Rektorsuppdraget är komplext och innebär bland annat att kunna göra val och prioriteringar, hantera rollkonflikter samt kunna leda både sig själv och andra. 60 % av Sveriges rektorer slutar inom fem år i uppdraget men 40 % stannar kvar. Syftet med uppsatsen var att ta reda på vilka faktorer som var viktiga för rektorernas beslut att stanna kvar och om dessa beslut kan kopplas till Antonovskys KASAM, känslan av sammanhang. Studiens empiri vilar på en kvalitativ grund och semistrukturerade intervjuer genomfördes med rektorer som arbetat längre än fem år i yrket. Rektorernas berättelser har tolkats ur ett hermeneutiskt perspektiv och med KASAM som grund. Resultatet visar att erfarenhet som leder till trygghet, frihet, glädje och möjlighet att påverka är avgörande faktorer för att stanna kvar i rektorsuppdraget. Resultatet visar också att det finns en koppling mellan rektorernas berättelser och begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet som är centrala begrepp i KASAM.

Syftet med studien är att förstå vilka kunskaper och kompetenser rektors närmsta chef (verksamhetschef) anser att rektor behöver i sin yrkesutövning och var, på vilka arenor, dessa kommer till användning. Syftet är även att få en djupare förståelse för hur verksamhetschefers bild av rektorers kompetens relaterar till rektorsprogrammets uttryckta förväntan på rektorers kompetens efter genomförd utbildning. Datainsamlingen består av intervjuer med fem verksamhetschefer inom kommunal grundskola från tre olika huvudmän. I resultat och analysdel ingår de båda spåren vad en rektor behöver kunna och var en rektor behöver kunna vad. I diskussionen ingår även en frågeställning som relaterar verksamhetschefernas bild till vad som skrivs i rektorsprogrammets utbildningsmål (Skolverkets måldokument och lärosätens kursplaner). Intervjuerna visar att viss kunskap och kompetens kan ses som central och viktig, och är något som alla rektorer behöver tillgång till och använder sig av i många sammanhang. Den kunskap och kompetens som verksamhetscheferna anser vara central och viktig är; förmåga att upprätta och bibehålla goda mellanmänskliga relationer, social kompetens och samarbetsförmåga samt skicklighet i kommunikation, förmåga att utöva chefs- och ledarskap, förmåga att fatta och genomföra fattade beslut, förstå och hantera både statlig och kommunal styrning, organisationsförmåga, att arbeta med skolans inre organisation inom ramen för de resurser som finns att tillgå i syfte att uppnå prioriterade mål och önskade resultat, kunskap om lärande och förankring i styrdokument samt kunskap om systematiskt kvalitetsarbete, att utveckla verksamheten utifrån behov vid behov. Gällande var rektorer använder sin kunskap och kompetens kan två grupperingar av arenor urskiljas som har inbördes likheter vad gäller behov av kunskap och kompetens. Den ena gruppen innehåller arenorna statlig styrning, kommunal styrning och lärare/skolans personal. Den andra gruppen innehåller arenorna externa aktörer, vårdnadshavare och skolmiljö/elever. Arenan rektors egen professionsutveckling kan betraktas som fristående. Undersökningen visar att det inte föreligger några avgörande eller större skillnader mellan Skolverkets och verksamhetschefers syn på vad rektorer ska kunna efter utförd utbildning respektive behöver kunna i sitt yrkesutövande. Dock framgår inom ett par områden skillnader som skulle kunna ha viss betydelse för om rektorsutbildningen fullt ut eller ensamt kan förse rektorer med all den kunskap och kompetens de behöver för att ha möjlighet att bli framgångsrika i sitt yrkesutövande. De områden som denna studie visar skiljer sig åt är rektors beslutsfattande och rektors förmåga att vilja och kunna ta ansvar för det kommunala uppdraget. Undersökningen visar också att beroende på med vilka glasögon empiri, måldokument och kursplaner tolkas finns det skillnader mellan verksamhetschefernas syn på rektorers behov av kunskap och kompetens och det som skrivs fram i rektorsprogrammets utbildningsmål. Det gäller synen på om utbildningen bidrar och ska bidra till att rektor efter utbildning själv kan lära i och av yrket.

