Att erkänna och förverkliga de samiska rättigheterna är en del av Sveriges skyldigheter i att respektera mänskliga rättigheter. Trots detta har svenska staten upprepade gånger kritiserats för att inte respektera sina folkrättsliga förpliktelser gentemot urfolksrätten, inte minst i samband med gruvindustrins exploatering av mark i det samiska renskötselområdet. Mot bakgrund av denna problemställning undersöker uppsatsen hur staten har resonerat kring rennäringens rätt till mark respektive gruvnäringens intresse av mark. För att belysa statens ställningstaganden analyserar uppsatsen propositioner från år 1977 fram till regeringsskiftet 2022. Det empiriska materialet visar att staten har resonerat kring samernas rättigheter som legitima och relevanta och uttrycker en vilja att främja och skydda rennäringens rätt till mark i det samiska renskötselområdet. Dessutom har staten, i sitt resonemang, stärkt rennäringens rätt till mark över tid. Statens argumentation är däremot otydlig och bitvis motsägelsefull när rennäringens markrättigheter kommer i konflikt med gruvnäringens markintresse. Stora samhällsintressen kan vara skäl för att främja gruvnäringens intresse framför rennäringens rättigheter. Denna studie kan däremot visa, i motsats till genomgången av tidigare forskning, att staten inte enkom främjar gruvnäringens intressen.I uppsatsen har argumentationsanalys använts för att identifiera och värdera regeringars resonemang och ståndpunkter i det empiriska materialet. Uppsatsens teoretiska ramverk utgår från Will Kymlickas, PerOla Öbergs och Daniel Naurins forskning kring rättigheter och intressen.

Hydropower development was one of the first systematic large-scale exploitations in the reindeer herding areas within Swedish borders. Therefore, this thesis departs from postcolonial approaches wherein the Swedish state policy and practice towards Sami, reindeer herders and Sápmi, the Sami homeland, is analysed as colonialism in relation to hydropower development. The study spans over the first large-scale hydropower projects in the reindeer herding area during the 1910’s and 1920’s, continuing with the decreased legal security during the second world war, and finally the opposition and opinion in the 1950’s and 1960’s, enabled by the establishment of a national association for Swedish Sami, SSR.      The industrialisation of watercourses in the reindeer herding areas were brought about by the works of an institutional framework consisting of the Water Act and the Reindeer Grazing Act together with the tutelage of a Lapp Administration. These institutions made invisible both reindeer herding as an industry and the herders rights. Authorities as well as hydropower companies acted and argued within an industrial colonial discourse. One technique was the re-writing of history and of the herders’ rights in favour of power developers. The Swedish hydropower system was built up based on cheap energy from the North, at the expense of stakeholders’ rights. This was made possible by arguing that exploitation was for the sake of ”the common good”. When reindeer herders eventually were noted in the process, reindeer herding was regarded as a vested interest and reindeer herding rights as a privilege given to the Sami by the state. In this system reindeer herders were given a more vulnerable legal position than farmers, in addition non-reindeer herding Sami were in some aspects even more affected by discriminating structures. By damming the watercourses, the grazing lands were reduced which affected the amount of herders that could practice reindeer husbandry and thereby also the amount of individuals holding Sami rights.      During the 1950’s and 1960’s the self-evidenced hydropower development was questioned by a Sami struggle for justice. With regards to Sami rights, the situation was more stagnant due to the state avoiding official investigation of certain legal issues that were object for trial. However, the industrial colonial discourse and the governing of hydropower politics were challenged and the authorities changed some of their notions of reindeer herders. Nevertheless, the Sami were denied representation and involvement in governing the finances that were aimed at alleviation of the consequences of various interferences in the herding area. / TJOAHKKÁJGÄSOS  Ådå tjátje, tjáhppis spiejildime. Industridjalasj kolonialissma dáttja tjáhtjefábmobidtjima tjadá boatsojsujttoednamin 1910-1968  Gå dáttja jávrijt ja änojt dulvvadahtjin de álgij akta dajs vuostasj plánidum stuoráp ekploaterima ma sjaddin ållo sajijn boatsojsujttoednamin Svieriga rájij sinna. Dán diedalasj tjállaga vuodo manná maŋŋekolonialak gähttjamguovlos gånnå Svieriga politijkka ja praktijkka sámij, räjnárij ja Sámeednamij vuosstáj guoradaláduvvi kolonialissman tjáhtjefábmobidtjima gávttuj.      