Bakgrund: Våld i nära relation är ett globalt samhällsproblem som drabbar många kvinnor varje år. Detta orsakar stora konsekvenser för deras hälsa och kan även leda till deras död. I distriktssköterskors uppgift ingår att arbeta hälsofrämjande för att lindra lidande, förebygga ohälsa samt att upptäcka våld i nära relation. Syfte: Studiens syfte var att beskriva distriktsköterskors erfarenhet av att fråga och agera vid våld i nära relation i mötet med kvinnor i primärvård. Metod: En kvalitativ studie tillämpades med öppna frågor. Vid analysen av materialet användes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att distriktssköterskor saknar tydliga rutiner för att möjliggöra att frågan om våld i nära relation ställs, men att de ändå frågar vid tecken på eller misstanke om våld. De aspekter som skapar en känsla av trygghet för vid dessa svåra möten är stöttning av kollegor och chefer. Essensen av fenomenet byggs upp av tre kategorier: Vad påverkar att fråga eller inte fråga om våld i nära relation; Förutsättningar som möjliggör att frågan ställs samt Att agera efter att frågan ställs. Konklusion: Det behövs tydligare rutiner samt ytterligare kunskap för att möjliggöra för distriktssköterskor att i större omfattning fråga om våld i nära relation. / Background: Intimate partner violence is a global health issue that effects many women and their well-being each year and it can also cause their death. A district nurse’s task is to promote health, prevent suffering and to identify intimate partner violence.  Aim: The purpose of the study was to describe district nurses' experience of asking and acting on intimate partner violence in the meeting with women in primary care.  Method: A qualitative study was applied with open questions. A qualitative content analysis was used in the analysis of the material.  Findings: The result showed that district nurses lack clear routines to enable the question of IPV to be asked, but they do ask when signs of intimate partner violence are present. The aspects that make district nurses feel safe in those difficult meetings are support from colleagues and managers. The essence of the phenomenon is built up by three categories: What affects asking or not asking about intimate partner violence; Conditions that enable the question to be asked and Acting after the question is asked.  Conclusion: Clearer routines and knowledge are needed to enable district nurses to ask more extensively about intimate partner violence.

Bakgrund: I Sverige är ohälsosamma levnadsvanor vanliga och utgör en betydande riskfaktor för sjukdomar och sjukvårdskostnader, vilket betonar vikten av att främja fysisk aktivitet och förbättra levnadsvanor genom primärvården. Utmaningar uppstår på grund av bristande standardisering av riktlinjer och det ökade behovet av att förbättra personcentrerad vård samt kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter. Distriktssköterskan ska utifrån ett hälsofrämjande perspektiv stödja människors hälsa med hjälp av kompetens inom områden som omvårdnad, medicinsk vetenskap, folkhälsovetenskap och vårdpedagogik. Genom att genomföra hälsosamtal inom primärvården kan distriktssköterskan främja förändrade levnadsvanor.  Syfte: Syftet var att beskriva vuxna patienters upplevelser av rådgivning i primärvården kring fysisk aktivitet. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats utfördes baserat på totalt 16 kvalitativa artiklar. Databaserna som användes för datainsamlingen var PubMed, Cinahl och Nursing & Allied. Artiklarna analyserades enligt Bettany-Saltikovs och McSherrys beskrivning för systematisk dataanalys. Resultat: Resultatet presenteras i fyra huvudteman: patienters önskemål om individuellt anpassad rådgivning, patienters upplevelser av vårdmötet, ny information och kunskap och strukturella styrkor och brister i primärvården.  Slutsats: Patienter hade både positiva och negativa upplevelser av rådgivning om fysisk aktivitet. De betonade vikten av en god vårdrelation med sjuksköterskor och önskade individanpassade råd. Brist på tid, kunskap och engagemang hos sjuksköterskor påverkade patienternas motivation. Uppföljning av rådgivande samtal ansågs vara viktig för att ge stöd och öka motivationen för förändring kring fysisk aktivitet. / Background: Unhealthy lifestyle habits are common in Sweden and constitute a significant risk factor for diseases and healthcare costs, emphasizing the importance of promoting physical activity and improving lifestyle habits through primary care. Challenges arise due to the lack of standardization of guidelines and the increased need to enhance person-centered care and communication between healthcare professionals and patients. The district nurse is expected, from a health promotion perspective, to support people's health through competence in areas such as nursing, medical science, public health science, and healthcare education. By conducting health conversations within primary care, the district nurse can promote changes in lifestyle habits. Aim: The purpose was to describe adult patients' experiences of counseling in primary health care regarding physical activity. Methods: A systematic literature review was conducted based on a total of 16 qualitative articles. The databases used for data collection were PubMed, Cinahl, and Nursing & Allied. The articles were analyzed according to Bettany-Saltikov's and McSherry's description for systematic data analysis. Results: The results are presented in four main themes: patients' desire for individually tailored counseling, patients' experiences of the care encounter, new information and knowledge, and structural strengths and weaknesses in primary care. Conclusions: Patients had both positive and negative experiences of counseling on physical activity. They emphasized the importance of a good care relationship with nurses and desired individually tailored advice. Lack of time, knowledge, and engagement among nurses affected patients' motivation. Follow-up of counseling sessions was considered important to provide support and increase motivation for changes regarding physical activity.

