Digitalisering av den svenska skolan tog ny fart när regeringen beslutade att revidera läroplanen och lägga mer ansvar på samhällskunskapslärare. Lärare ska i sitt uppdrag stärka elevernas digitala kompetens.För att förstå hur förändringen påverkat samhällskunskapslärare har frågeställningarna utgått från samhällskunskapslärares upplevelser kring de nya och förändrade centrala innehållen, deras digitala kompetens och förutsättningar som lärare upplever att de ges i sitt arbete med att stärka elevernas digitala kompetens. Metoden för undersökningen är kvalitativ där semistrukturerade intervjuer gjorts för att samla in data.I analysen av den data som samlats in har TPACK-teorin och verksamhetsteori använts.Resultaten tyder på att lärarna ges olika förutsättningar och att det kollegiala lärandet är en viktig framgångsfaktor oavsett om det är i ett ämneslag eller arbetslag. Rektorers styrning och påverkan blir även avgörande för vilka förutsättningar lärarna upplever att de får.Med hjälp av TPACK-teorin går det att visa på att det handlar om ett samspel mellan lärarnas förmåga att hantera digital teknik och applicera detta pedagogiskt på sitt ämne. Sammanflätandet av dessa förmågor underlättas om lärarna för göra det tillsammans, med en rektor som stöttar men även sätter krav och ger tydliga direktiv.

Syftet med detta examensarbete är att ta reda på hur samhällskunskapslärare på gymnasiet både upplever och arbetar med bedömning. Vi kommer att ta reda på vilken syn lärarna har på bedömning, vilka former för bedömning de använder sig av, vilka skillnader de upplever mellan Lpf 94 och Gy 2011 samt hur de ser på avsaknaden av nationella prov i samhällskunskap. För att ta reda på detta har vi använt oss av och besvarat följande frågeställningar: Vilken syn har samhällskunskapslärare på bedömning; Vilka former för bedömning använder sig lärare i samhällskunskap på gymnasiet av; Hur upplever lärare i samhällskunskap på gymnasiet skillnader mellan Lpf 94 och Gy 2011 gällande betyg och bedömning; Hur ser lärare i samhällskunskap på avsaknaden av nationella prov i deras ämne? Vi har genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem stycken erfarna samhällskunskapslärare. Slutligen har vi sammanställt ett resultat och gjort en analys av resultatet med hjälp av ramfaktorteorin.Vårt resultat visar att lärarnas syn på bedömning skiljer sig åt men att samtliga lärare är överens om att bedömning är svårt och att det är viktigt att få till en så rättssäker bedömning som möjligt. Vidare kom vi fram till att fyra av fem lärare uppger att de försöker ha varierande bedömningsformer och att samtliga av de intervjuade lärarna jobbar med återkoppling i någon form. Därutöver visar vårt resultat att samtliga lärare upplever läroplanen från 2011 som mer tydlig och genomarbetad än den från 1994 och att alla fem lärare är överens om att kraven har höjts med den nya betygsskalan och de uppskattar att det tillkommit fler steg. Slutligen kom vi fram till att endast en av de intervjuade lärarna ställer sig positiv till ett eventuellt införande av nationellt prov i samhällskunskap medan de andra fyra ställer sig kritiska till det. Sammanfattningsvis skulle det vara intressant att ta del av den generella synen hos en större mängd samhällskunskapslärare gällande bedömning och de ramar som påverkar det dagliga arbetet.

