Sverige har en ökad etnisk mångfald som har resulterat i att klassrummen i de svenska skolorna är allt mer heterogena. Detta innebär att lärarna undervisar elever från olika delar av världen med olika språkliga förutsättningar och behov samt att lärarna stöter på elever vars modersmål inte är svenska. Språkutveckling har en stor betydelse för elevers lärande och kunskapsutveckling och därför är det viktigt att lärarna arbetar språkutvecklande Syftet med denna studie är att undersöka på vilket sätt lärare arbetar med hjälp av sina erfarenheter för att skapa en språkutvecklande SO-undervisning för nyanlända elever i årskurs F-3. Även ta reda på vilka utmaningar lärare stöter på när de arbetar med språkutveckling bland nyanlända elever i SO-undervisningen. Studiens frågeställning är: Vilka arbetssätt är enligt lärare gynnsamma för att skapa en språkutvecklande undervisning i SO-ämnet för nyanlända elever i årskurs F-3? och Hur reflekterar lärare över de utmaningar som förekommer när de arbetar med språkutveckling bland nyanlända elever i SO-undervisningen? I våra teoretiska perspektiv har vi valt att fokusera på det sociokulturella perspektivet och den proximala utvecklingszonen (ZPD) som är utarbetad av Lev Vygotskij, samt cirkelmodellen. Vi har valt att utgå just från dessa teoretiska perspektiv och anser dem vara relevanta, då de behandlar språkets betydelse. De är också relevanta då de visar hur lärande och språk hänger samman, alltså på vilket sätt interaktion och samspel gynnar elevers språk- och kunskapsutveckling. I denna studie används kvalitativ metod där fem lärare har valt att delta i intervjuer och besvarat 8 olika frågor. Informanterna har beskrivit olika betydelsefulla resurser och arbetssätt för att främja språkutvecklingen bland nyanlända elever i årskurs F-3, bland annat modersmål samt interaktion som lärarna har funnit underlättande i SO-undervisning. Lärarna har även talat om betydelsen av skolspråk och ämnesbegrepp i SO- undervisningen samt vilka svårigheter de stöter på vid undervisningen av nyanlända elever, som exempelvis den otillräckliga tiden.

Trots att vuxenskolan har en stor andel andraspråkselever och kursplanerna betonar kommunikativa färdigheter, uttrycker inte läroplanen tydligt vilket uppdrag lärarna har för elevernas språkutveckling. Studien syftar därför till att belysa hur vuxenutbildningens biologilärare ser på sin yrkesroll i relation till språkutvecklande undervisning, samt vilken betydelse de menar att språket har för att lära sig biologi.Att lära sig biologi på gymnasienivå, kräver inte bara att eleven lär sig ämnesbegrepp, utan även hur språket används i en naturvetenskaplig kontext. Språkutvecklande undervisning har inte bara visat sig effektivisera ämneslärande, utan är en viktig förutsättning för detsamma. Individen och samhället har därför mycket att vinna på om lärarna använder sig av undervisningsstrategier vilka stöttar vuxna elevers språkutveckling. Inga tidigare studier har undersökt yrkeserfarna vuxenlärares uppfattningar om språkutvecklande undervisning och vilken betydelse de anser att språket har för kunskapsutveckling i biologi.Åtta biologilärare inom vuxenutbildningen medverkade i var sin semi- strukturerad intervju. Intervjutranskripten har kodats, kategoriserats och tematiserats med en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundmans (2004) definition. Studien är teoretiskt förankrad i Vygotskijs sociokulturella teori. Resultaten visar att lärarna har goda kunskaper om betydelsen och behovet av att integrera kortare språkutvecklande aktiviteter i undervisningen.Förutsättningarna för detta är dock begränsade till följd av tidsbrist. Majoriteten av lärarna ser sig främst vara ämneslärare och att eleven redan ska ha tillräckligt goda språkkunskaper när de börjar läsa biologi på gymnasial nivå. En uppfattning som speglar vuxenskolans läroplan (Skolverket, 2012c). I praktiken har dock vuxenutbildningens uppdrag förändrats (Öst, 2014). Lärarna menar därför att det finns ett ökat behov av språkutvecklande aktiviteter inom undervisningens ram hos eleverna.

