Denna studie är en kvalitativ studie, som syftar till att få syn på lärandet och skolutvecklingens betydelse, för lärandet i grundsärskolans inriktning mot träningsskola och gymnasiesärskolans individuella program. Studiens empiri är insamlad genom fokusgruppsdiskussioner i grundsärskolan med inriktning träningsskolan och gymnasiesärskolans individuella program. Undersökningsgruppen består av personal som är verksamma i de båda skolformerna. Det insamlade materialet har transkriberats och analyserats i relation till bakgrundslitteraturen för att därefter presenteras i temaområden utifrån studiens två frågeställningar: Hur diskuterar respondenterna runt olika perspektiv på lärandet och hur diskuterar respondenterna runt skolutvecklingens betydelse för lärandet?   Resultatet visar att respondenterna menar att allt är ett lärande och det sker ett lärande i alla situationer under hela dagen. Lärandet sker individuellt och det handlar om att personalen har ett förhållningssätt som utgår från individuella anpassningar eftersom elevernas förutsättningar är så olika där behovet av stöd kan vara varierande. En annan aspekt på lärandet är att det handlar om den enskilde personalens kunskapssyn. Att skapa ett lärande handlar om att skapa relationer och detta kan ske genom att ge grupptillhörighet för eleven. Kommunikation framträder som en viktig grund för lärandet och det anses därför viktigt att personalen har kunskap om alternativ, kompletterande kommunikation samt kommunikationsstödjande IT-teknik. Ovanstående medför en specialpedagogisk konsekvens på grund av att det kan vara av ekonomiska eller organisatoriska skäl som ger förutsättningar för vilka elever som ska få tillgång till IT och olika hjälpmedel som stödjer kommunikationen. Respondenterna framhåller att trygga och långvariga relationer mellan elev och personal är viktigt vilket leder till att gruppsammansättningar bör vara över tid.   När det gäller skolutvecklingens betydelse för lärandet visar resultatet att samverkan och samtal är i fokus.  I studiens resultat ser vi att förutsättningar för möjligheter till samtal är beroende av vilken syn och struktur som ledning och rektorer skapar. Samtal som syftar till att skapa samsyn anses viktigt både inom arbetslaget och mellan olika verksamheter, enligt respondenterna. Samsyn kan ses som en grund för att skapa ett gemensamt förhållningssätt och metoder för att ge eleverna möjlighet till goda förutsättningar för kunskapsbildning.

No description available.

Pedagoger i förskolan har lite tid för pedagogisk reflektion, detta begränsar möjligheter för pedagoger att samtala kring dilemman i verksamheten. Det begränsar även möjligheter för pedagoger att synliggöra och kritiskt granska sina egna handlingar och koppla dem till sina värderingar samt till ett teoretiskt perspektiv för att bli medveten om sin praktikteori, vilket är syftet med studien. Kollegiala samtal används som metod i studien för att skapa möjlighet för pedagoger att kritiskt granska sin verksamhet, sina handlingar samt sin praktikteori. Studien har ett aktionsforskningsinriktat arbetssätt där handledarna är aktiva i de pedagogiska samtal som äger rum med utgångspunkt i pedagogernas vardagdilemman. Samtalen analyseras med hjälp att två analysverktyg för att medvetandegöra de olika delar som utgör praktikteori. Resultatet visar att teoriförankringen inte sker naturligt i pedagoger samtal. Det är först när handledaren introducerar olika teoretiska perspektiv som samtalet når en ny nivå, där alla delar av pedagogers praktikteori blir synlig och kan granskas kritisk.

