Bakgrund: Psykisk ohälsa innebär ofta plågsamma symtom och en ökad samsjuklighet för individen. Samhället har stigmatiserat personer med psykisk ohälsa långt tillbaka i vår historia. Psykiatrin har genomgått stora förändringar under det senaste århundradet. Idag är var tredje besök i primärvården av en person som har någon form av psykisk ohälsa. Sjuksköterskor inom primärvården upplever sig inte vara tillräckligt förberedda i mötet med den psykiatriska patientgruppen. Hur bemötandet utformas är betydande för patientens välbefinnande, värdighet, delaktighet, jämlikhet och säkerhet. Bemötandet bör vara personcentrerat och utgå från patientens livsvärld. En god dialog, inkluderande god kommunikation och information, krävs för att ge ett gott bemötande. Syfte: ​Syftet var att beskriva hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet i primärvården.​ Metod: ​En litteraturöversikt av tio redan publicerade originalartiklar. Datainsamlingen av artiklar utfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna analyserades enligt Fribergs analysmetod. Resultat: ​I resultatet framkom tre teman; ”Att se hela människan och möta individuella behov”, ”en respektfull vårdrelation“ och ”en kamp för att få likvärdig och rättvis vård”.​ Sammanfattning: ​Ur resultatet framkom att patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet inom primärvården på olika sätt. Vid ett bra bemötande etablerades en god vårdrelation och patienterna upplevde sig delaktiga och bemötta med respekt och värdighet. Vissa patienter beskrev istället ett dåligt bemötande, med dålig kommunikation och en fragmenterad vård. Patienter upplevde sig även stigmatiserade av vårdpersonal.​ / Background: ​Mental illness often involves painful symtoms and an increased co-morbidity for the individual. Society has stigmatized people with mental illness far back in our history​. Psychiatry has undergone major changes over the past century. Today, every third visit to primary care is by a person who has some form of mental illness. Nurses in primary care do not fell sufficently prepared when meeting patients in the psychitric patient group. How the treatment is framed is important for the patients well-being, dignity, patient participation, equality and safety. Treatment should be person-centred and based on how the persons percive her world. A good dialogue, including good communication, is required to provide a good treatment. Aim: ​The aim was to describe how patients with mental illness experience encounters in primary care.​ Method: ​A literature review of ten original articles already published. The data collection of articles was carried out in the databases Cinahl and PubMed. The articles were analyzed according to Friberg's analysis method.​ Results: ​​In the result, three themes emerged; "Seeing the whole person and meeting individual needs", "a respectful care relationship" and "a fight to get equal and fair care".​ Summary: ​The result showed that patients with mental illness experience the treatment in primary care in different ways. With good treatment, a good care relationship was established and the patients felt involved and treated with respect and dignity. Some patients instead described poor treatment, with poor communicationand fragmented care. Patients also felt stigmatized by healthcare staff.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem i Sverige och övriga världen. Bedömning och behandling av psykisk ohälsa utförs inom primärvården i hög grad. Distriktssköterskan har ett särskilt ansvar för att leda och utveckla omvårdnaden i primärvården, där personcentrerad vård och samverkan i team är viktiga arbetssätt. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors och distriktssköterskors erfarenheter av omvårdnad i primärvården vid psykisk ohälsa. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med datainsamling i PubMed och Cinahl. För analys av data användes kvalitativ innehållsanalys med konventionell ansats. Resultat: Arton kvalitativa studier publicerade år 2006 till 2019 inkluderades. I urvalet ingick 542 distriktssköterskor och sjuksköterskor som arbetar inom primärvård. Analys av data genererade fyra kategorier: Patienten och situationen, Organisation, samarbete och samverkan, Kunskaper och färdigheter hos sjuksköterskan eller distriktssköterskan, samt Emotionella aspekter. Sjuksköterskor och distriktssköterskor inom primärvården, möter ofta personer med psykisk ohälsa och samsjuklighet. Personer med psykisk ohälsa behöver ett individuellt anpassat omhändertagande, vilket bygger på goda relationer och medveten kommunikation. Sjuksköterskor uppfattar att primärvårdensförutsättningar kan försvåra omhändertagande av personer med psykisk ohälsa. Samverkan runt personer med psykisk ohälsa är ofta komplicerad. Sjuksköterskor och distriktssköterskor efterfrågar mer kunskap om psykisk ohälsa. Omvårdnad i primärvården vid psykisk ohälsa kan upplevas som svår och frustrerande, men också som meningsfull och givande. Konklusion: Patienter med psykisk ohälsa är vanliga inom primärvården och sjuksköterskan eller distriktssköterskan behöver beredskap för att möta dessa patienter. Kontinuitet, personlig kännedom och en god arbetsallians är kraftfulla faktorer i omvårdnad vid psykisk ohälsa.

