Sammanfattning Syftet med denna uppsats var att redogöra för fem romers erfarenheter av utbildning under perioden 1970–2000-talet. För att uppfylla detta syfte genomfördes en kvalitativ intervjustudie med fem romer som bor i Sverige och som har gått i skola någon gång under perioden 1970–2000-talet. Dessa fem respondenter gav svar på följande frågeställningar: Vilka erfarenheter har romer av skolan, vilka erfarenheter har respondentens föräldrar av skolan och hur anser romer att allas rätt till en likvärdig utbildning bättre kan omfatta alla? Respondenternas svar på dessa frågeställningar analyserades utifrån Pierre Bourdieus begreppsteori, vilken inkluderar habitus, fält, kapital och symboliskt våld. Därigenom gavs en tydligare bild av romers erfarenheter av utbildning under perioden 1970–2000-talet.Sammanfattningsvis framkom att de respondenter som hade haft bra förebilder och som fått stöd och hjälp från skolan, hade klarat skolan bättre och hade även genomgått en längre utbildning. De respondenter som saknade bra förebilder och som inte fick stöd och hjälp från skolan och hemifrån, klarade däremot inte skolan lika bra, vilket resulterade i att de avslutade grundskolan tidigare än de andra barnen. Det fanns dels skolor som försökte hjälpa respondenterna och ge dem det stöd de behövde, dels fanns det skolor som ignorerade respondenternas önskan om stöd och hjälp i skolan. För att förhindra den strukturella diskrimineringen som pågick – och fortfarande pågår – i såväl skolan som i samhället, behövs utbildning för både elever och föräldrar. Uppsatsens slutsatser var följande: ingen vill särskiljas och betraktas som annorlunda; alla behöver bli bekräftade, inklusive romer; det behövs utbildning för både barn och föräldrar för att förhindra strukturell diskriminering, och stöd och hjälp behöver ges till elever som inte får det hemifrån. Begrepp: nationell minoritetsgrupp, romer, diskriminering, respekt, bemötande, utbildning och acceptans. / Abstract The purpose of this paper was to account for Roma experiences of education during the period 1970–2000. Thus, a qualitative interview study was used with five Roma who live in Sweden and who have gone to school sometime during the period 1970–2000. These five respondents provided answers to the following questions: What experiences do Roma have of the school, what experiences did the parents have of the school and how can the education be more including and equal according to Romani people? The respondents answers to these questions were analyzed based on Pierre Bourdieu’s conceptual theory, wich includes concepts such as habitus, field, capital and symbolic violence. This gave a clearer picture of Roma experiences of education in relation to the formal reforms. In summary, the respondents who had good role models, support and help from the school, managed school better and also had a longer education. On the contrary, those repsondents who lacked good role models, support and help from school and from home, did not cope as well, which resulted in them finishing primary school earlier than other children. There were schools that tried to help the respondents and give them the support they needed. However, there were also schools that ignored respondents’ desire for support and help at school. Finally, education for both students and parents was needed to prevent the structural discrimination that was present – and is still present – in both school and in society. The conclusion of this essay was as follows: no one wants to be distinguished as and considered different; everyone needs to be affirmed, including Roma; education was needed for both children and parents to prevent structural discrimination; and support and assistance was also needed for students who did not get it from home. Concepts; national minority group: Roma, discrimination, respect, treatment, education and acceptance.