Åtsådallam álggá daj vuostasj stuoráp bidtjimij boatsojsujttoednamin 1910-lågon, ja joarkká gehtjadimijn lágaj hárráj ma álkkedin tjáhtjefábmobidtjimijt nubbe väráltdoaron. Maŋutjissaj guoradaláduvvi vuossteháhko ja vuojnno ma sjaddin máhttelis 1950- ja 1960-lågojn, iehtjádij siegen gå vuododij rijkkalihtov svieriga sámijda. Gehtjadibme manná 1968 rádjáj ja sämmi jage bådij árvvádallam ådå boatsojäláduslága birra.      Gå dáttja jávrijt ja änojt dulvvadahtjin boatsojsujttoednamin de tjadáduvvin institutalasj rábmaverkajn tjáhtjelágas, boatsojguohtomlágas ja stáhta boatsojäládusadministrasjåvnå mindárimes, ma vuojnodibmen dahkin boatsojsujtov äládussan ja räjnárij rievtesvuodajt tjáhtjeriektáássijn. Fábmudagá ja bidtjijiddje håladin ja barggin industrikolonialak diskursas gånnå rievtesvuoda ja histårjjå máhttin bånjudallat bidtjijiddjemiellogisvuoda ávkkáj. Håladime tjadá ”álmmuga buoremussan” bidtjiduvvin Svieriga tjáhtjefábmovuogádagá, vuododum hálbes energiddjaj nuorttat ja dassta sjattaj riektálasj ålgustjuolldemin ja unnediddje riektáäjgádin ja miellodiddjen. Dán vuogádagán oadtjun räjnára nievrep riektásajádagáv ednambarggijs, ja sáme boatsojsujto ålggolin nuppástallin ienebut. Dulvvadime unnedin boatsojguohtomednamijt vaj binnáp sáme máhttin boatsojäládusán barggat.      Sáme riektáoajbbom 1950- ja 1960-lågojn dagáj vaj ulmutja juorrulahtjin jus bidtjima lidjin diehttelis. Sáme rievtesvuoda hárráj de åvdedibme suojmabut manáj gå muhtem riektáássje ettjin guoradaláduvá tjielggidusájn jut lidjin juo duobbmoståvlån. Industrikolonialak diskurssa ja stivrrim tjáhtjefábmopolitijkas hásteduvvin huoman rievddadit muhtemijt sijá vuojnojs boatsojsujto ja räjnárij hárráj. Valla sáddnan la de báhtsin ietjá vuojno mälggadij gå sáme vuornoduvvin saje ja bájnatjibme sámefoanndabiednigij badjel ma galggin ekploaterima vahágijt unnedit. Översättning: Nils-Olof Sortelius / Urre tjaatjieh, tjiellketet vuöjneme. Faamoen vallteme jeänoede tsieekedeme saamien ätneme sisnie 1910-1968. Aneteme jeänoiheste lih maitie vuosts stuore aneteme guh ussjedemme lih, guh narretih stuore oasieh saamien ätnemeste Ruotsienne. Dahte leh supsteteb guktie tsieekedeme jeätjtatteih saamieh, buutsesaamieh jah saamien ätneme jah Ruotsie faamoen dahkeme jah vihtietit, aj giehtjetdihke mierreteme jeänoih faamoeh.      Giehtjete allka vuosts stuore tsieekedemeh buutsätnemenne 1910 - 1920 jaapienne jah jorrkeleh giehtjetemeh laagahenne guh tsieekedeme giehpetin muppie ätneme doaroenne. Mahketennie giehtjedihke vuössietietib jah mieletib guh tjuöttjelit 1950 jah 1960 jaapienneh. 1968 urre buutselaagab tjaaledihke.      Tsieekedeme jeänoesne dahkedihke viehketalleh tjaatjielaagaeste buutsegootemelaagaeste jah oajvedemes laapeveäsoemeste. Gautan sjatteih buutsebarrkeme jah buutsebuörie ieh gihtjeih elltie riekte eretvalltedihke. Faamoe jah veäsoke riektesvuote jah autebiejvieih veäsoede jiitjide dahkein. Dah jiehteih tsieekedemeb gaihke allmetjeh hevonemes lin. Gaihke otjoin alpies njuöie saamien ätnemeste jis riektesvuote juhteih faamoesse jah veäsokesse. Buutsebarrkoejaih riektesvuoteh unnebe sjatteih. Tsieekedemeste gaihkeh barrsjeh dahkeih gootemeb unnebe jah dahkeih juhtemin garhtjies sjatteih jah buutsebuörie uhttseteih.      Saamien doaroe 1950 - 1960 jaapienne viehkieih juoremeb lassanit tsieekedemesne. Saamien riekte bööteih suöjmielaaka auteles. Faamoe jiehteih tsalloe lih lagastoahpoesne guh tsakkesteih. Dah naggatalleme tsieekedejan huoloeme jah jeätjatatteh vuöjnie buutsebarrkoejah jah buutsebarrkoe. Lihkan lik dohkoe ieh buutsebarrkoejah faamoe bietnegenne buutsebarrkoesse vattedihke.   Översättning: Kenneth Saarstav och Valborg Wiinka / Anpassningar av naturresursbaserade samhällen till klimat- och samhällsförändringar. Samisk renskötsel i dåtid, nutid och framtid.