Hälso- och sjukvården behöver ständigt förbättras för att klara framtidens utmaningar och möta de krav som ställs från så väl befolkning som politisk ledning. En förutsättning för att lyckas är att systematiskt arbeta med offensiv kvalitetsutveckling och att se patienten som en medskapare. Trots att fördelarna med användarinvolvering är tydliga så sker det sällan. Denna intervjustudie, som framför allt var kvalitativ med en fenomenologisk metodansats, syftade till att bidra med kunskapsutveckling kring användarinvolvering i primärvården för att skapa en ökad organisatorisk förmåga för offensiv kvalitetsutveckling. Forskningsfrågor som besvarades var hur verksamhetschefer i primärvården såg på användarinvolvering och vilka faktorer verksamhetscheferna i primärvården upplevde som främjande respektive hämmande för användarinvolvering.  Nio verksamhetschefer i primärvården i Region Dalarna intervjuades. Resultatet från intervjuerna tematiserades utifrån offensiv kvalitetsutveckling sett som ett ledningssystem i allmänhet och Hörnstensmodellens värderingar i synnerhet. I slutsatserna framkom att användarinvolvering ansågs vara viktigt för att möta befolkningens behov men att det fanns cementerade syn- och tankesätt som bidrog till att förbättringsarbeten i regel tog sin utgångspunkt i att verksamheten utvecklade hälso- och sjukvården för användarna snarare än med. Uppfattningen var också att användarinvolvering till viss del redan skedde, även om den framför allt var av reaktiv karaktär. Genom att på andra sätt och i större utsträckning involvera användarna skulle värdet kunna öka och den personcentrerade vården ta sig uttryck i handling. Examensarbetet har genererat kunskaper om vilka faktorer som krävs för att öka och framgångsrikt arbeta med användarinvolvering. / Healthcare needs to be continously improved to meet the challenges of the future and meet the demands of both the population and politicians. A prerequisite for success is to work systematically with Total Quality Management (TQM) and to see the patient as a co-creator. Although the benefits of user involvement are clear, it rarely happens. This interview study, which was primarily qualitative with a phenomenological methodological approach, aimed to contribute with knowledge development around user involvement in primary care to create an increased organizational capacity for TQM. Research questions that were answered were how operations managers in primary care viewed user involvement and what factors the operations managers in primary care perceived as promoting or inhibiting user involvement.  Nine operation managers in primary care in the Dalarna Region were interviewed. The results from the interviews were thematized on the basis of TQM seen as a system in general and the Corner Stone Model's values in particular. The conclusions showed that user involvement was considered important to meet the needs of the population, but that there were cemented views and mindsets that contributed to improvement work usually being based on developing healthcare for users rather than with.  The perception was also that user involvement had to some extent already taken place, even though it mostly were of a reactive nature. By involving users in other ways and to a greater extent, the value could increase and the person-centered care be expressed in action. The master thesis has generated knowledge of the factors required to increase and successfully work with user involvement. / <p>2021-06-06</p>

Psykisk ohälsa är ett växande folkhälsoproblem och förutspås vara den största sjukdomsbördan i världen år 2030. Första vårdkontakten för patienter med psykisk ohälsa är vanligtvis sjuksköterskor i telefonrådgivning inom primärvård. Sjuksköterskor i telefonrådgivning upplever att de bland annat saknar erfarenhet, kunskap samt rätt verktyg för att ge adekvat rådgivning när de möter patienter med psykisk ohälsa. Det är därmed relevant att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att bedöma psykisk ohälsa vid telefonrådgivning inom primärvården. Sex sjuksköterskor med olika lång erfarenhet av arbete i telefonrådgivning intervjuades. Dataanalysen genomfördes med hjälp av Elo och Kyngäs kvalitativa innehållsanalys med en induktiv ansats. Två kategorier framträder i resultatet, ”att känna sig otillräcklig” samt ”att känna sig otrygg” följt av 7 subkategorier. Det finns behov av psykiatrisk specialistkompetens inom primärvården för att möta behoven relaterat till psykisk ohälsa i samhället. Sjuksköterskan känner sig otillräcklig vid bedömning av psykisk ohälsa i telefonrådgivning, vilket belyser