Bakgrund: Personer med psykisk ohälsa löper större risk att drabbas av somatiska sjukdomar till följd av ohälsosamma levnadsvanor. Var tredje person som besöker primärvården i Sverige lider av psykisk ohälsa. En central arbetsuppgift för distriktssköterskan är att arbeta hälsofrämjande och att stötta patienter till hälsosamma levnadsvanor. Genom ett gediget hälsofrämjande arbete inom primärvården skulle personer med psykisk ohälsa minska risken att drabbas av följdsjukdomar som exempelvis diabetes typ 2 eller hjärt-kärlsjukdom. Motiv: Distriktssköterskan inom primärvården är ofta den första kontakten en person med psykisk ohälsa möter. Att beskriva distriktssköterskors upplevelse av att stödja personer med psykisk ohälsa till hälsosamma levnadsvanor anses viktigt för att skapa en inblick i det komplexa arbete det kan innebära. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att stödja personer med psykisk ohälsa till hälsosamma levnadsvanor. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes (n=9). Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Deltagarnas erfarenheter mynnade ut i 3 kategorier: “Skapa en förtroendefull vårdrelation”, “Pröva olika sätt att stödja till förändring” och “Överbrygga hinder för att lyckas”. Kategorierna sammanfattades under temat “Att ta sig an en komplex utmaning” Konklusion: Resultatet visade att distriktssköterskorna upplevde detta som en komplex utmaning där vårdrelationen hade en stor inverkan för hur förändringsarbetet togs emot av patienten. Distriktssköterskorna beskrev metoder för att motivera till hälsosamma levnadsvanor och lyfter flertalet hinder, både organisatoriska och kompetensmässiga hinder till att stödja personer med psykisk ohälsa till goda levnadsvanor. / Background: People with mental illness run a major risk of developing somatic diseases because of an unhealthy lifestyle. Every third person who visits primary care in Sweden suffers from mental illness. The district nurses main job task is to provide health-promoting counseling and support patients to adopt a healthy lifestyle. Through solid health-promotion work in primary care, people with mental illness would reduce the risk of developing secondary diseases such as type 2 diabetes or cardiovascular disease due to unhealthy lifestyle.  Motive: The district nurse in primary care is often the first contact a patient with mental illness meets. Describing district nurses' experience of supporting patients with mental illness to healthy lifestyles is considered important to create an understanding and insight into the complex work it entails. Aim: The aim of the study was to describe the experiences of district nurses in supporting people with mental illness to adopt a healthy lifestyle. Methods: Semi-structured interviews were conducted (n=9). The interviews were analyzed through qualitative content analysis. Results: The participants' experiences resulted in 3 categories: "Create a trusting care relationship", "Try different ways to support change" and "Overcome obstacles to success". The categories were summarized under the theme "Taking on a complex challenge” Conclusion: The result showed that the district nurses experienced this job task as a complex challenge, where the care relationship had a major impact on how the transformation was received by the patient. The district nurses described methods for motivating healthy lifestyles and highlighted several obstacles, both organizational and obstacles due to lack of competence, to supporting patients with mental illness to adopt a healthy lifestyle.

The purpose of this study is to examine which feelings arise within the counsellor in the meeting with patient, how they handle these and what challenges and/or opportunities exist with the space of their feelings. This study has been carried out with the help of a qualitative method in the form of semi-structured interviews with eight counsellors with degrees in social work, who work in health centres. The interviews have been analysed based on a thematic analysis method. The results reveal five different themes based on what is emphasized in the interviews. In summary, the themes describe how emotions are an inevitable part of social work and that it is not unusual for the counselor to have strong feelings in the meeting with the patient. Feelings can represent both a challenge where the counselor needs to adapt their feelings in order to maintain their professional role and not to shift focus from the patient, while emotions also constitute a tool where the counselor can use their emotions to support the patient moving forward. The counselors also say that it is not unusual that the patient’s feelings transfer on to themselves, where the example is given that the patient's sorrow can arouse the counselor's own perceived sorrow. Furthermore, the study describes how the counselors give different emotions different space and that they sometimes postpone their feelings that are not helpful in the meeting to reflect on them after the meeting with the support of supervisors and colleagues.