Inledning: I den senaste versionen av läroplanen som tagits fram för förskolan läggs det mer vikt än någonsin på digitalisering och användandet av digitala verktyg i förskolans undervisning. Detta nya fokus på digitala verktyg i styrdokumenten ställer nya krav på både rektorer och pedagoger. Studier visar att dessa krav innebär en ökad osäkerhet bland förskolepedagoger om hur digitala verktyg kan introduceras för att bli en naturlig del av undervisningen. Det finns samtidigt studier som visar att pedagoger saknar tillräcklig kompetens för att möta digitaliseringsmålen. När en sådan kompetens saknas är det rektorns uppgift att erbjuda kompetensutveckling, och ge rätta förutsättningar för att lyckas med digitalisering. Denna studie kommer därför att undersöka vilka förutsättningar rektorerna upplever att de ger sina anställda för att utveckla undervisningen i digitalisering. Syfte: Syftet med studien är att skapa större kunskap om förskolerektorers ansvar för förskolepedagogers digitala kompetens. Dels avser vi undersöka rektorers tolkning av läroplanens digitala mål som infördes 2018 och dels vilka förutsättningar rektorerna upplevs ge sina förskolepedagoger för att bedriva undervisning genom digitalisering. Metod: Denna studie genomfördes genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem förskolerektorer som är verksamma inom samma geografiska område. Intervjuerna analyserades genom en modell bestående av sju steg, och den information som var relevant för att möta studiens syfte och frågeställningar sammanställdes till ett resultat. Studien genomfördes med en fenomenografisk ansats eftersom vi ville undersöka rektorers tolkningar och uppfattningar kring digitalisering. Resultat: Studien visar att rektorerna upplever att de ger sina anställda goda förutsättningar för att lyckas med digitaliserinsmålen i förskolan. Detta skiljer sig mot tidigare forskning, som fokuserat på pedagogernas upplevelser, eftersom studier visat att det finns en osäkerhet och brist i riktlinjer när det kommer till användandet av digitala verktyg i förskolan. Studien visar också att ett framgångsrikt arbete med digitalisering kräver att rektorn tar målen i styrdokumenten och anpassar dessa till respektive förskola, samt skalar ner målen till konkreta steg som pedagogerna kan använda sig av i verksamhetens vardag

I förskolans styrdokument står det att förskolan ska samarbeta med hemmen för att främja barns utveckling och lärande. Det beskrivs inte hur det ska genomföras och därför har syftet med denna studie varit att skapa ökad kunskap om hur förskollärare och rektorer uppfattar samarbetet med vårdnadshavare i det dagliga arbetet i förskolan, samt undersöka vilken roll rektorer har i denna process. Studien har utgått från en kvalitativ forskningsmetod och insamlingen av data har skett via semistrukturerade intervjuer. I studien har verksamma förskollärare och rektorer intervjuats. Den teori som har präglat denna studie är den utvecklingsekologiska teorin. I resultatet framkommer att det finns fyra olika syften med samarbete. Det finns även olika sätt att genomföra samarbete på, där vissa samarbetsformer visar sig vara mer uppskattade än andra. Vidare finns en medvetenhet både från förskollärares och rektorns håll, om vad rektorn har för roll i samarbetet mellan förskola och vårdnadshavare.

Genom Avtal 2000 ändrades lönesystemet för lärare så att de som sista grupp på tjänstemannasidan fick individuella löner. Rektors nya roll som lönesättare av lärares prestationer ställer många ledarskapsfrågor på sin spets: rektors närhet och legitimitet, möjligheterna att hålla sig informerad om vad som sker på skolan och inte minst rektors kommunikativa förmågor. Min magisteruppsats är en av de första på Lärarutbildningen inom ämnet utbildningsvetenskap med inriktning mot utbildningsledarskap. Den bygger dels på en intervjuundersökning där rektorer och lärare fått svara på frågor om hur de upplevt de första årens erfarenheter av ett individuellt prestationslönesystem, dels på en bred teorigenomgång. Intervjusvaren ger ingångar i teoretiska resonemang med koppling till flera olika beteende- och samhällsvetenskaper liksom till moralfilosofi. Mina resultat bekräftar de erkänt stora svårigheterna att koppla enskilda lärares arbetsutförande till skolans måluppfyllelse och därmed problematiserar jag också kring de lönekriterier som används. Men jag finner också att acceptans för löneformen och legitimitet för rektor som lönesättare i hög grad beror på rektors förmåga att skapa goda samtal med läraren kring uppdraget.Delar av uppsatsen har tidigare publicerats i min och universitetslektor Haukur Viggósons artikel ”Detta är ett nollsummespel”. Rektor som lönesättare i antologin Nära gränsen, Arbetslivsinstitutets förlag 2004.

Rektorn ansvarar över organisering och uppföljning av det studie- och yrkesvägledande arbetet på skolorna och att säkerställa att detta genomförs av skolans samtliga personal. Tidigare studier visar på att vägledningen är bristande på flera skolor runtom i landet där eleverna inte får den vägledning som de behöver. Med bakgrund till detta är syftet att studera hur de studie- och yrkesvägledande arbetsuppgifterna uppfattas av rektorer i Skåne län. Studien utfördes genom intervjuer med fem yrkesverksamma rektorer i kommunala och fristående skolor i Skåne län. Det teoretiska begrepp som ligger till grund för analysering av insamlad data är organisationsstruktur. Resultatet visar på att rektorerna inom de kommunala skolorna anser att studie- och yrkesvägledning organiseras till en viss utsträckning som hela skolans ansvar, då det är svårt att få in vägledningen i klassrummen. De fristående skolorna menar att studie- och yrkesvägledningen i stor utsträckning implementerades genom skolans personal i stor utsträckning. Författarparet menar att rektorerna själva behöver ta ett större ansvar för organisering av vägledning genom hela skolan, istället för att invänta initiativ från lärarnas håll.