vikten av tillgång till spetskompetens på arbetsplatsen. / Mental illness is a public health problem that is predicted to be the biggest burden of disease in the world by the year 2030. Telenurses in primary care are usually the first to encounter patients with mental illness. Telenurses feel that they lack experience and knowledge or the right tools to provide adequate care when they encounter mental illness. It is thus relevant to further research the nurses experience of assessing mental illness through telenursing in primary care. Six nurses with different lengths of experience in working in primary care telenursing were interviewed and the collected data were analyzed using Elo and Kyngäs qualitative content analysis with an inductive approach. Two categories appeared in the result, “to feel inadequate” and “to feel insecure” followed by seven subcategories. Feelings of inadequacy and insecurity emerged when facing mental illness and the conclusion of this study highlights the importance of access to expertise in the workplace, such as a psychiatric nurse.

Bakgrund: Vid genomgång av lagar och etiska riktlinjer som beskriver ramarna för en god vård uppstår betänkligheter kring att till papperslösa tillämpa en begränsad sådan. Personalen som arbetar inom primärvården i Region Skåne ska arbeta enligt stadgade lagar samt förhålla sig till de riktlinjer som tillhandahålls. Enhetscheferna är de som har en övergripande blick över verksamheten och ska leda utvecklingsarbete på vårdcentralen. Det tycks vara en stor utmaning och det saknas en bild av hur detta går till, specifikt avseende en god vård av papperslösa. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka tillvägagångssätt på enhetsnivå inom primärvården för att erbjuda papperslösa en vård i enlighet med svenska lagar och etiska riktlinjer. Metod: Intervjustudie med sex enhetschefer. Datamaterialet analyserades med innehållsanalys. Resultat: De kategorier som framträdde relaterat till hur enhetscheferna uppfattar att Region Skånes riktlinjer och begreppet vård som inte kan anstå omsätts i praktiken var: kontaktväg, definition av patientgrupp, bedömning av vårdbehov och tolkning av vård som inte kan anstå. De utmaningar som enhetscheferna upplevde att de stod inför avseende implementering av riktlinjerna var: försvårande faktorer vid upprättande av kontaktväg, svårigheter att definiera patientgrupp, patientsäkerhet och praktiska problem vid administrering, svårighet att tolka vård som inte kan anstå, samsyn genom vårdkedjan, vårdpersonals värderingar, resurser versus människovärde, vårdpersonalens behov av kunskap och bristande information till patienten. Slutsats: Genomgående i resultatet sågs inkonsekvens genomsyra vården. Således kan en god vård till denna patientgrupp enligt nuvarande lagstiftning inte säkerställas. / Background: A review of the laws and guidelines describing the scope of quality of care create a disinclination towards limiting the care for undocumented immigrants. The staff within primary care in Region Skåne should work in accordance with laws and the proffered guidelines. The nurse managers have an overriding view of the unit and should lead the development work at the health centre. This appears to be a challenge and a depiction of how this is done is lacking, specifically revolving the care of undocumented immigrants. Aim: The aim of this study was to examine how to offer undocumented immigrants a care in accordance to swedish laws and ethical codes on a unit level within primary care. Method: An interview study was conducted with six informants. The data were analyzed with content analysis. Results: The question of how nurse managers perceive the guidelines of Region Skåne and how a care that cannot be deferred is turned into practice resulted in these categories: connection to health care, definition of patient community, assessment of health needs and interpretation of care that cannot be deferred. The challenges that the nurse managers perceived they are facing regarding the implementation of guidelines were: problematic factors in establishing a connection to health care, difficulties to define the patient community, patient safety and practical problems of administration, difficulties to interpret care that cannot be deferred, consensus through the care chain, values among the heath care staff, resources versus human dignity, required knowledge among health care staff and lacking information to the patient. Conclusion: Throughout the result was an inconsistency found to permeate the care. Hence, the quality of care for these patients can not be ensured.

