Intresset för studien härrör sig från många års arbete med läsinlärning i skolår ett som lågstadielärare. Där har jag sett stjärnögon tändas när barnet knäckt koden men också sett ögon släckas när hon/han inte lyckats. Jag har länge funderat över vad pedagoger kan göra och hur de kan samspela med barnet för att se så många ögon som möjligt tändas i glädje över att ha knäckt koden. Syftet med studien är att undersöka hur erfarna lågstadielärare säger sig arbeta med läsinlärning och då hur de utnyttjar samspelet, samt även att lyfta fram vilka möjligheter som finns i dessa situationer. Perspektivet har varit lärarens. Studien är en del i ett större projekt i en kommun i mellansverige. Metoden har varit att kombinera intervjuer med observationer. Studien har genomförts i fem klasser i årskurs ett. Intervjuerna har varit semistrukturerade och en intervjuguide med temafrågor har använts. Observationerna har varit strukturerade och icke-deltagande. De ovan nämnda fem klassernas lärare har medverkat i intervjudelen och de har också observerats tillsammans med tre barn från varje klass. Detta innebär att det är inalles 15 barn som har deltagit i observationsdelen av denna studie. Resultatet av studien visar att lärarna i studien poängterar att samspelet i skolan, då särskilt i läsinlärningssituationen, är mycket betydelsefullt för att en lyckad läsutveckling skall ske hos barnet. Resultatet visar också att lärarna använder sig av hela sig själv såsom ögonkontakt, gester, röstläge, tonfall, och närhet och att de visar i sitt bemötande sin tro på barnet, sina förväntningar, oftast positiva, och försöker ta sig tid för varje barn. De lyssnar på barnet och för en dialog om bland annat skolarbetet och läsutvecklingen. Dessa lärare påpekar också att det inte finns en saliggörande läsinlärningsmetod utan de använder sig av valda delar från olika metoder, som de funnit vara framgångsrika i sitt arbete med läsinlärning under åren lopp.

No description available.

Läroplanen för grundskolans tidigare år 2011 uppmanar personalen i skolan att utveckla ett entreprenöriellt förhållningssätt hos eleverna.  Skolverket menar att entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela skolan och förutsättningen är att lärarna är bekväma med begrepp som entreprenörskap och entreprenöriellt lärande. Studien syftar till att undersöka vilka arbetsformer som anses entreprenöriellt lämpliga. Genom kvalitativa intervjustudier uppmärksammas hur fem lärare resonerar kring val av arbetsformer för att stimulera entreprenöriella kompetenser. Lärarna finner det viktigt att utveckla egenskaper hos elever såsom kreativitet, lusten att skapa och förmågan att ta initiativ och göra idéer till handlingar. Detta bör ske genom skapande aktiviteter som väljs utifrån demokratiska former med elevinflytande för att skapa delaktighet och engagemang.   Lärarens ses agera som en coach som aktivt uppmuntrar och vägleder eleverna i arbetsprocessen, för att lyfta fram deras kvalitéer och kompetenser i entreprenöriellt arbetssätt. Studien visar att detta lärande blir som tydligast i praktiskt estetiska ämnen där eleverna får skapa en faktisk produkt. Estetiska uttrycksmedel bör integreras i all undervisning för att skapa möjlighet för eleverna att tillägna sig sitt lärande på olika sätt.

Rapporten redovisar en kvalitativ studie med intervju som metod. Studiens syfte var att fördjupa kunskapen om hur uteverksamheten bedrivs i den samtida förskolan. I studien har fem pedagoger besvarat frågor om hur de använder förskolegården, vilket lärande de uppfattar sker hos förskolebarnen utomhus och hur de uppfattar att utomhuspedagogik. Resultatet visar att förskolor vistas utomhus dagligen i varierade miljöer och att skogen framställs som en lärande miljö. Vidare framställs att grov- och finmotorik utmanas i utomhusmiljön samt barnens förmåga att socialisera med andra. Både de yngre och äldre barngruppernas utevistelse består av utelekar. Utöver detta lyfts att medforskande förhållning-sätt är viktigt gällande lärande utomhus som även en del av resultatet. Resultatet visar att pedagogerna säger att de använder utomhuspedagogik genom att plocka in material, använda skogen som lärande miljö och skapar utomhusteman. Utforskandet av närmiljön är ytterligare ett sätt de använder utomhuspedagogik på. Utomhuspedagogik praktiseras i samtiden, enligt de fem pedagogerna. Den kan ses som en del av förskolans utevistelse och barn lär av att vistas utomhus.