Fysisk aktivitet är en av många faktorer som har betydelse för att förebygga ohälsa och sjuklighet hos äldre personer. Bristen på fysisk aktivitet hos äldre personer kan ge hälsoproblem och skapa behov av vård. Distriktssköterskor kan i sin profession bidra till äldre personers möjligheter till fysiskt oberoende genom att främja olika former av fysiska aktiviteter. Hälsofrämjande arbete kan resultera i att äldre personer ökar sin fysiska aktivitet. Genom att intervjua distriktssköterskor om deras erfarenheter på området kan kunskapen om detta öka och bidra till att utveckla det hälsofrämjande arbetet på vårdcentraler. Syftet var att undersöka distriktssköterskors erfarenheter av personcentrerad vård för att främja fysisk aktivitet hos personer, 65 år eller äldre, vid besök på vårdcentral. En kvalitativ studie med induktiv ansats genomfördes i form av intervjuer där 14 distriktssköterskor inkluderades. Analysen genomfördes med innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. I resultatet framträdde tre kategorier: Förhållningssätt vid främjandet av fysisk aktivitet, Motivation till fysisk aktivitet och Hinder för att främja fysisk aktivitet. Förhållningssätt gentemot äldre personer är avgörande för hur det hälsofrämjande arbetet kan bedrivas. Motivation är centralt för att personer ska ändra och vidmakthålla nya vanor. Distriktssköterskor uttrycker att olika faktorer verkar som barriärer när det gäller att främja fysisk aktivitet. Resultatet i denna studie skulle kunna medverka i utvecklandet av hälsoprocesser och i kompetensutveckling för distriktssköterskor i att främja fysisk aktivitet hos äldre personer. / Physical activity is one of many factors which plays a contributing role in preventing poor health and sickness. The lack of physical activity among elderly may lead to sickness and a need for care. District nurses can, in their profession, be a positive force in the strive for physical independence among elderly by promoting different types of physical activity. Health promoting work could result in increased physical activity among elderly. By interviewing district nurses about their experiences in the field, the knowledge about this problem could be improved. Hence, it can help further develop this important work at local health centres. The aim of this study was to describe district nurses’ experiences of person-centered care while promoting physical activity among people, aged 65 or older, when visiting a health care center. The method was a qualitative interview study in which 14 district nurses were included. A content analysis was made according to a method described by Graneheim and Lundman. In the result, three categories emerged: Approaches when Promoting Physical Activity, Motivation for Physical Activity and Obstacles when Promoting Physical Activity. The approach that district nurses have towards elderly determines how health promotive work can be conducted. Motivation is central for people changing and enforcing new habits. District nurses express that different factors acts as obstacles when promoting physical activity. The results of this study could contribute to the development of health processes and the skills development of district nurses in promoting physical activity among elderly.

