Genom Lgr11 tillkommer nya skrivelser inom samhällskunskapsämnet som syftar till att elever som slutgjort grundskolan ska besitta kunskaper om Sveriges fem nationella minoriteter. I denna studie har jag undersökt hur lärare i grundskolans senare år resonerar kring deras undervisning om de nationella minoriteterna inom ramen för samhällskunskapen. I denna studie har kvalitativa intervjuer genomförts med sju lärare verksamma i kommunala skolor i Skåne för att belysa resonemangen. Jag har dels undersökt vad lärarna har för uppfattning om läroplanens skrivelser gällande de nationella minoriteterna och hur uppfattningen påverkar lärarens sätt att integrera ämnet i undervisningen. Vidare har jag undersökt om lärarnas ser några svårigheter i undervisningen som behandlar ämnet inom ramen för samhällskunskapen.Resultaten diskuteras i avslutande del med läroplansteoretiskt perspektiv och tidigare forskning i ämnet. Baserat på de svar jag fått i mina intervjuer belyser jag lärarnas uppfattning om diskrepans mellan läroplanens skrivelser och den tidsram som står till lärarnas förfogande. Uppfattningen bland lärare om läroplanens skrivelser gällande de nationella minoriteterna visar sig vara grundläggande för hur lärarna tar sig an ämnet fortsättningsvis och hur läraren väljer att integrera ämnet i undervisningen. Studien visar även att lärarens intressen och förkunskaper färgar innehållet och underlaget för undervisningen. Genom att belysa ämnet önskade lärarna motverka fördomar bland eleverna. Svårigheter i undervisningen om de nationella minoriteterna föranleds, förutom av tidsbrist, av geografiska aspekter. Detta gör att lärarna i sitt urval av ämnesstoff väljer bort innehåll i undervisningen som behandlar sverigefinnar och tornedalingar i stor utsträckning. Flertalet lärare väljer ändå att undervisa om samerna eftersom de har särskild status som urfolk i Sverige.

Elevinflytande utifrån ett lärarperspektiv / Student Participation from a Teacher Perspective

The key aspects of this essay highlight changes in the Swedish curriculum from 1970-2011, and how the practice of assessment has developed subsequently. The question we asked was ‘how the assessment practice has changed through the curriculum from 1970-2011 for Swedish teachers in upper secondary school, on the subject of social science?’ The study of change might help us to foresee the future and give us new insights about changes to come and what or whom might create the need for it. The result is based on a thurough reading of the Swedish curriculums Lgy 70, Lpf 94 and Gy 11, Swedish and international literature, research and articles that touch upon the subject assessment. The results provided show a clear tendency towards a more formative practice and towards assessment for learning rather than of learning. This result is then compared to international tendencies where we try to analyze some of the changes in Sweden and compare them to changes in other western countries that contribute to our research. A wide range of perspectives is used to interpret the effects of the given changes during the timespan. We use different perspectives that, on one hand, focus on the changes in the classroom and on the concept of knowledge, and on the other hand, on the societal changes that ripples all the way down to the teachers’ everyday work. The theories used to analyze the results come from prominent Swedish scholars that have done considerable research on the subjects’ assessment, education and learning. Theories such as frame factors and sociocultural concepts of learning helped us to focus our result to strictly top-down factors of changes in the assessment practice.

I vår studie har vi undersökt samhällslärares attityder och deras tankar kring ämnet inom de teoretiska och de praktiska programmen på gymnasiet. Syftet med undersökningen är att se hur lärares attityder till samhällskunskapen som ett kärnämne påverkar deras undervisning och likvärdigheten i kursen på de olika programmen. Det är en fenomenografisk studie av lärares attityder. Vi har grundat vår analys på intervjuer, transkriberingen av dessa och kategorisering av lärarnas attityder. Vi kan konstatera att lärarnas attityder gentemot programmen påverkar likvärdigheten i Samhällskunskap A, bland annat för att eleverna på de teoretiska programmen ses som norm. Vidare visar undersökningen på en motvilja att undervisa på de praktiska programmen eftersom det anses vara svårt att nå ut till de här eleverna. I undersökningen problematiseras även ämnets framtid som kärnämne.

I den föreliggande forskningsöversikt och densamma uppsats är syftet att skildra hur ett fenomen kan bemötas på olika sätt. För att uppnå detta syfte presenteras olika metoder med en utgångspunkt i fem vetenskapliga artiklar. I de fem vetenskapliga artiklarna skildras respektive fem olikartade studier inom vilka vardera studien presenterar olika metoder som på varierande tillvägagångssätt bemöter rasism. Även tillkommande i uppsatsen presenteras och appliceras en teori som påvisar den avgörande betydelsen som utvecklingen av en medvetenhet har, för att lyckas inom problemområdet.Samtliga metoder prövas på ett teoretiskt plan mot den svenska skolan och ämnet samhällskunskap. Där del-syftet i forskningsöversikten visar resultatet att en integrering av det vetenskapliga metoderna till skolans sfär är möjlig. I detta illustreras att det finns flertal valbara pedagogiska verktyg som går att nyttja för att bemöta rasism i skolan.

Denna studies syfte är att undersöka och problematisera hur betygssättningen i skolan kan göras mer rättvis. Detta görs utifrån ett empiriskt underlag bestående av intervjuer med sex gymnasielärare i samhällskunskap. Intervjuerna analyseras utifrån en teoretisk utgångspunkt om vad rättvis betygssättning består i och vilka krav detta ställer på läraren. Resultatet visar att lärarna tvivlar på att betygen är rättvisa. Lärarnas eget synsätt på rättvisa går bortom formella krav på likvärdighet och opartiskhet. Utöver dessa aspekter lyfts samspelet med eleverna fram samt att ideal som att vara en engagerad lärare som tar hänsyn till individers olika förutsättningar betonas. Lärarna motsätter sig förslag på att stärka likvärdigheten som uppfattas som reglerande och som ett hot mot elevernas och deras eget inflytande över undervisningen. Mer rättvisa betyg kan istället uppnås med bland annat ökade kunskaper om betygssättning, ett utökat samarbete mellan lärare samt tydligare betygskriterier.

