Det finns en ojämlikhet i hälsan hos utsatta grupper i samhället, där nyanlända flyktingar är en växande patientgrupp. Syftet är att beskriva distriktssköterskans upplevelse av arbetet med nyanlända flyktingar inom primärvården med fokus på jämlik hälsa. Det är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats där nio intervjuer genomförts på vårdcentraler i Västra Götaland och Halland. Kvalitativ innehållsanalys har gjorts enligt Elo och Kyngäs. Resultatet presenteras i kategorierna Det viktiga mötet, Den helhetstänkande distriktssköterskan och Den komplicerade organisationen. Det framkommer att distriktssköterskan har en viktig roll i att möta den nyanlända flyktingen och det är viktigt att se helheten kring patienten, att i mötet uppmärksamma hela situationen patienten befinner sig. Där är psykisk ohälsa och den sociala situationen värdefull att uppmärksamma. Lyhördhet, en god kommunikation med hög kvalité på tolk är nödvändigt, vilket även är viktiga delar för en jämlik vård. Det behövs även organisatoriska förutsättningar som tillräckligt med tid avsatt och att samverkan med andra kring patienten fungerar, där finns det ett behov av förbättringsarbete. Det finns hinder för nyanlända flyktingar med att komma i kontakt med hälso-och sjukvården och distriktssköterskan fyller en viktig funktion att informera, vägleda och lotsa rätt. Distriktssköterskorna upplever att det finns ett stort behov av hälsofrämjande åtgärder.

<p>Patientutbildning är en viktig del av behandlingen vid typ 2 diabetes. Det finns dock ingen samlad kartläggning av vilken patientutbildning som bedrivs sedan tidigare. Syftet med studien var att kartlägga hur patientutbildning för personer med typ 2 diabetes bedrevs inom primärvården i Sverige år 2006 samt studera om det fanns något samband mellan hur patientutbildning bedrevs och personernas metabola kontroll. Totalt deltog 684 vårdcentraler/hälsocentraler/mottagningar (mottagningar). Data erhölls både från en enkät och Nationella diabetesregistret som omfattade 91 637 patienter med typ 2 diabetes. Resultatet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och<strong> </strong>med multipla linjära regressionsanalyser. Resultatet visade att den vanligaste formen av utbildning var <em>patientutbildning med förutbestämt innehåll</em> som bedrevs individuellt på 362 mottagningar, utav dessa mottagningar bedrev 108 kompletterande grupputbildning. <em>Patientutbildning utifrån patienternas behov</em> bedrevs individuellt på 55 mottagningar och utav dessa bedrev 12 kompletterande grupputbildning. <em>Ospecificerad patientutbildning</em> förekom på 267 mottagningar. Ett statistiskt signifikant samband konstaterades som indikerade att patienternas HbA1c var lägre på de mottagningar som bedrev <em>individuell utbildning utifrån patientens behov</em>, vilket förekom på 55 av mottagningarna. Studien har visat att vid patientutbildning var det främst vårdgivaren som bestämde vad patienten behövde veta och utgick ifrån någon form av checklista. Få vårdgivare utgick utifrån patientens behov och intresse.</p> / <p>Patient education is an important part of the treatment in type 2 diabetes. Today there is no collected survey of patient education. The aim of the study was to survey how patient education for persons with type 2 diabetes was carried out within the primary care in Sweden and study if there was some relation between how patient education was carried out and persons' HbA1c, BMI and physical activates. Totally 684 health care centres participated. Data was received from a questionnaire and the national diabetes register that covered 91637 patients with type 2 diabetes. Data was analyzed through qualitative content analysis and with multiple linear regression analysis. The result showed that most common form of education was "Patient education with a predestined content"<em>, </em>that was practiced individually in 362 of the health care centres, 108 of these also practiced complementary group education.  "Patient education based on the patients needs"<em> </em>was carried out individually at 55 health care centres, 12 were also carried out complementary group education. "Unspecified patient education" was practiced in 267 health care centres. A statistical significant relation was found indicating that patients  receiving individual education based on the patient's needs HbA1c was lower (55 health care centres). The most common procedure was a checklist in which the care provider decided what the patient needed to know.  Most of the care providers in patient education disregarded the patient's needs and interest.</p>