Bakgrund: Alkoholbrukssyndrom är ett sjukdomstillstånd med mycket stigma. Hur denna patientgrupp bemöts är av stor vikt för omvårdnadens resultat. Sjuksköterskan ska förhålla sig personcentrerat och se hela individens behov och problemför att kunna ge en god vård. Primärvården är oftast patienternas första kontakt med vården, varför ett professionellt förhållningssätt är viktigt. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa patienter med alkoholbrukssyndrom och deras upplevelser av primärvård. Metod: Studien använde sig av artiklar med kvalitativ ansats och söktes med Cinahl och Pubmed. Tio artiklar valdes ut för granskning i egenskap av att kunna besvara studiens syfte. För att granska artiklarna användes SBU:s granskningsmall och termer delades in enlig PEO-modellen. Analysen av artiklarnas innehåll gick ut på att granska resultaten. När artiklar valts ut delades de in i färgkoder för att skilja på positiva och negativa upplevelser. Resultat: Patienternas upplevelser av vården delades in i två huvudteman om positiva och negativa upplevelser av vården. Inom positiva upplevelser fanns delaktighet i vården och vårdpersonalens kunskaper. För delaktighet identifierades fyra subteman. Att bli inkluderad, kunna påverka sin vård individanpassad vård och aktivt lyssnande. Vårdpersonalens kunskaper grundades främst av stöd, trygghet och motivation. Inom de negativa upplevelserna fanns relationen till vårdpersonalen, bemötande och självupplevt stigma. Häri var fördomsfullhet och att sätta etiketter det som utmärkte sig mest. Slutsats: Den grundutbildade sjuksköterskan bör reflektera över sina egna fördomar om alkoholbrukssyndrom för att kunna ge en jämlik vård. Stigmatiserande begrepp är något som bör undvikas för att kunna ge en jämlik vård. Att få en etikett visade sig ha ett samband med hur vårdpersonalen benämnde alkoholbrukssyndromet. Patienters upplevelser av att ha ett alkoholbrukssyndrom är komplext och något som behöver forskas mer kring. / Background: Alcohol use syndrome is a medical condition with a lot of stigma. How this patient group is treated is of great importance for the nursing results. The nurse must have a person-centered attitude and see the entire individual's needs and problems in order to provide good care. Primary care is usually patients' first contact with care, which is why a professional approach is important. Purpose: The purpose of the literature study is to shed light on patients with alcohol use syndrome and their experiences of primary care. Method: The study used articles with a qualitative approach and was searched with Cinahl and PubMed. Ten articles were selected for review as being able to answer the purpose of the study. To review the articles, SBU's review template was used and terms were divided according to the PEO model. The analysis of the content of the articles consisted of reviewing the results and seeing if they could answer the purpose. When articles were selected, they were divided into color codes to distinguish between positive and negative experiences. Results: The patients' experiences of the care were divided into two main themes of positive and negative experiences of the care. Within positive experiences was participation in care and the knowledge of the care staff. Four points were identified for participation: Being included, being able to influence one's care, individualized care and active listening. The care staff's knowledge was mainly based on support, security and motivation. Within the negative experiences was the relationship with the healthcare staff, treatment and self-perceived stigma. Here prejudice and labeling stood out the most. Conclusion:The newly graduated nurse should reflect on their own prejudices about alcohol use syndrome. Stigmatizing terms are something that should be avoided in order to provide equal care. The patients' self-perceived stigma was a theme based on prejudices that exist in society. Receiving a label was found to be associated with how health care professionals named the alcohol use syndrome. Patients' experiences of alcohol use syndrome are complex and something that needs more research.

Hypertoni är en folkhälsosjukdom med risk för allvarliga följdsjukdomar, där ohälsosamma levnadsvanor är de främsta riskfaktorerna. Tillståndet är behandlingsbart, trots detta är det en andel patienter som inte når behandlingsmålet. Distriktssköterskan har en viktig roll i den hälsofrämjande rådgivningen. Syfte: Studiens syfte var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av hälsofrämjande rådgivning till patienter med hypertoni i primärvården. Metod: Kvalitativ intervjustudie med nio distriktssköterskor i primärvården. Analysen utfördes latent med kvalitativ metod, innehållsanalys användes med induktiv ansats. Resultat: Det identifierades tre kategorier och sju subkategorier: Hälsofrämjande rådgivning, Organisationens struktur och Förutsättningarnas betydelse. Slutsats: Studien belyser att distriktssköterskors erfarenhet är att förutsättningar så som tid och kunskap behövs för att hälsofrämjande rådgivning ska kunna utföras optimalt. Genom utbildning inom området samt att primärvården arbetar aktivt och strukturerat med hälsofrämjande rådgivning kan bättre hälsa uppnås, vilket kan leda till minskad sjukdomsbörda samt lägre samhällskostnad över tid. Framtida forskning bör fokusera på hur patienter upplever sitt behov av hälsofrämjande rådgivning inom primärvården. / Hypertension is a public health disease with a risk of serious diseases, where unhealthy lifestyles are the main risk factors. The condition is treatable, despite this, there is a percentage of patients who do not reach the treatment goal. The district nurse has an important role in health promotion advice. Aim: The purpose of the study was to describe district nurse's experiences of health promotion counseling for patients with hypertension in primary care. Method: Qualitative interview study with nine district nurses in primary care. The analysis was carried out latently with a qualitative method, content analysis was used with an inductive approach. Results: Three categories and seven subcategories were identified: Health-promoting counselling, Organizational structure and Importance of conditions. Conclusion: The study highlights that district nurses' experience is that prerequisites such as time and knowledge are needed for health-promoting counseling to be carried out optimally. Education in the area and primary care working actively and structured with health-promoting counseling can lead to better health, which can lead to a reduced burden of disease and lower societal costs over time. Future research should focus on how patients perceive their need for health promotion counseling in primary care.

