Uppsatsen analyserar hur Socialdemokraterna argumenterar kring migrationspolitiken före och efter beslutet i november 2015 att anpassa svensk asyllagstiftning till EU:s miniminivå. En central fråga är hur åtstramningen motiveras utåt och i förhållande till den egna parti­identiteten. Flyktingfrågan knyter också an till två konfliktlinjer som funnits inom Socialdemokraterna genom historien där den ena går mellan visionär idealism och pragmatisk dags­politik, den andra mellan internationalism och värnande av nationell stabilitet och välfärd. Dessa spänningar återspeglas i de identitetskonflikter Socialdemokraterna har att hantera i samband med omläggningen av flyktingpolitiken. Utifrån Kenneth Burkes pentadmodell kan analysen visa på en förskjutning av fokus i Socialdemokraternas flyktingpolitiska retorik från flyktingars lidande och universella idéer om medmänsklighet och moralisk plikt till ett mer nationellt perspektiv där svensk välfärd och samhällsservice prioriteras. Den restriktivare flyktingpolitiken rättfärdigas dels med hänvisning till den svåra omvärldssituationen som en tvingande omständighet och dels genom att de EU-länder som tagit emot ett mindre antal flyktingar görs till syndabockar som får skulden för att Sverige hamnat i en situation där hårdare politik anses vara enda utvägen. Med stöd i Jens Ljunggrens forskning om socialdemokratisk känslopolitik analyserar uppsatsen också vilken roll känslor som stolthet, oro och trygghet spelar i den flykting­politiska argumentationen. En slutsats är att medan Sverige före omläggningen beskrivs som en trygg fristad för människor på flykt, tenderar bilden sedan att skifta till att skildra ett samhälle vars trygghet hotas av polarisering, brottslighet och sociala klyftor. Socialdemokraterna ikläder sig då rollen som en garant för trygghet och stabilitet.

<p>Detta examensarbete behandlar politikers tal om lärarrollen och då med primärt fokus på språkbruk. I detta undersöks om det finns belägg för skillnader i hur bilden av lärarrollen kommer till uttryck mellan vänster- och högerorienterade partier. Den empiriska grunden utgörs av riksdagsprotokoll från kammardebatter under tidsperioderna 2004, 2005, 2006 och 2008. Sammanlagt rör det sig om fyra kammarprotokoll, där enskilda anföranden har valts ut och analyserats. Dessa anföranden utgör tillsammans cirka fyra sidor normal text och innefattar sjutton separata anföranden.</p><p>Examensarbetets teoretiska ansats befinner sig inom ramen för ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på kommunikation och kunskapsbildning, det vill säga hur diskurser konstrueras, konsumeras och konstitueras.</p><p>Samhället är inte homogent, utan präglas av olika intressegrupper som har olika värderingar och olika syner på samhällets utformning. Därigenom uppkommer olika diskurser avseende vilket ansvar staten skall ha i skolans uppdrag att uppfostra demokratiska individer. Skolan är en av få samhälleliga institutioner där regeringen fastställer grunden och bestämmer innehållet. Därmed är det oundvikligt för skolan och lärarrollen att inte ingå i den politiska retoriken.</p><p>I examensarbetets resultatanalys framkommer tydliga belägg för att lärarrollen artikuleras i en kontext bunden av ideologiska värderingar och politisk korrekthet. Denna politiska korrekthet förutsätter ett aktuellt och tidstypiskt språk där vissa språkliga tecken är att föredra. Typiskt för de protokoll jag har analyserat är att talet präglas av marknadsekonomiska tecken. Den svenska skolan och lärarrollen diskuteras med ett metaforspråk där skolan liknas vid ett företag som drivs med ett vinstintresse. Detta artikuleras med ord som ”konkurrenskraftig”, ”flexibel” och ”frihet”.</p><p>Höger- och vänsterorienterade partier har olika syn gällande hur skolan och lärarrollen ska utformas. Detta blir extra tydligt allt efter som debatten fortgår. Då ökar dessa konstraster gradvis allteftersom debattens aktörer retoriskt angriper varandras ideologiska preferenser. Då debattens dynamik växer och den retoriska duellen dras till sin spets, genomkorsas talet av ideologispecifika tecken vilka påvisar skillnaderna mellan partierna. Diskursens dynamik skapar därmed utpräglade föreställningar av skola och lärarroll. Till följd av detta utgörs det politiska talet i mångt och mycket av ett ”antingen eller tänk” och med ideologispecifika tecken konstruerar de bilden av lärarrollen som till exempel antingen ”flummig” eller ”diktatorisk”.</p>

