No description available.

Studiens syfte är att bidra med kunskap kring vilka kompetenser och metoder förskollärare upplever att de behöver och använder sig utav vid samlingssituationer för att barn ska ges möjlighet till utveckling och lärande. Studien är kvalitativ och har genomförts med semistrukturerade intervjuer där sex förskollärare deltog. Intervjuerna har analyserats med tematisk analys vilket möjliggjorde att teman synliggjordes för att besvara studiens syfte. Det framkom i resultatet att förskollärares positiva inställning, öppna förhållningssätt, förmåga att kunna lyssna på barn och en tro på att barn kan lära, är centralt i studiens innehåll. Med hjälp av sin kompetens kan förskollärare veta vilka metoder de kan använda i samlingssituationer. Det mest framträdande arbetssättet som framkom i studien är att förskollärare behöver ha ett medforskande arbetssätt. Kompetenser som synliggjordes som betydelsefulla var exempelvis didaktisk kompetens, förskollärares utvärderingskompetens och flexibilitet hos förskollärare.

Samling är något som förekommer regelbundet på de flesta förskolor. Forskning om samling har dock inte gjorts under de senaste åren. Mot den bakgrunden avser föreliggande uppsats att undersöka det pedagogiska syftet med samlingen i förskolan, genom att undersöka hur pedagoger i förskolan resonerar samt hur förskolebarn ser på samling. Vi vill dessutom ta reda på vem som anses styra samlingen och hur detta ses utifrån barn och pedagogers perspektiv. Empiri har insamlats genom gruppintervjuer med barn och enkäter till pedagoger. Teoretiskt ramverk utgörs av humanistiskt perspektiv, maktteori samt barnperspektiv och barns perspektiv. Vår analys visar att både barn och pedagoger anser att samlingen är ett lärotillfälle. Pedagoger har även avsikt att få barn att känna sig trygga, skapa gemenskap och låta dem bli sedda och hörda. Vidare visar analysen att pedagoger anser att de har huvudansvaret för samling, men de anser att barn är delaktiga inom olika moment såsom att välja sång och frukt. Det finns en skillnad mellan hur pedagoger ser på styrningen av samlingen jämfört med hur barn ser på den. Barnen upplever att de inte får vara med och bestämma över huvud taget medan pedagogerna anser att de låter barnen vara med och påverka.

Syftet med studien är att studera hur maktrelationer och barns normbrytande kulturer kommer till uttryck under samlingar i förskolan. Frågeställningarna som används är hur barn styrs mot önskvärt beteende och kunskap samt hur barns normbrytande kulturer och motstånd kommer till uttryck till följd av denna styrning. Den teoretiska utgångspunkten för studien är Foucaults teori kring makt kompletterat av Corsaros barndomssociologi. I avsnittet tidigare forskning beskrivs relevant forskning kring samling, normer, styrning och motstånd ur ett nationellt och internationellt perspektiv. Vi har använt oss av en kvalitativ metod där vi utfört observationer, tillsammans med fältanteckningar och ljudinspelning, vid fyra olika samlingar på två avdelningar på samma förskola. Empirin har analyserats utifrån ovanstående teoretiska perspektiv. Resultatet visar att pedagoger, med barnens bästa i åtanke, använder sig av olika styrtekniker som till exempel normaliserande frågeställningar och förändrat tonläge för att styra barnen mot det beteende de ser som önskvärt. Vi har även sett hur pedagoger ändrar sin styrteknik beroende på hur barn reagerar på den initiala styrningen. Utifrån den andra frågeställningen har vi kunnat urskilja tre former av motstånd. Barnen använder sig av dessa metoder separat eller parallellt för att kunna motsätta sig pedagoger och på så sätt uppnå större inflytande. Barns individuella motstånd leder många gånger till att fler barn ansluter sig vilket synliggör deras gemensamma normbrytande kultur.

Syftet med studien är att bidra med kunskap ur barns perspektiv på samling i förskolan. Följande frågeställningar har legat till grund i utförd studie: Vad beskrivs som betydelsefullt av barn att få göra under samling? Vilka förväntningar inryms i barns beskrivningar av samling? Vilka beskrivningar av det egna deltagandet i samling görs av barn? Studien utgår från barndomssociologiskt perspektiv och använd analysmetod är kvalitativ analys med etnografisk ansats där datainsamling har skett i form av fokussamtal. Samtalen har genomförts med barn på förskolor med daglig samling och 16 barn uppdelade på tre fokusgrupper deltog. Resultatet visade att barn beskriver samling som viktig och knyter det till eget deltagande men även att samling innebär förväntningar på barns uppförande. Barn vet vad som förväntas av dem och vad de inte tillåts göra på samling. Samlingens innehåll beskrivs vara omtyckt men det framkommer att barnen vill ha viss förändring där  de får ha önskemål och ta beslut tillsammans med förskollärare.

