This text is the second part of a Bachelor's degree project, dealing with the artistic research and presentation, peripheral dancing, conducted as the first part of the project. The research started from a question: Can one challenge, rethink and explore the peripheries, centres, and orientations of and through one's dancing? The work is perceived through the context of Stockholm University of The Arts, specifically through the lens of the BA in Dance Performance programme. In choosing this context, the essay looks at teachers, classes, authors, and theories encountered in the programme. The different aspects of the research, the physical, sounding, and writing practice, are discussed in dialogue with two main references: Queer Phenomenology: Orientations, Objects, Others, a book by British-Australian writer and scholar Sara Ahmed, and We Should All Be Dreaming: Words Make Worlds, a publication by feminist art community UrbanApa. After describing the physical presentation of the research, the essay questions how one can rethink the peripheries and centres of the stage. Furthermore, the work is placed into the context of artists and artworks challenging who and what art is placed in institutions in Sweden and other Nordic countries. The second part of this text offers a toolbox, diving into the physical research of the project, describing scores and materials, as well as references and influences. / <p>Presentation:</p><p>January 17th, 2023</p><p>Stockholms Konstnärliga Högskola, Brinellvägen 58, Stockholm</p>

The actor and artist Gladys del Pilar takes us on a journey through her different personas. We follow her into the four different stages of life from childhood into adulthood. What she has been facing as adopted and non-white and how she has navigated within the norm of whiteness. How the white privileged society has affected her life and how the structural racism has created obstacles in everyday life and in the profession as an actor and artist.

Examensföreställningen Armie Hammars längtan efter jodren spelades på Stockholms Konstnärliga Högskola, Studio 2, i mitten på maj 2024.  I min uppstts diskuterar jag om hur man kan göra ett rent praktiskt ljus spännande konstnärligt genom ett emotionellt ljus. Hur påverkar en lång fade med en färgade toning föreställningen samtidigt som ljuset hjälper till att höja förståelsen av texten? Vad färgvalen ger, en varm vit färg till en grön sjukligare färg. En monokrom färgsättning.

Denna undersökning har som övergripande syfte att undersöka vilka möjligheter scenografer och kostymdesigners har för att kunna arbeta med hållbarhet inom scenkonst. Studien fokuserar på att undersöka vilka konkreta verktyg scenkonstnärer, institutioner och branschorganisationer har till sitt förfogande idag och hur ett strategiskt hållbarhetsarbete kan läggas upp. Den undersöker också dilemmat mellan att vara både konstnär och hållbarhetsmedveten i en konstnärlig process. Metoden för undersökningen har varit att intervjua scenkonstnärer och branschorganisationer från Danmark, Norge och Sverige, för att få en helhetsbild av de olika ländernas hållbarhetsarbete och hur scenkonstbranschen medverkar till klimatomställningen. Undersökningen har analyserat material från en case study, intervjuer, litteratur, handlingsplaner och egna erfarenheter med syfte att undersöka hur scenkonstnärer arbetar med hållbarhet. Resultatet av studien visar att branschen i de olika länderna kommit olika långt i sitt hållbarhetsarbete samt att det saknas gemensamma verktyg, mål och handlingsplaner. Intervjuerna pekar också på värdet av att frågan tas på allvar, lyfts till ledningsnivå och att konstnärerna inkluderas i detta arbete. Studien har inte tagit hänsyn till huruvida extra resurser behöver tillkomma branschen för att göra tillräckliga åtgärder i tid men den pekar på vikten av att de stora institutionerna måste ta ett mer övergripande ansvar för att driva branschens framtida utveckling. Förhoppningsvis kommer studien att kunna användas som en igångsättare; av enskilda konstnärer, institutioner och andra berörda i deras omställningsarbete till en mer hållbar scenkonst.

This study contains a formative part in the shape of a musical preformance developed for preschool. The preformance was created with a pedagogical mindset where we wanted to convey emotions to children trough music. Accordning to the curriclum for Swedish preschool (SKOLFS 2010:50), every child must be given the opportunity to learn how to express themsleves through music, and the preschool teatchers have to use the music as both a goal and a means in their teatching.  There is a lack of previous reaserch in the subject of formative/musical preformance developed for preschool. Current reaserch is from the perspective of professional musicians and artists visiting preschools with their acts. No reaserch has been made from the perspctice of the pedagogue who practices music in preschool and theri experiences and troughts about musical preforming arts in preschool practices. The aim of this study is, from a musical didactical perspective, to investigate and analyze hot the conversation about identities as artist and/or pedagogues int the making and implementation of a musical act for preschool. The method of the study is A/R/Tography which means thah I step into the active roles as an artist, reasearcher, and teacher. The musical preformance was preformed at two different preschools for children ages 3-5. I also did two semi-structured interviews with my co-creators. Nielsen`s (1998) music didactic theory and the educational philosopher Biesta`s (2011; 2021) theory of art as an teaching method has been uses in this study to analyze the results. The results showed that the participants to begin with didn`t see themselves as artists but that they in practical terms should be. During the work with the musical preformance the two identities became more and more as one by combining musical and pedagogic experiences. The results also showed that the musical didactical choices we made probably has been influenced by the choice of musical-profiled preschool teatcher education programme.