Detta examensarbete behandlar politikers tal om lärarrollen och då med primärt fokus på språkbruk. I detta undersöks om det finns belägg för skillnader i hur bilden av lärarrollen kommer till uttryck mellan vänster- och högerorienterade partier. Den empiriska grunden utgörs av riksdagsprotokoll från kammardebatter under tidsperioderna 2004, 2005, 2006 och 2008. Sammanlagt rör det sig om fyra kammarprotokoll, där enskilda anföranden har valts ut och analyserats. Dessa anföranden utgör tillsammans cirka fyra sidor normal text och innefattar sjutton separata anföranden. Examensarbetets teoretiska ansats befinner sig inom ramen för ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på kommunikation och kunskapsbildning, det vill säga hur diskurser konstrueras, konsumeras och konstitueras. Samhället är inte homogent, utan präglas av olika intressegrupper som har olika värderingar och olika syner på samhällets utformning. Därigenom uppkommer olika diskurser avseende vilket ansvar staten skall ha i skolans uppdrag att uppfostra demokratiska individer. Skolan är en av få samhälleliga institutioner där regeringen fastställer grunden och bestämmer innehållet. Därmed är det oundvikligt för skolan och lärarrollen att inte ingå i den politiska retoriken. I examensarbetets resultatanalys framkommer tydliga belägg för att lärarrollen artikuleras i en kontext bunden av ideologiska värderingar och politisk korrekthet. Denna politiska korrekthet förutsätter ett aktuellt och tidstypiskt språk där vissa språkliga tecken är att föredra. Typiskt för de protokoll jag har analyserat är att talet präglas av marknadsekonomiska tecken. Den svenska skolan och lärarrollen diskuteras med ett metaforspråk där skolan liknas vid ett företag som drivs med ett vinstintresse. Detta artikuleras med ord som ”konkurrenskraftig”, ”flexibel” och ”frihet”. Höger- och vänsterorienterade partier har olika syn gällande hur skolan och lärarrollen ska utformas. Detta blir extra tydligt allt efter som debatten fortgår. Då ökar dessa konstraster gradvis allteftersom debattens aktörer retoriskt angriper varandras ideologiska preferenser. Då debattens dynamik växer och den retoriska duellen dras till sin spets, genomkorsas talet av ideologispecifika tecken vilka påvisar skillnaderna mellan partierna. Diskursens dynamik skapar därmed utpräglade föreställningar av skola och lärarroll. Till följd av detta utgörs det politiska talet i mångt och mycket av ett ”antingen eller tänk” och med ideologispecifika tecken konstruerar de bilden av lärarrollen som till exempel antingen ”flummig” eller ”diktatorisk”.

Uppsatsen utgår från politisk kommunikation och syftet är att exponera politikernas strävan att styra väljarnas åsikter. Eftersom Sverigedemokraterna är nya i riksdagen blev de uppsatsens fallstudie. Politisk kommunikation handlar om att påverka väljarnas åsikter genom retorik och politiska texter är intressanta därför att de, på ett subtilt sätt, kan övertala väljarna genom rätt uppbyggnad och ordval. Vi har valt inriktningen politisk retorik och vår problemformulering är: På vilket sätt använder Sverigedemokraterna retorik i frågorna invandring och ålderdom för att nå ut med sina politiska åsikter? Uppsatsens teoretiska ram utgår från politisk kommunikation och smalnar sedan av i PR, impression management, propaganda och Politics of fear. De senare kom att bli det största sambandet mellan teorin och analysen. Studiens metod är en kvalitativ textanalys där målet var att visa vad Sverigedemokraterna pratar om och hur de pratar om det (kvalitet), inte hur ofta (kvantitet). För att lättare hitta dolda påverkansfaktorer är textanalysen indelad i en retorisk del och en propagandadel. Empirin består av informationsmaterial med Sverigedemokraternas nationella organisation som avsändare och behandlar två av Sverigedemokraternas hjärtefrågor: invandring och ålderdom. Analysen innefattar sju texter från hemsidan och sex texter från det tryckta materialet och lägger vikt vid innehållet i empirin. Våra resultat visar att Sverigedemokraterna förkastar de andra riksdagspartiernas politik för att få läsaren att distansera sig från dem och istället känna samhörighet med Sverigedemokraterna. Partiet använder propaganda genom att förenkla, förstärka, förtäta och förkläda texterna. På så sätt påverkar de läsaren till att göra egna tolkningar som förhoppningsvis gynnar partiet. Forskningsprocessens största upptäckt är att Sverigedemokraterna använder sig av strategin Politics of fear. I det empiriska materialet väcker partiet många starka känslor hos läsaren, framförallt hennes rädsla för det okända och inför framtiden, för att sedan skapa trygghet genom att själva ha lösningen på problemen. Inom Politics of fear är det vanligt att måla upp överdrivna hotbilder som får läsaren att känna större rädsla än hon egentligen behöver. Vi har i studien identifierat internationella och nationella hot och tryggheter som Sverigedemokraternas bärande innehåll i Politics of fear.