Det pågår idag två samhällsomvandlingar i norra Sverige, i Kiruna och i Malmberget, till följd av den expanderande gruvverksamheten där omlokaliseringen kräver att ytterligare mark tas i anspråk. Speciella omständigheter råder i Kiruna där särskilda skydd och bestämmelser föreligger som en följd av den juridiska odlingsgränsen. Syftet med studien är att ge ett brett perspektiv på den unika odlingsgränsen och visa på sambandet mellan den och förvärv statlig mark vid samhällsomvandling. För att uppnå syftet utreddes odlingsgränsens historia, samhällsomvandlingarna och riksintressen samt markförvärvsprocessen och hur denna kan förbättras. Metoderna som användes var litteraturstudie, kvalitativa intervjuer och besök gjordes på plats i Kiruna och i Malmberget för att fördjupa kunskaperna.Staten började ta över en stor del av förvaltningen av den skyddade marken redan på 1500-talet och uppmuntrade en inflyttning till norra Sverige. Begreppet odlingsgränsen uppkom under slutet av 1800-talet för att skydda samerna med rennäring gentemot nybyggarna. Dagens samhällsomvandlingar är omfattande och har stor påverkan på omgivningen där aktörerna anser att utveckling ska gå före avveckling. Runt Kiruna och Malmberget finns flera olika riksintressen att ta hänsyn till vid planeringen, till exempel rennäring och gruvnäring. Gruvnäringen får företräde framför de andra riksintressena på grund av nationalnyttan som den medför. Staten äger mycket mark runt Kiruna och för att få förvärva den krävs ett regeringsbeslut. En ansökan om ett sådant förvärv ska prövas hos Statens jordbruksverk, Länsstyrelsen, berörd sameby och Statens fastighetsverk. Med de många instanserna tar processen lång tid och för att effektivisera processen behövs i första hand kompetenshöjning hos aktörerna och bättre kommunikation. Jordbruksdrift var anledningen till att odlingsgränsen uppstod men idag tjänar den sitt syfte för andra näringar, till exempel turism. / Two urban transformations are in progress in northern Sweden today, in Kiruna and in Malmberget, due to expanding mining operations. The relocation of the two cities requires land acquisition. In Kiruna there are specific conditions due to certain protection provided by the so called cultivation border. The purpose of the study is to give a wide perspective on this unique cultivation border and indicate its association with land acquisition. In order to achieve the purpose of the study the history of the cultivation border, the urban transformations and national interests were investigated, as well as the process of land acquisition and how it can be improved. A literature study, qualitative interviews and visits at Kiruna and Malmberget was used to gain knowledge within the topic.As early as in the 1500s, the Swedish government started to take control of the northern parts of the country and encouraged its colonization. The cultivation border was created in the late 1800s to protect the Sami people and their industry from the settlers. The urban transformations are very extensive and have major impacts on the environment. Involved participants want to construct new areas before deconstructing the old ones. There are several different national interests in Kiruna and in Malmberget areas that have to be taken into account in the planning process. Two of those interests are the reindeer and mining industries. The mining industry takes precedence due to its economic benefits to the whole country. The State owns lots of land in Kiruna and in order to acquire it, the government has to give its approval. An application for such an acquirement must be adjudicated by the Swedish Board of Agriculture, the County Administrative Board, affected Sami villages and the National Property Board of Sweden. The high amount of authorities involved makes the process of aquisition long and an improvement to shorten it is to increase the competence of the involved parties and their intercommunication. The purpose of the cultivation border is still considered to be valid, although today for example the tourism is more important than the agriculturing to protect the Sami people.