<p><em> </em></p><p><em> </em></p><p> <em>Introduktion</em></p><p><em></em><em> </em><p> </p><p> </p><p> </p><p>Övervikt och fetma (BMI > 25 respektive BMI > 30) ökar i omfattning i hela världen och så även i Sverige. Prevalensen av övervikt/fetma i Sverige är ca 44 % och specifikt i Sandvikens kommun så är drygt hälften av den vuxna befolkningen överviktig/fet vilket ökar risken för ohälsa och sjukdom.</p><p>Det är angeläget att hitta de personer som löper risk att utveckla alternativt redan har övervikt/fetma för att kunna förebygga och behandla. Med tidig upptäckt och rätt behandling så gynnas förstås patienten i första hand, men även sjukvården och samhället i stort då detta i förlängningen minskar kostnaderna. I denna studie undersöktes hur ett vårdprogram som ska användas för upptäckt och behandling av övervikt/fetma tillämpades på tre hälsocentraler i Sandvikens kommun under två månader hösten 2005.</p><p>Metod</p><p>Utgångspunkten för vårdprogrammet med tillhörande flödesschema är att man mäter BMI först. Mätning ska ske på alla patienter som söker vård inom Primärvården Gästrikland – inte bara de patienter som specifikt söker för övervikt eller fetma. Kontroller gjordes först av hur många patienter som fick BMI uppmätt under vald tidsperiod och beroende på resultat av BMI-mätning kontrollerades därefter hur många patienter som fick behandling.</p><p>Resultat</p><p>Av totalt antal patienter som besökte hälsocentralerna under vald tidsperiod kontrollerades BMI på 6 %. Av dessa hade 38 % ett BMI som enligt vårdprogrammet skulle leda till erbjudande om behandling. Vid kontroll av behandling så hade i stort sett alla patienter fått någon form av behandling men med utgångspunkt från andra vårdprogram och orsaker än just övervikt och fetma. En femtedel av de 38 % fick behandling pga. sin övervikt/fetma och endast ett fåtal fick diagnos " övervikt/fetma".</p></p><p>Konklusion</p><p>Då så få patienter fick sitt BMI kontrollerat och därefter behandlades enligt vårdprogrammet finns misstanken att undersökt vårdprogram inte används överhuvudtaget. Detta skulle kunna bero på att personalen inte känner till dess existens alternativt inte finner vårdprogrammet användarvänligt. Det är synnerligen viktigt att använda sig av bevisat effektiva metoder för upptäckt och behandling av övervikt/fetma men oavsett metod så gäller förstås att de som ska använda sig av metoderna också känner till dem samt finner metoderna möjliga att använda i dagligt arbete.</p> / <p>Introduction</p><p> </p><p>The number of overweight (BMI > 25) and obese (BMI > 30) people is rising worldwide and also in Sweden where the prevalence is 44 %. In the municipality of Sandviken more than half of the population is overweight or obese and that could lead to poor health and/or sickness. It is important to find the persons in risk of developing overweight/obesity and the people who already are overweight/obese to be able to prevent or to give treatment. Early discovery and correct treatment will of course benefit the patient but it will also lower the costs for the healthcare system. The purpose of this study was to investigate the practical use of a program for identification and treatment of overweight/obesity in three health clinics in the municipality of Sandviken during two months in 2005.</p><p>Method</p><p>The starting-point of the program is to measure BMI. BMI should be measured on all patients who seek care and treatment at the health clinic – not just the ones who want help because of overweight or obesity. The first control was therefore to see how many of all the patients who visited the health clinic who got their BMI measured. The second control was to see how many of those patients who got treatment according to the program.