Bakgrund: Depression är en folkhälsosjukdom i Sverige. Den kan uttryckas i både fysiska och psykiska symtom. Sjuksköterskan har en roll i att upptäcka och identifiera dessa. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors uppfattningar om och förhållningssätt till depression och/eller depressionssymtom hos patienter inom primärvården. Metod: En intervjuundersökning med sex sjuksköterskor som arbetar på vårdcentraler i Sverige. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Depression och/eller depressionssymtom var ett ämne som innebar utmaningar och låg utanför sjuksköterskans egentliga arbetsområde, även om de hade en viktig roll i det initiala skedet. Sjuksköterskans arbete med problematiken upplevdes ha utökats i takt med en utveckling av primärvården. Den psykiska hälsan och ohälsan upplevdes ha fått ett större utrymme och patienter ansågs ha en medvetenhet om sin egen psykiska hälsa och ohälsa. Behov av större tillgång till psykolog och kurator, mer tid för patienter och vidare utbildning av sjuksköterskor uttrycktes tydligt. / Background: Depression is a public health disease in the Swedish population. The symptoms can be both physical and psychical. The nurse plays an important role within the discovery and identification of depression and/or depressive symptoms. Aim: To examine nurses’ attitudes and comprehension of depression in primary care. Method: A qualitative study with semi-structured interviews was made, with six nurses employed at different public health centers in Sweden. Manifest content analysis was used. Result: Depression and/or depressive symptoms were experienced as an area that withheld challenge and were outside of the nurses’ main responsibility. The nurse played an important role in the initial process. The psychic health had been given a larger room within the primary care. The nurses´ tasks had increased as the development of the primary care had proceeded. There was an experienced need of more psychologists and counselors, as well as more time with patients and an education of nurses.