Studien behandlar intressekonflikten mellan skogsnäringen och rennäringen. På uppdrag av SCA undersöktes samråden mellan SCA och samebyar där parterna i intervjuer har beskrivit sina upplevelser kring samråden. Syftet har varit att kartlägga utmaningarna i processen för att kunna härleda kunskapen till vad som kan förbättras för att öka kvaliteten och effektiviteten på samråden inom FSC-stadgarnas ramar. Resultaten av studien visade på att det förkommer delade meningar mellan de båda parterna. Där anställda på SCA har mer positiva upplevelser kring samråden jämfört samebyarna. Slutsatserna blev att det finns möjlighet att utveckla följande punkter: Utbildning inom motpartens näring, relationer, transparens, tydliga regler och stundom stöd av kollegor i samråden för bättre kvalitet och effektivitet i samråden.

Det fynd av sällsynta jordartsmetaller som gjordes i Kiruna i början av året 2023 hyllas för att ha potential att bidra till framväxten av grön teknik. Samtidigt skulle en gruva på denna plats klyva ett traditionellt renskötselområde i två separata delar. I uppsatsen tillämpas Politisk utilitarism och Rättvisa som Skälighet för att upptäcka möjliga riktlinjer för huruvida en gruva är tillåten på mark som redan används som renskötselområde. Då teorierna leder till två motsatta slutsatser presenteras ett förslag om att anta nerväxt som en alternativ strategi för att uppnå en grön omställning, vilket gör att beslutsproblemet tar en ny form och möjliggör för teorierna att mötas i sin vägledning.

Möjligheterna för skogsbruket och rennäringen att samexistera har sedan den industriella skogsindustrins början varit en infekterad fråga. Under 2000-talet startades projektet att införa renbruksplaner (RBP) i Sveriges samebyar med syfte att förbättra relationen mellan parterna i samråd, vilket upplevs ha uppfyllts. Renbruksplan är rennäringens motsvarighet till skogsbrukets skogsbruksplan och är ett informations- och dataverktyg med en kartläggning över renarnas betesmarker. Den här uppsatsen undersöker varför projektet med renbruksplaner har lyckats genom att använda Elinor Ostroms teori om förvaltning av en gemensam resurspool. Syftet är att illustrera möjliga förklaringsfaktorer till varför samverkan mellan skogsbruket och rennäringen upplevs ha förbättrats i och med införandet av RBP. Med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys har Ostrom designprinciper för självstyrande och hållbar förvaltning hittats i fem rapporter publicerade av Skogsstyrelsen i projektets slutskede. Totalt fanns det stöd i rapporterna för att sex av åtta designprinciper applicerats i och med införandet av RBP. Två av dessa, Ostrom designprincip om tydligt definierade gränser och konfliktlösningen mekanismer, kan identifieras som möjliga förklaringsfaktorer. Att dessa två principer har införts har underlättat kommunikationen mellan parterna vilket lett till större förståelse för varandras branscher och situation. / Whether forestry industry and reindeer husbandry could harmoniously coexist in northern Sweden has been debated since modern forestry started. A unique context grants indigenous people in Sweden, the Sami people, exclusive right to use land for reindeer husbandry. In the beginning of the 2000s a project was launched to create Land Use Plans for the reindeer husbandry (in Swedish Renbruksplan, RBP), which aimed to improve the relation between reindeer owners and the forestry industry. Hence, the Land Use Plan for reindeer husbandry is primarily a program for mapping reindeer graze lands. The project is considered successful for the reindeer owners as well as for the forestry. This thesis investigates why the land use plans have improved the relations between the two stakeholders by applying Elinor Ostrom´s theory about governing commons. The aim is to illustrate possible explanatory factors to why collaboration between forestry and reindeer husbandry is found to have been improved with the introduction of the land use plans. Using a qualitative content analysis, examples of Ostrom’s design principles of autonomous and sustainable management were identified in five reports published by the National Board of Forestry in the project's final phase. In total, the reports supported that six of eight design principles had been implemented since land use plans were introduced. Two of these, clearly defined boundaries and mechanisms of conflict resolution, can be identified as possible explanatory factors for the success of the project. In conclusion, the introduction of these two principals have facilitated communication between the two stakeholders, which have ensued better understanding for each other’s situations and industries.