</p><p>Results</p><p>BMI were measured on 6 % of all the patients who visited the health clinics. Out of these patients, 38 % had a BMI that should lead to an offer of treatment according to the program. Almost all of the 38 % did get treatment but for other reasons and diagnoses than overweight or obesity which only one fifth of the 38 % got. Very few got the diagnose "overweight/obesity".</p><p><em></em><p> </p></p><p>Conclusions</p><p>With such low figures of BMI-measuring and treatment according to the program, you could suspect that the program is not in use at all. The reason for this could be that the staff at the health clinics does not know that the program exists or that they do not find the program user-friendly. It is very important to use effective methods for identification and treatment of overweight/obesity, but no matter what method – the most important thing is that the staff who is supposed to adopt these methods is well acquainted with them and also finds them useful in their daily work.</p>

Patientutbildning är en viktig del av behandlingen vid typ 2 diabetes. Det finns dock ingen samlad kartläggning av vilken patientutbildning som bedrivs sedan tidigare. Syftet med studien var att kartlägga hur patientutbildning för personer med typ 2 diabetes bedrevs inom primärvården i Sverige år 2006 samt studera om det fanns något samband mellan hur patientutbildning bedrevs och personernas metabola kontroll. Totalt deltog 684 vårdcentraler/hälsocentraler/mottagningar (mottagningar). Data erhölls både från en enkät och Nationella diabetesregistret som omfattade 91 637 patienter med typ 2 diabetes. Resultatet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och med multipla linjära regressionsanalyser. Resultatet visade att den vanligaste formen av utbildning var patientutbildning med förutbestämt innehåll som bedrevs individuellt på 362 mottagningar, utav dessa mottagningar bedrev 108 kompletterande grupputbildning. Patientutbildning utifrån patienternas behov bedrevs individuellt på 55 mottagningar och utav dessa bedrev 12 kompletterande grupputbildning. Ospecificerad patientutbildning förekom på 267 mottagningar. Ett statistiskt signifikant samband konstaterades som indikerade att patienternas HbA1c var lägre på de mottagningar som bedrev individuell utbildning utifrån patientens behov, vilket förekom på 55 av mottagningarna. Studien har visat att vid patientutbildning var det främst vårdgivaren som bestämde vad patienten behövde veta och utgick ifrån någon form av checklista. Få vårdgivare utgick utifrån patientens behov och intresse. / Patient education is an important part of the treatment in type 2 diabetes. Today there is no collected survey of patient education. The aim of the study was to survey how patient education for persons with type 2 diabetes was carried out within the primary care in Sweden and study if there was some relation between how patient education was carried out and persons' HbA1c, BMI and physical activates. Totally 684 health care centres participated. Data was received from a questionnaire and the national diabetes register that covered 91637 patients with type 2 diabetes. Data was analyzed through qualitative content analysis and with multiple linear regression analysis. The result showed that most common form of education was "Patient education with a predestined content", that was practiced individually in 362 of the health care centres, 108 of these also practiced complementary group education.  "Patient education based on the patients needs" was carried out individually at 55 health care centres, 12 were also carried out complementary group education. "Unspecified patient education" was practiced in 267 health care centres. A statistical significant relation was found indicating that patients  receiving individual education based on the patient's needs HbA1c was lower (55 health care centres). The most common procedure was a checklist in which the care provider decided what the patient needed to know.  Most of the care providers in patient education disregarded the patient's needs and interest.