Dagens hälso- och sjukvård står inför utmaningar när det kommer till effektiv, hållbar och tillgänglig primärvård, vilket reformen god och nära vård skall verka för. Målet är en personcentrerad vård med hälsofrämjande och förebyggande insatser i fokus. Distriktssköterskan har en betydande roll i omställningen och studier visar att distriktssköterskans förskrivningsrätt leder till en möjlig personcentrering. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning som distriktssköterskor använder sin förskrivningsrätt och om de känner sig trygga i att använda den. Studien genomfördes med kvantitativ ansats och är en icke experimentell tvärsnittsstudie. En enkät besvarades vid ett tillfälle, av 36 distriktssköterskor verksamma på antingen vårdcentral, hemsjukvård eller barnavårdscentral. Resultatet visar att alla distriktssköterskor verksamma på vårdcentral och i hemsjukvård använder sin förskrivningsrätt för hjälpmedel och förskriver detta vid fler tillfällen, i jämförelse med deras läkemedelsförskrivning. Däremot visas att färre distriktssköterskor vid dessa verksamheter använder sin förskrivningsrätt för läkemedel och läkemedelsförskrivningar sker till färre antal tillfällen. Vidare visar resultatet att alla distriktssköterskor på barnavårdscentral använder sin förskrivningsrätt för läkemedel, men inte alls för hjälpmedel. Resultatet visar också att det finns en korrelation mellan hur trygga distriktssköterskorna känner sig med att använda sin förskrivningsrätt och hur länge de haft den inom samtliga tre verksamheter. Mer trygghet upplevs hos de distriktssköterskor som haft sin förskrivningsrätt mer än två år. När distriktssköterskan känner sig trygg så ökar förutsättningen för en effektiv och personcentrerad vård som främjar hälsa och lindrar lidande genom förskrivning. / Today's healthcare system faces challenges when it comes to effective, sustainable, and accessible primary care. The reform of integrated care will work for such a health care system. The goal is person centered care with a focus on health promotion and prevention. The district nurse has a significant role in the required conversion and studies show that the district nurse's right to prescribe leads to a possible person-centered care. More knowledge about how the district nurses administers their prescribing rights is needed. The purpose of this study is to investigate to what extent district nurses use their right to prescribe and whether they feel safe to use it. The study was conducted with a quantitative approach and is a non-experimental cross-sectional study. A total of 36 district nurses working at either community health centers, home care services or child health centers participated by answering a questionnaire on one occasion. The results show that all district nurses working at health centers and in home care prescribe medical equipment and supplies and on more occasions in comparison with their pharmaceuticals prescriptions. It shows that fewer district nurses at these operations use their right to prescribe pharmaceuticals and prescriptions are made on fewer occasions. Furthermore, the results show that all district nurses at child health care centers use their right to prescribe pharmaceuticals, but not at all for medical equipment and supplies. The results also show that there is a correlation between how safe district nurses feel to use their right to prescribe and for how long time they have had the right to prescribe in all three operations. More security is experienced by the district nurses who have had their right to prescribe for more than two years. When the district nurse feels safe, the prerequisite for an effective and person-centered care that promotes health and relieves suffering through prescription increases.

Psykisk ohälsa är ett ökande problem i samhället idag. Personer med psykisk ohälsa diskrimineras i samhället och inte minst inom hälso- och sjukvården. År 2019 led 970 miljoner människor i världen av någon form av psykisk ohälsa, och varje år avlider 14,3 % av jordens befolkning till följd av den psykiska ohälsan. Primärvården är den vårdform som de flesta svenskar först kommer i kontakt med och deras uppdrag är att erbjuda vård och behandling vid somatisk och psykisk ohälsa. Det beräknas att en tredjedel av patienterna i väntrummet på en svensk vårdcentral har någon form av psykisk ohälsa. Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors upplevelser av att möta patienter med psykisk ohälsa inom primärvården. En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats valdes för att besvara syftet. Tolv kvalitativa artiklar söktes från databaserna Cinahl, Pubmed och PsycInfo. De valda artiklarna analyserades och likheter och skillnader jämfördes och sammanställdes. Resultat presenterades med hjälp av tre huvudteman och sju subteman. Huvudteman var Vårdrelation, Kompetens och Yttre aspekter. Subteman; Förhållningssätt och bemötande, Utmaningar i möte, Erfarenhet och kunskap som grund, Behov av utbildning, Tidens betydelse, Stöd i arbetet samt Samarbete som arbetsmetod. Diskussionen tar upp att distriktsköterskor hade svårigheter med sitt förhållningsätt