Bakgrund: Enligt WHO dör 41 miljoner människor i världen varje år av icke-smittsamma sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, kroniska lungsjukdomar samt diabetes. Där fysisk inaktivitet är en av de främsta riskfaktorerna till dessa sjukdomar. Fysisk aktivitet har multifaktoriella effekter på kroppen, kan förebygga/behandla sjukdomar och därmed främja hälsa. Där det evidensbaserade FaR varit en metod till att främja hälsa. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att använda FaR inom primärvården. Metod: Studien har en beskrivande design med kvalitativ ansats. Tio distriktssköterskor från primärvården deltog. Datan insamlades med semistrukturerade intervjuer, via telefon/Skype. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: FaR var ett bra verktyg för att motivera patienter till regelbunden fysisk aktivitet. Arbetet utifrån den enskilda individen var betydelsefullt.Vanligaste målgrupperna var patienter med diabetes, astma/KOL, hypertoni och höga blodfetter. Promenader var den mest förekommande aktiviteten. FaR utfördes sällan, samtal om kost och fysisk aktivitet skedde alltid. FaR var ett bra komplement till läkemedel. Inställningen till FaR, brist på information samt kunskaps- och tidsbrist påverkade det hälsofrämjande arbetet, därmed förskrivningarna av FaR. Brist på information och stöd från ledningen framkom som ett hinder av distriktssköterskorna. Önskan om mer stöd från ledningen fanns samt att FaR skulle lyftas mer på arbetsplatserna. Slutsats: Distriktssköterskor upplevde FaR som positivt för folkhälsan, men svår att implementera i det hälsofrämjande arbetet. Att motivera patienter och att utgå från individen var betydande. Även om FaR sällan förskrevs, så samtalades det om fysisk aktivitet och kost med patienter. Att Verksamhetsledningen prioriterade och uppmuntrade det hälsofrämjande arbetet kring FaR uttrycktes som en önskan av distriktssköterskorna, för att kunna förbättra det.

Syfte och frågeställning Syftet med vår undersökning är att ta reda på om Lotsmottagningens insats vid GIH i Stockholm är av betydelse vid en beteendeförändring för att bli mer fysiskt aktiv. Vår hypotes är att rådgivning och stöd är ett nödvändigt verktyg för att man på sikt ska kunna nå samt bibehålla en beteendeförändring (SBU, 2014). Vår frågeställning är: Hur upplever personer med förskrivet FaR Friskvårdslotsmottagningens insats vid beteendeförändring?   Metod Vårt tillvägagångssätt för studien är kvalitativ metod genom intervjuer då vi vill nå en djupare förståelse hos individer som fått vägledning av Friskvårdslotsmottagningen i och med förskrivning av FaR. Sju deltagare medverkade i studien där medelåldern var 58 år. Intervjuerna transkriberades och analyserades med tematisk analys vilket blev grunden för vårt resultat.   Resultat De olika kategorierna som framkom under analysen var Upplägg, Stöd, Upplevelser av samtalen, Lotsens bemötande och Lärdomar. Generellt var deltagarna nöjda med Friskvårdslotsmottagningens upplägg och det bemötande de fått av respektive lotsar och skulle rekommendera detta till andra. Samtliga deltagare uttryckte ett behov av stöd och uppföljning. Flera deltagare uttryckte önskemål om längre uppföljning, upp till ett år, samt träning med lotsen. Vissa önskade att uppföljningssamtalen hölls på plats istället för via telefon.    Slutsats Slutsatser som kan dras från resultaten i denna studie är framförallt det tydliga behovet av ett individanpassat stöd vid en beteendeförändring gällande fysisk aktivitet. Det kan gälla   uppföljning, att hitta en rimlig träningsnivå och någon att ventilera med. Sammanfattningsvis styrker våra resultat tidigare forskning om att rådgivning och stöd är ett nödvändigt verktyg vid en beteendeförändring.

