Detta kandidatarbete är format för att belysa den subjektiva upplevelsen av omvärlden hos människor med psykisk ohälsa, hur deras varseblivning kan förvrängas i svåra omständigheter. Då man uppfattar att antalet individer med psykisk ohälsa har ökat de senaste åren, så finns ett behov av att skapa ett nytt sätt, eller redskap för dem som behöver eventuella hjälpmedel och allmän förståelse i samhället. Med hjälp av kunskapen bakom perception utifrån bl.a. Yvonne Eriksson och Michel Chion kompetenser så vill vi ta fram ett sätt att placera in människor i en emotionellt påverkande miljö. Genom olika metoder så som intervjuer och kritiskt skapande har det framtagits hur vi skulle kunna gestalta en subjektiv upplevelse genom att betrakta audiovisuell varseblivning som verktyg i nämnd gestaltning. Avslutningsvis presenterar vi hur forskningen framställs under prövandet av gestaltnings prototyper och under diskussionen tas det även upp hur andra förhållningssätt hade kunnat forma projektet och dess resultat. / This bachelor thesis is formed to illustrate the subjective experience that people with mental illness have of the surrounding world, for how their perception can be distorted in bad circumstances. When one observes the number of individuals with mental illness rising the last couple of years, then we might need a new way off, or tool to show how those individuals do need eventual help and understanding in society. We want to create a way to place people with in an emotionally affecting environment, this with help of the knowledge behind perception with among others Yvonne Eriksson and Michel Chion´s competence. With different methods such as interviews and critical making its been formulated a way of how we would be able to mould a subjective experience with the concept that audiovisual perception as a tool in the configured artwork. At the end we present how the research show up while we examen the designed prototypes and under the discussion we bring up how other approaches may have formed the project and its result.

I den här studien intervjuas fem personer som är yrkesverksamma inom verksamheter med konstnärligt skapande som inriktning för personer med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) och/eller utvecklingsstörning. Syftet med studien är att belysa konstnärligt skapande som verktyg kopplat till ökade krav på evidensbaserad praktik i gruppverksamheter riktade till personer med NPF och/eller utvecklingsstörning. Forskningsfrågorna avser därför att ge svar på vilka funktioner metoden konstnärligt skapande fyller som verktyg i gruppverksamheter riktade till personer med NPF och/eller utvecklingsstörning, hur dessa funktioner kan förstås samt om de kan/bör leva upp till krav på evidensbaserad praktik. Resultatet bygger på fem semistrukturerade intervjuer som har kodats och analyserats med fenomenologisk tematisk analys. Det teoretiska ramverket består av den salutogena modellen med fokus på ”en känsla av sammanhang” och Jonna Bornemarks perspektiv om ”att mäta det omätbara”.   Metoden konstnärligt skapande används frekvent i verksamheter riktade till målgruppen men samtidigt finns brister när det kommer till kvantitativ forskning för att stödja metodens effekter. Informanterna menade att den subjektiva upplevelsen av metoden är svår att mäta men att de själva upplever att konstnärligt skapande har många fördelar för den specifika målgruppen. Under studiens gång beskrev informanterna aspekter som väl stämde överens med vad som ryms inom den salutogena modellen. De gav uttryck för att det konstnärliga skapandet som metod bidrog till inkludering, kognitiv förstärkning, ökad självkänsla samt att det kunde fungera som ett alternativt kommunikation- och samtalsverktyg. / In this study, five people are interviewed who work professionally in activity groups with creative arts as a focus for people with neurodevelopmental disorders (DSM-5) and / or developmental disorder. The purpose of the study is to investigate the professionals' view of creative arts as a method in the work with the target group, and also their view of creative arts linked to the increased requirement for evidence-based practice. The questions of this research therefore intend to provide answers to what functions creative arts as a tool can have in group activities for people with DSM-5 and / or developmental disorder. We also intend to research how we can understand creative arts as a method and if/how the method should be mesured in relation to an increased requirement for evidence-based practice. The result is based on five semi-structured interviews that have been coded and analyzed with phenomenological thematic analysis. The theoretical framework is based on the salutogenic model and Jonna Bornemarks perspective on "measuring the immeasurable". The method of creative arts is frequently used in group activities for the target group, but at the same time there are deficiencies in the quantitative research bass to support the effects of the method. The respondents argued that the subjective experience of the method is difficult to measure, but that they themselves feel that creative arts has many advantages for the specific target group. During the study, the respondents described aspects that were well in line with what is included in the salutogenic model. The practitioners expressed that creative arts as a method contributed to community, cognitive reinforcement, increased self-esteem and that it could function as an alternative means of expression.