Sammanfattning: Bildterapi är en kreativ behandlingsmetod som kan användas både i förebyggande och rehabiliterande syfte, när psykologiska faktorer påverkar utveckling och upplevelse av ohälsa. Den här uppsatsen beskriver resultatet av en klinisk upplevelseutvärdering av bildterapigrupper genomförda på en vårdcentral 2010 - 2014.    Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att delta i bildterapigrupp i primärvården.  Metod: Utvärdering av 44 bildterapideltagares erfarenheter av bildterapi via frågeformulär med öppna frågor. Frågorna handlade om lärdomar, mål, samt vad de saknat eller skulle vilja förändra i bildterapin och deras erfarenheter i förhållande till eventuella andra behandlingar. Svaren analyserades utifrån Grounded Theory, detta tydliggjorde deltagarnas erfarenheter av vad som var värdefullt för dem i deras deltagande i bildterapi.  Resultatet visade att bildterapi i grupp hjälper deltagare att uttrycka och utforska känslor som ökar insikten samt ger katharsis. Bildterapi skapade medvetenhet och förståelse för hur individens egensituation påverkar upplevelse av hälsa. Genom kommunikationen med och om bilden förmedlades budskap om livssituationen, vilket underlättade förändring av aktivitetsmönster och förmågan att se sig själv som värdefull. Förändrade aktivitetsmönster möjliggjorde aktivitetsbalans. Gruppen bidrog till att deltagarna kunde förstå sin sjukdom och se att de inte var ”konstiga”, utan reagerade normalt på belastningar. Bildterapeuter med grundprofessionen arbetsterapeut kan arbeta målinriktat med aktivitetsbalans i bildterapi.  Slutsats: Bildterapi kan med stöd av den här studien vara verkningsfull för patienter i primärvården, och bildterapeuten med arbetsterapeut som grundproffession, kan arbeta målinriktat med aktivitetsbalans. Bildterapin kan kombineras med arbetsterapiteori och ValMO modellens värdedimensioner konkret-, sociosymboliskt- och självbelönande värde. Bildterapi skulle därmed kunna fylla ett gap, och utgöra ett komplement till annan behandling i primärvården. Deltagarnas ökade förståelse för sin sjukdom skulle sekundärt kunna leda till minskad medikalisering. / Summary: Art therapy is a creative treatment method that can be used for both preventive and rehabilitative purposes when psychological factors affect the development and experience of ill health. This paper describes the results of a clinical experience evaluation of art therapy groups conducted at a health center during 2010 - 2014.    Purpose: To describe patients' experiences of participating in group art therapy in primary care. Method: Evaluation of 44 art therapy participants' experiences with art therapy via open question questionnaires. The questions were about lessons learned, goals, and what they missed or would like to change in the art therapy and their experiences in relation to any other treatments. Grounded Theory was used to analyze the answers, which clarified participants' experiences of what was valuable to them in their participation in art therapy. The results showed that group art therapy helped participants express and explore emotions that increased insight and provided catharsis. Art therapy created awareness and understanding of how the individual's own situation affects the experience of health. Through communication with and about the image, messages about the life situation were conveyed, which facilitated change in activity patterns and the ability to see oneself as valuable. Changing activity patterns enabled activity balance. The group helped participants understand their illness and see that they were not "weird," but responded normally to heavy loads. Art therapists with a basic profession as occupational therapist can work purposefully with activity balance in art therapy.  Conclusion: Art therapy can, based on this study, be effective for patients in primary care. The art therapist who also is an occupational therapist, can work purposefully with activity balance. The art therapy can be combined with occupational therapy theory and the value dimensions of the ValMO model: concrete, socio-symbolic and self-rewarding value. Art therapy could thus fill a gap and be complementary to other treatment in primary care. The participants' increased understanding of their disease could secondarily lead to reduced medicalization.