Bakrund: Depression är en psykisk sjukdom som karaktäriseras av avgränsade episoder som varar minst två veckor med förändringar i känslor, kroppliga funktioner och tankar. Symtomen som kan uppkomma är nedstämdhet, trötthet, låg självkänsla, ångest och självmordstankar. Totalt lever ungefär 280 miljoner människor i världen med depression och enligt WHO:s rapport kommer sjukdomen ligga på förstaplats på listan över orsaker till global ohälsa år 2030. Depression anses bero på störningar i signalsubstanssystemet där noradrenalin, dopamin och serotonin har en avgörande roll. Depression anses också bero på ökning av aktiviteten i hypotalamus-hypofys-binjurebark-axeln (HPA-axeln). Ytterligare studier har funnit ett samband mellan låga nivåer av hormonet brain derived neurotropic factor (BDNF) och ökad risk för att drabbas av depression. Sjukdomen behandlas i första hand med antidepressiva läkemedel eller samtalsterapi. På senare år har fysisk aktivitet i form av aerob träning studerats som ett sätt att behandla depression. Nuvarande tillgängliga behandlingar är i vissa fall inte effektiva ur ett ekonomiskt och patientcentrerat perspektiv. Det är därför viktigt att prioritera nya behandlingsmetoder för att motverka höga kostnader och biverkningar.  Syfte: Syftet med detta arbete var att undersöka vilka fysiska och psykiska effekter som uppnås vid fysisk aktivitet samt undersöka om fysisk aktivitet på recept bör förskrivas i större utsträckning mot depression.  Metod: Detta arbete var en litteraturstudie som baserade sig på fem randomiserade kontrollerade studier, tre kliniska studier och en multicenterstudie från databasen PubMed.  Resultat: Alla nio studier tyder på att fysisk aktivitet på recept (FaR) i form av aerob träning är en effektiv behandlingsmetod för patienter med depression. Fysisk aktivitet bidra med bättre självuppfattning, ökad självsäkerhet och mer positiva tankar. Aerob träning gav ökad frisättning av BDNF, förbättrade patienternas minne och kondition, ökade hippocampusvolymen, ökade den maximala syreupptagningsförmågan och gav positiva effekter på kroppens organ och system. Fysisk aktivitet motverkade stress, ångest och depressiva symtom på liknande sätt som antidepressiva läkemedel.  Slutsats: Denna litteraturstudie som undersökte effekterna av fysisk aktivitet mot depression visade att fysisk aktivitet på recept är en effektiv och säker behandling mot depression. Behandlingen är associerad med få biverkningar och komplikationer jämfört med antidepressiva läkemedel. Fysisk aktivitet på recept är en underuttnyttjad resurs som bör ordineras i större utsträckning. Detta för att motverka biverkningar från läkemedel, förbättra folkhälsan, minska kostnader på nationell och internationell nivå, minska risken för att återinsjukna i depression samt underlätta för hälso- och sjukvårdspersonal.

Fysisk aktivitet är ett av det vedertagna sätt till att främja hälsa inom sjukvården i dagens Sverige och rekommenderas främst till patienter med olika diagnoser såsom diabetes typ 2, övervikt och fetma. Fysisk aktivitet på recept, FaR, är ett verktyg framtaget som ett behandlingsalternativ för att minska ohälsa och förskrivningen av farmaceutiska preparat. Trots att verktyget FaR är bevisat effektivt som behandlingsmetod används det inte i den utsträckning verktyget har kapacitet för. Åtta regionansvariga för FaR i Sverige intervjuades.  Studiens syfte var att belysa hur regionsansvariga för Fysisk aktivitet på recept ser på arbetet kring FaR i dåtid, nutid och framtid. För att kunna besvara syftet användes tre frågeställningar: Vad anser de regionsansvariga att FaR har bidragit med inom hälso- och sjukvården? Vad anser regionsansvariga vara grundläggande för ett lyckat arbete med FaR? Vilka utvecklingsområden kan det finnas för FaR enligt regionsansvariga?  Studiens metod var semistrukturerade intervjuer med åtta regionsansvariga utspridda över Sverige. För att analysera dessa intervjuer så genomfördes transkribering, kodning och tematisering och sedan en innehållsanalys för att urskilja betydelsefulla teman, kategorier och underkategorier och betydelsefulla citat.  Resultatet visade att samtliga regioner var överens om att FaR var ett viktigt verktyg i arbete inom hälso-och sjukvården. Men att då alla regioner arbetar olika med FaR finns en otydlighet i hur arbetet bör skötas för att FaR skall användas mer. Brister inom kommunikation, ledning och samverkan och i uppmuntran både resursmässigt och ledarskapsmässigt framgick. Studien kan bidra med mer kunskap om arbetet kring FaR i olika regioner har fungerat och möjligtvis ge förslag på hur det kan förbättras. En möjlig väg att gå kan vara en nationell instans som jobbar strategiskt och med fysisk aktivitet i varje region för att stödja det hälsofrämjande arbetet med FaR.