Syftet med denna uppsats är att undersöka och jämföra retoriken hos Socialdemokraternas och Moderaternas partiledare i två separata tal som utfördes i Almedalsveckan. Löfven och Reinfeldts retorik analyseras med hjälp av en retorisk modell som innefattar de retoriska resurserna ethos, pathos, logos och den retoriska processen vilket innefattar stilfigurer. Resultatet visar att de båda talarna använde sig av samma mängd av ethos medan det fanns en markant skillnad mellan Löfven och Reinfeldts användande av pathos och logos då Löfven nyttjade båda mer frekvent än Reinfeldt. Resultatet visade även att de båda talarna nyttjade mest stilfiguren metafor. Det finns skillnad mellan användandet av mängden metafor mellan Löfven och Reinfeldt då Löfven nyttjar fler metaforer. En likhet mellan talarna var att de använde sig av samma mängd synekdoke-ord och att de exkluderade stilfiguren ironi i sina respektive tal. En slutsats utifrån mitt resultat är att Löfven använder sig av en mer distribuerande fördelning av ethos, pathos och logos i jämförelse med Reinfeldt som knappt använt sig av logos i sin inledning.

Syftet med undersökningen är att granska och jämföra retoriken hos Socialdemokraterna och Moderaterna i de avslutande anförandena i de sista valduellerna mellan partierna vid tre tillfällen: 1991, 1998 och 2014. Utifrån metoder för retorikanalys undersöks partiledarnas användning av stilfigurer och hur de varierar talhandlingar samt deras användning av de tre argumentationsmedlen ethos, pathos och logos. Resultaten visar att stilfigurer förekommer i samtliga tal. De vanligaste är anafor, klimax och metafor. Gällande talhandlingar varieras påståenden främst med uppmaningar, förhoppningar, varningar och framför allt förslag. Argumentationsmedlen ethos, pathos och logos kombineras i samtliga tal men till olika grad. Vilket som står i fokus varierar mellan talen, något som kan bero på yttre omständigheter. Utifrån just den här undersökningen kan det konstateras att Socialdemokraterna främst använder ethos och pathos, medan Moderaterna snarare fokuserar på logos. Det finns likheter både inom och mellan partierna. Likheterna gäller främst form och faktumet att stilfigurer används, men detaljerna skiljer sig givetvis åt. Dessa likheter kan bero på att det inte ges mycket rum för variation i just den undersökta talsituationen. Båda partierna använder också identifikationstekniker för att vinna förtroende hos publiken. Gällande Socialdemokraternas retorik antyder resultaten att den kännetecknas av många stilfigurer samt ethos- och pathosappell, något som kan leva kvar sedan slutet av 1800-talet och dåtidens agitatorer som förknippas med Socialdemokraterna.  Skillnader som upptäcktes mellan partierna var bland annat att Moderaterna i större utsträckning än Socialdemokraterna använder metaforer i positiv mening, och att Socialdemokraterna är mer benägna att måla upp hotbilder. Retoriken påverkas också av om partiet är i opposition eller i regering.

Syftet med denna undersökning är att analysera och jämföra tre tal av Göran Persson som statsminister som hållits vid olika tillfällen och som har olika kontext och retoriska situationer. Med hjälp av en retorisk analys undersöks genre, ethos, logos och pathos samt stilfigurerna anafor, hopning och antites för att se hur dessa retoriska medel samverkar i de olika talen, samt för att se om detta skiljer sig mellan talen, och i detta fall hur. Resultatet visar att de retoriska medlen till största del förekommer i alla tal, men att det finns skillnader i hur de samverkar och påverkar varandra i de olika talen. Slutsatsen som dras är att Persson använder samma retoriska medel under de olika talen, men att den retoriska genren som talen tillhör, samt det retoriska problemet talaren möter under talet, påverkar hur dessa medel samverkar och påverkar varandra.