Bakgrund: Lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård trädde i kraft 1 januari 2018 med syftet att skapa en trygg, säker och smidig övergång från slutenvård till öppen vård och omsorg. I flera regioner har därför en vårdsamordnarfunktion införts i primärvården. I den region i sydöstra Sverige som författarna valt att studera ska vårdsamordnare, som ofta är en distriktssköterska, med ett personcentrerat förhållningssätt finnas till stöd för de allra mest sjuka, äldre och personer med samordningsbehov. Syfte: Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av rollen som vårdsamordnare på hälsocentral. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats användes i studien. Datainsamlingen utfördes genom semistrukturerade intervjuer med nio distriktssköterskor med rollen som vårdsamordnare på hälsocentral i en region i sydöstra Sverige. Data analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier och tolv subkategorier. I vårdsamordnarens personliga förutsättningar framkommer betydelsen av yrkeserfarenhet, formell kompetens och att vara bekväm i rollen. Till organisatoriska förutsättningar hörde betydelsen av tid, styrning och personalresurser. Vårdsamordning innebar att arbeta personcentrerat med patienten i fokus där patientkännedom var en fördel. Samverkan var betydelsefullt där kommunikationen hade en central roll. Vårdsamordnaren samverkade internt på hälsocentralen men var även länken mellan andra aktörer. Slutsats: Rollen som vårdsamordnare är mångfacetterad, omfattande och tidskrävande. Förutsättningar och arbetssätt skiljer sig åt. Vårdsamordnarens arbete påverkas av personalresurser och andra aktörers förutsättningar. Fungerande samverkan är en förutsättning för vårdsamordning med patientens behov som utgångspunkt. / Background: The Law on Collaboration in the discharge from healthcare entered into force 2018 with the aim of creating a safe, secure and smooth transition from inpatient care to outpatient care. In several regions a care coordination function has been introduced into primary health care. In the Swedish region the authors have studied, care coordinators, who are often district nurses, with a person-centered approach must be there to support the sickest, elderly and people with coordination needs. Aim: To describe the district nurses experience of the role as care coordinator in a healthcare center. Method: Qualitative method with inductive approach was used. The data collection was conducted with semi-structured interviews with nine district nurses with the role of care coordinator in a healthcare center in a region in Sweden. The data was analyzed by qualitative manifest content analysis according to Graneheim and Lundman. Results: The results revealed four categories and twelve subcategories. In the care coordinators’s personal conditions, the importance of professional experience, competence and being comfortable in the role emerges. Organizational prerequisites included the importance of time, management and personnel resources. Care coordination meant working in a person-centered way with the patient in focus, where patient knowledge was an advantage. Collaboration was significant where communication played a central role. The care coordinator collaborated internally and externally. Conclusion: The role of care coordinator is multifaceted, comprehensive and time-consuming. Prerequisites and working methods differ. Functioning collaboration is the prerequisite for care coordination with the patient’s needs as a starting point.