Introduktion        Övervikt och fetma (BMI &gt; 25 respektive BMI &gt; 30) ökar i omfattning i hela världen och så även i Sverige. Prevalensen av övervikt/fetma i Sverige är ca 44 % och specifikt i Sandvikens kommun så är drygt hälften av den vuxna befolkningen överviktig/fet vilket ökar risken för ohälsa och sjukdom. Det är angeläget att hitta de personer som löper risk att utveckla alternativt redan har övervikt/fetma för att kunna förebygga och behandla. Med tidig upptäckt och rätt behandling så gynnas förstås patienten i första hand, men även sjukvården och samhället i stort då detta i förlängningen minskar kostnaderna. I denna studie undersöktes hur ett vårdprogram som ska användas för upptäckt och behandling av övervikt/fetma tillämpades på tre hälsocentraler i Sandvikens kommun under två månader hösten 2005. Metod Utgångspunkten för vårdprogrammet med tillhörande flödesschema är att man mäter BMI först. Mätning ska ske på alla patienter som söker vård inom Primärvården Gästrikland – inte bara de patienter som specifikt söker för övervikt eller fetma. Kontroller gjordes först av hur många patienter som fick BMI uppmätt under vald tidsperiod och beroende på resultat av BMI-mätning kontrollerades därefter hur många patienter som fick behandling. Resultat Av totalt antal patienter som besökte hälsocentralerna under vald tidsperiod kontrollerades BMI på 6 %. Av dessa hade 38 % ett BMI som enligt vårdprogrammet skulle leda till erbjudande om behandling. Vid kontroll av behandling så hade i stort sett alla patienter fått någon form av behandling men med utgångspunkt från andra vårdprogram och orsaker än just övervikt och fetma. En femtedel av de 38 % fick behandling pga. sin övervikt/fetma och endast ett fåtal fick diagnos " övervikt/fetma". Konklusion Då så få patienter fick sitt BMI kontrollerat och därefter behandlades enligt vårdprogrammet finns misstanken att undersökt vårdprogram inte används överhuvudtaget. Detta skulle kunna bero på att personalen inte känner till dess existens alternativt inte finner vårdprogrammet användarvänligt. Det är synnerligen viktigt att använda sig av bevisat effektiva metoder för upptäckt och behandling av övervikt/fetma men oavsett metod så gäller förstås att de som ska använda sig av metoderna också känner till dem samt finner metoderna möjliga att använda i dagligt arbete. / Introduction   The number of overweight (BMI &gt; 25) and obese (BMI &gt; 30) people is rising worldwide and also in Sweden where the prevalence is 44 %. In the municipality of Sandviken more than half of the population is overweight or obese and that could lead to poor health and/or sickness. It is important to find the persons in risk of developing overweight/obesity and the people who already are overweight/obese to be able to prevent or to give treatment. Early discovery and correct treatment will of course benefit the patient but it will also lower the costs for the healthcare system. The purpose of this study was to investigate the practical use of a program for identification and treatment of overweight/obesity in three health clinics in the municipality of Sandviken during two months in 2005. Method The starting-point of the program is to measure BMI. BMI should be measured on all patients who seek care and treatment at the health clinic – not just the ones who want help because of overweight or obesity. The first control was therefore to see how many of all the patients who visited the health clinic who got their BMI measured. The second control was to see how many of those patients who got treatment according to the program. Results BMI were measured on 6 % of all the patients who visited the health clinics. Out of these patients, 38 % had a BMI that should lead to an offer of treatment according to the program. Almost all of the 38 % did get treatment but for other reasons and diagnoses than overweight or obesity which only one fifth of the 38 % got. Very few got the diagnose "overweight/obesity".   Conclusions With such low figures of BMI-measuring and treatment according to the program, you could suspect that the program is not in use at all. The reason for this could be that the staff at the health clinics does not know that the program exists or that they do not find the program user-friendly. It is very important to use effective methods for identification and treatment of overweight/obesity, but no matter what method – the most important thing is that the staff who is supposed to adopt these methods is well acquainted with them and also finds them useful in their daily work.

