No description available.

Sammanfattning/AbstractBlomberg, Johan (2018). Lärares uppleveseler av relationell pedagogik i grundskolan –en intervjustudie. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragAktuell studie bidrar med fem lärares kunskap om och erfarenheter av relationell pedagogik som teoretiskt begrepp och i praktiken.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att öka kunskapen om lärares erfarenheter och tankar om relationell pedagogik samt hur deras praktiska erfarenheter av relationell pedagogik ser ut i klassrummet. Vidare är syftet att öka kunskapen om vilka strategier lärare använder för att skapa relationer till elever, även till elever i behov av särskilt stöd. Studiens frågeställningar är: Vilken kunskap har lärare om begreppet relationell pedagogik? Vilka strategier använder lärarna för att skapa relationer med eleverna? Anpassar lärarna strategierna för att skapa relationer till elever i behov av särskilt stöd? I sådana fall hur? TeoriStudien baseras på Vygotskijs sociokulturella teori om utveckling och lärande. Vidare har även teoretiska grunder för relationell pedagogik, specialpedagogisk perspektivet på lärande och teorin om praktikgemenskaper använts i analysarbetet. MetodStudiens empiri insamlades med hjälp av kvalitativ metod. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes en intervjustudie med fem låg-och mellanstadielärare. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av analysmetoden Interrogative Phenomenological Analysis, IPA. Metoden utgår från hermeneutisk och fenomenologisk utgångspunkt. ResultatSamtliga informanter uttrycker att de saknar teoretisk kunskap om begreppet relationell pedagogik, dock använder de sina praktiska erfarenheter av att skapa relationer med elever för att definiera begreppet. Resultatet visar även att informanterna använder sig av strategier för att skapa relation till sina elever. Dessa strategier innefattar både användande av egenskaper och aktiviteter för att skapa relation till elever. Samtliga strategier som informanterna beskriver syftar till att skapa samspel. Vidare visar resultatet att informanterna till stor del använder sig av samma strategier när de skapar relationer med elever i behov av särskilt stöd, men även att vissa strategier framträder tydligare eller blir särskilt betydelsefulla. Informanterna återkommer även till beskrivningar av svårigheter med att skapa relation till elever i behov av särskilt stöd, speciellt när de exkluderas från ordinarie undervisning.Specialpedagogiska implikationerSpecialpedagoger behöver ha ett nära samarbete med övrig personal i skolan. Det är med anledning av detta användbart att känna till mer om hur lärare uppfattar begreppet relationell pedagogik, vad de kan om denna teori och hur de använder den i praktiken. Som specialpedagog är det aktuellt att delta i utvecklingsarbete i den pedagogiska verksamheten. Ett led i detta skulle kunna vara att aktivt arbeta för att skapa alternativ till det kategoriska perspektivet, det vill säga att i större utsträckning föra in ett relationellt perspektiv. Detta kan vara särskilt aktuellt i arbete med elever i behov av särskilt stöd. I rollen som specialpedagog kan en del av uppdraget vara att handleda skolans övriga personal i frågor kring elever i behov av särskilt stöd. Det är möjligt att en del av handledningen kan beröra lärares utmaningar med att skapa relation till vissa elever. I rollen som samtalspartner kan specialpedagogen skapa utrymmen för reflektion över strategier och förhållningssätt som syftar till att skapa relationer till eleverna. Detta kan medföra skifte i fokus från bristperspektivet till att implementera förändringar i omgivning snarare än inom individen.

AbstractSyftet med denna uppsats är att undersöka hur fem olika pedagoger i förskolan arbetar inkluderande med barn i åldern ett till tre år. Studien besvarar två frågeställningar: Hur hanterar pedagogerna sitt uppdrag att arbeta inkluderande i praktiken? Vilka utmaningar och svårigheter identifierar pedagogerna i arbetet med inkludering? Studien analyseras utifrån två teoretiska perspektiv, anknytningsteori och relationell pedagogik. Tidigare forskning om ämnet inkludering i skolverksamhet presenteras, och sätts i relation till studien. Resultatet visar att pedagogerna arbetar inkluderande utifrån de förutsättningar de har. Styrdokumenten visar att ett inkluderande förhållningssätt ska finnas i svensk förskola. Detta kan dock kollidera med forskning om små barn, där tryggheten utgör grunden för att barn ska vilja utforska miljön och skapa relationer i förskolan. Närvarande och lyhörda pedagoger utgör den tryggheten, när inte vårdnadshavare är närvarande. Styrdokument som Barnkonventionen, Läroplanen för förskolan och Skollagen säger att barnets bästa alltid ska beaktas. Detta kan ställa pedagoger som arbetar med de allra yngsta inför ett dilemma. Där administrativa uppgifter och kollegiala sammanhang utmanar möjligheten att vara den trygga anknytningen, som barnet behöver under sin dag i förskolan. Resultatet visar också att de intervjuade pedagogerna delvis har olika uppfattningar om begreppet inkludering. Pedagogerna menar att inkludering ska beaktas när barnet introduceras i förskolan. Studiens pedagoger möjliggör delaktighet, samspel och inflytande genom att på ett målmedvetet sätt erbjuda barnen olika aktiviteter som främjar detta. Studien visar att målet i förskolan är att alla barn ska inkluderas i verksamheten genom att respekteras, lyssnas på och accepteras utifrån sin egen person. Mer forskning om hur, och på vilket sätt barn under tre år omfattas av inkludering är viktig för yrkesrelevansen.