<p>Det här arbetet riktar sig till förskollärare, lärarstuderande och lärare inom skolväsendet samt inom barnomsorgen.</p><p>Vi är två lärarstuderande vid Umeå universitet som länge funderat på hur dramaarbetet har sett ut och ser ut i skolorna idag. I och med detta arbete har vi haft som avsikt att uppmärksamma just detta och vi ville ge en insikt i hur viktigt drama kan vara i undervisningen för eleverna. Vi ville även visa att drama är mycket mer än bara teater. I drama ingår även lek och skapande. Vi valde att intervjua personer som arbetar med drama i sin undervisning för att få svar på frågeställningarna kring detta arbete.</p><p>Det vi funnit är att alla lärare kan arbeta med drama i undervisningen om engagemanget finns. Det vi finner glädjande är att eleverna generellt uppskattar detta arbete, vilket vi tycker att man som lärare ska ta tillvara på. Ett sådant arbete skapar trygga, självsäkra, ämneskunniga och mer öppna elever.</p>

Det här arbetet riktar sig till förskollärare, lärarstuderande och lärare inom skolväsendet samt inom barnomsorgen. Vi är två lärarstuderande vid Umeå universitet som länge funderat på hur dramaarbetet har sett ut och ser ut i skolorna idag. I och med detta arbete har vi haft som avsikt att uppmärksamma just detta och vi ville ge en insikt i hur viktigt drama kan vara i undervisningen för eleverna. Vi ville även visa att drama är mycket mer än bara teater. I drama ingår även lek och skapande. Vi valde att intervjua personer som arbetar med drama i sin undervisning för att få svar på frågeställningarna kring detta arbete. Det vi funnit är att alla lärare kan arbeta med drama i undervisningen om engagemanget finns. Det vi finner glädjande är att eleverna generellt uppskattar detta arbete, vilket vi tycker att man som lärare ska ta tillvara på. Ett sådant arbete skapar trygga, självsäkra, ämneskunniga och mer öppna elever.

Syftet med denna studie är att undersöka om barn i enlighet med FN:s konvention om barns rättigheter har möjlighet till att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet i förskolans utbildning samt om de utifrån läroplanen ges tid, rum och ro till eget skapande. Studien syftar till att undersöka hur barn åskådliggör sina möjligheter till eget/fritt skapande, vilket skapande som barnen anser vara viktigt och vad de väljer att framhäva samt i vilken form skapandet tar sig uttryck. Studien behandlar dessutom de handlingserbjudanden barn möter i förskolan och hur dessa påverkar skapandet. Vi har använt oss av vår nya metod digitala gåturer, där barnen själva och med stöd av en förskollärare har fått visa och berätta om sitt skapande för oss. Resultatet av studien visar att platsen är viktig för de möjligheter och handlingserbjudanden barn möter i förskolan. Vi ser även hur barns skapande tar sig många olika uttrycksformer samt att barn genom sitt aktörskap transformerar och erövrar platser och material. Slutsatsen av studien är att det är viktigt att vi noggrant ser över utformningen av förskolans miljöer samt tillgång till material för att eget/fritt skapande ska kunna uppnås. Då barnen använder många olika tillvägagångssätt i processen av sitt skapande blir det även viktigt att synliggöra och värdesätta resultatet av vad processen har lett till. Slutligen visar även studien att metoden digitala gåturer är en tillförlitlig och modern metod för att åskådliggöra barns perspektiv.