Aim: The aim of the study was to investigate, with a focus on health factors, how empoyees in school and social care experienced civility between colleagues and if it would benefit the well-being in the work group. Method: Eight semi-structured interviews were conducted, four from school and four from social care, where the respondents described their experiences of civility in their work group. The recorded results were transcribed and then analyzed using qualitative content analysis. Results: The respondents felt thet epathic comminication promoted polite tretment and well-being and was positive for the relationships in the work group where they experienced themselvs to be more seen, respected and confirmed. Clear work routines were perceived to support polite treatment and well-being and the respondents felt that a prerequisite for courteous behavior was that they were given the opportunity to create stable work structures and start from the same value base in the work group. Stress, lack of time and workload were seen as obstacles to polite behavior and treatment. Conclusion: Civility in work groups might be a health-promoting factor increasing the well-being of workers in smaller work groups in schools and social care. By paying attention and actively working to strengthen civility within these smaller work groups, workers energy and job satisfaction could increase, and in this way the psychosocial work environment would improve. / Problemformulering: Den vanligaste orsaken till sjukskrivningar i Sverige idag är stressrelaterade sjukdomar där brister i den organisatoriska och psykosociala arbetsmiljön är en framträdande orsak. För att stärka den psykosociala arbetsmiljön i arbetsgrupper i syfte att öka arbetstagares hälsa och välbefinnande samt minska sjukfrånvaro har olika hälsofrämjande faktorers betydelse diskuterats. Arbetslivsforskning kring den psykosociala arbetsmiljön har tidigare fokuserat mer på riskfaktorer som orsakat ohälsa än de hälsofrämjande faktorer, eller de så kallade friskfaktorerna och som utgår från det salutogena perspektivet. Syftet med vår studie var att med fokus på friskfaktorer undersöka hur arbetstagare inom skola och omsorg upplevde hövligt beteende för att se om det kunde gynna välbefinnandet i arbetsgruppen. Metod: För att besvara syftet genomfördes åtta semistrukturerade intervjuver, fyra från skolan och fyra från omsorgen, där respondenterna fick möjlighet att berätta om sina upplevelser av hövligt beteende i sin arbetsgrupp. De inspelade resultatet transkriberades och analyserades därefter med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Respondenterna upplevde att en empatisk kommunikation främjade hövligt bemötande och välbefinnande och var positivt för relationerna i arbetsgruppen och för dem själva där de kände sig sedda, respekterade och bekräftade. Tydliga arbetsrutiner upplevdes stödja hövligt bemötande och välbefinnande där respondenterna upplevde att en förutsättning för hövligt bemötande var att de fick möjlighet att skapa stabila arbetsstrukturer och utgå ifrån samma förhållningssätt i arbetsgruppen. Stress, tidsbrist och arbetsbelastning sågs som hinder för hövligt beteende och bemötande. Slutsats: Hövliga beteenden kan vara en hälsofrämjande faktor som kan öka välbefinnandet hos arbetstagare inom mindre arbetsgrupper inom skola och omsorg. Genom att uppmärksamma och aktivt arbeta för att stärka hövligt beteende inom den mindre arbetsgruppen skulle arbetstagares energi gynnas och välbefinnandet öka samt på så sätt skulle den psykosociala arbetsmiljön förbättras.

No description available.

The diploma thesis maps the operation of the Bel Mondo lifestylu magazine, which was being published on the Czech market from October 2012 to December 2013. The authors' intentions were to bring a new type of magazine to the Czech market, inspired by foreign print publications such as Intelligent Life, which would combine entertainment with intelligence and present its readers with both original texts and licensed translations from foreign magazines. The thesis introduces the Bel Mondo magazine, puts it into the context of Czech magazine market, describes its operation and searches for reasons that led to its early termination. The theoretical bases for the thesis are gained from expert texts focused on print publishing and magazines. The research part of the thesis focuses on the analysis of thematic and advertising coverage, public response and comments by the editorial staff. The researched data helps to understand the incentive for creation of a new magazine and critically evaluate, whether Bel Mondo really was a unique concept capable of surviving in the Czech media market and whether it had a viable economic model. As the magazine operated under the auspices on the weekly magazine Respekt, the thesis also looks at the degree of interconnection between the two magazines.

This thesis deals with comics in the Czech news and cultural magazines after the year 2000. A new generation of comic creators emerged after the year 2000, so called Generation zero. These new creators are different from the older authors - especially from authors of Generation 89 - in many aspects. Using a semiotic analysis this thesis focuses on comics in contemporary periodicals: it attempts to uncover how various comics exist in news magazines (which are intended for a broad scale audience) and to what extent these comics match with the profile of the magazine. Additionally, in order to see a potential difference in results, cultural periodicals were also thoroughly analyzed. Included in the analyzed material are news magazines such as Reflex and Respekt and cultural periodicals like Art+Antiques and A2. In addition, it focuses on theoretical discussions regarding a proper definition of the word comic and on the relationship between linguistic and visual levels of comics because this relationship is essential in this form. Finally, the means of visual language in comics and the history of the Czech comics are discussed in the theoretical section as well.