I have in this thesis problematized the Swedish climate transition potentially making Sweden one of the first fossil free welfare states in the world. The forest industry has been designated as one of the central components of climate transition in that it will help replace fossil fuels and other unsustainable materials. One group being affected by the increased forestry is that of the Sámi reindeer herders. Not only are they already affected by the effects of climate change to a great extent, but the forest industry in turn causes problems for reindeer husbandry and is a direct source of reduced quality in forests which provide lichen, the primary food source for reindeer. I have conducted interviews with five reindeer herders in the Malå forest Sámi village, in Västerbotten, in northern Sweden, to gain a keener understanding of the effects of climate change and the forest industry on reindeer herding, from a security perspective. The results show that the interviewees perceive climate change and large-scale forestry as a threat to their livelihood connected to reindeer husbandry and, in turn, a significant part of Sámi culture and existence, and that the two exacerbate the effects of each other. Among the effects, are the loss of forest that provides shelter and sustenance for reindeer, as well as the wellbeing and spirituality of the reindeer herders. Using theories drawn from Anthropocene and postcolonial literature, I hereby problematize the climate transition in Sweden in that it is based on a particular way of viewing the relationship between humans and nature. This causes problems for reindeer husbandry, and ultimately a reduction in security for reindeer herders that is reminiscent of and upholding the frictional and colonial bonds between Sweden and Sápmi (the region inhabited by Sámi people).

Gruvindustrin växer i norra Sverige och sedan början av 2000-talet har ansökningar om bearbetningskoncessioner ökat drastiskt. Planerande av gruvor kan dock vara problematiska när de sker i renskötselområden och företrädare för det samiska samhället har kritiserat gruvbolagen för att inte ta hänsyn till samebyarnas synpunkter i sina miljökonsekvensbeskrivningar för nya gruvprojekt. Denna rapport ämnar synliggöra samebyn Jåhkågasska tjielldes perspektiv angående påverkan för deras rennäring av en eventuell gruvetablering i Kallak/Gállok. Med hjälp av en litteraturstudie samt kartläggning i ArcGIS har en scenarioanalys gjorts för att kunna beskriva och bedöma möjliga framtidsscenarier för Jåhkågasska tjielldes rennäring. Därefter har en jämförelse gjorts mellan scenarioanalysen och gruvbolagets syn på gruvans påverkan på rennäringen. Scenarioanalysen visade att samebyn ser en större påverkan på rennäringen än vad gruvbolaget gör. Bidragande orsaker till det är att gruvbolagets miljökonsekvensbeskrivning saknar utredd påverkan av kumulativa effekter, den har en för snäv systemgräns samt att den inte har tagit med berörda renskötares kunskaper om rennäring. Detta gör att det saknas en helhetsbild av påverkan på rennäringen, vilket gör att olika uppfattningar och konflikter uppstått. / The mining industry is expanding in northern Sweden and ever since the beginning of the 21st century the applications for exploitation concessions have increased rapidly. However, the planning of mines can be problematic when it's done in reindeer husbandry areas and representatives for the sami society have criticized mining companies for not taking the sami people’s aspect into account in their environmental impact assessments for new mining projects. This report aims to make visible the perspective of the Sami village of Jåhkågasska tjiellde regarding the impacts on their reindeer husbandry due to a potential mining establishment in Kallak/Gállok. With the help of a literary study and maps created in ArcGIS, a scenario analysis has been made to describe and evaluate possible scenarios for the future of the reindeer husbandry in Jåhkågasska tjielldes. After that, a comparison between the scenario analysis and the mining company's view of the mine’s impact on the reindeer husbandry has been made. The scenario analysis showed that the Sami village sees a greater impact on the reindeer husbandry than the mining company. Causal factors for the different views are that the company's environmental impact assessment lack an evaluation of impacts of cumulative effects, has a too narrow system boundary and does not include the reindeer herders knowledge about reindeer husbandry. This leads to an absence of an overall picture of the impacts on the reindeer husbandry, which has led to different opinions and conflicts.