Bakgrund: Långvarig smärta har funnits hos människor i alla tider och idag ses den långvariga smärtan som ett stort folkhälsoproblem. Långvarig smärta förändrar livsvärlden mer eller mindre. Samtidigt har anmälningar om brister inom bemötande ökat, där sjuksköterskan omnämns. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelsen hos personer med långvarig smärta i deras möte med sjuksköterskan. Metod: En litteraturstudie framställd ur vetenskapliga artiklar. Artiklarna har blivit analyserade genom kvalitativa och kvantitativa innehållsanalyser. Resultat: Det visade sig vara viktigt att smärtpatienten blev bemött på ett värdigt och respektfullt sätt av personalen inom sjukvården. Bemötandet kunde ha värdefull betydelse för den fortsatta smärtutvecklingen och behandlingen. Ett holistiskt synsätt inom vården av smärtpatienter kunde visa sig vara värdefullt. Bemötandet av sjukvårdspersonalen spelade en viktig roll för personens möjligheter att förbättra sin återhämtning vid smärta. Konklusion: Betydelsen av sjuksköterskans bemötande och förståelse för patienten, kan ha stor betydelse för framtiden och utvecklingen av smärtan. Ytterligare forskning inom omhändertagande av smärtpatienter finns det ett stort behov av för att kunna tillgodose patienternas vård- och bemötande behov. / Background: Chronic pain has been with people of all ages, and today the pain is like a major public health problem. Chronic pain changes the life world more or less. Meanwhile, reports of deficiencies in treatment have been increased, where the nurse is mentioned. Aim: The aim was to describe the experience of people with chronic pain in their meeting with the nurse. Method: A general literature review was performed with scientific article search. The article has been analyzed by qualitative and quantitative content analysis. Result: It proved to be important that the patient with pain was treated in a dignified and respectful manner of the staff in health care. The response could have valuable importance for the further development of pain and treatment. A holistic approach in the treatment of pain patients could prove valuable. The response of the medical staff played an important role in the person's ability to improve its painful recovery. Conclusion: The significance of nurse's treatment and understanding of the patient, may be important for the future and the development of pain. Further research in the treatment of pain patients, there is a great need in order to meet patients' health and need of treatment.

Bakgrund:Fysisk inaktivitet orsakar ohälsa och sjukdom i dagens samhälle. I Sverige introducerades, år 2001, fysisk aktivitet på recept (FaR) som en metod för att öka den fysiska aktiviteten bland befolkningen. Att undersöka hur distriktssköterskan uppfattar FaR är värdefullt eftersom det är en metod som distriktssköterskan kan använda i det hälsofrämjande arbetet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors uppfattningar om fysisk aktivitet på recept (FaR). Metod: Semistrukturerade intervjuer med 18 distriktssköterskor genomfördes. Intervjumaterialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskorna uppfattade att FaR kunde främja både hälsa och ekonomi i samhället men att metoden begränsar jämlik hälsa. Metoden hade ett brett användningsområde men det framkom skilda meningar om metodens användbarhet för patienterna. En motiverad patient, tvärprofessionellt samarbete, samverkan med andra FaR-aktörer och organisatoriskt stöd uppfattades av distriktssköterskorna som förutsättningar för att använda FaR. Uppfattningar om FaR:s framtidsutsikt visade att det fanns tveksamhet om metodens hållbarhet och ett behov av utveckling. Slutsats: Studien visar att ett flertal omständigheter påverkar om distriktssköterskorna ska uppfatta FaR som en metod värd att använda. Resultatet kan användas som vägledning för att se över dessa faktorer och vidareutveckla metoden FaR. / Background:Physical inactivity causes ill-health and disease in today’s society. As a method for increasing physical activity among the population, physical activity on prescription (PaP) was introduced in Sweden in 2001. PaP is a method which the district nurse can use in promoting health and it is therefore valuable to explore how the district nurses perceive this method. Objective: The aim of the study was to describe district nurses’ perceptions about physical activity on prescription (PaP). Method: The study was based on semi structured interviews with18 district nurses. The material was analyzed using qualitative content analysis. Results: District nurses felt that PaP could promote both health and economy in society, but that it restricts equal health. The method was understood to have a broad scope but there were differences of opinion about the method's usefulness for patients. A motivated patient, cross-collaboration, interaction with other PaP-actors and organizational support were perceived by the district nurses as prerequisites for using PaP. Opinions about the future of PaP showed that there was uncertainty about the sustainability and a need for development. Conclusion: The study shows that a number of factors affect the district nurses’ perception of whether PaP is a method worth using. The result can be used as a guide to surveying these factors and developing the PaP method.