Bakgrund: Att arbeta hälsofrämjande med levnadsvanor i hälso- och sjukvård är rekommenderat globalt, nationellt och lokalt. Hälso- och sjukvårdspersonal är positiva till att arbeta med levnadsvanor, men upplever att det saknas struktur för att upprätthålla arbetet. Det finns svårigheter med att skapa lokala policys och program. I Region Uppsala finns det samordnande uppdraget hälsokoordinator på vårdcentralerna. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hälsokoordinatorers upplevelser av sitt uppdrag som helhet samt utifrån ledning, struktur och samverkan. Metod: Semistrukturerade intervjuer utfördes med sex hälsokoordinatorer. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys med fokus på det manifesta materialet. Ansatsen var induktiv. Resultat: Fyra huvudkategorier och elva underkategorier kunde identifieras under analysen. Huvudkategorierna var tankar och känslor kring uppdraget, ledning och stöd, struktur för hälsofrämjande arbete samt samverkan kring hälsofrämjande arbete. Uppdraget upplevdes som roligt och viktigt att utföra. Ledningen ansågs som god men också som att det saknades insyn och förståelse för vad uppdraget innebar. Det saknades struktur för arbetet och det upplevdes att det fanns för lite tid. Samverkan fungerade olika på vårdcentralerna. Slutsats: Det behövs bättre ledning och stöd i hur strukturen för det hälsofrämjande arbetet ska se ut på vårdcentralerna i Region Uppsala samt att tydliggöra vad uppdraget som hälsokoordinator innebär. / <p>Betyg i Ladok 231124.</p>

Bakgrund: Sjuksköterskor driver självständigt egna mottagningar inom primärvården. Det bidrar till ökad livskvalité och hälsa för patienter. När en sjuksköterskeledd mottagning ställs in kan såväl patientens situation som sjuksköterskans arbetssituation påverkas. Det var därför angeläget att undersöka hur sjuksköterskor erfar och hanterar när sjuksköterskeledd mottagning ställs in.    Syfte: Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor erfar och hanterar kritiska incidenter vid inställd sjuksköterskeledd mottagning inom primärvården.    Metod: En kvalitativ studie med Critical Incident Technique (CIT) genomfördes med induktiv ansats där 28 sjuksköterskor som är yrkesverksamma inom primärvården i Region Skåne besvarade utformat frågeformulär.    Resultat: Sjuksköterskorna erfor att inställda sjuksköterskeledda mottagningar skapade merarbete. De beskrev stress, irritation, ilska men även till viss del förståelse. Inställd sjuksköterskeledd mottagning drabbade inte bara patienterna utan även deras anhöriga samt sjuksköterskestudenter. Sjuksköterskorna hanterade inställd sjuksköterskeledd mottagning genom att de prioriterade sitt arbete och att de använde sin yrkeserfarenhet för att lösa situationen. De anpassade sig till underbemanningen och lyfte detta i arbetsgruppen för att förbättra arbetsmiljön.   Slutsats: Region Skåne hade arbetsvilliga och kompetenta sjuksköterskor. När sjuksköterskeledd mottagning ställdes in fick patienterna minskad kontinuitet och ibland fördröjd diagnossättning. Detta berodde till stor del på underbemanning inom primärvården och arbetsgivaren kunde inte ge den arbetsmiljö som sjuksköterskorna behövde. / Background: Nurses independently run their own clinics within primary care. It contributes to increased lifequality and health for patients. When a nurse-led clinical appointments is cancelled, both the patient situation and the nurse's work situation can be affected. Therefore, important to investigate how nurses experience and manage when nurse-led clinical appointments are cancelled. Purpose: The purpose was to describe how nurses experience and handle critical incidents during cancelled nurse-led clinical appointments in primary care.       Method: A qualitative study with the Critical Incident Technique (CIT) was carried out with an inductive approach where 28 nurses who are professionals in primary care in Region Skåne answered a designed questionnaire.   Results: The nurses' experience of cancelled nurse-led clinical appointments was that it created extra work. They described stress, irritation, anger but also to some extent understanding. Cancelled nurse-led appointments affected not only the patients but also their relatives and nursingstudents. The nurses managed cancelled nurse-led appointments by prioritizing their work and using their professional experience to resolve the situation. They adapted to the understaffing and raised this in the work group to improve the work environment.     Conclusion: Region Skåne had willing and competent nurses. When nurse-led clinical appointments were cancelled, patients experienced reduced continuity and sometimes delayed diagnosis. This was largely due to understaffing in primary care and the employer could not provide the working environment that the nurses needed.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande hälsoproblem i samhället och en av vår tids folksjukdomar. Covid 19-pandemin kan ha bidragit till ökad psykisk ohälsa. Primärvården bedriver första linjens vård och behandlar majoriteten av dessa patienter. Distriktssköterskan i telefonrådgivning har ofta den första kontakten med patienten och ska på kort tid få en bild av besvären, göra en bedömning och hjälpa patienten vidare i vårdkedjan.  Syftet: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av att möta och bedöma psykisk ohälsa hos patienter i primärvårdens telefonrådgivning.  