och upplevde stress i patientmötet, vilket riskerar ett vårdlidande för patienten. Att få en helhetsbild av patienter med psykisk ohälsa är svårt. Med livsvärlden som grund ges en holistisk vård. Brist på kompetens riskerar patientenssäkerheten. Genom ökad utbildning kan psykisk ohälsa fångas tidigt och därmed minska komplikationer och kostnader, som psykisk ohälsa kan medföra. / Mental illness is an increasing problem in society today. People with mental illness are discriminated in society and not least in health care. In 2019, 970 million people in the world suffered from some form of mental illness, and every year, 14.3% of the world's population dies as a result of mental illness. Primary health care is the form of care that most Swedes first come into contact with and their mission is to offer care and treatment for somatic and mental illness. It is estimated that a third of the patients at Swedish health care center´s waiting room have some form of mental illness. The aim of this study was to describe district nurses' experience of meeting patients with mental illness in primary care. A systematic literature review with a qualitative approach was chosen as a design to answer the purpose. Twelve qualitative articles were selected from the databases Cinahl, Pubmed and PsycInfo. The selected articles have been analyzed and similarities and differences were compared and compiled. Results were presented with the help of three main themes and seven subthemes. The main theme was, Care relationship, Competence and External aspects. The subthemes are The nurse's approach and treatment, Challenges in encounters, Experience and knowledge as a basis, Need for education, Time affects care, Support at work and Cooperation as a working method. In the discussion, it was found that the district nurses experienced anxiety and stress in the patient encounter, which gives a care suffering. It was also difficult to get an overall picture of the patient with mental illness. But with the lifeworld approach, a holistic care was provided. Lack of competence risked the patient's safety, as increased education can be identified at an early stage, thereby reducing the complications and costs that mental illness can entail.

Bakgrund: Digitala kontaktvägar har fått en framträdande roll inom primärvården. Genom digitala kontaktvägar ska individen stå i centrum och öka förmågan att hantera sin sjukdom. Egenvårdsråd är högt prioriterade för patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom och syftar till att minska symtom, förebygga exacerbationer, öka fysisk aktivitet, förhindra sjukdomsprogression och minskad dödlighet. Syftet: var att belysa vilka erfarenheter patienter med KOL har av egenvårdsråd genom en digitaliserad kontakt med vården. Utifrån litteraturöversiktens 14 kvalitativa artiklar framkom tre huvudkategorier: från fysiska till digitala kontaktvägar, erfarenheter av att möta distriktssköterskan på skärmen och digitala egenvårdsråd. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie med induktiv ansats. Resultat: Digitala egenvårdsråd ansågs vara ett användbart komplement, inte som en ersättning till fysiska besök hos distriktssköterskan. Konklusion: Den samlade kunskapen från föreliggande studie kan ligga till grund för att distriktssköterskor och verksamhetschefer inom primärvården får en bättre förståelse kring hur egenvårdsråd uppfattas av patienterna, i takt med att deras kunskaper och upplevelser förändras med den digitala utvecklingen. Det vetenskapliga underlaget är begränsat och framtida forskning bör fokusera på en större enkätundersökning för att kunna dra slutsatser av hur digitala egenvårdsråd påverkar patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom. / Backround: Digital contact path have gained a prominent role in primary care. Through digital contact path, the individual should be at the center of attention and increase the ability to manage their illness. Self-management is a high priority in COPD care and aims to reduce symptoms, prevent exacerbations, increase physical activity, prevent disease progression and reduce mortality. The aim: was to investigate COPD patients' experiences of self-management advice through digitally mediated care. Based on the literature review's 14 qualitative articles, three main categories emerged: from physical to digital contact paths, experiences of meeting the district nurse on the screen and digital self-management advice. Methods: The method used was a systematic literature review with an inductive approach. Results: Digital self-management advice was considered a useful supplement, but never a substitute for physical visits to the district nurse. Conclusion: The collected knowledge from the study could contribute to district nurses and operational managers within primary care gaining a better understanding of how patients perceive self-management advice, as their knowledge and experiences change with digital development. The scientific basis is limited, future research should focus on a larger survey to be able to draw conclusions about how digital self-management advice affects COPD patients.