Kommunikationen fungerar som en grundläggande faktor för att sociala samspel ska utvecklas och relationer skapas. Relationen är en viktig och grundläggande förutsättning för att kunna främja och stötta barn i deras kommunikation. Relationen är dock beroende av tillit och förtroende för att den ska kunna ge barnen trygghet vilket är nödvändigt för att barnen ska våga uttrycka sig och kommunicera i sociala samspel. Denna studie är gjord ur ett relationellt perspektiv och utifrån en hermeneutisk tematiserad analys. Studiens syfte var att bidra till en djupare förståelse för de utmaningar och förutsättningar pedagoger upplever med att använda alternativa kommunikationsformer för att stötta barn i behov av kommunikativt stöd, samt deras tankar kring relationens betydelse för kommunikationen. Datainsamlingen skedde genom intervjuer med  förskollärare  och barnskötare vid tre olika svenska kommuner. Våra informanter är utvalda i egenskap av att de använder alternativa kommunikationsformer kontinuerligt i sitt arbete. Resultatet visar på att pedagoger upplever relationen, tid, material och förstående, samspelta kollegor som grundläggande förutsättningar för att kunna stötta barn i kommunikation. Slutsatser  som dragits grundade på pedagogernas utsagor är att miljön där barnen vistas samt trygga relationer är avgörande för att kunna möjliggöra att varje barn får sitt stöd utifrån sina  behov och sina individuella förutsättningar. / <p>2020-06-08</p>

Denna studie syftar till att undersöka relationer mellan lärare och elever/studenter inom ramen för musikskapande i utbildningsmiljö, och hur dessa relationer påverkar elevers/studenters kreativa utveckling, uppspelssituationer och behållning av lärares feedback. Detta har gjorts med avstamp i ett relationellt perspektiv på lärande, Vygotskijs kreativitetsbegrepp, samt forskning och metodik inom återkopplingsbegreppet. Undersökningens empiri har inhämtats genom kvalitativa intervjuer av fyra personer, varav två studerar på gymnasium och två studerar på högskola. Alla fyra har erfarenhet av att skriva och producera musik som spelas upp i en klassrumssituation och som läraren ger återkoppling på. Resultaten visar att lärares relationella kompetens spelar roll för informanternas upplevelse av skapande, uppspel och feedback. Det framkommer flera beskrivningar av lärare som inte tar ansvar för de pedagogiska relationerna, men även exempel på motsatsen. Det som framstår som viktigt är att läraren möter eleven/studenten med ett genuint intresse, samt att feedbacken är saklig och föreslår konkreta åtgärder, vilka eleven/studenten sedan får avsatt tid till att prova.

Bildämnet är ett av de ämnen med störst betygsskillnader mellan flickor och pojkar. Syftet med studien är att utveckla kunskap om normer och värderingar som konstrueras och reproduceras i och om ämnet Bild. Studien fokuserar på hur maskulinitetsskapande och identitetsskapande påverkar formella och informella lärprocesser kopplat till subjektiv och social identitet under högstadiet och ämnet bild. Studien utgår från frågeställningarna: Hur resonerar pojkar om bildämnet? Vilka normer och värderingar konstrueras och reproduceras om bildämnet - relaterat till pojkars betygsresultat i ämnet bild? För att besvara forskningsfrågorna har studien en kvalitativ etnografisk ansats med observationer och halvstrukturerade intervjuer som metod för att samla empiri. Resultatet visar att pojkar generellt kan behöva strategier för att utvecklas inom bildämnet, och stöd för att släppa normerande maskulinitets- och genusstrukturer som begränsar deras prestation. När lärare intar ett relationellt förhållningssätt motiveras pojkarna i studien till att prestera. Det visade sig även att när eleverna får uppgifter som är hantverksmässiga, visuella, digitala och näreleverna får arbeta med olika typer av material gynnar det pojkarnas motivation.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskolepersonal beskriver att relationer mellan barn och förskolepersonal påverkar barns utveckling och lärande i förskolan. Studien har en kvalitativ ansats och utgår från åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare samt barnskötare. Resultatet visade att relationen mellan barn och förskolepersonal ses som avgörande för barns utveckling och lärande. Vidare framgick det i resultatet att det är av vikt att vara lyhörd, ha ett positivt kroppsspråk samt vara självreflekterande för att kunna skapa goda relationer till varje enskilt barn i förskolan. Fortsättningsvis visade resultatet att genom goda relationer mellan barn och förskolepersonal tillåts förskolepersonalen skapa förståelse för barnets enskilda lärandeprocess, vilket gynnar barns utveckling och lärande. Slutsatsen i denna studie stämmer överens med tidigare forskning som påvisar att goda relationer i förskolan är väsentliga för barns utveckling och lärande.