This study aims to investigate how teachers at upper secondary school understand the concept of language-developing work methods and whether they define this method in a similar way. Further, this study aims to investigate how teachers put those methods into practical use in the classroom. The data has been collected through interviews with six teachers at two different municipal upper secondary schools. The results have been analysed from a sociocultural perspective. The results show that all teachers in the study claim that there is a particular school language but they differ in how they define and deliberately work with language-developing work methods. They all claim the method is carried out through interaction and that teachers act as a supporting figure. Knowledge, understanding and motivation are affected positively with the students. Conclusively, teachers differ in how they understand the meaning of language-developing work methods and in-service training is important to improve this understanding. / Syftet med studien är att undersöka hur några gymnasielärare förstår innebörden i språkutvecklande arbetssätt och om de definierar språkutvecklande arbetssätt på liknande sätt. Vidare syftar studien till att undersöka hur de omsätter sådana arbetssätt i praktiken tillsammans med sina elever. Studiens data har samlats in genom samtalsintervjuer med sex lärare som arbetar på gymnasiet i två olika kommuner och resultatet har analyserats med hjälp av ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att alla lärare i studien menar att det finns ett speciellt skolspråk och att det skiljer sig åt hur lärarna definierar och medvetet arbetar med språkutvecklande arbetssätt. Gemensamt har de dock att det språkutvecklande arbetet sker med hjälp av interaktion och alla lärare går också att se som den mer kompetenta personen som stöttar eleverna på något sätt. Lärarna menar också att det språkutvecklande arbetet påverkar elevernas kunskaper, motivation och förståelse av sammanhang positivt. Slutsatser som dragits är bland annat att det skiljer sig åt mellan hur lärarna förstår innebörden i språkutvecklande arbetssätt och att fortbildning spelar roll när det gäller hur medvetet de arbetar med det.

Kunskapsöversiktens syfte och frågeställning har för avsikt att undersöka hur lärare kan arbeta språkutvecklande i religionskunskap. Avsikten har varit att fördjupa oss i hur undervisning i religionskunskap kan främja elevers skolframgång med hjälp av språkutveckling. Bakgrunden till vår frågeställning är att vi såg en brist i hur man jobbar språkinriktat i religionskunskapen ute på vår VFU, med särskilt fokus på läsförståelse, ordförråd och samtalsinteraktion i enlighet med en ämnesdisciplin.  För vår undersökning har vi använt oss av såväl nationell som internationell forskning för att hitta relevans i vår sökning. Resultatdelen valde vi att dela in i tre delar. Läsförmåga, begrepp och ordförråd samt samtal är de språkdidaktiska perspektiv vi valt att fokusera på. Målet är att få fram värdet av att eleverna bildar sig förmågor i det ämnesspecifika språket för att kunna erövra ämnet. Resultatet av vår kunskapsöversikt visar att både språk- och kunskapsutveckling inom ämnet förstärks och fördjupas när elever i religionskunskapen får arbeta aktivt och processinriktat. För en sådan utveckling behövs en väl reflekterad och medveten didaktisk planering från lärarens sida. Forskning visar att en undervisning med fokus på språkutveckling gynnar alla elever i alla ämnen. Våra forskningsområden är konkret religionsdidaktik och språkutveckling.

Ämnesspråk förekommer i alla skolämnen och den här studien motiveras av att det finns lite forskning om ämnesspråk i grundskolans undervisning och framför allt i svenskämnet. Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur lärare använder och förklarar grammatiska begrepp i undervisningen. Frågorna besvaras med stöd av intervjuer med lärare i årskurs 4–6 om vilka grammatiska begrepp de säger sig använda och hur de förklarar dem. Den teoretiska utgångspunkten grundar sig i en språkpyramid (Shanahan & Shanahan, 2008, s. 44) som visar språkutveckling i tre steg: basic literacy, intermediate literacy och disciplinary literacy, vilka vi benämner som ämnesspråk, skolspråk och vardagsspråk. Lärarsvaren kategoriseras sedan in i de olika stegen i pyramiden. Studien visar att lärarna introducerar traditionella grammatiska termer för satsdelar, ordklasser och böjningssystem. Det framkommer också att lärarna förklarar dem med stöd av både skolspråk och vardagsspråk.

The aim of this study is to examine in what way teachers in upper secondary school who teaches non-language centered courses uses scaffolding within the theoretical context of language-based learning to support their students’ learning. The study will also examine if there is a difference depending on what subjects the teacher is licensed to teach in. The main methods used are observations and audio recordings of three different teachers during a total of six lessons. The material also consists of interviews with the observed teachers to give additional information about the teachers’ backgrounds and thoughts about language-based learning in relation to their teaching methods. The study is based on a sociocultural and cognitive approach along with the principles of scaffolding based in genre-based pedagogy and Jim Cummins’ theory on how to achieve language proficiency within a school-based contexed and its specialised domains. The results show that all teachers use scaffolding by creating an extensive context for learning within each domain. This contextual scaffolding helps the students learn the new language domain. The teachers also show variations in how they scaffold depending on the subject and student group with more abstract subjects being provided with more concrete exemplification. The conclusions drawn from this is that teachers use scaffolding to help students build the field of the domain and provide scaffolding according to the different subjects and student groups' current conditions and need for cognitive challenges.