Bakgrund: Livsstilsrelaterade folksjukdomar gör att miljoner människor världen över årligen dör i förtid. En äldre befolkning i kombination med ohälsosamma levnadsvanor bidrar till ökad risk att dö i folksjukdomar, såväl globalt som i Sverige. Fysisk aktivitet har visat sig både behandla och förebygga många av dessa livsstilsrelaterade folksjukdomar. I Sverige kan all legitimerad vårdpersonal ordinera fysisk aktivitet på recept (FaR). Detta tycks dock vara en underanvänd åtgärd i svensk hälso- och sjukvård, trots att effekterna ger stora folkhälsovinster. Inom svensk primärvård arbetar distriktssköterskor som har kunskap om hur fysisk aktivitet kan behandla och förebygga sjukdomar. Eftersom distriktssköterskor inom primärvården har en betydande roll i att främja hälsa och goda levnadsvanor är det av stort intresse att djupare beskriva deras erfarenheter av att använda FaR.  Motiv: Fysisk aktivitet på recept är ett viktigt men underanvänt verktyg i den förebyggande och hälsofrämjande vården. Den föreliggande studien kan bidra till kunskap om distriktssköterskors förskrivning av FaR och därmed fungera som underlag för förändrings- och utvecklingsarbete i primärvården. Syfte: Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att förskriva fysisk aktivitet på recept inom primärvården. Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer med åtta distriktssköterskor genomfördes. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Erfarenheterna av att förskriva fysisk aktivitet inom primärvården varierade. Det fanns faktorer som påverkade förskrivningen i både positiv och negativ riktning. Analysen utmynnade i fyra kategorier: “Finns omständigheter som styr och påverkar”, “Kompetens och arbetsmiljö har betydelse”, “Förhållningssättet har betydelse” och “Finns variationer i rutiner kring FaR”.  Konklusion: Det fanns variationer i arbetssätt gällande FaR. Det som kunde påverka förskrivningen låg både inom och utanför distriktssköterskors kontroll. För en lyckad förskrivning var ett personcentrerat förhållningssätt betydelsefullt. Resultatet kan användas för att främja distriktssköterskors förutsättningar till ökad förskrivning av FaR. Detta kan i sin tur leda till ökad funktion och livskvalité hos enskilda individer och skulle kunna bidra till ökad folkhälsa. / Background: Lifestyle related public health diseases makes millions of people all over the world die in advance. An increasingly elderly population combined with unhealthy living habits contributes to a higher risk of dying in public health diseases, global as well as in Sweden. Physical activity has shown to both treat and prevent many of these lifestyle related public health diseases. In Sweden all legitimated health care personnel can prescribe physical activity on prescription (PAP). For some reason PAP seems to be underutilized in Swedish healthcare, even though the effects generate great public health benefits. In Swedish primary healthcare district nurses have the knowledge about how physical activity can treat and prevent diseases. Since district nurses within the primary healthcare have a significant role in promoting health and healthy living habits, it is of great interest to describe their experiences of using PAP more deeply.  Motive: PAP is an important but underutilized tool in the preventive and health promoting care.  The present study can contribute to knowledge about district nurses’ prescribing of PAP and thereby serve as a basis for change and development work in primary health care. Aim: The aim of this study is to describe district nurses’ experiences of prescribing physical activity on prescription within primary healthcare. Methods: Individual semi-structured interviews with eight district nurses were conducted. The interviews were recorded, transcribed and analyzed by qualitative content analysis. Result: The experiences of prescribing PAP in primary healthcare varied. There were factors that affected the prescription in both positive and negative directions. The analysis resulted in four categories: “There are circumstances that control and influence”, “Competence and work environment have importance”, “The approach has importance” and “There are variations in routines regarding PAP”. Conclusion: There were variations in working methods regarding PAP. Things that could affect the prescription were both within and without the control of the district nurses. A person-centred approach was important for a successful prescription. The result can be used to promote district nurses’ opportunities for increased prescribing of PAP. This in turn can lead to increased function and quality of life in individuals and could contribute to increased public health.