Sverige har idag utvecklats till ett mångkulturellt samhälle och dagens skolor genomsyras nu av en språklig och kulturell mångfald, vilket vi ser som viktigt och en del i vårt integrerade samhälle. Genom att elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter tas tillvara på i undervisningen, kan det få en betydande roll för att elevers lärande ska utvecklas och förbli hållbart.   Syfte med studien var att undersöka ett hållbart lärande med fokus på hur pedagoger ser på sin kunskap kring nyanlända elever, hur pedagogerna arbetar, samt det sociala samspelets betydelse för dessa elevers inlärning. Studien grundar sig på skollagen där det framkommer att alla barn och elever har rätt till likvärdig utbildning.   I utförandet av den föreliggande studien användes en kvantitativ metod med en deskriptiv design. Metoden var en icke experimentell undersökning av survey typ och insamlingsmetoden var en kvalitativ webbaserad enkätundersökning. I resultatet framkommer det att pedagoger ser det sociala samspelet som en viktig faktor för nyanlända elevers lärande och att det är viktigt att pedagogen tar tillvara på elevernas tidigare erfarenheter för deras fortsatta lärande. Dock visar resultatet att det inte förekommer tillräckligt mycket samarbete kring nyanlända elevers lärande trots att det är önskvärt.

Nyinvandrade och barn med okänd bakgrund utgör 4,5 % av antalet inskrivna barn i den svenska förskolan. I förskolans uppdrag står det skrivet att varje barn ska främjas i utvecklingen av sin kulturella identitet. De ska även förstå betydenheten av att leva i ett samhälle präglat av mångfald. Uppdraget i förskolans läroplan kan upplevas som komplext, då en tydlig vägledning saknas om hur arbetet ska realiseras. Vår studie ämnar därför undersöka förskollärares pedagogiska förhållningssätt och arbetet med kulturell mångfald utifrån läroplanens mål och riktlinjer. En konkretisering av syftet mynnade ut i två frågeställningar; hur beskriver förskollärare sitt pedagogiska förhållningssätt i arbetet med kulturell mångfald, och hur förklarar förskollärare hur de realiserar läroplanens mål och riktlinjer kring kulturell mångfald i praktiken. För att besvara syftet har vi antagit en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer som intervjuteknik. Urvalet består av fem förskollärare som är valda utifrån ett subjektivt urval. Studiens teoretiska ramverk är pedagogiskt förhållningssätt och interkulturellt förhållningssätt som har använts i analysen av empirin, genom en innehållsanalys. Även läroplanen för förskolan tillämpades som analysverktyg för att kunna jämföra förskollärarnas intervjusvar i relation till läroplanen. Resultatet visar att förskollärarna förhåller sig öppna till kulturell mångfald och arbetar för en likvärdig förskola utifrån läroplanens mål och riktlinjer.

Syftet med denna studie är att undersöka och få ökad kunskap om hur förskollärare talar om begreppet inkludering kopplat till särskilt stöd i undervisningen. För att nå vårt syfte har vi genomfört kvalitativa intervjuer och tagit del av sju förskollärares tankar kring inkludering och särskilt stöd i förskolan. Deras tal och uttryck har sedan analyserats i en diskursanalys där vi synliggjort diskurserna barn i behov av särskilt stöd som inkluderas i en gemenskapsorienterad diskurs och barn med behov av särskilt stöd som inkluderas i en individorienterad diskurs. Genom vår diskursanalys har vi undersökt förskollärarnas egna ord och tal och därmed fått en djupare förståelse för diskurserna som kan finnas inom förskolans verksamhet. Studiens resultat presenteras i fyra polära linjediagram där förskollärarnas tal positioneras och synliggör därmed vilka sanningsregimer som kan finnas om särskilt stöd och hur barn inkluderas. Sammantaget visar studiens resultat och analys att de deltagande förskollärarna anser att barn har rätt till särskilt stöd, men att det kan skilja sig åt i verksamheterna. Därmed blir uppdraget tolkningsbart och undervisningen inte likvärdig för alla barn.

Denna studie uppkom när Skolverket utgav en ny revidering av förskolans läroplan,som träder i kraft år 2019. Digitala verktyg och digitaliseringen kommer vara del avförskolans läroplan vilket resulterar i att digitala verktyg kommer användas i störreutsträckning i förskoleverksamheten. Detta i sin tur möjliggör att reklam genom digitalaverktyg blir aktuellt i förskolans verksamhet. Syftet med denna studie är därför attundersöka maktperspektiv i pedagogers sätt att diskutera om reklam i digitala verktyg iförskolan. Frågeställningarna vi har valt att utgå ifrån har varit: Vilka maktrelationersynliggörs i pedagogernas uttalanden om sitt förhållningssätt till reklam?Vilka maktstrukturer synliggörs när pedagogerna berättar om hur deras agerande iverksamheten påverkas av reklam? Studiens grund vilar på kvalitativa intervjuer medtre verksamma pedagoger i förskolan. Intervjuerna har sedan transkriberats och därefteranalyserats med hjälp av ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, samt makt, somfokuserar på språket och hur det talas om saker.Resultatet av studien visar att pedagoger känner en maktlöshet kring reklam då de intekan påverka när de ska bli exponerade för reklam. Det framkommer hierarkier mellanpedagogerna och barnen när de talar om digitala verktyg. Det framkommer ävenhierarkier mellan pedagogerna och kommunen/politikerna när pedagogerna pratar ompolicy och riktlinjer. Även om pedagogerna känner en viss maktlöshet när de samtbarnen exponeras för reklamen så har de två olika sätt att hantera den. Det ena sättet ärmikropraktiker vilket innebär olika kortsiktiga lösningar för att hantera reklamen. Detandra sättet är strategier som främst handlar om att göra barnen källkritiska och på såsätt blir det långsiktiga lösningar för att hantera reklamen för barnen.