Idag utförs renmärkningen för att hålla koll på vilka renar som hör till vilken renägare. För att identifiera och särskilja renarna, räknas dem manuellt, alltså genom att personer går in i inhägnaden och prickar av renarna i en bok. Processen för att märka kalvarna kan ta upp mot två dagar beroende på om alla renarna har kommit in i inhägnaden, processen blir då lång och utdragen. Detta kommer vara utgångspunkterna i projektet, att identifiera renarna på ett mer effektivt och hållbart sätt. Detta är ett examensarbete för Högskoleingenjör Teknisk design vid Luleå tekniska universitet, som ska utveckla ett hållbart koncept genom att underlätta för renskötarna och effektivisera identifiering och dokumentering av renar. Genom att förena traditionell renmärkning med modern teknik tas ett hållbart koncept fram, som även minskar påfrestningen på renarna. Att kunna koppla ihop rätt kalv med rätt vaja och samla informationen på ett gemensamt ställe som är enkelt att hantera är ett krav på lösningen. Arbetet har följt IDEO:s trefasprocess för användarcentrerad design. Under faserna inspiration, ideation och implementation har olika metoder använts för att nå slutresultatet. Dessa metoder är exempelvis semistrukturerad intervju, benchmark, persona, workshops, Wireframes och simulering. Dessa metoder utgör en bra grund till arbetet och slutresultatet. Genom att ha återkommande kontakt med användaren har projektet genererat en lösning som är baserad på användarens behov. Resultatet blev en ny digitaliserad arbetsprocess innehållande RFID-chip som möjliggör automatisk hopparning och digital dokumentering. Denna arbetsprocess förenar den traditionella renmärkningen men effektiviserar de aktiviteter som idag tröttar ut renskötarna och renarna. Genom att ha bättre koll på renarna och deras avelsträd, gör att rätt ren i slutändan blir slaktad. Alltså renarna som är äldst eller har sämst förutsättningar. Det kan också bidra till att ekonomin blir stabilare då samma mängder renar slaktas varje år. Ur ett hållbarhetsperspektiv gynnar detta ekonomisk hållbarhet. Social hållbarhet gynnas genom att skapa transparens inom samebyn och möjliggör att fler kan vara delaktiga under processen. Genom att hopparningen sker automatisk behöver inte renen stressas upp av människor som går omkring i hagen. Eftersom renens välbefinnande är en del i naturens ekologi bidrar det till ekologisk hållbarhet. / Today, reindeer marking is performed to keep track of which reindeer belong to which reindeer owner. To identify and distinguish the reindeer, they are counted manually, i.e., by people entering the enclosure and dotting the reindeer in a book. The process for marking the calves can take up to two days depending on whether all the reindeer have entered the enclosure, the process then becomes long and drawn out. This will be the starting points in the project, to identify the reindeer in a more efficient and sustainable way.  This work is for a bachelor’s thesis in industrial design engineering at Luleå University of Technology, which will develop a sustainable concept by making it easier for reindeer herders and make the identification and documentation of reindeer more effective. By combining traditional reindeer marking with modern technology, a sustainable solution is developed that also reduces the strain on the reindeer. Being able to connect the right calf with the right sway and gather the information in a common place that is easy to handle is a requirement for the solution.  The work has been followed by IDEO's three-phase process for user-centered design. During the phases inspiration, ideation and implementation, different methods have been used to achieve the end result. These methods are, for example, semi-structured interview, benchmark, persona, workshops, Wireframes and simulation. These methods form a good basis for the work and the end result. By having regular contact with the user, the project has generated a solution that is based on the user's needs.  