Bakgrund: Rytmisk insmörjning enligt Wegman/Hauschka (RI) är en beröringsterapi inom antroposofisk vård. RI utförs av sjuksköterskor inom landstingsfinansierad integrativ vård. Patienter får RI i primärvård, öppenvård och slutenvård. Det centrala i den antroposofiska synen på kropp, hälsa och lidande överrensstämmer i stor utsträckning med den vårdvetenskapliga livsvärldsteorin. Syfte: Att belysa hur patienter som fått eller får RI i öppenvård upplevt att behandlingen har påverkat dem. Metod: Kvalitativ innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012) baserad på semistrukturerade intervjuer med fem patienter.   Resultat: Patienter som fått RI i öppenvård upplevde att deras hälsa förbättrades kroppsligt, själsligt och andligt. Kroppsligt lidande som smärta, nedsatt lungfunktion, tarmbesvär och sömnsvårigheter förbättrades. Själsligt och existentiellt lidande minskade i form av förbättrade kognitiva funktioner och ökad möjlighet att känna avslappning, avgränsning, mening, hopp, bekräftelse, trygghet samt livskraft. Slutsats: I denna studie på patienter i öppenvård liksom i tidigare studier på patienter i slutenvård upplevs RI kunna stärka hälsan kroppsligt, själsligt och existentiellt. RI är en vårdaktivitet där patienten bemöts utifrån ett helhetsperspektiv och vårdvetenskaplig teori omsätts i praktik. Större, jämförande studier med till exempel kontrollgrupp utan behandling eller med läkemedelsbehandling eller samtalsterapi liksom studier över tid är nödvändigt innan RI kan integreras i större utsträckning inom dagens hälso- och sjukvård. / Background: Rhythmical Einreibungen according to Wegman/Hauschka (RE) is a soft massage therapy for use in medicine and nursing extended through anthroposophy. RE is practiced by nurses working with integrative health care in the public financed health system, both with inpatients and outpatients (e.g. in primary care). The ontological definitions of caring science grounded in lifeworld theory of the human body, health and suffering is to a high extent corresponding with anthroposophic medicine. Aim: To explore how outpatients receiving RE have experienced that the therapy have affected them. Method: A quality content analysis, according to Lundman and Hällgren Graneheim (2012), based on semi structured interviews with five patients. Results: A decrease in physical suffering such as pain, reduced lung capacity, IBS and sleeping disorders was experienced. Psychological and spiritual improvement was experienced in cognitive functions, sense of relaxation, meaning, hope, confirmation, security and vitality. Improved health was experienced despite severe illness. Conclusion: RE is a therapy where caring science seems to be put in practice. This study on outpatients receiving RE indicates that it may improve health physically, psychologically and spiritually. The results match with earlier studies on inpatients receiving RE. Further studies, e.g. in comparison with psychotherapy or medical treatments, would be of great interest.

Abstrakt Bakgrund: Flertalet av patienterna vilka söker akuten är inte i behov av akutsjukvård. Sjuksköterskor på akutmottagningarna kan idag hänvisa patienter till annan vårdnivå så som primärvård eller till hemmet med egenvårdsråd.   Syfte: Syftet var att belysa triagesjuksköterskans erfarenhet av hänvisning till annan vårdnivå än akutmottagning.   Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie genomförd med semistrukturerade intervjuer. I studien ingick intervjuer med 12 sjuksköterskor, både med och utan specialistutbildning, vilka arbetar på akutmottagning samt har erfarenhet av hänvisning av patienter till annan vårdnivå. Kvalitativ innehållsanalys har använts för att bearbeta insamlad data.   Resultat: Triagesjuksköterskans erfarenhet av att hänvisa patienter till annan vårdnivå tolkades utifrån följande teman för att belysa olika faktorer som påverkar sjuksköterskans handling på en akutmottagning; faktorer som påverkar hänvisning, professionella stöd och handläggningsstrategier vid hänvisning. Resultatet visade att respondenterna upplever hänvisning som komplext och stundtals svårt där sjuksköterskan känner sig osäker, samtliga respondenter uppgav att de hade erfarenhet av patienter som uppträder agiterat samt hotfullt vid hänvisning, flertalet uttryckte därför att de kände sig otrygga på sin arbetsplats, de uttryckte även att erfarenhet samt klinisk blick var av stor betydelse vid hänvisning av patienter.   