Syfte. Det övergripande syftet med studien var att undersöka hälso- och sjukvårdspersonalens inställning och användande av FaR-metoden (Fysisk aktivitet på Recept). Studien har även undersökt möjligheten till huruvida hälsopedagoger kan vara en samverkande profession och således öka FaR-förskrivningen. Studiens frågeställningar var; -Vilken är hälso- och sjukvårdspersonalens inställning gällande användandet av FaR-förskrivning? -Vilka möjligheter och hinder upplever hälso- och sjukvårdspersonalen för FaR-förskrivning? -Skulle möjligheten att nyttja hälsopedagoger inom eller utanför vården vara ett alternativ för hälso- och sjukvårdspersonalen för att öka FaR förskrivningen? -Skiljer sig ovan beroende på yrkesprofession inom hälso- och sjukvården? (läkare jämfört med sjuksköterskor) - Påvisar “tillräckligt” fysiskt aktiva personer inom hälso- och sjukvården en bättre inställning till FaR? Metod. Studien genomfördes kvantitativt i form av en tvärsnittsstudie. Insamling av data skedde via en anonym digital enkät utskickad till totalt 67 primärvårdsenheter inom Stockholmsregionen. Enkäten bestod av 17 frågor och var riktad mot legitimerad sjukvårdspersonal inom primärvården och analyserades i statistikprogrammet SPSS. Resultat. Av studiens 64 deltagare angav en stor majoritet (86%) positiv inställning till FaR som alternativ behandlingsmetod och 72% angav metoden som nödvändig inom sin profession. Mer än hälften (56%) av hälso- och sjukvårdspersonalen upplevde hinder med FaR-förskrivning där tidsbrist och svårighet med uppföljning var de mest angivna orsakerna. Nästan hälften (40%) av studiedeltagarna angav att de inte besitter någon utbildning om FaR. Sjuksköterskorna i studien påvisade signifikant bättre allmän uppfattning om FaR som metod (p=0,016) samt inställning till nyttjande av hälsopedagoger för ökad förskrivning av FaR (p=0,033) än läkare. Slutsats. Hälso- och sjukvårdspersonal har en positiv inställning gällande användandet och uppfattning om FaR som behandlingsmetod. Det förekommer hinder och finns en avsaknad av kompetens som begränsar användandet av metoden inom respektive profession och således dess framfart. De uppmärksammade hinder och avsaknaden av kompetens hälso- och sjukvårdspersonalen uppger sig ha, är något en hälsopedagog kan bidra med och besitter. Således skulle hälsopedagogen kunna fungera som en samverkande profession inom hälso- och sjukvården för att öka förskrivningen och framfarten av FaR för att nå dess fulla potential.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka i vilken omfattning fysisk aktivitet på recept används inom Region Uppsala samt undersöka om det finns ett intresse till att förskriva FaR och vad som eventuellt påverkar detta intresse. Metod Urvalet i denna undersökning var legitimerad personal i Uppsala län med förskrivningsrätt av FaR på hälso- och vårdcentraler. En enkätundersökning genomfördes på 26 icke-privata hälso- och vårdcentraler i Uppsala län. Totalt 46 enkäter besvarades av legitimerad personal med förskrivningsrätt av FaR. Studerade faktorer var bland annat befattning, kön, kommuntillhörighet, nyttjande av FYSS och FaR, egen motion samt intresset att förskriva FaR och motivering till intresset. Resultatet från enkätundersökningen analyserades med hjälp av deskriptiv data, Spermans korrelationsanalys samt boxplot.   Resultat Majoriteten av respondenterna uppger att deras vårdcentral arbetar med FaR. Det föreligger en stor skillnad i antalet skriftliga FaR-ordinationer och antalet muntliga rekommendationer. Gällande intresset till att förskriva FaR var det 19 personer av vårdpersonalen som skattade ett lågt intresse varav 26 personer skattade ett högt intresse.  