Samling i förskolan är en vanligt förekommande aktivitet medan undervisningsbegreppet är nytt och tidigare ansetts tillhöra skolans värld. Det finns en kunskapslucka i forskning och litteratur kring samlingens relation till undervisning. Därför syftar denna studie till att bidra med ny kunskap om huruvida samlingar i förskolan fått en ny roll i och med att undervisningsbegreppet introducerats i förskolans nya läroplan. Detta genom en kvalitativ intervjustudie med sex förskollärare som intervjuats med standardiserade och öppna frågor. Med hjälp av ett didaktiskt perspektiv har den transkriberade intervjudatan analyserats utifrån vad-, hur- och varför-frågorna, då undervisning och didaktik är nära sammankopplade. Tidigare forskning behandlar bland annat vikten av planering och åldersanpassning för en god kvalitet i undervisningen. Den visar även att olika delar från läroplanen och arbete med social kompetens anses vara samlingars främsta syften. Dock pekar viss forskning och annan litteratur på att samling riskerar bli en traditionsbunden rutin om reflektion uteblir. Av resultatet framkommer att undervisning i förskolan utgår från hela läroplanen och barns intressen och att samling är en daglig aktivitet vars funktion är arbetet med barngruppens sammanhållning och sociala utveckling. Det råder delade meningar om vad undervisning i samling är och kan vara, vilket påverkas av förskollärares egna uppfattningar av innebörden av undervisning och samling i förskolan.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärarna beskriver sina samlingar som ett lärandetillfälle i förskolan. Detta genom att undersöka hur förskollärarna ser på samlingens utformning, innehåll och syfte.  För att besvara studiens syfte har vi valt att utgå från sociokulturellt perspektiv och relevant forskning som kopplas till fenomenet samling. Studien tar stöd av kvalitativ metod och sex förskollärare intervjuades. Vi har valt att utgå från abduktion ansats för att vara flexibel när vi analysera vårt empiriska material.   I vår studie belyser vi att barns ålder och barngruppsstorleken avgör samlingens utformning och innehåll. Förskollärarna anser att deras syfte med samlingar är att främja barns lärande och språkutveckling. En del av våra intervjuade förskollärare tycker att lärandet kan ske i spontana samlingar, medan andra tycker att samling behöver vara planerad och ha tydlig struktur. Många av förskollärarna föredrar den mindre samlingen eftersom de tycker att barnen får större möjligheter till samtal. En viktig aspekt som alla förskollärare är eniga om, är att samling ska kunna bidra till olika samtal och bidra med möjligheter till att skapa en kommunikation för barns språkutveckling.

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka förskollärarnas uppfattning kring samlingens betydelse i förskolan, samt vilket förhållningssätts som används till barnens delaktighet och inflytande. Studien grundar sig på följande frågeställningar: Vilken uppfattning har förskollärare om samling? Vilken uppfattning har förskollärare om barnens delaktighet och inflytande i samlingen? Vilket förhållningssätt har förskollärarna för att alla barn ska känna sig delaktiga och inkluderade?   Studien baseras på en kvalitativ metod i form av strukturerade observationer samt semi-strukturerade intervjuer. De centrala begreppen i denna studie baseras på sociokulturell teori. Resultatet visar att förskollärarens förhållningssätt till samlingen är avgörande för barnens utveckling. Under studien visar det sig att förskolläraren ser samlingen som en möjlighet att ge barnen chansen att vara delaktiga i sitt lärande samt ha inflytande över innehållet. Samlingen planeras och genomförs med fokus i att öka barnens delaktighet och inflytande samt att inkludera alla barn att delta genom att planera innehållet enligt barnens intressen. Språket som används under samlingen är anpassat till barnens kunskaper för att väcka intresse nyfikenhet.

Denna studie berör pedagogers och barns syn på elevinflytande i fritidsverksamheten med fokus på samlingen. Detta diskuteras och problematiseras med hjälp av teorin samt tidigare forskning kring samling och elevinflytande. Metodvalen som användes för att få fram resultatet var observation under samling, intervju med pedagoger samt gruppintervju med barn. I analysen framkommer det att samling är ett brett begrepp och mycket pedagogstyrt eftersom det används på olika sätt och med olika syften. Vi kommer även fram till att samlingen inte används särskilt mycket som tillfälle för elevinflytande men att det däremot yttrar sig i andra former så som fritidsråd, önskelåda, aktivitetstavla och spontana samtal mellan pedagoger och barn.

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats var att studera pedagogers bemötande av flickor och pojkar under samlingssituationen på förskola. Jag ville ta reda på hur pedagogerna fördelar uppmärksamhet och tilldelar talutrymme mellan flickor och pojkar, samt ta reda på hur pedagogerna beskriver sitt bemötande. Jag använde mig av en kvalitativ undersökningsmetod där jag genom videoobservationer studerade tre pedagogers bemötande och genom intervjuer erhöll pedagogernas egna beskrivningar av sitt bemötande. Undersökningarna ledde fram till ett motstridigt resultat, där jag å ena sidan hittade skillnader i de tre pedagogernas bemötande av flickor och pojkar. Å andra sidan pekade det sammantagna resultatet på att flickorna fick mer positiv uppmärksamhet och mer tilldelat talutrymme än pojkarna. Samtidigt negligerades flickorna oftare av pedagogerna även om pojkarna som grupp fick mer negativ uppmärksamhet än flickorna, då de fick flest tillsägelser. Trots uppvisade skillnader i antal bekräftelser, tillsägelser, negligeringar och tilldelat talutrymme, så var fördelningen av uppmärksamhet och talutrymme relativt jämn mellan gruppen flickor och gruppen pojkar. Påvisade skillnader i pedagogernas bemötande av flickor och pojkar som grupp, tolkades i denna undersökning som en skillnad i bemötande gentemot olika individer, det vill säga att bemötandet baseras på hur enskilda barn agerar snarare än på om det är en flicka eller pojke. Slutsatsen, att pedagogerna bemöter barnen som enskilda individer, överensstämmer med pedagogernas egna beskrivningar av sitt bemötande, där de lyfter att barns kön inte är det viktiga, utan det viktiga är att alla barn behandlas lika.