Slutsats: Författarnas kliniska slutsats är att respondenterna anser att möjligheten till att kunna hänvisa patienterna till en annan vårdnivå är av stor patientnytta. Detta då patienten får adekvat och rätt vård från början relaterat till deras sjukdomstillstånd vilket även kan leda till att väntetiden på akutmottagningen minskar. Mer utbildning liksom beslutstöd behövs för att göra sjuk sjuksköterskor tryggare med sin hänvisning. Författarna anser även att studien ger viktiga infallsvinklar inom problemområdet som kan vara användbara i en kommande yrkesroll. / Abstract Background: The majority of patients who seek emergency care, are not in need of it. Nurses at emergency departments can refer patients to other type of care, such as primary care or to the home with self-care advices. Referral are often carried out independent and therefore the nurses requires a high level of expertise as well as good communication skills.   Purpose: The aim of the study is to highlight the triage nurse's experience of referral of patients from the emergency department to other care givers such as primary healthcare and self-care.   Method: The study was a qualitative interview study, conducted with semi-structured interviews. The study included interviews with 12 nurses, both with and without specialisteducation, who works in the emergency department and has experience of referring patients to other level of care. Content analysis has been used to process the collected data   Result: The triagenurse experience of referring patients to other care was interpreted based on the following themes to highlight the various factors affecting the nurse's action in an emergency; factors affecting reference, professional support and management strategies by reference. The results showed that respondents perceive reference as complex and sometimes difficult where the nurse feels insecure, all respondents stated that they had the experience of patients who appear agitated and threatening at time of referral, the majority of the respondents therefore expressed they felt insecure in their workplace, they also expressed that the experience and clinical gaze was of great importance in referring patients.   Conclusion: The authors' clinical conclusion is that the respondents believe that the ability to be able to refer patients to other level of care is of significant patient benefit. This resulting in the patient receiving adequate care from the start related to their disease severity which also can lead to that the waiting time at the emergency room is reduced. More education and decision support is needed to make nurses more secure whilst performing referrals. The authors also believe that the study provides important insights in the problem area that may be useful in a future profession.

Abstrakt I världen ökar ohälsa och sjukdom markant relaterat till dåliga levnadsvanor som exempelvis otillräcklig fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet definieras som alla former av planerad fysisk aktivitet som ger ökad energiomsättning och som påverkar hälsan positivt där målet är att öka prestationsförmågan. Syftet med denna studie var att beskriva personers upplevelser av fysisk aktivitet på recept (FaR). Kunskap i dessa nämnda områden kan leda till minskade livsstilsrelaterade sjukdomar såsom fetma, övervikt, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar samt t.ex. minska viktökning och stillasittande. Det i sig påverkar folkhälsan och samhället positivt, även så kostnadsmässigt. Metoden hade en kvalitativ ansats. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med tio personer som levde både i glesbygd i norr och i storstad i söder. Analysen som genomfördes med kvalitativ innehållsanalys resulterade i fem huvudkategorier: En känsla av bättre välbefinnande; Ökad motivation till förändring; En berg- och dalbana av känslor; Behov av att få uppföljande samtal; Leder till ett positivt resultat. Resultatet visade att personer började må bättre psykiskt och fysisk samtidigt som de blev piggare i kroppen och fick en mycket positivare inställning till livet. Det var viktigt att ha motivation till förändring för att lyckas med en livsstilsförändring. Det var en känslomässig och laddad process och uppföljande samtal var mycket viktigt. FaR beskrevs som en positiv upplevelse för deltagarna och gav goda resultat på kort tid. Konklusion Resultatet visar att FaR är ett bra verktygför att uppnå bättre hälsa psykiskt och fysiskt samt i flera andra aspekter. Sjukvårdpersonal har en viktig uppgift när det gäller stöd, motivation och uppföljning. Det kan vara känslomässigt och laddat när grunden till att ta hjälp av FaR ofta kan vara påfrestande mentalt. Det upplevdes som negativt att ej ha tillgång till uppföljning.