Syfte: Syftet var att studera sjuksköterskors upplevelser av att arbeta med tolksamtal iasylhälsan.Bakgrund: Senaste årens ökande flyktingströmmar har skapat ökat tryck på primärvårdensasylhälsa och behovet av tolkar. Bristande kommunikation kan hindra sjuksköterskansomvårdnad och kunskap om upplevelsen av tolksamtalet i primärvården är därför viktig,något som saknas generellt i forskningen. Socialstyrelsens kartläggning beskrev problem medtillgängligheten av auktoriserade tolkar och en ojämlik situation över landet.Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med sju sjuksköterskor,intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med manifest kvalitativinnehållsanalys med en induktiv ansats.Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: Att tolkens roll påverkar samtalet beskrev hurtolkens professionalitet kunde främja eller störa samtalet samt hur tolkens genus och kulturkunde påverka samtalet. Att sjuksköterskans roll påverkar samtalet beskrev sjuksköterskansprofessionalitet som en förutsättning då de tvingades hitta egna lösningar i arbetet och sinsträvan efter ett vårdande samtal med kontakt och förståelse med patienten. Attorganisationen påverkar samtalet beskrev respondenterna en begränsande organisation medbrist på tolkar, avsaknad av struktur och samarbete mellan vården, tolkförmedlingar ochmyndigheter. Respondenterna beskrev en pressad arbetssituation och behovet av utbildningsom nödvändigt för kvalitetssäkrad vård.Slutsats: Sjuksköterskorna behöver tolken som en brygga för sin röst för att kunna ge godvård. Det finns ett behov av ett systematiskt sätt att arbeta med tolk, med utbildning ochträning för tolkar och sjuksköterskor. Detta skulle kvalitetssäkra vården och förbättraarbetssituationen för sjuksköterskorna. Kompetens inom transkulturell omvårdnad är viktigför rättvis vård i det mångkulturella Sverige. / Aims: The aim was to study nurses' experience of working with interpreter conversations inmigrant health.Background: The last years increase in refugees has created rising demands on migranthealth and interpreters in primary healthcare. Lack of communication can hinder nurses' careand knowledge of the experience of interpreter conversations is therefore important,something lacking in research. The National Board of Health and Welfares survey describedproblems of availability of medical interpreters and an unequal situation nationwide.Methods: The study was a qualitative interview study with seven nurses. Interviews wererecorded, transcribed and analyzed with qualitative content analysis.Results: Three main categories were identified: The interpreter’s role affects the conversationdescribed how interpreter professionality could enable or disable the conversation as couldinterpreter sex and culture. The nurses' role affects the conversation described how theprofessionality of the nurse was essential as they needed to find own solutions workwise aswell as the pursuit of a caring conversation with the patient. The organization affects theconversation described a limiting organization with a lack of interpreters, structure andcooperation between healthcare and authorities. Education was stressed as quality-assurance.Conclusions: Nurses need the interpreter as bridge for their voice to enable good care. Thereis need for a systematic way to work with interpreters through education and Nurse-Interpreter training. This would quality-assure healthcare and improve working conditions.Competence in transcultural nursing is important for equal health care in today's multiculturalSweden

Personer som söker vård för psykisk ohälsa hänvisas antingen till primärvården eller psykiatrin, beroende på hur svåra de psykiska problemen bedöms vara. I de fall där personen däremot bedöms vara för sjuk för primärvården men för frisk för psykiatrin förekommer det ofta att dessa personer faller mellan stolarna och fastnar i ett mellanland av psykiska besvär och psykisk sjukdom. Därför var syftet med studien att undersöka hur hälso- och sjukvårdspersonal upplever förutsättningarna på vårdcentraler för att ge stöd och behandling åt patienter som befinner sig i detta mellanlandsamt hur förutsättningarna eventuellt kan förändras för att förebygga att dessa patienter faller mellan stolarna mellan primärvården och psykiatrin. I studien har en kvalitativ ansats antagits och har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Det insamlade empiriska materialet analyserades utifrån en manifest innehållsanalysmetod, vilket sedan utgjorde studiens resultat. Resultatet påvisade att hälso- och sjukvårdspersonalen upplever förutsättningar som begränsade, men att de ändå försöker förebygga att dessa patienter faller mellan stolarna. Begränsningarna beror främst på bristande tillgång till resurser, otydliga riktlinjer och otillräckligt samarbete mellan primärvård och psykiatri, vilket även är de områden som upplevs behöver åtgärdas för att förutsättningarna ska förbättras. Slutsatsen för studien blev därmed att primärvårdens förutsättningar inte är tillräckliga.