Det finns ej något signifikant samband mellan hur ofta man motionerar i förhållande till vilket intresse man har till att förskriva FaR. Gällande intresset till FaR i relation till hur mycket FaR som förskrivs kunde inga samband tydas. Slutsats Våra resultat visar på att majoriteten av respondenterna arbetar med FaR på sin vårdcentral å andra sidan förskrivs det relativt lite FaR trots att vårdinstansen arbetar med metoden. I enkätundersökningen framkom således att det är betydligt vanligare att ge muntliga rekommendationer gällande fysisk aktivitet jämfört med en skriftlig FaR ordination. Spridningen kring intresset till FaR är stor men majoriteten av respondenterna har ett intresse till att förskriva mer FaR. Det hittades inga signifikanta samband i enkätundersökningen. Med största sannolikhet beror detta på ett litet stickprov. / Aim The purpose of this study was to investigate the extent to which physical activity onprescription is used within Region Uppsala and to investigate whether or not there is an interest in prescribing FaR and what influences this interest. Method The sample in this survey was registered staff in Uppsala county with the right to prescribe FaR at health and care centres. A survey was conducted at 26 non-private health and care centers in Uppsala county. A total of 46 questionnaires were answered by authorized staff with prescription rights by FaR. Factors studied included position, gender, municipal affiliation, use of FYSS and FaR, own exercise as well as the interest in prescribing FaR and justification for the interest. The results from the survey were analyzed using descriptive data, Sperman's correlation analysis and box plots. Results The majority of respondents state that their health center works with FaR. There is a large difference in the number of written FaR prescriptions and the number of oral recommendations. Regarding the interest in prescribing FaR, 19 people from the healthcare staff estimated a low interest, of which 26 people estimated a high interest. There is no significant relationship between how often one exercises in relation to the interest one has in prescribing FaR. Regarding the interest in FaR in relation to how much FaR is prescribed, no connections could be discerned. Conclusion Our results show that the majority of respondents work with FaR at their healthcare center, on the other hand, relatively little FaR is prescribed even though the healthcare institution works with the method. The survey thus revealed that it is significantly more common to give oral recommendations regarding physical activity compared to a written FaR prescription. The spread of interest in FaR is large, but the majority of respondents have an interest in prescribing more FaR. No significant relationships were found in the survey. This is most likely due to a small sample size.

Recept förekommer ofta i undervisningen inom ämnet hem- och konsumentkunskap. Men det är inte helt utan problem som eleverna möter receptet. Det finns mycket som eleverna måste kunna för att de ska kunna använda recepten och omvandla det till en maträtt.   Syftet med undersökningen var att titta på några svårigheter som eleverna upplever när de tolkar ett recept. Vilka delar av receptlitteracitet som finns i elevernas beskrivning av sin användning av recept och om de tar med sig erfarenheter från andra skolämnen för att tolka ett recept. De teorier som ligger till grund för att undersöka detta är dels receptlitteracitet som föreslås sammanfatta den kunskap som behövs för att kunna tolka ett recept. Transfer är en teori som försöker visa att eleverna tar med sig erfarenheter från ett ämne för att använda kunskaperna i ett annat sammanhang. Metoden som har använts är semistrukturerade intervjuer. Det är totalt 39 elever som har intervjuats i grupper om 4 till 5 elever.   Resultat visar att eleverna beskriver svårigheter med att tolka ett recept och de kan knytas till receptlitteracitetens fem aspekter. Eleverna konstaterar att matematiken är viktig för att man ska kunna använda ett recept. Svenska är viktigt för att kunna läsa men det krävs att man lär sig de speciella begreppen inom HKK för att de ska lyckas använda recepten.