Bakgrund: Riksrevisionens statistik visar på en allt högre belastning på ambulanssjukvården i landet, detta har medfört att flera regioner infört rutiner för ambulanssjuksköterskan att bedöma det aktuella vårdbehovet hos patienterna för att hänvisa till rätt vårdnivå om det inte föreligger transportbehov med ambulans. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av att hänvisa patienter till annan vårdnivå när inget behov av ambulanstransport föreligger. Metod: Två kvalitativa fokusgruppsintervjuer genomfördes på två ambulansstationer inom Region Norrbotten. Ett ändamålsenligt urval användes för att rekrytera ambulanssjuksköterskor. Deltagarna var mellan 33 och 48 år och yrkeserfarenheten sträckte sig mellan 8 och 20 år. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: Erfarenheter, magkänsla och bemötande gav förutsättningar för bedömning, Att välja vårdnivå var tidskrävande men värt arbetsinsatsen, Patienter som transporteras utan vårdbehov skapar frustration, En förändring kräver information, utbildning och stöd i beslut. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskorna använde sig av intuition tillsammans med de befintliga rutinerna och kände sig då trygga med att bedöma och hänvisa patienterna till en annan vårdnivå. De saknade möjligheten till stöd av ambulansläkare för att underlätta vid bedömning och beslut. Ambulanssjuksköterskorna upplevde det som en begränsning att inte privata vårdgivare var anslutna till rutinen för att hänvisa patienter. Frustration uppstod när de var tvungna att transportera patienter utan vårdbehov.  Slutsats: För att kunna optimera akutsjukvårdens resurser så behöver rutiner ses över så att samtliga hälsocentraler i regionen ingår i “vårdstigen”. En ambulansläkare bör omgående rekryteras som ett stöd i ambulanssjuksköterskornas dagliga arbete och vid hänvisning av patienter till annan vårdnivå.

Processkartläggning, som plattform för processbaserad verksamhetsutveckling, kan användas i hälso- och sjukvård för att kunna förstå en process och ge förutsättningar för förbättringar av den. Utgångspunkten var att det i litteraturen saknades en kartläggning av en vårdprocess som inkluderar sjukskrivningar, och sjukskrivningar ökar. Syftet var att förstå förutsättningarna för processbaserad verksamhetsutveckling gällande hälso- och sjukvårdens aktiviteter i primärvård för de patienter som söker vård vid förstämningssyndrom eller ångest/stress. Datainsamling gjordes i form av intervju samt processkartläggning av aktiviteter mellan sjukskrivning 1 och 2. Resultatet visade att berättelser med utgångspunkt i bra och dåliga erfarenheter av vårdprocessen kunde kopplas till framgångsfaktorer vad gäller förbättrad hälsa och återgång till arbete. De intervjuades roller, erfarenheter och syn på patientens behov gav upphov till olika förbättringsförslag gällande processen. Processkartläggningen visade på behov av en gemensam bild. Förslag till framtida processkartläggning gavs med utgångspunkt i resultatet. / Process mapping, as a prerequisite for process based organizational development, can be used in health care in order to understand the process and to provide possibilities of improving it. In the literature there was no mapping of the care process that includes sick leave, and sick leave increases. The purpose of the study was to understand the prerequisites for organizational development based on process mapping concerning primary health care activities for psychiatric diagnoses. Data collection was done by interviewing health professionals and by process mapping activities in the first period of sickness absence. The results showed that the stories based on good and bad experiences of the care process could be linked to success factors in terms of improved health and return to work. The informants different roles, experiences and perspective on the patient's needs gave rise to various suggestions for improvement of the process. Process mapping showed the need for a joint picture. Proposals based on the results, for future process mapping were given.