Denna aktionsforskningsstudie tar sin utgångspunkt i rektorers uppdrag som pedagogiska ledare och ansvariga för skolutveckling och dess undervisning. Viss forskning och vissa rapporter visar på ett utvecklingsbehov av att stärka rektorers uppdrag som pedagogiska ledare. I olika roller som verksam i skolan och i samarbeten med rektorer har jag själv upplevt att rektorer inte alltid har haft framgång i sitt pedagogiska ledarskap. Syftet med studien är att bidra med kunskap om det pedagogiska ledarskapet i rektors arbetsvardag. Arbetets utgångspunkt var att synliggöra vilka komponenter i praktiken som rektorers pedagogiska ledarskap består av, samt att identifiera hur rektorerna kan utvecklas för att främja ledarskapets effekter på skolans lärande. Tillsammans med rektorerna ville jag synliggöra rektorspraktiken genom samtal, text och bild. Resultatet visar hur fem komponenter av det pedagogiska ledarskapet kommer till uttryck i relation till rektorernas kontext. Varje komponent fyller en funktion, men även relationerna mellan dem och hur de tillsammans skapar en helhet för det pedagogiska ledarskapet. Implikationer för studien är att; rektorer måste öka sin kunskap gällande analysförmåga, skapande av helhetsidéer och utveckla en skolkultur som gynnar den, hur rektorer leder förbättringsprocesser och utvecklar sin dialogkompetens. Vidare bör kommuners utbildningsverksamhet, med utgångspunkt i skolans lärande, finna en röd tråd i utvecklingsprocesser från förvaltning till elev. Ytterligare en implikation är att ansvariga för lärarprogrammen bör införa moment i lärarstudenters utbildning så de stärks i dialogkompetens och systematiskt kvalitetsarbete, kopplat till skolans lärande. / This action research study focuses on the task of headmasters as educational leaders responsible for the teachings and educations of the school. Some research and some reports indicate a developmental need to strengthen the headmasters task as educational leaders. In various roles working with schools and in collaboration with headmasters, I have experienced that headmasters are not always successful in their educational leadership. The purpose of this study is to contribute with knowledge concerning the educational leadership in the everyday work of headmasters. The starting point of the study was to make visible what practical components are included in the educational leadership of headmasters, as well as identify how the headmasters can develop in order to improve the effects of their leadership on the teachings of the school. Together with the headmasters I wanted to make visible the practices of headmasters through dialogue, text and images. The result shows how five components of educational leadership are expressed in relation to the context of the headmasters. Every component fills a purpose, and so does the relationship between them and how, together, they create a complete picture of educational leadership. Implications for the research is that; headmasters must increase their knowledge concerning analytical abilities, creating complete ideas and developing a school culture that benefits it, as well as how headmasters develop their dialogue skills and how they run improvement processes. Furthermore, the educational practices of municipalities should find a common thread in their developmental processes from administration to student, with a starting point in the teachings of the school. Another implication is that the persons responsible for teacher training should introduce elements in the education of teacher students aimed at strengthening their dialogue skills and their systematic quality work, connected to the teachings of the school.

Denna undersökning har försökt belysa lärares uppfattningar kring arbete med utvecklingssamtal i en liten kommun. Med en induktiv, explorativ ansats har en kvantitativ undersökning genomförts. Studien har samlat in data med hjälp av en enkätundersökning som skickats ut till alla lärare i en kommuns grundskolor. Data har behandlats i SPSS vilket är ett program som kan användas för att göra statistiska analyser. En faktoranalys utfördes och utifrån den gjordes korrelationstester mellan index och olika bakgrundsfaktorer. Ytterligare korrelationstester gjordes för att se samband mellan olika frågor. Studien har funnit att skolledare behöver stärka och använda sitt pedagogiska ledarskap så att lärare systematiskt arbetar med att utveckla arbetet med utvecklingssamtal så att de utvecklas i enlighet med styrdokumenten. Studien visar också att skolledare och lärare behöver analysera vad de gör av de förutsättningar som de har och ha modet att vända blicken inåt för att sedan utveckla arbetet med utvecklingssamtal. Studien har även funnit att det finns samstämmighet mellan lärares svar på frågor som handlar om formativ undervisning, men också samstämmighet mellan frågor som kan förklaras med att aktivera eleverna som ägare av sitt eget lärande. Studien visar också att lärare anser att det är bra om informationen till samtalet ges skriftligt. Dessutom anser lärare på mellanstadiet i högre grad än högstadielärare att de utgår från kunskapskraven när de förmedlar information till utvecklingssamtalet. Likaså anser lågstadielärare i högre grad än högstadielärare att utvecklingssamtal är ett bra sätt att kommunicera elevens nuläge med elever och vårdnadshavare. Studien har också visat att för att lärare ska bli mer nöjda i arbetet med utvecklingssamtal så behöver förberedelser, rutiner och stöd kring aktuella bestämmelser förbättras. Slutligen har studien visat att lärare anser att den information som ges vid utvecklingssamtalet stödjer elevens fortsatta lärande.

