Denna essä undersöker hur skillnader mellan pedagogers och föräldrars uppfattning av förskolans verksamhet kan påverka synen på vad som är en intressant och meningsfull vardag för barnen, samt hur barns kompetens och deras rätt till medbestämmande tas till vara. Essän utgår från två verkliga och egenupplevda berättelser som ligger som grund för vårt reflekterande och vidare lärprocess. Syftet med essän har inte varit att hitta ett rätt sätt utan snarare om att synliggöra hur vi, genom gemensam reflektion, undersökt olika perspektiv och hur dessa kan mötas och samverka. Vi reflekterar över hur de olika roller vi intar, medvetet eller omedvetet, i vår yrkespraktik påverkar vårt handlande i olika situationer. Vi reflekterar även över på vilket sätt vi använder oss av vår praktiska kunskap. Syftet är att undersöka vad vi, som två blivande förskollärare, genom skrivandets gång kommit att anse är viktigt att fokus ligger på i förskolans verksamhet kring demokrati och medbestämmande och varför vi anser det. Genom att undersöka våra ställningstaganden samt reflektera över hur vi skulle kunna handlat annorlunda går det att finna nya, och eventuellt mer, konstruktiva sätt att samarbeta, kvalitetssäkra och utveckla verksamheten i förskolan. / This essay explores how differences in opinion between preschools pedagogues and parents regarding a preschool’s activities can affect what is seen as an interesting and meaningful everyday experience for the children or how the children's skills and their right to participate in the decision making process can be of use. The essay is based on two real and self-experienced stories that form the basis of our reflections and following learning process. The essays purpose has not been to find one correct approach but rather to, through reflections, highlight different perspectives and how they can meet and interact. We reflect on how the different roles we assume, consciously or unconsciously, in our professional practices can affect our actions in different situations. We also reflect on how we use our practical knowledge. The aim of the essay is to examine what we, as two future preschool teachers, through writhing this text has come to believe to be important to focus on in preschools when it comes to democracy and participation, and why we believe that. By examining our own positions in the question at hand and by reflecting on how we could have done things differently, it is possible to find new, and possibly more, constructive ways to collaborate, assure quality and develop the daily running of preschools.

In this essay I reflect on what makes a good preschool teacher today. I discuss the importance of education, the importance of experience and practical knowledge, but also the importance of capacity for self-reflection and listening. I bring up examples from my workplace, where some think more about their limitations than on what and how much they actually can. Others are more satisfied by what they can and see less of their limits. Some are also lack of the will to see differently and to do changes. We also have different perceptions of the norms and values enshrined in our childhood. What we're from, our various social, cultural and an ethnic background also plays a role in the understanding and the interpretations we make in various situations. I discuss the teacher as a profession and the importance of education, that it is not enough only with experience, it needs to be supplemented with educational and theoretical knowledge to assess, identify, weigh and deliberate well to act as needed in the present moment. Teacher is about to be. Being a good teacher in practice, have practical knowledge. I also discuss the importance of self-reflection. Without the mirror it is only a mirror image without a reflective approach. The good teacher, the more I think, the more I realize that there is no simple answer.

I vår vetenskapliga essä har vi valt att skriva om planeringstiden på förskolan. Anledningen till att vi har undersökt skillnaderna kring disponerandet av planeringstiden är den att vi sett sådana skillnader trots att vi arbetar i samma kommun. Att skriva i par har gett oss möjlighet att på ett mer objektivt sätt belysa våra frågeställningar genom både dialog och reflektion. Med våra enskilda berättelser som utgångspunkt har vi reflekterat över begrepp och teorier som berör hur planeringstiden används i praktiken. Vi har reflekterat över hur vi som blivande förskollärare ska räcka till för barngruppen samt kunna leva upp till läroplanens strävansmål, med den pedagogiska dokumentationen och reflektionen som det innebär. Begrepp som vi fördjupar oss i är praktiskt kunskap, systemteori, kommunikation och samarbete i arbetslagen. / In our scientific essay, we have chosen to write about the disposition of planning time at preschool. The reason we have investigated the differences regarding disposition of the planning time is that we have seen such differences, even though we work in the same municipality. Writing together in pair has given us the ability to provide a more objective or at least multi-perspectival way to highlight our issues through both dialogue and reflection. With our individual stories as a starting point, we have reflected on different concepts and theories that affect how planning time is used in practice. We have reflected on how we as prospective pre-school teachers should be sufficient for the children's group and be able to live up to the curriculum strut goals, with the pedagogical documentation and reflection that it brings. Concepts that we immerse ourselves in is practical knowledge, systems theory, communication and collaboration in teams.