Fear is an innate emotion and an adaptive response to provide protection from potential harm. When fear is excessive and out of proportion in relation to the confronted situation, it can lead to the development of an anxiety disorder. Many individuals feel anxious at some point, but not all experience clinical anxiety or meet the diagnostic criteria of an anxiety disorder. Still, anxiety disorders are the most prevalent form of psychiatric disorder in the general population. More often than not people suffering from one anxiety disorder also present other psychiatric conditions. As of today, cognitive and behavioural treatments have been tested and found to positively affect anxiety disorders, making them the treatment of choice. Nevertheless, many patients do not seek or receive adequate treatment. One common critique of the research trials from which the recommendations for treatments stem is the use of a single protocol targeting only one diagnosis. This is because many people suffer from comorbidities. Another problem connected to the recommendation that cognitive behavioural therapy (CBT) should be the treatment of choice for anxiety disorders is the lack of therapists with adequate training. One possible way of dealing both with the shortcoming of therapists and making CBT more accessible is the use of the Internet. Internet-based CBT (ICBT) has been tested in numerous trials during the last 15 years, showing positive outcomes for a large variety of disorders. Many ICBT trials also make use of a single protocol. Another way of dealing with comorbidities might be to tailor the treatment to let characteristics and preferences of the patient guide the design of the protocol. Little is known about possible effects of tailoring the ICBT, the effects of therapeutic relationships in ICBT, and the effectiveness and cost-effectiveness of these treatments. This thesis is based on three studies on two separate randomized controlled trials (RCTs) using the same set of modules accessible for the tailored protocol. Study I was an RCT investigating treatment effects up to two-year after completion, showing favourable outcomes of the treatment in a self-recruited sample at all measure points. Study II was a secondary analysis exploring possible relations between working alliance and treatment outcome for participants in the treatment group recruited for Study I indicating that working alliance predict outcome in this tailored treatment. The second RCT was an effectiveness trial (Study III) analysing treatment effects and cost-effectiveness of the treatment up to one year post treatment in a primary-care population. This study showed positive treatment effects both regarding symptom reduction and cost-effectiveness, and that effects were sustained at one year post treatment. Conclusions drawn from these studies are that individually tailored ICBT seems to be a feasible approach for patients with anxiety disorders regardless of comorbidities, and a responsible choice in terms of societal costs. / Rädsla är en medfödd känsla och en adaptiv respons för att skydda organismen från potentiell skada. När rädslan blir överdriven och oproportionerlig i relation till den konfronterade situationen, kan det leda till utvecklandet av ångestsyndrom. Många personer upplever någon gång ångest, men inte alla upplever klinisk ångest eller uppfyller de diagnostiska kriterierna för något ångestsyndrom. Trots detta är ångest det vanligaste psykiatriska tillståndet i befolkningen i stort och oftast uppfyller personer som lider av ett ångestsyndrom även andra  psykiatriska tillstånd. Till dags dato har både kognitiva och beteendeinriktade behandlingar testats och visat sig verksamma vid ångestproblem, vilket gjort dem till de behandlingar som rekommenderas för dessa tillstånd. Trots god effekt av behandling söker många patienter ändå inte hjälp, alternativt erhåller inte adekvat behandling. En vanlig kritik mot den forskning från vilka behandlingsrekommendationerna för ångestsyndrom stammar är att många använt en manual eller ett protokoll som riktar sig mot bara en diagnos. Detta på grund av den stora komorbiditeten. Ett annat problem kopplat till rekommendationerna att kognitiv beteendeterapi (KBT) ska vara förstahandsval vid behandling av ångest är bristen på behandlare med adekvat utbildning. Ett möjligt sätt att göra KBT mer tillgängligt är att använda Internet. Internet- förmedlad KBT (IKBT) har prövats i ett stort antal studier de senaste 15 åren dessa har visat positiva resultat vid ett stort antal psykiatriska tillstånd. Flertalet av dessa studier har dock använt ett enda behandlingsprotokoll. En annan möjlighet att hantera komorbiditet kan vara att skräddarsy behandlingen för att låta patientens egenskaper och preferenser vara med och styra utformningen av behandlingsprotokollet. Möjliga effekter av att skräddarsy IKBT är relativt lite undersökt, likaså effekterna av terapeutiska relationer i IKBT samt klinisk effektivitet och kostnadseffektiviteten för dessa behandlingar. Denna avhandling bygger på tre studier från två randomiserade kontrollerade studier med samma uppsättning av moduler tillgängliga för att skräddarsy behandlingsprotokollen. I Studie I undersöktes behandlingseffekter upp till två år efter avslutad behandling i en självrekryterad grupp patienter. Studie II var en sekundäranalys av behandlingsgruppen från Studie I där eventuella samband mellan arbetsallians och behandlingsresultat undersöktes. Den andra randomiserade kontrollerade studien var en prövning av huruvida denna behandling var effektiv för en klinisk population (Studie III) rekryterad via primärvården. Förutom behandlingseffekter undersöktes även kostnadseffektiviteten upp till ett år efter behandlingsavslut. De slutsatser som dras utifrån dessa studier är att skräddarsydd IKBT verkar vara en framkomlig väg för patienter med ångest oavsett komorbiditet, att arbetsalliansen kan vara en faktor som påverkar utfallet, samt att det är ett ansvarsfullt val vad gäller samhälleliga kostnader.