Detta examensarbete ämnar till att svara på frågeställningen: Vilka problem och möjligheter upplever gymnasieelever i samhällsorienterande ämnen, i Malmö, att det finns med att föra anteckningar med hjälp av digitala verktyg jämfört med papper och penna? Motivering till valet av frågeställningen bygger på ett intresse av att se vilka konsekvenser digitalisering av den svenska skolan kan leda till i allmänhet och för anteckningar och lärande i synnerhet. Vår teoretiska förankring och vår metod grundar sig i fenomenografi som synliggör upplevelser av fenomen. Frågeställningen har besvarats utifrån en kvalitativ metod som utgår från intervjumaterial baserat på 10 intervjuer med gymnasieelever som läser samhällsorienterande ämnen i årskurs 3 i Malmö. Vårt resultat visar att möjligheterna med digitala anteckningar är det praktiska och tidseffektiva. Samtidigt som problemen med digitala anteckningar är desto fler. Intervjupersonerna vittnar om att det tar längre tid att tillägna sig information och att störningsmoment från sociala medier är ett dagligt inslag i undervisningen. Ytterligare problem är att de tenderar att transkribera istället för att anteckna med egna ord och att det därför är svårt att bibehålla en struktur och minnas det som antecknats. Möjligheter med papper och penna är att intervjupersonerna upplever att informationen fastnar. De använder sig av muskelminnet och antecknar med egna ord. En annan möjlighet är att det finns färre störningsmoment. Problem som upplevs när analoga anteckningar tas är bristen på rättstavningsprogram och tidsaspekten. Anmärkningsvärt i vårt resultat är att majoriteten av våra intervjupersoner väljer att anteckna på datorn trots att de upplever att de lär sig bäst när de antecknar med papper och penna. Det finns således en obalans mellan anteckningsvalet och det upplevda lärandet. Vår intervjustudie bekräftar tidigare forskning inom området men adderar en faktor som inte tidigare nämnts: undervisningstempots samband med centralt innehåll och digitalisering av skolan. Vår slutsats är att det finns ett strukturellt problem som tvingar elever att välja ett anteckningssätt ofördelaktigt för sitt lärande, samtidigt som lärare tvingas öka sitt undervisningstempo för att hinna med i den välkända stroffträngseln.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att få en ökad förståelse för de utmaningar som ställs på våra grundskoleelever i en föränderlig och digitaliserad värld. Vi vill studera vilken roll det kritiska tänkandet spelar i ett samhälle där informationsflödet är stort och där gemene person får lov att vara delaktig i informationsskapandet. Med ett fokus på samhällskunskapens källkritiksundervisning vill vi undersöka utbildningens roll i att utveckla och att rusta våra unga samhällsmedborgare för en digitaliserad framtid och samtid. De frågeställningar som vi utgått ifrån i vårt arbete är “Vad säger forskningen om samhällskunskapens källkritiksundervisning i grundskolans digitaliserade klassrum?” och ”Vilken funktion anser forskarna att det kritiska tänkandet har i ett digitalt samhälle?”. Vår metod består av en genomförd analys av aktuell forskning kring området. Genom att söka i olika databaser såsom Libsearch och ERIC har vi funnit nio vetenskapliga artiklar (granskade genom peer-review), en licentiatavhandling, två doktorsavhandlingar samt olika policytexter som utgör grunden för vår analys och vårt resultat. Kunskapsöversikten ger en bred bild av de kompetenser som behövs för en digitaliserad framtid och samtid, med tyngdpunkt på det kritiska tänkandet. Slutsatser vi kunnat göra utifrån den aktuella forskningen är att synen på läsning behöver förändras och att multimodala texter därmed bör få en större plats i undervisningen, samt att elever behöver stöd i att granska dessa texter.

Det övergripande syftet med denna kunskapsöversikt är att redogöra för hur demokratiska arbetsformer kan bidra med demokratisk kompetens i samhällskunskapsundervisningen. Detta görs genom att redogöra för vad demokratisk kompetens innebär såväl som vilka demokratiska arbetsformer som används av lärare i samhällskunskapsundervisningen. Materialet hittades genom en systematiserad informationssökningsprocess i databasen Swepub liksom texter och styrdokument från Skolverket. Resultatet visar på att demokratisk kompetens kan utvecklas genom samtal, rollspel, grupparbete och olika tankemodeller och begrepp i samhällskunskapsundervisningen.

Syftet med detta arbete är tudelat. För det första såg vi ett behov av att ta reda på hur begreppet kritiskt tänkande definieras av verksamma gymnasielärare i samhälls-kunskap, i forskningen med fokus på undervisning i samhällskunskap, samt av Skolverket. För det andra avsåg vi söka svar på vilka metoder som är effektiva att använda för utvecklandet av förmågan kritiskt tänkande baserat på verksamma lärares beprövade erfarenhet. Följande frågeställningar formulerades: (i) Hur definierar verksamma gymnasielärare, Skolverket respektive forskning begreppet kritiskt tänkande? (ii) Hur arbetar verksamma gymnasielärare med kritiskt tänkande; samt vad anser gymnasielärare vara de mest effektiva metoderna baserat på erfarenhet? En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie har genomförts. Verksamma samhälls-kunskapslärare med varierad längd av yrkesverksamma år och från två olika kommuner har deltagit i studien. Studiens resultat visar att definitionen av kritiskt tänkande skiljer sig mellan olika forskare, samt olika lärare emellan. Gemensamt för de olika definitionerna är att begreppets omfattning är varierande. Enligt ramfaktorteorin påverkar tolkningen av styrdokumenten hur undervisningen byggs upp och följaktligen vilket resultat eleverna uppnår. Därmed är det problematiskt att det inte finns någon tydlig definition med hänvisning till Skollagens krav om en likvärdig skola. Resultatet visar att källkritik omfattas av samtliga i studien som en del av kritiskt tänkande, samtidigt som vissa intervjupersoner primärt fokuserar på analys- och problematiseringsförmåga samt förmågan att se en samhällsfråga från olika perspektiv med hjälp av teorier och modeller. Dock kan prioriteringen och fokus skilja sig baserat på hur styrd läraren känner sig av de tolkade styrdokumentens olika delar. Ramar tillika förutsättningar som påverkar processen och resultatet av utvecklandet av kritiskt tänkande inkluderar undervisningstid, elevers förkunskaper, programmets- och styrdokumentens uppbyggnad samt styrdokumentens begrepp