The result was a new digitized work process containing RFID chips that enables automatic pairing and digital documentation. This work process unites the traditional reindeer marking but make the activities that today tire out the reindeer herders and reindeer more effective. By having a better look at the reindeer and their breeding trees, the right reindeer will eventually be slaughtered. That is, the reindeer that are the oldest or have the worst conditions. It can also contribute to a more stable economy as the same quantities of reindeer are slaughtered every year. From a sustainability perspective, this benefits economic sustainability. Social sustainability is benefited by creating transparency within the Sami village and enabling more people to be involved during the process. Because the connection takes place automatically, the reindeer do not have to be stressed by people walking around in the enclosure. Since the reindeer's well-being is part of nature's ecology, it contributes to ecological sustainability.

The exploitation of land in Northern Sweden has caused a significant depletion of grazing grounds for semi-domesticated reindeer. This is a threat to the indigenous Sami reindeer herders of Sweden, who rely on the grazing ground in order to sustainably feed their herds. In the last decade, a significant amount of grazing land has been lost due to the construction of wind power parks (WPP) in important grazing regions. This thesis examines the discourse surrounding a WPP built in Härjedalen for IKEA. The WPP was built on Glötesvålen, a unique highland used for grazing by Mittådalen, a local herding community. Through a dissection of electronic sources and semi-structured interviews, the author conducts a discourse analysis to identify the most prevalent narratives surrounding the construction of IKEA’s WPP on Glötesvålen. An inductive approach is used to identify underlying ideologies present in the discourse through a relevant theoretical framework. The results show a pervasive enthusiasm for the WPP as a pivot towards renewable energy which mirrors the ideology of ecological modernization. The results also find a critical narrative which lifts the uneven power dynamic experienced by reindeer herders. This narrative is understood through the lens of Spivak’s (2010) “Can the Subaltern Speak?”. An additional discourse found is the symbolic issue between industrial ecological transitioning and the right to reindeer husbandry as a cultural heritage. / Exploateringen av mark i norra Sverige har orsakat en betydande förlust av betesmarker för renskötare. Detta hotar den svensk-samiska rennäringen, som förlitar sig på betesmarken för att hållbart mata sina hjordar. Under det senaste decenniet har en betydande mängd betesmark gått förlorad på grund av den ökande mängden vindkraftsparker (WPP) på, eller intillrenbetesmarker. Denna avhandling undersöker diskursen kring en WPP byggd i Härjedalen för IKEA. WPP byggdes på Glötesvålen, ett låg-fjäll som tidigare haft strategiskt viktiga betesmarker för samebyn Mittådalen. Genom en dissektion av elektroniska källor och halvstrukturerade intervjuer genomför författaren en diskursanalys för att identifiera de vanligaste narrativen om IKEAs vindkraftpark på Glötesvålen. En induktiv metod används för att identifiera underliggande ideologier som finns i diskursen genom ett relevant teoretisk ramverk. Resultaten visar en genomgripande entusiasm för vindkraft som ett steg mot förnybar energi. Detta narrativ speglar ideologin för ekologisk modernisering. Resultaten hittar också ett kritisk narrativ som lyfter den ojämna maktdynamiken som renskötarna upplever. Detta förstås genom Spivaks (2010) "Kan den underordnade tala?". Ytterligare en diskurs som upptäcks är symbolfrågan mellan industriell ekologisk omställning och bevarandet av renskötseln som kulturarv.