Syftet med studien har varit att undersöka hur kuratorer inom hälso-och sjukvården ser på internetbaserad behandling med patienter med psykisk ohälsa, för att beskriva och förstå specifikt deras syn på möjligheter och begränsningar med sådana behandlingsmetoder. Studien har genomförts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med tio yrkesverksamma kuratorer på åtta olika primärvårdsenheter i Stockholms län. Materialet från intervjuerna har analyserats med hjälp av den symboliska interaktionismen. Resultatet visade att kuratorernas inställning till det internetbaserade arbetet är ambivalent. Det internetbaserade behandlingsarbetet är komplicerat och det är tydligt att det finns både möjligheter och begränsningar med ett sådant arbete. Vidare visade resultatet att de möjligheter som kuratorerna kunde se med internetbaserad behandling främst handlar om tillgänglighet och att dessa metoder skulle kunna vara ett värdefullt verktyg till de patienter som önskar sådana behandlingsmetoder. När det gäller begränsningar så kunde kuratorerna se att behandling via internet ställer stora krav på patienten och att interaktion via skrift är mindre nyansfull än vid det traditionella behandlingsarbetet. Det är tydligt att den främsta anledningen till kuratorernas tveksamhet inför dessa metoder handlar om förlusten av att inte kunna se patienten ansikte mot ansikte. Kuratorerna har även svårt att se hur det internetbaserade arbetet praktiskt skulle kunna fungera i det psykosociala arbetet. Det internetbaserade arbetet kan således inte enkelt jämföras med det traditionella psykosociala arbetet som sker ansikte mot ansikte, utan bör ses som ett komplement eller ett helt nytt sätt att arbeta på. / The purpose of the study has been to increase the knowledge of how counsellors within health care view internet based treatment of patients who suffer from mental illnesses, to be able to describe and understand the possibilities and limitations with such forms of treatment. The study has been carried out through qualitative semi structured interviews with ten professional counsellors in eight different primary care units in Stockholm county. The transcripts of the interviews have been analysed by using the theory of symbolic interactionism. The result showed that the counsellors’ view of internet based treatment is ambivalent. The internet based treatment is complicated and the counsellors seeing both pros and cons indicates that there are both possibilities and limitations which such methods. The result also showed that the possibilities that the counsellors can identify in internet based treatment concerns availability and that such methods have the potential to be a valuable tool for those patient who desire such methods of treatment. When it comes to limitations the counsellors can see that treatment via internet make great demands on the patient’s own abilities and that written interaction is far less nuanced than the interactions of traditional treatment work. It is clear that the main reason for the counsellors’ hesitation about these methods is the lack of face-to-face interaction with the patient, as well as difficulties imagining the practical applications of the internet based treatment. Thus the internet based treatment work can not easily be compared with the traditional psychosocial work that occurs face-to-face, but should be considered as a potential complement to traditional treatments or even a complete new way of working.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av vad som underlättade och hindrade evidensbaserad vård av ben- och fotsår inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta distriktssköterskor. Samtliga arbetade på hälsocentraler i södra Hälsingland. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Som teoretisk referensram användes PARIHS modellen. Huvudresultat: I studien framkom olika faktorer som underlättar respektive hindrar distriktssköterskor inom primärvården att arbeta efter en rutin för ben- och fotsår. Det som underlättade var ett välfungerande teamarbete på arbetsplatsen, att rutinen var anpassad så att den var lätt att arbeta efter och att den fanns lättillgänglig i datasystemet, specifik kunskap om sårvård och ett engagemang för patienten och för ämnet sårvård samt att patienten behöver stöd och utbildning för att kunna medverka i vården. Det som hindrade var bristande förståelse och engagemang från chef och kollegor, svårigheter att motivera patienterna till att medverka till behandling samt att journalsystemet inte var anpassat efter ben- och fotsårsrutinen. Slutsats: I studien framkom olika faktorer som underlättade och hindrade distriktssköterskor att använda sig av evidensbaserad vård av ben- och fotsår i det dagliga arbetet. Det som påverkade distriktssköterskornas användning av rutinen var i störst utsträckning faktorer i omgivningen. För att underlätta för distriktssköterskor att kunna arbeta enligt evidensbaserad sårvård måste ansträngningar göras för att undanröja hinder. PARIHS modellen kan användas som stödjande verktyg före, under och efter implementeringsprocessen. / Purpose: The purpose of the study was to describe district nurses' experiences of the facilitating and preventative factors that influence the use of evidence-based wound care in primary healthcare. Method : A qualitative interview study with semi-structured interviews was conducted with eight district nurses. All worked at health centers in southern Hälsingland. The interviews were transcribed and analyzed by qualitative content analysis. As a theoretical reference frame, the PARIHS model was used. Main outcome : The study revealed different factors that facilitate or prevent district nurses in primary healthcare to work for a routine for leg and foot ulcers. What facilitated was a well-functioning team work at the workplace, that the routine was adapted so that it was easy to work after and was easily accessible in the computer system, specific knowledge about wound care and commitment to the patient and on the subject of wound care and that the patient needs support and education to be able to participate in healthcare. What was prevented was insufficient understanding and commitment from the boss and colleagues, difficulty in motivating patients to participate in treatment and that the journal system was not adapted to the leg and foot routine. Conclusion : The study identified various factors which facilitated and prevented district nurses from using evidence-based care of leg and foot ulcers in their daily work. What influenced the use of the routine by district nurses was to the greatest extent factors in the environment. In order to facilitate district nurses to work according to evidence-based wound care, efforts must be made to eliminate obstacles. The PARIHS model can be used as a supporting tool before, during and after the implementation process.