Bakgrund och syfte: Huvudvärk av spänningstyp (HST) är vanligt förekommande. Det finns oklarheter avseende både dess patofysiologi och olika behandlingars effekt. Syftet med denna studie var att beskriva och utvärdera effekten av en individuellt anpassad beteendemedicinsk behandling i fysioterapi för patienter med HST. Metod: En single-case studie med A1-A2-B-A3-design av tre patienter med HST genomfördes. Utfallsvariabler var huvudvärksfrekvens (antal dagar med huvudvärk), huvudvärksindex (medelintensitet), konsumtion av smärtlindrande medicin, tro på sin förmåga avseende kontroll av huvudvärken, samt upplevd påverkan av huvudvärken på funktion i vardagsaktiviteter och på glädje i aktiviteter med familj och vänner. Resultat: Tro på sin förmåga avseende kontroll av huvudvärken ökade markant för 2 av 3 patienter. Huvudvärksfrekvens och huvudvärksindex minskade markant för en av patienterna. En av patienterna svarade först inte alls på behandlingen, men blev mycket bättre inför den sista uppföljningen avseende huvudvärksindex och funktion och glädje i aktiviteter. Diskussion och konklusion: Ett beteendemedicinskt förhållningssätt i behandling som grundar sig på funktionell beteendeanalys kan vara ett sätt att som fysioterapeut hantera patienter med HST. HST är en vid diagnosgrupp och det verkar då logiskt att behandlingen bör anpassas individuellt för att få bästa effekt. / Background and aim: Tension-type headache (TTH) is common. There are uncertainties regarding both the pathophysiology and the effect of treatments. The aim of this study was to describe and evaluate the effect of an individually tailored behavioural medicine treatment in physiotherapy, based on a functional behavioural analysis. Method: A single-case study with A1-A2-B-A3-design of three patients with TTH was performed. Outcome variables were headache frequency (days with headache), headache index (mean intensity), consumption of analgesics, headache management self-efficacy (HMSE), disability and feelings of loss of happiness in activities with family and friends. Results: HMSE increased markedly for 2 of 3 patients. Headache frequency and headache index decreased for one of the patients. One of the tree patients did not first respond to treatment but was much better before the last follow-up regarding headache index, disability and loss of happiness. Discussion and conclusion: A behavioural medicine treatment in physiotherapy based on a functional behavioural analysis can be a way for physiotherapists to handle patients with TTH. Since the diagnosis TTH is heterogenic it seems logical that the treatment should be individually tailored.