Socialstyrelsen menar att primärvården står inför en utmaning att tillgodose tillgänglig psykologisk behandling till ett växande behov. Ett möjligt tillvägagångssätt skulle kunna vara Integrerad beteendehälsa som eftersträvar att kunna erbjuda korta psykologiska interventioner med hög tillgänglighet. Syftet med föreliggande studie var att jämföra två varianter av Integrerad beteendehälsa; ett sedvanligt upplägg med Brief Interventions och ett upplägg med utökad bedömning och möjligheten till vägledd självhjälp för ett specifikt problem. Det här med avseende på generella symtom och symtom specifika för just det problem som patienter erhållit självhjälp för, alternativt bedömts skulle ha passat för självhjälp avseende ett specifikt problem. Resultaten visade att den generella symtomnivån förbättrades för gruppen som helhet, samt inom respektive grupp. Den problemspecifika symtomnivån sjönk för både patienter som erhållit vägledd självhjälp och för patienter som erhållit Brief Interventions men vars problemprofil visat att de hade passat för en specifik självhjälpsmanual. Någon signifikant skillnad i symtomförändring, oavsett generell eller problemspecifik, kunde inte hittas. I diskussionen problematiseras bland annat den interna validiteten och den naturalistiska miljön lyfts som en styrka. / The national board of health and wellfare are stating that primary care faces a major challenge in providing available psychological treatment to an increasing need. One possible approach is Integrated Behavioral Health, which strives towards offering brief psychological interventions with great access. The purpose of the following study was to compare two different methods of Integrated Behavioral Health; an ordinary set up with Brief Interventions and one set up with extended assesment and the possibility of guided self-help treatment for a particular problem. This regarding general as well as specific symptoms for the particular problem the patient has received guided self-help for, or considered to have been suited for. The results showed that the general level of symptoms improved for all patients, merged into one group, and within the respective group. The level of the problem-specific symptom decreased for patients who received guided self-help and for patients who received Brief Interventions, but whose problem profile showed that they had fit for a specific self-help manual. No significant difference in symptom change, regardless of general or problem- specific, could be found. In the discussion, the internal validity is discussed, and the naturalistic environment is described as a strength.

Primärvårdens uppdrag innefattar behandling av psykisk ohälsa och för närvarande överstiger behandlingsbehovet vårdnivåns resurser. Integrerad beteendehälsa (IBH) är en organisationsmodell för primärvård som tidseffektivt tillgängliggör psykologisk behandling. Föreliggande pilotstudie ägde rum under perioden januari till april 2019 på vårdcentralen Centrum, som arbetade enligt modellen för IBH. Syftet för studien var att utvärdera effekterna av behandling med Brief Interventions (BI) respektive vägledd självhjälp avseende patienternas vardagliga funktionsnivå, livskvalitet och symtom. Mätningar genomfördes innan behandling påbörjades, efter fyra veckor samt efter åtta veckor. Vidare undersöktes processfaktorer, så som hur stor andel av patienterna som skulle kunna tillgodogöra sig behandling med självhjälp, samt huruvida införande av en sådan behandling skulle kunna vara motiverad i primärvårdsmiljö utifrån tidseffektivitetsperspektiv. Totalt randomiserades 41 patienter mellan behandling med BI respektive en utökad bedömning följt av behandling med vägledd självhjälp. De patienter som vid den utökade bedömningen inte befanns lämpliga för vägledd självhjälp fick behandling med BI. Sammantaget fullföljde 29 patienter behandling inom ramen för studien. Resultaten visade att både BI och självhjälp förbättrade patienternas vardagliga funktionsnivå, livskvalitet och symtomnivå, samt att det fanns få skillnader i behandlingsutfall mellan grupperna. Tidsåtgången för personalen var större för behandling med självhjälp jämfört med BI. Vidare forskning behövs för att utvärdera psykologisk behandling anpassad till primärvården. / A commitment of primary care is mental health treatment. At present the need for treatment exceeds accessible resources. Primary Care Behavioral Health (PCBH) is a model of organization of primary care with the aim to make access to mental treatment from a time-efficiency perspective. The present study was conducted between January and April 2019 at Vårdcentralen Centrum, a primary care unit organized in accordance with PCBH. The aim of the present study was to evaluate the effects of treatment with Brief Interventions (BI) and guided self-help regarding daily functioning, quality of life and aggregate level of symptoms. Self-assessments were filled out by the patients before treatment, at FU4 and at FU8. Furthermore, proportion of patients suitable for self-help treatment was examined, and whether introduction of such a treatment might be justified in the context of primary care on basis of time effectiveness approach. In overall, 41 patients were randomized to two conditions: BI treatment and, respectively, extended assessment with subsequent self-help treatment. Participants, not found suitable for self-help at the extended assessment, got treatment with BI. Within the study, 29 patients went through treatment. The results showed that groups treated with BI and self-help had improved significantly between before treatment and FU8 regarding daily functioning, quality of life and level of symptoms. There were in general little differences in improvement between the two groups. Furthermore, timescale for the group that got extended assessment and subsequent self-help treatment, was significantly larger than timescale for the group that got BI treatment. For future research, evaluation of short-term forms of mental treatment in primary care ought to be relevant.