Bakgrund: När patienter vårdas på sjukhus görs bedömning om förväntade behov efter att patienten är färdigbehandlad i slutenvården och ska gå hem. När behov av insatser i hemmet bedömts för att ge patienten en trygg utskrivning behöver slutenvård, öppenvård och kommun samverka. Distriktssköterskor i öppenvård och kommunal vård deltar i samverkan runt patienten. Samverkan sker för att vårdansvaret ska flyttas över från en part till en annan samt att insatser från socialtjänst ska kunna säkerställas. 2018 kom en ny lag, Samverkanslagen som anger hur samverkan ska genomföras och studien syftar till att undersöka denna process utifrån distriktsköterskans erfarenheter.  Syfte: Syftet var att beskriva distriktsköterskors erfarenheter av samverkan mellan öppenvård, slutenvård och kommunal vård kring patienter vid utskrivning från slutenvård. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod och en induktiv ansats. Då avsikten var att undersöka informanters erfarenheter av en företeelse genomfördes semistrukturerade intervjuer med 7 informanter. Materialet som samlats in analyserades därefter med kvalitativ innehållsanalys för att belysa ett manifest innehåll i materialet. Resultat: Distriktssköterskorna identifierade faktorer som avgjorde hur väl samverkan fungerade när en patient ska skrivas ut från slutenvården. Faktorerna kunde delas in i två kategorier. Den första kategorin var faktorer som främjar samverkan som innefattade underkategorierna att samarbeta över verksamhetsgränser, att vidta försiktighetsåtgärdersamt att patienten medverkar. Den andra kategorin var faktorer som försvårar samverkan som innefattade underkategorierna när inte alla professioner tar sitt ansvar, när patienten inte vill medverka samt när covid-pandemin påverkar samverkan.  Slutsats: Distriktssköterskorna ser en positiv utveckling av samverkan över tid. De tillkortakommanden som identifierats i studien tyder på behov att utveckla organisatoriska förutsättningar för samverkande parters möjlighet att ta ansvar i samverkan. Distriktssköterskorna har ett personcentrerat förhållningssätt och verkar för att överbrygga brister som kan ha en negativ effekt på patientsäkerheten / Background: When patients are cared for in hospital, an assessment of expected needs is conducted after the patient has completed treatment in inpatient care and is deemed ready to go home. When the need for interventions in the home has been assessed necessary in order to give the patient a safe discharge, inpatient care, outpatient care, and the municipality need to cooperate so as to achieve the desired outcome. Collaboration takes place so that the responsibility for care is transferred from one party to another and that efforts from social services can be ensured. A new law was passed in 2018, the Collaboration Act, which states how collaboration is to be implemented. This study aims to investigate the process of collaboration between departments based on the district nurse's experiences. Aim: The purpose is to describe district nurses' experiences of collaboration between outpatient care, inpatient care and municipal care for patients upon dischargement from inpatient care.  Method: The study was conducted with a qualitative method and an inductive approach. As the intention was to investigate informants' experiences of a phenomenon, semi-structured interviews were conducted with seven informants. The material collected was then analyzed by qualitative content analysis in order to illuminate a manifest content in the material.  Results: The informants in the study identified a number of factors that determine how well the collaboration works when a patient is to be discharged from inpatient care. The factors could be divided into two main categories. The first category, factors promoting collaborationcontained the subcategories to cooperate across organizational boundaries, to take precautionary measures, and that the patient participates. The second category, factors impeding collaboration contained subcategories when not all professions take their responsibility, when the patient does not want to participate and when the Covid pandemic affects collaboration. Conclusion: District nurses see a positive development of collaboration over time. The shortcomings identified in the study indicate the need to improve the organizational conditions for all collaborating parties in order for them to be able to take their responsibility in collaboration. The district nurses work with a person-centered approach and bridge shortcomings that can have a negative effect on patient safety