Syftet med uppsatsen är att undersöka högstadieelevers upplevelser av utomhuspedagogik, dvs. vad eleverna tycker om undervisning utanför klassrummet, och varför eleverna tycker som de gör. Mobergvandringen fungerar som ett konkret exempel på utomhuspedagogik, och därmed syftar undersökningen också till att ta reda på om elevernas åsikter om utomhuspedagogik speglar deras åsikter om Mobergvandringen. Metoden för undersökningen är av både kvantitativ och kvalitativ art, där elever i årskurs nio har fått fylla i enkäter med ett flertal påståenden och några öppna frågor om ämnet. Enkätresultatet visar att flertalet elever ställer sig positivt till utomhuspedagogiska undervisningsmetoder då de framförallt upplever att det är roligt med varierade undervisningsformer och att det ibland kan vara skönt att klassrummet för omväxlingens skull. Eleverna uttrycker också att undervisningsmetoden ger en friare känsla och att det är spännande att uppleva olika miljöer med sina sinnen. Elever som inte är positiva till utomhuspedagogik menar att undervisningsmetoden är omständig, distraherar, och stör koncentrationen. De menar också att det är tryggare och mer bekvämt i en miljö som känns igen och som inte påverkas av oförutsägbara faktorer, såsom vädret m.m. I undersökningen framgår det också att majoriteten av respondenterna är positiva till Mobergvandringen som ett utomhuspedagogiskt lärtillfälle, framförallt för att eleverna upplever vandringen som lärorik och varierande. Eleverna som inte ser det positiva i vandringen menar främst att ämnet inte ligger i deras intresse och att den var tråkig. I undersökningen fanns det också elever som är positiva till utomhuspedagogik som undervisningsmetod, men som ställer sig negativt till Mobergvandringen som exempel.

The purpose of this paper is to analyze teachers approach to multilingual children's behavior in certain situations. I will also explore the educator’s attitude and approach toward the situation where children who are excluded by other peers, because of the peers use of divergent language. I choose qualitative interview as method, interviewing seven teachers working at pre-schools, with chosen choice I expect to gain insight into the teacher's reasoning behind their approach and strategy towards situations where children use other language than Swedish. The results shed light on several interesting factors that determined how the educator responded to the forth mentioned situation. The general perception at pre-schools is that multilingual children should be given space to use their native tongue, as this flourishes their language developments. We can also find basis for this when reading the official pre-school steering documents, the Swedish curriculum, Läroplanen. What this document lack though is presenting solutions how the educators can work constructively with the children. It's rather encouraged for each school to discuss their own methods and approaches as a team. My conclusion is that there is no blue print to follow for solving these situations, the educator's conduct and strategy is based on individual experience and situational. But a common thread that emerged in my research is that all educators expressed the importance to acknowledge all children and involve them in the activities regardless of language, it is the teacher’s duty to support and to be present as the children will need pedagogical support in this matter. Not to forget though, that teachers are frequently faced with situations where they have to decide whose rights to prioritize; the single child who ends up alone outside the peers group and lose his/her entitlement based on the norm "everyone should be involved" or the playing children who is doing nothing but employing their rights to speak in their mother language?

Syftet med vårt arbete är att få kunskap om hur hjärnan och handen samspelar. Vi vill visa att det finns en påverkan på hjärnans utveckling genom att arbeta med händerna. Till vår hjälp har vi läst forskningslitteratur och annan litteratur för att kunna bevisa våra teorier. Vi har även gjort ett antal intervjuer med andra slöjdlärare samt elever för att ta reda på vad de har för uppfattning om ämnet slöjd. Resultaten av våra intervjuer visar på att slöjdämnet inte alltid är så självklart, att det är svårt att sätta ord på varför vi har slöjdundervisning i skolan. Både lärare och elever har ibland svårt att argumentera för ämnet. Lärarna pratar mycket om den tysta kunskapen som eleverna får med sig och lägger stor vikt vid det kreativa förhållningssättet i slöjdundervisningen medan eleverna mestadels tror att slöjdämnet handlar om att få lära sig hantverket såsom exempelvis hanteringen av verktyg och maskiner. Slutsatsen av vårt arbete visar på att det finns effekter på hjärnans utveckling genom handens arbete. Det sker ett ständigt samspel mellan handen och hjärnan som också bidrar till bland annat förbättrad läs- och skrivförmåga, koncentrationsförmåga och arbetsprestation.Vi vill genom vårt arbete även upplysa andra om varför det är viktigt att vi bevarar våra djupt rotade hantverkskunskaper.