Vården ska ges på den nivå som bäst är anpassad efter patientens individuella tillstånd. Patient väljer ibland att vända sig till akutsjukvården då vårdbehovet egentligen inte är akut utan bättre kan behandlas inom primärvården. Tidigare forskning påvisar att patienter föredrar att söka sig till akutsjukvården framför primärvården då den är mer lättillgänglig samt att den uppfattas som bättre. Att det är flera personer som är inblandade i beslutet att kontakta larmcentralen samt att det är ett svårt beslut framkommer också i tidigare studier. Syftet med föreliggande studie är att beskriva patientens beslut att ringa larmcentral i stället för att ta kontakt med primärvården. Deltagarna i studien hade alla tackat ja och var inkluderade i projektet Vård på Rätt Vårdnivå och vi kom på så sätt i kontakt med dem. Studien har genomförts som en kvalitativ intervjustudie och är baserad på åtta informanter. Resultatet påvisar att beslutet att ringa larmcentralen i stället för att kontakta primärvårdens vårdcentral kan förstås som att 112 samtalet ersätter vårdcentralen som har begränsningar eller saknar akutmottagningens resurser. Att ringa larmcentralen kan också vara ett uttryck för ohälsa eller att ha förlorat kontrollen. Ofta är det någon annan än patienten som tar beslutet att ringa 112. Vårdcentralen väljs bort bland annat på grund av sämre tillgänglighet och begränsat vårdutbud i förhållande till akutmottagningen. Flera jourmottagningar i primärvårdens regi, ett ökat samarbete mellan akutsjukvården och primärvården samt regelbundna hälsokontroller som skall ges tätare med stigande ålder är förslag till kliniska implikationer. [Summary in English:] Care should be given at the best level suitable to the individual patient condition. Sometimes the patients choose to contact Emergency care when the actual need is not that urgent and can be better treated within the Primary care. Earlier research shows that patients prefer to get in contact to Emergency care prior to Primary care as it is easier to access and that it is perceived as a better option. Earlier studies also show that it’s difficult decision and more persons are often involved to decide to contact Emergency care. The purpose of this study is to describe the patient's decision to call the Emergency care instead of the Primary care. Persons participating in the study have all accepted and were already included in the project "care at the right level", and that was how we got in touch with them. The study was performed as a qualitative interview and based on eight informants. The result shows that the decision to call the Emergency care instead of the Primary care can be recognized as the 112 call replace Primary Care that is limited or do not the same resources as Emergency care. To call the Emergency care can also be an expression of suffering or that the patient lost control. Often it is someone else than the patient who makes the decision to call 112. The Primary care that is chosen away means limited availability and limited care in relation to Emergency care. More emergency receptions handled by the Primary care, greater corporation between emergency care and primary care and regular health checks more frequent as age increase is some proposals to clinical implications. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Syfte: Syftet var att undersöka vilken kännedom och hantering av rutiner samt vilket preventivt arbete som legitimerad vårdpersonal i ledarställning inom primärvård har om missbruk och beroende hos anställd legitimerad vårdpersonal. Metod: Studien har genomförts som en deskriptiv enkätstudie. En kvantitativ metod valdes för att få nå en större population under en kort tidsperiod. Resultat: I studien framkom att majoriteten av de tillfrågade respondenterna i ledarställning hade ledarskapsutbildning och det ingick för de flesta om missbruk och beroende. Studien visar att de arbetar mer eller mindre preventivt med missbruk och beroendefrågor hos sin personal. Det framkommer att legitimerad vårdpersonal i ledarställning anser sig ha tillräcklig kännedom om missbruk och beroende. De belyser vikten av vidareutbildning inom området samt att de behövs diskuteras mer på arbetsplatsträffar om missbruk och beroende. Slutsats: I studien framkommer att de arbetar preventivt genom att använda den lokala rutin som finns rörande alkohol och missbruk. De lokala rutinerna hos landstinget och kommunerna skiljer sig åt då landstinget har en