Syftet med denna studie har grundats i viljan att få en inblick i förskollärares förhållningssätt till och praktiska arbete med hållbar utveckling i förskolan. Det till följd av den nya läroplanen för förskolans (Skolverket 2018) reformering som lägger större vikt vid att förskolan ska förhålla sig till och handla efter de hållbara principer som synliggörs där. Detta kan i sin tur kan bidra till möjliggörandet av en hållbar utveckling. Studiens genomförande har baserats på kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med fyra verksamma förskollärare på totalt tre förskolor i södra Sverige.Studien har analyserats utifrån John Deweys pragmatiska filosofi tillsammans med de två analytiska begreppen intelligent action och learning by doing (Hartman, Lundgren & Hartman 2004). Resultatet av studien visar att studiens deltagare upplever sig ha ungefärliga och/eller relativt goda uppfattningar om vad hållbar utveckling är och/eller kan vara. Respondenterna belyser ett medvetet handlande och vikten av ett gott förhållningssätt till hållbar utveckling som grundläggande faktorer för möjliggörandet av en hållbar värld. Vidare synliggör studien hur arbetet med hållbar utveckling i förskolan kan komma till uttryck. Utifrån respondenternas synvinkel är aktiviteter som främst är utformade efter den miljömässiga aspekten, sett till tre av respondenternas återgivande, mest prioriterad. För den fjärde deltagande förskolläraren utgör den sociala aspekten av hållbar utveckling merparten av dennes arbete. Varav den ekonomiska aspekten utifrån studiens deltagare inte är lika frekvent uttalad. Enligt förskollärarna ses reformeringen av den nya läroplanen som det främsta möjliggörandet för att hållbar utveckling ska bli en mer central och naturlig del av verksamheten. Samtliga respondenter upplever att deras brist på kunskap inom området hållbar utveckling utgör den största begränsningen i deras vardagliga arbete. Exempelvis gällande hur alla tre aspekter av hållbar utveckling kan synliggöras och/eller bilda en helhet i utformningen av aktiviteter på förskolan.

Abstract Syftet med denna studie baserar sig på ett intresse för den pedagogiska måltiden i förskolan. Det som genomsyrar hela vår studie är pedagogernas förhållningssätt, att yrkesgruppen ska agera goda förebilder till skapandet av goda matvanor i förskolan. Detta kan också bidra till att barnen blir mer intresserade av att provsmaka den mat som serveras. Syftet med denna empiriska studie är att undersöka pedagogers förhållningssätt till barn med ätovilja vid måltider och diskuterar hur detta kan tänkas påverka barnen. I studien använder vi oss av en kvalitativ metod. Som grund används tidigare forskning av Hanna Sepp som i sin rapport kritiserar förskollärarutbildningen att det inte finns tillräckligt med kurser inom ämnet vad måltidspedagogik innebär ute i verksamheten (2013, s.7). Studien utgår från Deweys, Fröbels, och Vygotskijs teorier för att analysera vår empiri som består av deltagande barnobservationer samt intervjuer av pedagoger. Resultatet visar att våra intervjuade pedagoger känner att de vill ha mer tid avsatt till diskussioner i arbetslagen om vad det innebär att måltiden är pedagogisk. De anser att deras livserfarenheter påverkar deras agerande samt skapar ett avtryck i verksamheten, detta kan upplevas både positivt och negativt. I barnobservationerna såg vi klart och tydligt hur pedagogens förhållningssätt skapar olika förutsättningar för att kunna bemöta barnen med ätovilja på ett professionellt sätt. Något som vi också poängterar starkt i vår studie är förmågan att genom diskussioner ha en förmåga att kunna ändra sitt arbetssätt inom arbetslaget. Om man sätter på sig nya glasögon, bidrar de till utveckling av olika lärprocesser i förhållande till barnen ute i verksamheterna. Nyckelord: Pedagogisk måltid, pedagogiskt förhållningssätt, ätovilja, sociokulturellt perspektiv, makt.