Syftet med föreliggande litteraturstudie var att med en kvalitativ ansats belysa kollegial handledning med de hinder och möjligheter som finns med denna handledning, men även undersöka hur man inom skolan använder sig av kollegial handledning. För att få en förförståelse för bakgrunden och den historia som kan finnas till kollegial handledning, så ges en förklaring som kan visa på hur denna handledning uppkommit och utvecklats över tid. Efter sökning från år 2000 och fram i olika databaser, så påträffades och valdes fyra avhandlingar vilka alla behandlar kollegial handledning inom skolan. Dessa vilka utgör empirin för studien, tar upp olika aktörer inom skolan (skolledare, handledare, lärare samt förskollärare), och deras syn på kollegial handledning. Efter bearbetning och analys framträdde en bild av hur skolor kan använda sig av kollegial handledning, men även tre gemensamma hinder och lika många möjligheter. Kollegial handledning visar sig vara en relativt ny företeelse, och har mer och mer blivit ett reflekterande och kompetenshöjande arbetssätt för pedagoger, handledare samt skolledare inom skola och förskola att använda sig av i arbetet med skolutveckling. Resultatet visar att man kan använda sig av kollegial handledning på olika sätt. Men att det även finns olika hinder och möjligheter. Avhandlingarnas gemensamma hinder och som sedan tas upp i underrubriker är Tid och rum, Skolledning och även Handledaren. De möjligheter som hittades i avhandlingarna, och som även de presenteras i underrubriker är Reflektion, Kompetensutveckling samt Skolutveckling.  Dessa olika hinder och möjligheter kan användas i och med skolutveckling, samt för att höja lärarnas kompetens. Handledaren och även skolledaren är viktiga för att både införa och genomföra kollegial handledning, men även för att på olika vis ge utrymme för dessa reflekterande samtal.

Detta examensarbete belyser vilka diskurser som är verksamma i 29 av Skolinspektionens beslut gällande regelbunden kvalitetsgranskning. Det empiriska materialet har begränsats till grundskolor och besluten är baserade på granskningar från första halvåret 2019. Som metodologi och teoretiskt ramverk har Norman Faircloughs kritiska diskursanalys använts och kombinerats med Michel Foucaults teorier om makt. I anslutning till studiens syfte har forskningsfrågor ställts som behandlar vilka diskurser om rektorer, lärare och verksamheter som konstrueras av Skolinspektionen i nämnda beslut, vad makten som produceras i besluten innefattar och hur Skolinspektionens bidrag till skolutveckling kan förstås genom diskursanalys. Studiens forskningsfrågor diskuteras mot gällande styrdokument för grundskolan samt i ett utbildningspolitiskt perspektiv. Analysen visar att tre verksamma diskurser framkommer i empirin: diskursen om den goda utbildningen, diskursen om den strategiska arbetsledningen och diskursen om det lärande kollegiet. Dessa diskurser har urskilts under diskursordningen ”Skolinspektionen som skolutvecklare”. Diskursen om den goda utbildningen behandlar de faktorer som kan anses utgöra förutsättningar för god utbildning. Samsyn, samverkan och stimulans skrivs fram som faktorer som utgör god utbildning. Diskursen om den strategiska arbetsledningen betonar rektors uppdrag och ansvar för skolenheten. Rektor har ett stort ansvar för skolans förebyggande, operativa och framåtsyftande arbete parallellt med att Skolinspektionen poängterar rektors ansvar gällande det uppföljande arbetet och analys av verksamhetens arbetssätt och resultat. Diskursen om det lärande kollegiet behandlar de förutsättningar och effekter som efterföljs av ett kollegialt lärande. Diskursen omfattar även olika aktörsroller och de dominansförhållanden som föreligger mellan de olika aktörerna. Identifierade aktörer är rektor, förstelärare, lärare och elevhälsa. Den makt som produceras i besluten visar sig på två sätt: den dikterande makten och den producerande makten. Den dikterande makten visar på Skolinspektionens dominansförhållande och upprätthållande av en granskande tillsynsmyndighet där de identifierar och skriver fram utvecklingsområden till enskilda skolor. Den producerande makten visar på Skolinspektionens uppdrag att hjälpa skolan framåt i och med förslag hur skolan kan och bör arbeta med bakgrund i nationella styrdokument. Skolinspektionens bidrag till skolutveckling synliggörs genom användningen av modalitet i besluten där Skolinspektionen, istället för att endast konstatera brister i de granskade skolenheterna även ger förslag till hur rektorerna och skolorna kan arbeta för att avhjälpa och stärka skolan gällande identifierade utvecklingsområden. Analysen visar att Skolinspektionen har ett dubbelt uppdrag inom den regelbundna kvalitetsgranskningen som visar sig både genom att de ska kontrollera regelefterlevnad samt hjälpa skolor i deras fortsatta utvecklingsarbete.

