogiska spel kan användas i samband med annan undervisning. Kritiska aspekter har uppmärksammats utifrån resultaten av forskningsområdet gällande studiernas evidens kring att elevers begreppsinlärning främjas av pedagogiska spel som en isolerad representationsform. Därav belyses olika perspektiv kring att matematikundervisning bör genomföras med varierande representationsformer.

Detta arbete riktar sig till lärare och lärarstudenter inom geografiämnet. Syftet med arbetet är att belysa olika aspekter av utomhuspedagogik, detta för att kunna förbättra lärares och lärarstudenters arbete med utomhuspedagogik. Frågeställningen som arbetet kommer att besvara är “Vad säger forskningen om positiva och negativa aspekter av utomhuspedagogik i geografiundervisningen?”. Frågeställningen väcktes under vår verksamhetsförlagda utbildning, då vi reagerade på att lärarna inte använde sig av utomhuspedagogik. Genom databaserna ERC, ERIC och Swepub har vi sökt fram vetenskapliga artiklar och doktorsavhandlingar. Detta har gjorts med relevanta sökord utifrån vår frågeställning.   Utifrån resultatet har vi kommit fram till att det främst finns positiva aspekter på utomhuspedagogik, men att det även förekommer få negativa aspekter. Med detta resultat kan vi dra slutsatsen att utomhuspedagogik ger övervägande positiva effekter för elevernas utveckling och lärande.  Detta kan gynna oss i vår framtida yrkesroll då denna kunskapsöversikt har gett oss en medvetenhet om hur viktig utomhuspedagogik är. Men även hur viktigt det är att vi som lärare skapar en välplanerad utomhuslektion då dåligt planerade utomhuslektioner missgynnar elevernas lärande.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur studenter med diagnosen dyslexi i högre utbildning upplever och erfara de stödinsatser som finns tillgängliga på universitetet för att främja studenternas studier, i relation till sina egna pedagogiska strategier. En kvalitativ metod har använts till denna undersökning i form av åtta semistrukturerade intervjuer med studenter som är dyslektiker och som studerar i högre utbildning. Den sociokulturella teorin har använts som teoretiskt ramverk för att analysera och transkribera intervjuerna. Resultatet visade att studenterna hade varierande erfarenheter och upplevelser av att studera i högre utbildning i relation till de stödinsatser som universitetet erbjuds, men det var upp till varje kursansvarig att tillgodose vilka stödinsatser som den ville erbjuda. Det framgick även i resultatet att dyslektikerna hade utvecklat egna strategier för att klara av sina studier till följd av bristande hjälp från föreläsarna. Slutligen visade studien att studenterna hade skilda erfarenheter och upplevelser av att studera i högre utbildning. En del påpekade att de inte fick tillräckligt med stöd och hjälp från universitetet för att klara av sina studier, medan somliga var nöjda med de stödinsatser som universitetet erbjöds. De var eniga om att de hade utvecklat egna pedagogiska strategier till flöjd av diagnosen dyslexi.