Denna studie har haft som syfte att undersöka hur yrkeslärare har arbetat med att ta fram ett bedömningsstöd/matris i yrkesämnen. Yrkeslärarna på den aktuella skolan upplevde svårigheter med att tolka progressionsorden i Skolverkets betygskriterier vid bedömning av praktisk kunskap och vid betygsättning. De arbetade fram en matris som som skulle vara en övergripande matris för de kurser som hölls inom respektive program. Studien visade att den framarbetade matrisen fick ett varierande genomslag på de olika deltagande programmen. Det som framkommer i undersökningen är att det kollegiala lärandet har stärkts i de medverkande lärararbetslagen både under tiden för framtagandet av matrisen, och även efter matrisen var färdig.

Detta självständiga arbete är en vetenskaplig essä som genom en hermeneutisk och fenomenologisk utgångspunkt undersöker fritidshemslärarens förhållningssätt i ett dilemma av etisk karaktär. Jag undersöker hur man som lärare bör förhålla sig gällande elevers skapande när det som skapas förstärker negativa föreställningar om/och traditionella könsmönster. Detta beskrivs genomen gestaltning av en situation då jag som fritidshemslärare ställts inför ett val då jag upplevde en svårighet att utröna vad som var rätt att göra. Jag har valt att till en början använda mig Vygotskijstankar om barns kreativitet, för att sedan utforska feministisk postkonstruktivistisk teori enligt Eidevald och Lykkes tankar om intersektionell pedagogik, vilket lett mig till teorier om erkännande av Taylor. Essän landar slutligen i Henriksens och Vetlsens tolkning av dygdetiken och Repos tankar om praktisk kunskap.

Our scientific essay is based on two self- experienced dilemmas that deal with the difficulty as a pedagogue to be sufficient enough for the entire child-group when the individual’s needs are brought against the collectives needs in a preschool class. Even though we are aware that all children have the right to meet their needs, we struggle with the feeling that we are failing to include the children with behaviors that challenge when we at the same time feel that the group is always being overridden. We sense that we lack the resources to be the present educators that all the children need. Our intention with this essay is therefore to examine what it means to be a professional pedagogue who strives for an inclusive environment where all the children's differences are seen as an asset. We ask questions regarding what it means to be professional when the individual's needs collide with the group needs. And how can we understand our actions based on ethical aspects in relation to who or whose needs should be prioritized? We also question the practice terms and conditions to be able to work for a school for all children, regardless of their needs. With essay as our method, we have explored our practical knowledge with help from theories of ethics, Foucault’s concepts of power, interculturalism and Aristotle’s idea of knowledge. While writing our essay we have visualized our practical experiences and explored them through new perspective. By taking a reflective approach it has become clear to us that the preschool class practice is complex which means that we must take into account the unique in every situation in order to handle these professionally when everything is at its peak. In meeting with children who challenges there are no given solutions, but educators need to use their fronesis to act wisely. Based on the conditions of our practice, it sometimes means that the needs of the individual´s must come first and other times the collectives. Furthermore, we have come to the conclusion that if the preschool class should be for everyone the school management and politicians also must take their responsibility and give educators the right conditions to work inclusive.

I den här vetenskapliga essän är syftet att undersöka läsakten i skrivprocessen. Utgångspunkten är att läsakten är ett viktigt verktyg för att färdigställa den skönlitterära texten. Arbetet med texten i skrivprocessen, den oformliga texten, ställer villkor på läsakten som uppsatsen avser att synliggöra. I uppsatsens första del undersöks tre skönlitterära författares läsakter via texter där författarna formulerar sig kring sina skrivprocesser. I den andra delen undersöks via djupintervjuer tre skrivpedagogers arbete med textrespons på kurser i kreativt skrivande. I de båda delarna kopplas undersökningen mot filosofen Paul Ricoeurs textbegrepp och syn på läsakten. De båda delarna av uppsatsen tar avstamp i berättelser från praktiken, från författarens arbetsrum och från skrivpedagogens arbete med skriftlig och muntlig textrespons. Frågan essän leder fram mot är hur författarens praktiska kunskap i läsakten kan beskrivas och om och i så fall hur skrivpedagogens arbete med textrespons speglar eller svarar mot författarkunskapen.