Sammanfattning/Abstract Studien har som ambition att bidra till förståelse för och kunskap om hur det systematiska kvalitetsarbetet i skolan kan integreras i skolans dagliga arbete. Genom att ta lärdom av goda exempel och genom att lyssna på de olika professionerna inom skolan kan kvaliteten höjas. På så sätt kan vi närma oss en likvärdig skola. Syftet med studien är att försöka få en bild av hur lärare, fritidspedagoger och specialpedagoger i skolan förstår det systematiska kvalitetsarbetet och hur det kan bli en tillgång i det vardagliga arbetet. Genom att jämföra hur olika professioner på två olika skolor beskriver sina erfarenheter, är min förhoppning att få förståelse för hur väl denna obligatoriska modell för skolutveckling är förankrad hos de som ska utföra arbetet. Studien baseras på det systemteoretiska synsättet. Det innebär att se världen i helheter istället för att se världen utifrån en enskild individ eller en enstaka händelse. Det viktiga är att se vad som händer här och nu och att ta reda på vad som hänger ihop med vad. Ett systematiskt kvalitetsarbete förutsätter ett system som utgår från helheten, där de olika nivåerna samspelar med varandra för att skapa förståelse och samsyn. För insamling av det empiriska materialet användes en kvalitativ metod. Semistrukturerade intervjuer utfördes för att ge intervjupersonerna möjlighet att formulera sina svar med viss frihet. En intervjuguide användes för att vara säker på att studiens frågeställningar blev besvarade. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Datainsamlingen analyserades och sammanställdes utifrån teman. Med tidigare forskning och aktuell litteratur som stöd har studien kunnat sättas i relation till omgivande samhälle. I studiens resultat framkommer skillnader i respondenternas beskrivningar av arbetet med systematiskt kvalitetsarbete. Respondenterna beskriver förståelse för syftet med systematiskt kvalitetsarbete, men de har olika erfarenhet av det och hur det används. Framförallt skiljer sig lärarnas och specialpedagogernas utsagor åt. På den ena skolan beskrivs ett arbete som präglas av delaktighet och kollegialt lärande, där det systematiska kvalitetsarbetet är en del i det dagliga arbetet. På den andra skolan däremot är det ett otydligt arbete som inte upplevs meningsfullt. Det förekommer även skillnader inom den ena skolverksamheten där framförallt analys och uppföljning på fritidshemmet ses som bristfällig jämfört med skolans kontinuerliga arbete. Resultatet visar att ledningens betydelse för hur arbetet organiseras och struktureras är avgörande för hur väl det implementeras i verksamheten, vilket stöds av tidigare forskning. Ur ett systemteoretiskt perspektiv ses resultatet som att nivåerna inom systemet inte samspelar med varandra. Specialpedagoger bör medverka i skolans utvecklings- och kvalitetsarbete eftersom de har både den kompetens och kunskap som behövs. För att höja skolans kvalitet behöver rektorerna utnyttja det i större utsträckning. En stor utmaning för rektorer, pedagoger och elevhälsa är att möta alla elevers behov, därför ses utvecklings- och kvalitetsarbete som skolans och grundpelare. Ett tydligare fokus på hur specialpedagoger kan arbeta förebyggande med systematiskt kvalitetsarbete för en likvärdig skola vore önskvärt för yrkesutvecklingen. Genom att tydliggöra i utbildningen hur detta arbete kan implementeras i en verksamhet, är förhoppningen att det blir en självklar arbetsuppgift för specialpedagoger i deras kommande yrkesutövning.