Sömnsvårigheter har blivit allt vanligare i takt med att samhället blir mer skyndsamt och teknologi-drivet. Även om orsakerna kan variera, finns det några allmänna faktorer som kan hjälpa kroppen att varva ner innan läggdags. Det här projektet syftar till att lindra det utbredda problemet med sömnbrist och de vanor som hindrar fysisk och mental beredskap för sömn genom att utveckla en prototyp som integrerar både fysiska och digitala element. Soma design valdes som metodologi, driven av ett Forskning-genom-Design tillvägagångssätt. Genom den explorativa designprocessen vidgades möjligheterna för att förbättra sömn genom enkla och icke-påträngande teknologier. Processen resulterade i fem teman som informerade de efterföljande materialutforskningarna och erbjöd riktlinjer för framtida insatser inom gränsområdet mellan design och sömn, som tillåter öppenhet och flexibilitet. Slutligen levererade projektet en första version av en prototyp som inkorporerar de insikter och kunskaper som erhållits under processen genom att använda ljud och ljus för att försiktigt guida användaren till en långsam andningsrytm som förbereder kroppen för sömn. Framtida iterationer kommer att informeras av återkoppling från användare och möjliggöra högre grad av anpassningsbarhet, vilket säkerställer att prototypen kan anpassas till individuella användares unika behov och preferenser. / Sleep-related issues have become more prevalent as our society becomes increasingly fast-paced and technology-dependent. While the causes may vary, some universal factors can help unwind before bed. This project aims to alleviate the widespread problem of sleep deprivation and associated habits that impede physical and mental readiness for sleep by developing a prototype incorporating physical and digital elements. Soma design was chosen as the methodology, driven by a Research through Design approach, combining a first-person perspective and collaboration with other designers and somatic connoisseurs. Through the exploratory design process, possibilities for enhancing sleep through seamless and non-intrusive technologies were expanded. The process further resulted in five themes that informed the subsequent material explorations and offered guidelines for future endeavors in the intersection of design and sleep that affords open-endedness. Ultimately, the project delivered a first version of a prototype that embodies the insights and knowledge acquired throughout the process by incorporating qualities of sound and light to gently guide the user to a slow breathing rhythm, preparing the body for sleep. Future iterations will be informed by user feedback and allow for a greater range of adaptability, ensuring that the prototype can accommodate individual users' unique needs and preferences.

“When a system gets cold, then images can warm it up - a vitalising journey using storytelling as part of a management system”. This essay wants to show that the rational language used in management and governance needs to come alive. I have spent a long time in business, moving from a rational programming mind to becoming a reflective storyteller, and I now use the metaphorical language of storytelling to add life and vitality to organisations. The form of an essay is used to reflect on practical knowledge and one’s own proficiency. I used storytelling in a workshop to deepen the significance and meaning of a company’s vision. The method reveals, through the process, the management team’s practical knowledge. The method and my own practical knowledge are in a hermeneutic spirit compared to contemporary philosophers. The development of rational thinking and its counterforces are explored. The possibilities of leadership within an organisation’s structures is compared to management research. It leads to the conclusion that the metaphorical language is a language that opens spaces in-between, “the nothingness” and as such opens a tear to the vitality of leaders. / ”När systemet är kallt kan bilder värma – en vitaliserande resa med storytelling i ledningssystem” vill visa att det rationella språk som används för ledning och styrning behöver få liv. Jag har börjat använda storytellings bildspråk för att tillföra liv och vitalitet i organisationer efter ett långt arbetsliv där jag rört mig från rationell programmerare till reflekterande berättare. Essän som form används för att reflektera över den praktiska kunskapen, det egna yrkeskunnandet. Med storytelling som metod har jag genomfört en workshop hos en ledningsgrupp för att fördjupa innebörden av organisationens vision. Metoden synliggör i processen lednings-gruppens praktiska kunskap. I en hermeneutisk anda ställs både metoden och min egen praktiska kunskap mot nutida tänkare. Det rationella tänkandets utveckling och motkrafter utforskas. Ledarskapets möjligheter i organisationers strukturer ställs mot ledarskapsforskning. För att slutligen se på bildspråket såsom ett språk som öppnar upp ett mellanrum, intet, revan som leder in till ledarnas vitalitet.