Att ett ämne som samhällskunskap ständigt är i förändring kan både vara ett problem och samtidigt berika lärarens undervisning. I den tidigare forskningen som jag presenterar framkommer det en tydlig problematik när det gäller skolämnet samhällskunskap på mellanstadiet. Samhällskunskap är ett stort och brett ämne där en stor mängd stoff skall bearbetas i undervisningen, men vilka faktorer är det då som påverkar hur mellanstadielärare prioriterar det centrala innehållet i ämnet? Syftet med detta examensarbete är att utföra en egen undersökning med utgångspunkt i vad det är som styr hur mellanstadielärare prioriterar det centrala innehållet i ämnet samhällskunskap. Både vad det gäller innehållet och i vilken ordning innehållet prioriteras samt om det finns särskilda faktorer som spelar in. För att kunna analysera den insamlade datan i undersökningen utgår jag från läroplansteorin. Hos den enskilda läraren sker det ständigt en transformering av läroplanen, vilket i sin tur påverkar hur lärarna prioriterar i det centrala innehållet. Samhällskunskap är även ett av flera ämnen som har en svag avgränsning, vilket gör det svårare att kontrollera. Metoden som valdes för att kunna genomföra undersökningen är semistrukturerade intervjuer med fyra olika mellanstadielärare. Intervjuerna bestod alltså av ett par öppna frågor och kunde följas upp av eventuella följdfrågor. Semistrukturerade intervjuer bidrar till att samtalet kan bli både mer öppet och få ett större djup. Resultatet visar bland annat på att samtliga lärare anser att samhällskunskap både är ett av de viktigaste ämnena och ett av de roligaste. Flera av de intervjuade lärarna lyfter, i likhet med tidigare forskning, att det är ett väldigt stort ämne som även kan ge viss frihet. Vad det innebär att vara källkritisk är något som flera av lärarna värderar högt i sin undervisning. Det framkommer även att både läromedel, elevinflytande och aktuella händelser kan ha ett finger med i spelet när det gäller vilka faktorer som påverkar urvalet.

För att skapa en demokratisk kompetens har uppsatsen påvisat att detbehövs politisk kompetens samt politisk systemtilltro. Den mestframkomliga vägen för detta är genom deliberativa samtal. Deliberativasamtal förs ofta inom samhällskunskapsundervisningen men väldigtsällan med EU som ämne. EU presenteras fortfarande ofta i ettutrikespolitiskt perspektiv. Av de strukturella hinder som föreligger ärtidsfristen det mest avgörande för adekvat undervisning.

För att skapa en likvärdig och flexibel demokratifostrande skola åberopas idag en deliberativa undervisning med deliberativa samtal som form. Denna undervisningsform ska löpa generellt mellan alla olika elevgrupper och gymnasieutbildningar och där med att skapa jämlikhet i utvecklandet av demokratiska förmågor och kvaliteter. Syftet med denna uppsats var att studera vilka deliberativa kvaliteter som kan skapas genom att titta på berättelser från fyra samhällskunskaps lärare vad gällande elevsyn, syn på klassrumklimat och syn på samhällskunskapens mål på två olika gymnasieskolor i Malmö. Berättelserna påverkades främst av vilken skola lärarna jobbade antingen på ett yrkesförberedande gymnasium eller på ett universitetsförberedande gymnasium. Den deliberativa undervisningen bygger på teorin om deliberativ demokrati som innebär den en process där aktörer genom kommunikation grundad på rationell argumentation, söker omvandla, eller forma preferenser. Det är alltså samtalet som grunden för utbyte av kunskap, erfarenhet och preferens formning. Jag fann att det var framförallt bristen på flerstämmigheten av åsikter och identiteter på båda skolorna som påverkade förutsättningarna för att ett deliberativt klassrum. Detta påverkades i sin tur av bristen på öppenhet i klassrummet och den polarisering som det individuella gymnasievalt innebär.

2011 fick den svenska skolan nya styrdokument att förhålla sig till och arbeta efter. Nu finns begrepp som sexualitet, relationer, kön, identitet, jämställdhet och normer inskrivet i de nya ämnesplanerna för gymnasieskolan. Förändringen innebär att ansvaret för undervisningen i sexualitet och relationer, tidigare sex- och samlevnadsundervisningen, inkluderas i flera ämnen och därmed vilar också ett ansvar på lärarna i berörda ämnen. Rektorn har dock, precis som tidigare, det övergripande ansvaret för att styrdokumenten följs. I denna empiriska studie har vi undersökt hur lärare på gymnasienivå tolkar att de ska undervisa i sexualitet och relationer inom ramen för ämnet samhällskunskap. Vi har dels undersökt hur de ser på sexualitet och relationer i sig och dels vilka möjligheter eller svårigheter de upplever både i det ämnesintegrerade och i den ämnesöverskridande undervisningen. Skolverket uttrycker i samband med de nya skrivningarna förhoppningar om att lärare i olika ämnen framöver kommer jobba såväl ämnesintegrerande som ämnesöverskridande med sexualitet och relationer. Baserat på de svar vi fått i våra intervjuer, belyser vi olika implementeringsproblem, såsom den upplevda bristen på fortbildning, strukturella problem på organisationsnivå och även i viss mån tidsbrist.