This study explores how the participants from Livet Bitch performing arts business experience how others view people from Södertälje with a focus on media representation. How do the participants respond to the media image within the framework of Livetbitch's performing arts activities? The consequences of the mediaimage for the participants performing arts practice are also problematized. In order to explore the study's initial questions, a postcolonial feminist perspective is applied. The study shows that the participants' experiences of how others view those who come from Södertälje are complex. Partly the participants oppose the media image and partly they also agree with the media image based on certain aspects. When it comes to the participants' performing arts, participants believe that people with a foreign background from the suburbs often have to act as deputies to break norms, which according to several of the participants means that they become unfree in art. Within the framework of Livetbitch, however, several different aspects of resistance can be found. These strategies are linked to Livetbitch's various film and performing arts productions as well as to the design of the business, i.e. to its similarities with the community theatre.

Jag fångades av dekorsnickeriets sinnrika konstruktioner och dess strävan att finna pragmatiska lösningar anpassade till teaterrummets särskilda krav på mångsidighet, flexibilitet och hanterbarhet. I mitt arbete redovisar och resonerar jag kring ett urval av grundläggande teknikeroch metoder. Samt vad som är kännetecknande för arbetet i ateljéverkstaden. Hur detta tillsammans skulle kunna tillämpas inom möbelkonstruktion och utformande av offentliga miljöer. Dessa egenskaper, tekniker och tillvägagångssätt skapar tillsammans med mina egna erfarenheter inom möbelsnickeri ett ramverk kring en undersökande formgivnings och tillverkningsprocess av en möbel. Jag ser detta arbete som en riktning i min utvecklingsprocess som konstruktör och möbelsnickare. Vidare ser jag ett ökat behov av flexibla och slitstarkamöbler för att möta framtida krav på ökad resurshushållning av våra gemensamma tillgångar. / I was caught up in the ingenious constructions of décor carpentry and its efforts to find pragmatic solutions adapted to the theatre room’s particular demands for versatility, flexibility and manageability. In my work, I present and discuss a selection of basic techniques and methods. And what is characteristic of the work in the studio workshop. How this could be applied together in furniture construction and the design of public environments.These characteristics, techniques and approaches, together with my own experience in furniture carpentry, create a framework for an investigative design and manufacturing process of a piece of furniture. I see this work as a direction in my development process as a designer and furniture carpenter. Furthermore, I see an increased need for flexible and durable furniture tomeet future demands for increased resource management of our common assets.

– Här kommer vi att börja och här kan vi också komma att sluta. – Vi befinner oss i ett slags vakuum eftersom att start- och slutpunkten för den här texten finns någonstans i ett flertal parallella verklighetsskildringar - berättelser som å ena sidan kan tala för sig själv, men samtidigt är beroende av varandra för att förklara och förtydliga strategier, tematik och intentioner i en konstnärlig praktik. – Den här texten är enbart en text och existerar inte på något annat sätt än just som text. – Den här texten är en förklaring, ett komplement, en svepande rörelse men också ett tidsdokument - ett statement of the times. – Vi som talar är på sätt och vis samma person, men är också medvetna om att vi besitter olika förmågor och har olika kvalitéer som skiljer oss åt. – Vi är yttre skal och inre demoner. – Vi är någon slags karaktärer - verklighetsflyktens frukt. – Vi som talar är ständigt närvarande i texten och vi kommer att sammanfoga våra röster och kanaliseras genom en kropp, just eftersom att det är så vår verklighet ser ut.

The thesis engages in Choreography and Dance Technique by delineating the concepts and practices that the artistic research project MODUL has generated. A modular method of choreographing is articulated. The MODUL method of choreography starts by making a topographical movement analysis of the context that the work engages with. This analysis results in an identification of the different agencies at work within the context approached. They are considered as Choreographic Agents and as elements of the modular assemblage. The choreographic act then performed consists of a re-articulation of the relations between the different elements. The MODUL method links movement practice and art production as the topographical movement analysis is also applied to, and conceptualised through, the body. In terms of dance technique the MODUL method works with the same topographical movement analysis to explore bodily functionalities as Choreographic Agents. The technique is called Body-Self Attunement and aims at tuning the self, understood as the symbolic body, with the biological body. Body-Self Attunement does not try to unify the symbolic body and the biological body but affirms the gap as generative. The term Generative Choreography is coined in order to emphasise the performative aspect of choreography that is not defined by what it is, but what it does.

Syftet med denna studie är att bredda kunskapen om företeelsen dans och hur dans kan påverka människans fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Studien inriktar sig även på att undersöka samt bredda kunskapen gällande dans som ett hälsofrämjande verktyg. Undersökningen av ovanstående utfördes på ett träningscenter i Norrbotten där verksamhetschef och instruktör intervjuades och en enkätundersökning genomfördes på deltagare som valt dans som träningsform. Totalt genomfördes två intervjuer och en enkätundersökning där urvalet bestod av 17 kvinnor. Studiens data samlades in och analyserades därefter utifrån en innehållsanalys. Resultatet visar på att dansen, via fysisk aktivitet, upplevs ha en genomgripande positiv påverkan på den fysiska, sociala och psykiska hälsan hos de medverkande i studien. Den psykiska hälsan har varit den som upplevts har påverkats mest positivt och visat sig i form av lägre stressnivåer, bättre koncentrationsförmåga och förhöjd dansglädje. Den fysiska hälsan uppfattade deltagarna hade större positivt inflytande på konditionen i jämförelse till styrkan och gällande den sociala hälsan rådde det mer delade uppfattningar om exempelvis huruvida dansen höjt självförtroendet eller inte.