A specific account of bonding in creative circumstances – a study of releasing music is a scientific essay which examines the relationship between will, context and creativity in the process of releasing music.  The focus for the examination is the process of finalizing musical works in a release format. This passage in the publishing process is understood as a collective creative management consisting of the publishing artist, the record company and their intended target group of users. An act of work by many where different ideas and values meet and are measured towards the actual realization of the release. The purpose of releasing music is understood as reaching a target group of users. The method to optimize the musical works and use other creative modalities to optimize the publishing of the release as a whole for a maximization of possible bonds to targeted users.  The process of contextual optimization is understood as an event of both conditionality and construction of room for maneuver. The process can either redeem or inhibit creativity depending on how relationships are constructed in the processes. The creative outcome of a publishing process is seen as dependent on how the connection of different bonds between artist and record company is constructed through a recognition of purpose and goal for a release, the participants’ experience of room for maneuver and care and respect for other participants’ room for maneuver. The theoretical reflection is based on Giordano Bruno's concepts of bonds and binding. The essay examines in a hermeneutical manner Brunos account of binding as a concept for understanding action as sprung from a collective faculty of different wills. Bruno's theory of how action is led by bonds between people and his understanding of emotions as a genus of knowledge is tested as a theory in understanding practical knowledge.  The essay intends to contribute with an experience-based reflection to continued scientific research on professional knowledge in creativity and music publishing. / Bindandets betydelse för det kreativa sammanhanget – en studie av musikutgivning är en vetenskaplig essä vilken undersöker relationen mellan vilja, sammanhang och kreativitet i musikaliska utgivningsprocesser. Utgångspunkten är det formatarbete som äger rum i utgivningsprocesser, när idéer kring en utgivnings värden möts och måttas mot en realisering. Syftet med en utgivning förstås som att nå en målgrupp. I formatarbetet anpassas och paketeras en artists verk därför för ett optimalt potentiellt bindande utgivningsformat.  Utgivningsprocessen förstås som ett skeende där framförda tankar och handlingar av de i konstnärlig ledning resulterar i en slutgiltig utgivning. Ett skeende av både villkorande och konstruerande av handlingsutrymme. I arbetet mot detta slutgiltiga format kan kreativitet både förlösas och hämmas beroende av hur relationer är konstruerade och konstrueras i processen.  Uppsatsen undersöker därmed utgivningsprocessen som en kollektiv, kreativ handling av den utgivande artisten, skivbolaget och deras tänkta målgrupp av brukare. Utifrån denna position förstås sammanhanget för en utgivning konstruerat av olika relativa band av mening byggda av känslor för verken, upplevd förståelse för verk och deltagarnas viljor med verkens utgivning. Uppsatsen skriver fram en förståelse för hur en utgivningsprocess utfall är avhängigt hur sammanhang av olika band mellan artist och skivbolag är konstruerat och konstrueras genom ett inkännande av syfte och mål, upplevt eget handlingsutrymme samt omsorg och respekt för den andres handlingsutrymme.     Essäns teoretiska reflektion utgår till stor del från Giordano Brunos begrepp band och bindande. Band och bindande testas som ett koncept för att förstå handling som sprungen ur en kollektiv tankepraktik av olika viljor. För vidgad förståelse av kunskap i handling, praktisk kunskap testas Brunos teori om hur handling leds av band mellan människor och kännande som en kunskapspraktik. Bruno beskriver känsla som en praktisk form av kunskap. En praktisk kunskap vilken påverkar hur vi tillsammans med andra och i olika skeenden gradvis leder och leds i och till handling. Essäns metod är delvis den vetenskapliga essän som skrivform i sig. Ett dialektiskt pendlande mellan erfarenhetsbaserat och teoretiskt understött reflekterande. Reflektionen utgår i grunden från modern hermeneutisk filosofi och dess syn på förståelse som sammansmältningar av förståelsehorisonter vilket sker genom framläggning och främmandegörande av tidigare förståelse. Skrivande, läsning och teoretisk analys har i uppsatsarbetet använts för att främmandegöra den förförståelse kring exempelvis kreativitet som skrivits fram i subjektivt gestaltade skeenden och i den tidigare forskning uppsatsen utgår från.  Essän avser att bidra med en erfarenhetsbaserad reflektion till fortsatt vetenskaplig forskning kring yrkeskunskap inom kreativitet och musikutgivning.