Bakgrund    Personer med intellektuell funktionsnedsättning förekommer i hela vårdkedjan och har ofta större vårdbehov än övriga befolkningen, men har historiskt blivit exkluderade inom hälso- och sjukvården. Det finns föreställningar om att personer med intellektuell funktionsnedsättning inte förmår vara delaktiga i sin vård eller fatta egna beslut rörande sin hälsa. Autonomi är ett centralt begrepp inom omvårdnad där sjuksköterskan har ett ansvar att främja och underlätta autonomi för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dock finns indikationer på att konsensus saknas bland sjuksköterskor gällande innebörden av autonomi och hur den ska respekteras.   Syfte Syftet var att belysa faktorer som kan påverka autonomi hos personer med intellektuell funktionsnedsättning i omvårdnadssituationer.   Metod Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Databassökningen gjordes i Cinahl, PubMed och PsychINFO. Femton vetenskapliga artiklar inhämtades, vilka efter kvalitetsgranskning och analys inkluderades i resultatet.   Resultat För att förstå behoven hos personer med intellektuell funktionsnedsättning behövde omvårdnadspersonalen besitta kunskap om flertalet kommunikationsstrategier. Brist på information om den egna hälsan medförde svårigheter för personer med intellektuell funktionsnedsättning att fatta autonoma beslut. Samtidigt upplevdes omgivande faktorer såsom tidsbrist påverka vårdrelationen och utvecklingen av autonomi negativt. Omvårdnadspersonal upplevde också en konflikt mellan att vårda och att respektera autonomi. Brist på kunskap, men också fördomar och negativa attityder gentemot personer med intellektuell funktionsnedsättning, medförde att de inte gjordes delaktiga i sin vård eller uppmuntrades ta egna beslut.    Slutsats Autonomi bör betraktas som något som utvecklas i relation till andra människor. Omvårdnadspersonal behöver utökade kunskaper om intellektuell funktionsnedsättning för att omvårdnaden ska förbättras och autonomin främjas.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa förståelsen hur det olika skolformerna arbetar med det stöd som grundskoleelever med hemmasittarproblematik får i undervisningen och om det finns skillnader i hur skolformerna tillgodoser grundskoleelevers möjligheter till en likvärdig utbildning. Det relationella och punktuella perspektivet med undervisningsideologier utgör grunden för studien, vilket har en kvalitativ metodansats med semistrukturerade intervjuer. Den tematiska analysen landade i resultatet att båda skolformerna hade kompensatoriska resurser, friskolans struktur skiljer sig från den kommunala skolan genom att pedagoger åker hem till elever och undervisar. Vidare är tidsbrist en begränsade faktor i arbetet med att möjliggöra relationsskapande och möjligheten att jobba tillbaka eleven till skolan. Studiens slutsats är att skolformernas struktur påverkar möjligheten att erbjuda en likvärdig utbildning för elever med hemmasittarproblematik.

Syftet med denna undersökning var att undersöka elevers förståelse för likhetstecknetsbetydelse i skolår 3. I undersökningen använder vi oss utav ett test för att se hur elevernauppfattar likhetstecknet när de löser matematiska utsagor skriftligt som involverarlikhetstecknet. Vidare kategoriserades eleverna utifrån deras förståelse för likhetstecknetför att sedan se om de intervjuade eleverna bearbetar och angriper en matematisk utsagasom involverar likhetstecknet på ett sätt som stämde överens med vad det skriftligaresultatet visade. Vår undersökning visar att majoriteten av elever i denna klass har enoperationell förståelse för likhetstecknet vid skriftlig behandling men beskriver det muntligtsom om de hade en relationell förståelse. Det kan bero på att pedagogers framställningbeskriver symbolen som en relation mellan tal ”det skall vara lika mycket på varje sida”men använder likhetstecknet operativt t.ex. 4 + 6 = 10 utan variation på placeringen avlikhetstecknet t.ex. 4 + 6 = 5 + 5. Som bakgrund för undersökningen använder vi tidigareinternationell forskning vilken behandlar elevers förståelse för likhetstecknet. Dennainformation har berikat oss och detta är vad vi som blivande matematiklärare kommer att tamed oss ut i verksamheten.