Problem finns inom hälso- och sjukvårdens hantering av sjukskrivningsärenden och har visat sig vara extra stora inom primärvården. Många sjukskrivningar löper risk att bli långvariga, rehabiliteringsärenden drar ut på tiden och missförstånd uppstår mellan patienter och myndigheter samt myndigheter emellan. Mellan 1 september 2009 och 31 maj 2011 har man på Gotland bedrivit ett projekt med syfte att effektivisera sjukskrivningsprocessen med hjälp av Rehabkoordinator i primärvården. Denna studie utgör den kvalitativa utvärderingen utav projektet. Syftet med denna studie var att utvärdera om sjukskrivningsprocessen har underlättats för de samverkande aktörerna och för patienter efter inrättandet av Rehabkoordinator. Detta har genomförts genom en explorativ metod genom intervjuer och enkät.   I studien beskrivs och analyseras införandet av Rehabkoordinator som ett förbindelseorgan mellan primärvården, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten för bättre samordning kring patienter. Resultatet av studien visar att merparten av aktörerna upplever arbetsformen som positiv och gynnar samarbete och samordning vid arbetslivsinriktad rehabilitering. Aktörerna upplever att processen, effektiviteten och kvalitén i arbetet runt patienten har förbättrats. Kommunikationen och samordningen mellan berörda aktörer har underlättats och den psykosociala arbetsmiljön har förbättrats även om det framgår att det är för lite resurser för rehabiliteringssamverkan.   Patienterna upplever det positivt med Rehabkoordinatorns stödjande, förmedlande och koordinerande insatser vilket ses vara en framgångsfaktor för patienten. Majoriteten känner att de blivit respektfullt bemötta, känt sig delaktiga i sin rehabilitering samt fått det stöd och den information som de behövde av Rehabkoordinatorn.   Studien visar också att merparten av aktörerna har funnit fungerande rutiner för sin arbetsform och samverkan. Kvarstående hinder tycks bero på framförallt organisatoriska faktorer som till exempel förankring av verksamheten i de samverkande organisationerna, kunskap och kommunikation om och mellan olika professioner och organisationer, samt incitament och legitimitet för deltagande i rehabiliteringssamverkan. / The identified problems within the health care management concerning cases of sickness have proven to be particularly severe in the area of primary care. A large number of sick leaves are at risk of being long term, cases of rehabilitation drags on, and misunderstandings occur both between authorities and patients, and authorities. Between 1 September 2009 and 31 May 2011 Gotland has pursued a project with the intention to streamline the process of sick leave with the help of a Rehab coordinator in primary care. This study is the qualitative evaluation of the project. The aim of this study was to evaluate whether the process of sick leave have been facilitated both for the interacting actors and for the patients, after the establishment of the Rehab coordinator. This has been implemented through an exploratory approach through interviews and questionnaires.   This study describes and analyzes the introduction of a Rehab coordinator as a liaison body between primary care, social insurance, employment service and social services for a better coordination concerning the patients. The results of this study show that the majority of actors experience that the method is positive and benefits cooperation and coordination of vocational rehabilitation. The actors feel that the process, the efficiency and the quality of work around the patient has improved. The communication and coordination between actors have been facilitated and the psychosocial work environment has improved, although it is clear the there are not enough resources for the rehabilitation agreement.   The patients finds the support, the mediating and coordinating actions of the rehab coordinator positive, which is considered a factor of success to the patient. The majority feel they have been met with respect, felt involved in their rehabilitation and received the support and information they needed by the Rehab coordinator.    The study also shows that majority of the actors have found successful routines to support their method of work and collaboration. The remaining obstacle appeared to be particular organizational factors for example the anchoring of activities for the collaborating organizations, knowledge and communication about and between different professions and organizations, as well as incentives and legitimacy for participation in the rehabilitation agreement.