Arbetet ställer frågor kring omfattningen, sammanhangen och anledningarna till varför elever och lärare genomför skapande aktiviteter i form av att anteckna, rita och bygga i biologiämnet. Svaren har inhämtats genom tematisk analys av enkätsvar från 98 elever samt 3 lärare i Biologi 1 och 2 på gymnasiet. Utöver detta diskuteras även frågan hur undervisningen kan utvecklas utifrån svaren tillsammans med teorier kring förkroppsli-gande/embodiment och estetisk upplevelse. Den utvidgade didaktiska triangeln används för att resonera kring hur skapandet kan förklaras utifrån relationen mellan lärare och elev och utifrån elevens undersökande samt lärarens representation av kunskaps-/ämnesinnehållet. Arbetet konstaterar att skapandet och förkroppsligandet av kunskapen kan bli en del av elevens bildning och identitetsprocess. Den estetiska upplevelsen det innebär att skriva för hand, rita och bygga i biologi leder i förlängningen till att eleverna får en relation till ämnet, det skapar en mening utöver kunskap om begreppen, eleverna förkroppsligar kunskapen och kan sätta sig själv i relation till både kunskapen och till omvärlden samtidigt som en inlärningsprocess äger rum. Resultaten från enkäten visar att eleverna antecknar för hand i hög grad, även utan att läraren uppmanar till det, och de visar på en medvetenhet kring antecknandets roll för minne och inlärning. De svarar att de antecknar för hand för att det innebär att det blir lättare att rita då. Anteckningarna/teckningarna används för att minnas och förstå och som underlag för att plugga till prov. Många elever ritar under lektioner i biologi, som ett sätt att anteckna. Vid laborationer antecknas och ritas det i mindre omfattning, dels på grund av tidsbrist, dels på grund av att det ofta finns en utdelad laborationshandledning. Andra skäl till att inte anteckna är att elever vill fokusera på att lyssna istället. Några väljer att anteckna i dator och anger skälet att det går snabbare och blir mer organiserat. Lärarnas svar berättar om flera olika sammanhang som skapande aktiviteter förekom-mer och de är utspridda över läsåret och olika ämnesområden. Skälen till att planera in olika skapande aktiviteter, som att rita eller bygga, handlar om att tillgodose olika sorters lärande, öka förståelsen för komplexa processer och samband och för att förenkla eller förtydliga något som annars kräver många ord eller långa beskrivningar.

In this thesis, the hugely popular online art experiment r/Place is analyzed as an interesting example of digital art making and collaborative creation on a massive scale. This is done in an effort to contribute to the exploration of how art making and the artist’s role is shaped by a digital component as well as its accompanying opportunities, in this case collaboration. In the analysis the creations and participation of ten Reddit-communities taking part in the experiment are studied through the lens of semiotics and performativity. Through the analysis it was concluded that the art-making and resulting creations were not only shaped by the digital and shared nature of the format but also by the limited resources available, resulting in a strongly competitive atmosphere. The competitiveness highlights how two concepts often seen as opposites, creation and destruction, can be two sides of the same process depending on your perspective.