This dissertation explores the regimes of truth surrounding Muslims in Sweden. The main focus lies on the production of knowledge regarding Muslims in the context of the guided tours of a mosque in Stockholm. Special attention is given to how regimes of truth regarding Muslims inform the conversations during the visits, how they are debated in this particular arena and how that is dependent on positionality. It is a situation in which a Muslim, in the position of the guide, has an opportunity to present alternative storylines, or stories, about who Muslims are and what they do. The visitors for their part can assess, respond to and challenge those stories. In other words, the study explores who can speak with authority. The study is based mainly on participant observations made during 14 guided tours from 2003-2006 and on interviews with guides and visitors regarding their experiences on the respective tours. Most of the visitor groups were making study visits as a part of educational training. Seven of these were in primary and secondary education and two of them at the college level. Four groups came from social clubs at a workplace or from interest groups, and one was organised by Stockholm City Museum. To frame and contextualise the tours I have furthermore used data from mass media, mainly press clippings, but also features from TV shows. Other categories have been archival data, leaflets and brochures handed out at the mosque, as well as fictional books and a mailing list for Muslims. These sources have helped me discern regimes of truth that are, and are not, articulated on the guided tours. The central results concern the fact that the guides see the tours as a chance to alter other stories about Muslims and allow the visitors who tour the mosque to hear something that is not mediated or taught in school; however, they experience difficulties in terms of gaining credibility with regard to their presentation of alternative stories. Even when the guides talk about their private life, as is often the case, they are challenged and sometimes mistrusted. The guides, and hosts, use their private lives to explain their position in Sweden, but the visitors also expect them to expose their personal opinions regarding how they, as Muslims, would act in morally difficult scenarios; thus, the tours present a situation where the visitors seem more comfortable than the hosts. Another significant result is that both the guides and visitors expressed the importance of the tours becoming a respectful meeting place. Religiosity, religion and secularism seem in themselves to represent otherness. What is respectful in practice, however, is not very clear. There is an ongoing debate in Swedish society concerning whether it is respectful to shake hands with a Muslim in a working situation, as is customary in Sweden. Moreover, the showing of respect is given a gender dimension on the tours, since the main way to perform respect is for every woman to wear a robe when entering the mosque. Respect as a practice seems to be mired in social inequality. It seems difficult to become a guest if you are simultaneously appropriated the position of a Swede, and difficult to pass as a host if you position yourself as a Muslim.

<p>Polisyrket har alltid varit ett mansdominerat yrke men fler och fler insatser görs för att mängden kvinnor ska öka inom kåren eftersom att de fortfarande är underrepresenterade. Syftet med den här uppsatsen är att ta reda på hur kvinnliga poliser i anseende med att de är just kvinnor, upplever att de bemöts av allmänheten, manliga kollegor och organisationen. För att ta reda på detta har vi genomfört sex kvalitativa intervjuer med kvinnliga poliser i Sverige. Vi har utgått från litteratur om genus, kvinnliga poliser och andra könsrelaterade teorier. I studien har det framkommit att de kvinnliga poliserna inte upplever kombinationen av deras kvinnlighet och yrket polis som något problemskapande. De känner sig heller inte mindre respekterade varken av manliga kollegor eller organisationen, när det kommer till allmänheten uppvisar den ibland tvivel mot en kvinnlig polis. Många är av den uppfattningen att kvinnor inte hör hemma hos polisen då de inte har samma fysiska styrka som män. Den här studien visar på att så är inte fallet utan även kvinnor kan ha styrkan som krävs och kan också med sin kvinnlighet komplettera kåren. Myten om att polisyrket endast är för män lever fortfarande kvar i viss mån då vissa individer som är i kontakt med polisen föredrar en manlig polis framför en kvinnlig.</p>

No description available.

Polisyrket har alltid varit ett mansdominerat yrke men fler och fler insatser görs för att mängden kvinnor ska öka inom kåren eftersom att de fortfarande är underrepresenterade. Syftet med den här uppsatsen är att ta reda på hur kvinnliga poliser i anseende med att de är just kvinnor, upplever att de bemöts av allmänheten, manliga kollegor och organisationen. För att ta reda på detta har vi genomfört sex kvalitativa intervjuer med kvinnliga poliser i Sverige. Vi har utgått från litteratur om genus, kvinnliga poliser och andra könsrelaterade teorier. I studien har det framkommit att de kvinnliga poliserna inte upplever kombinationen av deras kvinnlighet och yrket polis som något problemskapande. De känner sig heller inte mindre respekterade varken av manliga kollegor eller organisationen, när det kommer till allmänheten uppvisar den ibland tvivel mot en kvinnlig polis. Många är av den uppfattningen att kvinnor inte hör hemma hos polisen då de inte har samma fysiska styrka som män. Den här studien visar på att så är inte fallet utan även kvinnor kan ha styrkan som krävs och kan också med sin kvinnlighet komplettera kåren. Myten om att polisyrket endast är för män lever fortfarande kvar i viss mån då vissa individer som är i kontakt med polisen föredrar en manlig polis framför en kvinnlig.

No description available.