Fysisk aktivitet är en viktig komponent för att vi människor ska må bra, speciellt i vårt moderna men stillasittande samhälle. Inaktivitet är ett stort folkhälsoproblem idag och det leder till en rad kända livsstilssjukdomar. Den svenska folkhälsopolitiken utgår, sedan 2003, från elva målområden som fokuserar på de faktorer i samhället som påverkar folkhälsan. Ökad fysisk aktivitet är det nionde av dessa mål och det syftar till att ge ökad fysisk aktivitet för hela befolkningen. Fysisk aktivitet på recept (FaR) är en av de åtgärder som har införts i Sverige för att uppnå detta mål. Syftet med denna studie är att undersöka effekter av och de bakomliggande orsakerna till att vissa FaR-deltagare fullföljer eller avbryter sin receptperiod, samt varför vissa fortsätter att vara aktiva och andra inte efter receptperiodens slut. Detta har gjorts genom kvalitativa intervjuer. Det som bland annat framkom i resultatet var att det sociala stödet från familj, FaR-gruppen och receptutskrivaren har stor betydelse för att deltagaren ska fullfölja receptperioden. Det sociala stödet är också viktigt för att personen ska fortsätta vara fysisk aktiv efter receptets slut, vilket är FaR-verksamhetens syfte. Annat som kom fram i studien var att deltagarna har fått större förståelse kring den fysiska aktivitetens effekter, fått ökad livskvalitet och att uppföljning av deltagarens resultat är av vikt.

Inledning: Studier påvisar att livsstilsrelaterade sjukdomar ständigt ökar och att fysisk inaktivitet bidrar till detta, likaså att FaR ej används i den utsträckning som det skulle behövas. Syfte: Att belysa för distriktssköterskor vilka underlättande och försvårande faktorer sjukvårdspersonal kan uppleva vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept, FaR. Metod: En empirisk fenomenografisk intervjustudie med kvalitativ ansats. Fokusgruppsintervjuer med nio deltagare utfördes på tre vårdcentraler. Huvudresultat: Underlättande och försvårande faktorer framkom inom organisation samt i mötet mellan sjukvårdspersonal och patient, exempelvis stöd från cheferna, utbildning och motiverade patienter var underlättande faktorer. Försvårande faktorer var exempelvis tidsbrist, avsaknad av teamarbete samt negativ inställning till FaR. Konklusion: Chefernas engagemang samt patienternas inställning till fysisk aktivitet och FaR var områden som framkom vara av stor betydelse när sjukvårdspersonal skulle förskriva FaR. Att chefer gav sjukvårdspersonalen resurser för att möjliggöra arbetet med FaR, i form av tid, utbildning och teamarbete ansågs vara en grundläggande faktor. Hälsofrämjande synsätt och prioritering av FaR hos cheferna ger spridning och förankring hos sjukvårdspersonalen. Patienternas inställning till egenvård och fysisk aktivitet var en betydande faktor vid förskrivning av FaR. Där har distriktssköterskor en huvuduppgift i att motivera patienterna till livsstilsförändringar och egenvård samt informera om fysisk aktivitets inverkan på hälsan. / Introduction: Studies indicate that lifestyle-related diseases is constantly increasing and that physical inactivity contributes to this, likewise that PAP is not used to the extent necessary. Objective: To highlight for district nurses what facilitating and aggravating factors health care professionals can experience about prescribing physical activity on prescription, PAP. Method: An empirical phenomenographic interview study with qualitative approach. Focus group interviews with nine participants were conducted on three health centers. Main Results: Facilitating and aggravating factors emerged in the organization and in the meeting between health care professionals and patient, for example support from the manager’s, education and motivated patients were facilitators. Aggravating factors was for example lack of time, lack of team work and negative attitudes toward PAP. Conclusion: The manager's commitment as well as the patient’s motivation towards physical activity and PAP was the areas that appeared to be of great importance when health care professionals prescribe PAP. Having managers who gave health care professionals resources in terms of time, training and teamwork was considered to be a fundamental factor and made it possible to work with PAP. A health promotion approach and prioritization of PAP from the managers leads to a spread and transmits to health care professionals. The patient's attitude towards self-care and physical activity were also a significant factor when prescribing PAP. There, district nurses have a major task in trying to motivate patients to lifestyle changes and self-care and to inform them about physical activities impact on health.