Det här examensarbetet har undersökt vilka normativa uppfattningar samhällskunskapslärare på gymnasiet har gällande allsidighet och saklighet i undervisningen, samt hur de upplever detta i sin undervisningspraktik. Empirin resultatet baseras på har samlats in genom tre intervjuer med semistrukturerad intervjudesign. Resultatet har analyserats utifrån pragmatisk diskursanalys, tre diskurser har identifierats: neutralitet, nyansering och fostran. Neutralitet är den dominerande diskursen, vars logik kan sammanfattas som en strävan att lärarens åsikter ska påverka undervisningen i så liten utsträckning som möjligt. Lärarnas definition och uppfattning om neutralitet som en väsentlig faktor för allsidighet och saklighet, är i stora drag samstämmig. Skillnader har främst uttolkats i informanternas variation av undervisningspraktiker på klassrumsnivå. Den andra diskursen är nyansering och ses som en operationaliserande diskurs av neutralitet. Nyanseringsdiskursen kan sammanfattas som ett förhållningssätt till elevernas åsikter med syfte att utmana och komplettera elevers världsbild.Sista diskursen är fostran och ses som en konkurrerande diskurs till den dominerande. Fostransdiskursen består av lärares uppdrag att förmedla skolans värdegrund, vilket benämns som inkompatibelt med saklighet och allsidighet av lärarna i studien. Av den anledning ses diskursen som konkurrerande, då målet att överföra specifika värden ses som oförenligt med neutralitetdiskursens mål.

Syftet med examensarbetet har varit att undersöka hur likvärdig betygssättning i samhällskunskap på gymnasienivå kan uppnås. För att nå syftet har fyra verksamma samhällskunskapslärare intervjuats angående vilka problem med likvärdig betygssättning de upplever och vilka metoder de använder för att lösa dessa problem. Resultatet analyseras med hjälp av ramfaktorteorin och läroplansteorin. Generellt återkommande upplevda problem med att nå likvärdig betygsättning uppges vara att det inte finns tid och resurser för samarbeten mellan lärare gällande likvärdighetsfrågor, samt att styrdokument är svårttolkade och mängden bedömningsstöd begränsade. Grundläggande insatser för att åtgärda problematiken med bristande likvärdighet är att rektorer och huvudmän skapar förutsättningar för likvärdighets-arbete som sedan kan omsättas i praktik av de betygssättande lärarna. De metoder som används av lärarna i dagsläget är bland annat sambedömning, diskussioner kring kunskapskrav och gemensamma prov.

Ett centralt mål för ämnet samhällskunskap är att skolan ska lyfta och arbeta med ämnen som kan anses vara kontroversiella. Kontroversiella ämnesområden är baserade på individens ställningstagande och värderingar i olika ämnen och frågor. Syftet med denna undersökning är att med hjälp av kvantitativ webbenkätundersökning, teorier och tidigare forskning, undersöka lärarnas erfarenheter och synsätt kring olika kontroversiella frågor. Resultatet från enkätsvaren visar att olika centrala begrepp i ämnet samhällskunskap, som till exempel makt, politik, genus och jämställdhet, kan ses som kontroversiella och kan skapa spänningar i klassrummet. Lärare i undersökningen upplevde att de kontroversiella ämnesområdena skiljdes åt beroende på elevgrupp och vilken skola man arbetade på. Lärare nämner effektiva metoder och strategier som de använder i samband med undervisning om kontroversiella ämnesområde. Metoderna som lärare använde sig av bygger på olika kommunikationsstrategier.

Detta examensarbete har utformats som ett studentinitierat utvecklingsarbete som en fortsättning på en tidigare genomförd uppsats på grundnivå. Problemet som arbetet undersöker har hämtats från lärares upplevda undervisningsproblem kring elevers bristande ämnesspråk, här i ämnet samhällskunskap. Syftet har varit att utveckla och testa nyckelscheman som en språkdidaktisk lösning på detta problem. För att genomföra detta har studien primärt utgått ifrån metoden EDR (educational design research), men också tematiskt öppna intervjuer med lärare och språkanalyser av elevmaterial. Studien har utgått ifrån teorier om språkinriktad undervisning, distinktionen mellan ämnesspråk och vardagsspråk, samt SO-ämnenas språkliga karaktär för att tolka resultatet. Resultatet visade att nyckelscheman kan hjälpa elever i sitt behärskande av ämnesspråket. Samtidigt visade resultatet att nyckelscheman var till stor nytta för den undervisande läraren, såväl kartläggande som didaktiskt.