gemensam rutin för hela Dalarna, medan kommunerna har egna rutiner. Vidare framkommer att legitimerad vårdpersonal i ledarställning har kunskap om missbruk och beroende. / Aim : The purpose was to investigate what awareness and management of routines as well as the preventive work that registered healthcare personnel in leadership position in primary care have regarding abuse and addiction to employee- registered healthcare personnel. Method: The study has been conducted as a descriptive survey. A quantitative method was chosen to reach a larger population for a short period of time. Result: The study found that the majority of respondents in leadership positions had leadership training and most of them had education about addiction and abuse. The study shows that they work more or less preventively with addiction and abuse to their staff. It appears that legitimate healthcare personnel in management positions consider themselves sufficiently knowledgeable about addiction and abuse. They highlight the importance of further training in the field and that they are needed to discuss more at workplace meetings about addiction and abuse. Conclusion: The study shows that they work preventively by using the local policy regarding alcohol and addiction. The local routines are different between council and the communities and differences are that the council has a common policy for the whole of Dalarna, while the communities have their own policies. Furthermore, it appears that registered healthcare personnel in management positions have knowledge of addiction and abuse.

Bakgrund: Att förändra livsstilen till det bättre kan ge stora hälsovinster både på individ- och samhällsnivå. Vid hälsofrämjande arbete är motiverande samtal en av de rekommenderade samtalsmetoderna. Distriktssköterskans huvuduppgifter är att förebygga ohälsa samt vägleda patienten till en god hälsa. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskans erfarenhet av att använda motiverande samtal till patienter som är i behov av en livsstilsförändring inom primärvården. Metod: Kvalitativ studie med induktiv ansats. Semistrukturerade individuella intervjuer genomfördes med nio distriktssköterskor. Materialet analyserades med hjälp av en innehållsanalys. Huvudresultat: Distriktssköterskorna upplevde att motiverande samtal var användbart till många olika patientgrupper som var i behov av en livsstilsförändring. Vidare menade deltagarna att motiverande samtal uppmuntrade till ett personcentrerat förhållningssätt samt ökade patientens motivation till en förändring. Rutiner, uppdatering i samtalsmetoden samt implementering i verksamheten ansågs vara viktiga delar för ytterligare användning av samtalsmetoden. Konklusion: Motiverande samtal är ett användbart verktyg hos distriktssköterskan inom primärvården i mötet med patienter som är i behov av någon typ av livsstilsförändring. Motiverande samtal kan användas i många olika sammanhang och till flera olika patientgrupper. Genom att använda denna samtalsmetod skapas goda förutsättningar till en livsstilsförändring. / Background: Changing the lifestyle for the better health condition can provide major health benefits both at the individual level and at the social level. In health promotion work, motivating interviewing is one of the recommended methods. The district nurse's main tasks are to prevent illness and guide the patient to a good health. Aim: The aim of the study was to highlight the district nurse's experience of using motivational interviewing for patients in need of a lifestyle change in primary care. Method: Qualitative study with inductive approach. Semi-structured individual interviews were conducted with nine district nurses. The material was analyzed using a content analysis. Results: District nurses found that motivational interviewing was useful to many different patient groups who are in need of a lifestyle change. Motivational interviewing encouraged a person-centered approach and increase patient motivation for a change. Routines, update in the method and implementation in primary care were considered important parts for further use of the method. Conclusion: Motivational interviewing is a useful instrument for the primary care nurse in the meeting with patients in need of some type of lifestyle change. Motivational interviewing can be used in many different contexts and to several different patient groups. Using this method creates good conditions for a lifestyle change.