Metod: Semistrukturerade intervjuer utfördes med 17 stycken sjuksköterskor och distriktssköterskor på 9 olika vårdcentraler rekryterade via snöbollsurval. Data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Distriktssköterskorna skapade en relation till patienten per telefon. De försökte få tydlig information så att de kunde göra en första bedömning. De kände en otillräcklighet på grund av tidspress men försökte ta sig tid för dessa samtal. Distriktssköterskorna upplevde också en brist på tydliga riktlinjer. De kände ett behov av mer utbildning, beslutsstöd samt fler tider till läkare och psykolog.  Slutsats: Distriktssköterskor i telefonrådgivning hade en viktig roll vid första mötet med patienten som sökte för psykisk ohälsa.  Det fanns ett behov av tydligare riktlinjer, rutiner och hjälpmedel för att underlätta bedömningen. En förbättrad arbetsmiljö i form av minskad tidspress kunde också öka patientsäkerheten. / Background: Mental illness is a growing health problem in society and one of the public diseases of our time. The Covid 19 pandemic may have contributed to increased mental illness. Primary care provides first-line care and treats the majority of these patients. The district nurse in telephone counseling often has the first contact with the patient and must get a picture of the problems in a short time, make an assessment and help the patient further in the care chain. Purpose: The purpose of the study was to describe district nurses' experiences of meeting and assessing mental illness in patients in primary care telephone counseling. Method: Semi-structured interviews were conducted with 17 nurses and district nurses at 9 different health centers recruited via snowball sampling. Data were analyzed based on qualitative content analysis. Results: The district nurses created a relationship with the patient over the phone. They tried to get clear information so they could make an initial assessment. They felt an inadequacy due to time pressure but tried to make time for these conversations. The nurses also experienced a lack of clear guidelines. They felt a need for more education, decision support and more appointments with doctors and psychologists. Conclusion: District nurses in telephone counseling had an important role at the first meeting with the patient who applied for mental illness. There was a need for clearer guidelines, routines and aids to facilitate the assessment. An improved work environment in the form of reduced time pressure could also increase patient safety.

BAKGRUND: Världens ökande befolkning i kombination med vårdens tillgänglighetsbrist skapar behov av omstrukturering av vårdens resurser. Vårdens digitalisering kan erbjuda patienter större egenkontroll, bättre tillgänglighet samt större valfrihet. Att använda sig av videomöten som komplement till fysiska besök inom primärvården är en del av digitaliseringen. Distriktssköterskan har med sin kompetens en huvudroll gällande implementering och förbättringsarbete av vårdens digitalisering. Distriktssköterskans erfarenheter av videomöten i primärvården är dåligt undersökt. SYFTE: Syftet var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av videomöten i primärvården. METOD: Kvalitativ intervjustudie med induktiv design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes vilka analyserades med manifest innehållsanalys. RESULTAT: Studien resulterade i tre kategorier: Bidrar till bättre vårdkvalitet, Behov av implementering och Möjliga brister. Videomöten upplevdes som mindre tidskrävande än fysiska besök samt de kunde bidra till en ökad tillgänglighet. Det fanns ambivalens kring användandet av videomöten och resursbristen i vården bidrog till att det var svårt att få tid att lära in nya arbetssätt. Det framkom förhoppningar om att videomöten ska kunna underlätta vårdarbetet och ge patienterna ökade valmöjligheter. Trots en generellt positiv inställning till videomöten upplevdes det inte passa alla. Teknikproblem och risken för utanförskap sågs som möjliga brister. SLUTSATS: Videomöten skapar förutsättningar för att göra vården mer effektiv och personcentrerad. Ett digitalt utanförskap har dock identifierats, likaså att videomöten inte används av distriktsköterskorna i den grad som varit möjligt. Tydligare riktlinjer samt utbildning krävs för vidare utveckling. / BACKGROUND: The world's increasing population combined with the lack of access to care creates a need for restructuring of care resources. The digitization of care can offer patients greater self-control, better accessibility and greater freedom of choice. The district nurse, with her skills, has a main role in the implementation and improvement of the digitization of care. The district nurse's experiences of video meetings in primary care are poorly researched. AIM: The aim was to describe district nurses' experiences of video meetings in primary care. METHOD: Qualitative interview study with inductive design. Semi structured interviews, analyzed by manifest content analysis. RESULTS: The study resulted in three categories: Contributes to better quality of care, Need for implementation and Possible shortcomings. Video meetings were perceived as less time-consuming than physical visits and they could contribute to increased accessibility. There was ambivalence about the use of video meetings and the lack of resources in healthcare contributed to the fact that it was difficult to find time to learn new ways of working. The participants hoped that video meetings would facilitate care work and give patients greater freedom of choice. Technology problems and the risk of exclusion were seen as possible shortcomings. CONCLUSION: Video meetings create the conditions for making care more efficient and person-centred. However, a digital exclusion has been identified, as well as the fact that video meetings are not used by the district nurses to the extent that was possible. Clearer guidelines and training are required for further development.