Specialpedagogens roll i skolutveckling. Från vision till vardag.Syftet med vårt arbete är att undersöka specialpedagogens roll när det gäller skolutveckling, utifrån ett skolledarperspektiv.Vi vill undersöka i vilka typer av skolutvecklingsfrågor specialpedagogisk kompetens efterfrågas. Vi har därför valt att intervjua tio rektorer, för att få deras syn på hur de använder sig av den specialpedagogiska kompetensen. Resultatet av vår undersökning visar att det finns ett stort behov av specialpedagogisk kompetens inom skolutvecklingsområdet. Visionen om en skola för alla ställer nya krav på de verksamma inom skolan. Förändringar inom verksamheter tar tid och för att det ska ske en förändring inom hela skolsystemet måste mål och visioner vara väl förankrade hos alla verksamma inom skolan. / The function of the special needs educator in educational development. From ideology to praxis.

AbstraktFredrik Höglund och Lotta Wemmert Lundin (2010)Samtalets förutsättning och funktion mellan specialpedagog och rektor (The condition and function of the conversation between special pedagogue and headmaster)Skolutveckling och ledarskap, Malmö högskolaSyftet med denna studie har varit att ta reda på vilken förutsättning och funktion samtalet mellan specialpedagog och rektor har. Detta har vi gjort genom att använda tre delfrågor; vad samtalar specialpedagog och rektor om? När uppfattar specialpedagog/rektor att samtalen varit bra? Samt vad efterfrågar specialpedagog/rektor för att göra samtalet bättre? Undersökningen var utpräglat kvalitativ och vi använde oss av intervjuer med såväl specialpedagoger som rektorer. Inom ramen för detta tar vi upp en fenomenologisk metodteori vilken framförallt får fungera som organiserande princip. Från början var vår avsikt inte att belysa specialpedagogens yrkesroll utan enbart ha fokus på samtalet och dess innehåll. Det var dock omöjligt att bortse från yrkesrollen, då resultat visade att rektors syn på denna är avgörande för såväl samtalets innehåll som genomförande. Sammanfattningsvis har vi i vår studie nått slutsatsen att anledningen till att specialpedagog och rektor samtalar, beror på vilken funktion specialpedagogerna har på sin arbetsplats samt rektors syn på det specialpedagogiska uppdraget. Nyckelord: fenomenologi, giltighetsanspråk, Habermas, intentionalitet, intervju, kommunikativt handlande, rektor, samtal, specialpedagog, uppfattning, yrkesroll

Ek, Gertrud (2010). Vad gör vi när elever inte når målen i läsning och skrivning? - Rektorers kunskap om och strategier för att begränsa läs- och skrivsvårigheter. Skolutveckling och ledarskap, Utbildningsvetenskap, Lärarutbildningen, Malmö högskola. Syftet med mitt självständiga arbete var att undersöka vilken förståelse och vilka strategier rektorer har för att begränsa läs- och skrivsvårigheter så att alla barn kan läsa och skriva efter sitt första skolår. Undersökningen av rektorers förståelse och strategier utgick från tre olika aspekter; lärarkompetens, skolmiljö och samarbete med hemmet. Undersökningen genomfördes i en större stad i södra Sverige. Jag genomförde en kvalitativ intervjustudie med fem rektorer och tre pedagoger med olika yrkeskompetens. Svaren analyserades i olika steg. resultaten av undersökningen visade att rektorers egen grundutbildning bidrar till skillnad i förståelsen av läs- och skrivsvårigheter. I undersökningens resultat anas också att samverkan med specialpedagoger sker på olika sätt. Beroende på grundutbildning prioriterar rektorerna olika strategier för att öka barnens måluppfyllelse. Skolledare med lärarbakgrund anger i högre grad kompensatoriska hjälpmedel och olika didaktiska metoder. Skolledare med förskollärarbakgrund anger betydelsen av ett språkförebyggande arbete.

SammanfattningSyftet med studien har varit att undersöka fritidspedagogers och rektorers syn på traditionella könsroller samt hur dessa resonerar kring begrepp kopplade till genus. Vidare är studiens syfte att undersöka hur pedagogerna arbetar med genus, utifrån formuleringarna i läroplanen, i det vardagliga arbetet i fritidshemmet. Studien utgick från en kvalitativ forskningsansats med semi-strukturerade intervjuer som metod. Fyra fritidspedagoger och två rektorer intervjuades i studien. I resultatet kan man utläsa spridda kunskaper kring genus hos informanterna. Eftersom det saknas en gemensam definition kring begrepp kopplade till genus i styrdokumenten kan detta leda till en stor tolkningsfrihet hos gemene pedagog. Informanterna saknar teoretiska kunskaper om genus och detta kan förklaras med bristande utbildning och kompetensutveckling.