<p>En ofullständig eller inaktuell dokumentation av läkemedel i Receptregistret och läkemedelslistorna kan leda till en sämre vetskap om vilka läkemedel som är aktuella att administrera samt till felmedicinering.</p><p>Syftet med denna studie är att hos patienter med diagnosen artros undersöka förekomsten av avvikelser mellan recept i Receptregistret på apotek, vårdcentralens läkemedelslista från ordinationsjournalen samt patienternas egen uppfattning om aktuell läkemedelsbehandling.</p><p>Studien genomfördes dels som registerstudie genom avstämning av journaldata på aktuella läkemedelsordinationer från Stensö Hälsocentral mot sparade recept i Receptregistret och dels som telefonintervju med patienterna om vilka recept som utgör hans/hennes aktuella ordinationer.</p><p>Av artrospatienternas recept i Receptregistret var 89 % aktuella och av artrospatiernas ordinationer i läkemedelslistorna på hälsocentralen var 69 % aktuella. Av alla artrospatienters ordinationer var det 52 % som var aktuella och som förekom i både Receptregistret och läkemedelslistorna.</p><p>Trots att studien är begränsad i storlek och att patienterna bara rekryterades från en vårdcentral indikerar resultaten att det finns betydande skillnader mellan artrospatienternas aktuella medicinering, deras läkemedelslistor på vårdcentral samt Receptregister från apotek. Genom att förbättra och göra regelbundna läkemedelsavstämningar efter ändringar i patientens läkemedelsbehandling, såväl på apotek som inom sjukvården, kan antalet avvikelser reduceras, följsamheten hos patienterna kan ökas genom att det blir lättare för dem att veta vilka läkemedel som är aktuella att administrera och medicineringsfel kan reduceras.</p> / <p>Misuse of drugs is a growing problem and a major cause of both morbidity and mortality in today's society. This may be a result of an incomplete or outdated medication history of patients and it is therefore important that all medical records are updated with the current drugs for the patient to use to prevent medication errors.</p><p>The ultimate effect of any drug therapy depends on the patient's decision to take their medicines as the doctor has prescribed, to have so-called adherence to their prescription medicines, which in turn depends in particular on the patient's knowledge of the drugs at issue. To assist the patient there are two kinds of printing, a list with the doctor’s prescriptions from the electronic patient record (EMR) and also a list from the national prescription repository (NPR) of all the saved prescriptions at pharmacies by the patient. Discrepancies may exist between what is documented in the patient's EMR and that in the pharmacy record, which both also may differ from the drugs that the patient actually is using. These discrepancies between the documents, which can both include valid and outdated prescriptions so as prescription duplicates, can cause a worsening of compliance and medication errors especially in patients with multiple drugs that may have difficult to keep track of their current drug treatment.</p><p>The aim of the study was compare the national prescription repository (NPR), the electronic medical records (EMR) and patient’s knowledge of the prescribed treatment for people with a diagnosis of osteoarthritis.</p><p>The study was conducted both as registry study by reconciliation of journal data on current drug prescriptions from a health centre (HCC) with saved recipes in the Swedish national prescription repository (NPR) and partly by telephone interview with patients about the prescriptions that represent his / her current prescriptions. The participation rate was 58 %. Twenty-nine patients with osteoarthritis were included in the study.</p><p>Of the osteoarthritis patients 89 % the recipes in the NPR were found to be valid and 11 % were outdated. Duplicates of recipes were estimated to 5 %, and double-medication occurred in 1 % of the recipes.</p><p>Of the patients' prescriptions in the medical records at the health centre 69 % were found to be valid. The outdated prescriptions were estimated to 31 % while 4 % was duplicates.</p><p>For all of the osteoarthritis patients' 247 drugs, only 52 % was valid and occurred both in the NPR and in the EMR.</p><p>There were major discrepancies between the prescriptions in the EMR, the NPR and what the patients with osteoarthritis are seeing as their current prescriptions. Through regular medical reconciliations after changes in the patients' treatment, in both health care and pharmacies, the discrepancies can be reduced, the patient can be surer of what to administrate and therefore medication errors can be reduced.</p>