Sverige har under de senaste två åren drabbats av en ökning i antal skjutningar och sprängningar relaterat till gängkriminella miljöer, samtidigt har lag och ordning blivit alltmer prioriterad i svenska folkets ögon. Syftet i denna studie är att undersöka hur det språkliga bruket skiljer sig mellan hur Moderaterna, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet problematiserar gängkriminalitet. Utifrån säkerhetiseringsteorin och metoden What’s the problem represented to be? möjliggörs en kvalitativ innehållsanalys av en partiledardebatt från den 13 september 2023 samt valmanifestet från varje parti inför valet 2022. Resultatet visar att alla partier beskriver gängkriminalitet som ett problem men problematiseringen skiljer sig åt mellan partierna. Moderaterna visar tendenser på en säkerhetisering av gängkriminalitet. Sverigedemokraterna använder en kraftfull retorik men säkerhetiserat inte gängkriminalitet, i stället visar partiet tendenser på en säkerhetisering av invandring och att gängkriminalitet är en del av det. Socialdemokraterna uppvisar en prioritering av problemet men uppvisar inte tendenser på säkerhetisering av gängkriminalitet. Till sist så använder Vänsterpartiet varken en kraftfull politisk retorik kopplat till gängkriminalitet eller uppvisar tendenser på en säkerhetisering av gängkriminalitet. Slutsatsen är att intressanta liknelser och skillnader kunde identifieras mellan de olika partierna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna uppvisar liknelser i hur de talade om social trygghet i relation till gängkriminalitet. Avslutningsvis är Moderaterna det enda partiet som uppvisade tendenser till en påbörjad säkerhetiseringsprocess av de fyra analyserade partierna.

<p>In this essay I want to investigate how the <em>poodle strategy</em> affects a person’s credibility when he or she uses it. The <em>poodle strategy</em> is a strategy, which someone uses when he or she is scrutinized by the media. It’s primary purpose is to suppress further media coverage but it is also a strategy for defending oneself and hence rescuing one’s reputation either as a private person or as an official.</p><p>The essay’s research questions are:</p><ul><li>How has the strategy been applied for defensive purposes and what are the results?</li><li>To which extent can the Stasis theory and Benoit’s theory on Apologia be connected to the strategy?</li><li>Does the strategy affect the user’s credibility?</li></ul><p>To answer these questions four cases from the political sphere in Sweden where persons have been said to have “done a poodle” have been analyzed. In order to analyze the strategy and to judge how successful it has been these cases have been connected to the Stasis theory, Benoit’s theory on apologia and theories about credibility and trust.</p><p>Additionally this essay investigates how applicable the Stasis theory is as a model for analyses and how relevant analyses based on stasis theory are today. Furthermore it investigates wheteher a fusion of the Stasis theory and Benoit´s theory on Apologia can be profitable.</p><p>An important conclusion is that the <em>poodle strategy</em> is a strategy, which is more complicated than one might first think. Whether the strategy works depends on a series of factors; for example the person’s initial credibility (or ethos) and the morality of the actions. These factors need to be assessed before the strategy is put into use.</p>

In this essay I want to investigate how the poodle strategy affects a person’s credibility when he or she uses it. The poodle strategy is a strategy, which someone uses when he or she is scrutinized by the media. It’s primary purpose is to suppress further media coverage but it is also a strategy for defending oneself and hence rescuing one’s reputation either as a private person or as an official. The essay’s research questions are: How has the strategy been applied for defensive purposes and what are the results? To which extent can the Stasis theory and Benoit’s theory on Apologia be connected to the strategy? Does the strategy affect the user’s credibility? To answer these questions four cases from the political sphere in Sweden where persons have been said to have “done a poodle” have been analyzed. In order to analyze the strategy and to judge how successful it has been these cases have been connected to the Stasis theory, Benoit’s theory on apologia and theories about credibility and trust. Additionally this essay investigates how applicable the Stasis theory is as a model for analyses and how relevant analyses based on stasis theory are today. Furthermore it investigates wheteher a fusion of the Stasis theory and Benoit´s theory on Apologia can be profitable. An important conclusion is that the poodle strategy is a strategy, which is more complicated than one might first think. Whether the strategy works depends on a series of factors; for example the person’s initial credibility (or ethos) and the morality of the actions. These factors need to be assessed before the strategy is put into use.