Research shows that individuals who had negative encounters in healthcare had significantly less contact with healthcare. Ehlers-Danlos syndrome is a challenge to diagnose and treat. Studies have shown that individuals with Ehlers-Danlos syndrome for these reasons avoid healthcare with the risk of worsening of their own health, something that can depend on negative encounters. The purpose of this study is to give a descriptive overview of how people with Ehlers-Danlos syndrome experience encounters in healthcare. The research questions are “Do individuals with Ehlers-Danlos syndrome experience good access to healthcare?” and “How do individuals with Ehlers-Danlos syndrome experience encounters in healthcare?” An electronic survey was distributed through social media via Ehlers-Danlos national association in Sweden. The number of respondents was 521 of an estimated number of 814 adult individuals with Ehlers-Danlos syndrome in Sweden. The results show that 477 individuals have experienced offensive or reducing behavior from treating physicians. The majority report bad encounters and low availability in healthcare. The result also shows that it takes approximately 15,28 years to diagnose the condition. / Forskning har visat att individer som upplever negativt bemötande inom vården har mindre vårdkontakt. Ehlers-Danlos syndrom är en utmaning för vården att diagnostisera och behandla vilket en studie visar fört med sig att patienterna undviker vården med sämre hälsa som följd, något som kan bero på erfarenheter av negativt bemötande. Syftet med denna studie är att ge en beskrivning av hur individer med Ehlers-Danlos syndrom upplever bemötande inom primärvården. Två frågeställningar formulerades: Upplever individer med Ehlers-Danlos syndrom god tillgänglighet av vård? och Hur upplever individer med Ehlers-Danlos syndrom bemötande inom primärvården?  En elektronisk enkät skickades ut via sociala medier till patientgrupper med Ehlers-Danlos syndrom där Ehlers-Danlos Riksförbund bistod i distribueringen. Antalet som svarade var 521 stycken av ett estimerat antal om 814 vuxna individer med Ehlers-Danlos syndrom i Sverige. Resultatet visar att 477 individer någon gång upplevt kränkande eller förminskande bemötande av behandlande läkare. Majoriteten rapporterar dåligt bemötande och låg tillgänglighet av tider till primärvården. Resultatet visar dessutom att genomsnittstiden för diagnos ligger på 15,28 år.

Bakgrund I Sandviken är vården av vuxenpsykiatrisk problematik uppdelad mellan primärvård och specialistpsykiatri. Patientöverföringen via remisser innebar en osäker vård och fördröjd tid till specialistpsykiatriska insatser då cirka 50 % av remisserna avvisades från två av hälsocentralerna.   Syfte Syftet med förbättringsarbetet var att minska andelen avvisade remisser och korta tiden från remiss vid hälsocentral till psykiatriska insatser vid specialistpsykiatrin. Studiesyftet var att ta reda på vilka antaganden som fanns bland samverkande aktörer och betydelsen av dessa för förbättringsarbetet.   Metod Den förutbestämda förbättringsidén utgjordes av en remissmall. Flera olika förbättringsverktyg användes i förbättringsarbetet med central utgångspunkt från att basera beslut på fakta. Studien var en empirisk fallstudie med kvalitativ innehållsanalys av dokument, observationer och följande intervjuer.   Resultat Förbättringsarbetets syfte uppnåddes inte med den testade remissmallen. Studien visade att antaganden kring vad som behövde och kunde göras bidrog till att remissmallen inte blev en hållbar lösning.   Slutsatser Förbättringsarbetet visade vikten av att testa nya idéer. Den förutbestämda remissmallen var inte en hållbar lösning. En koppling sågs mellan de samverkande aktörernas antaganden kring vad som behövde och kunde göras, liksom på vilket sätt, till vad som gjordes och hur. Detta bidrog till förbättringsarbetets utfall. / Background In Sandviken, the adult psychiatric care is divided between Primary Health Centers and Psychiatry. The transferral of patients was unsafe and meant prolonged time before psychiatric treatment was started as 50 % of the referrals were declined. Purpose The improvement project aimed to reduce the proportion of declined referrals and to reduce time between referral and psychiatric treatment. The study aimed to find out beliefs existing among stakeholders and the effect of these on the improvement work. Methods The idea to test, a referral template, was chosen in advance of the project start. Several improvement tools were used and one primary focus was to base decisions upon facts. The study was an empirical case study with qualitative analysis made on documents and interviews. Results The improvement project didn’t achieve the set aims. The study showed that beliefs about what was needed and possible to do, contributed to the results of the improvement work. Conclusions The improvement project showed the importance of testing new ideas. The referral template wasn’t a working solution. Stakeholders beliefs about what was needed and possible to do, and how to do it, was shown to contribute to the results of the improvement work.