Syftet med denna studie har varit att undersöka och analysera de förutsättningar som funnits för att uppnå en mer likvärdig förskola genom ett kollegialt lärande och även specialpedagogens roll i det kollegiala lärandet har undersökts. I en kvalitativ intervjustudie intervjuades därför fyra pedagoger och en specialpedagog så att de kunde ge sin syn på studiens problemområde. Resultaten i studien har analyserats och diskuterats utifrån tidigare forskning och utifrån flera specialpedagogiska perspektiv med tonvikt på relationellt perspektiv och dilemmaperspektivet. Litteratursökning inom förskolans och skolans område från skolutvecklingsområdet har använts för att söka efter relevant litteratur för studien. Trots att både förskolans styrdokument och forskning inom skolutvecklingsområdet betonar det kollegiala lärandets centrala roll i verksamheters utveckling, återfanns strukturella brister på de förskolor där studiens informanter arbetade när det gäller att möjliggöra ett kollegialt lärande. Andra resultat som synliggjordes i studien var specialpedagogens roll som expert och samtalsledare i ett kollegialt lärande. Även vikten av en god strukturkvalitet för verksamhetsutveckling genom ett kollegialt lärande synliggjordes i studien samt processkvalitetens betydelse i arbetet för en mer likvärdig förskola. Resultatet i studien visade att studiens informanter och forskningen ser delvis olika på begreppet kollegialt lärande. Sammanfattningsvis kan sägas att det kollegiala lärandet i studien sågs som betydelsefullt i arbetet för en mer likvärdig förskola. Studien visade även att förutsättningarna för arbetet med ett kollegialt lärande kan se olika ut på olika förskolor och ärberoende av förskolans strukturkvalitet.

Bakgrunden till den här studien har varit ett skolutvecklingsprojekt med syfte att tillsammans med lärare i svenska och lärare i modersmål undersöka vilka erfarenheter ett faktiskt samarbete mellan lärarkategorierna ger upphov till. Pragmatism har som teoretisk ansats influerat projektets utformning. Lärarnas samarbete har varit begränsat till ett temaarbete med utgångspunkt i läsning och bearbetning av ett skönlitterärt verk. Syftet med studien har varit att undersöka möjliga samarbetsformer för lärare i svenska och lärare i modersmål. Studien har genomförts i form av deltagande observation av planerings- och utvärderingsmöten med lärare kopplade till två olika skolor. För att kunna analysera lärarnas handlingar har inspiration hämtats från en aktionsteori som fokuserar hur deltagares handlingar möjliggör respektive hindrar implementeringen av nya praktiker – Normalization Process Theory (NPT). Lärarnas tal om samarbetet och det didaktiska innehåll som de planerar under mötena har spelats in och i efterhand analyserats med hjälp av ett växelspel mellan begrepp inspirerade av NPT och egna kategorier som har skapats med utgångspunkt i det empiriska materialet. Resultatet visar att lärarnas tal om syftet med samarbete mellan lärare i svenska och lärare i modersmål kretsar kring möjligheter att stärka modersmålslärarnas position, att utöka det kollegiala lärandet samt att stötta elevernas lärande och välmående. Vidare visar resultatet att lärarnas tal om den didaktiska planeringen synliggör tre huvudsakliga samarbetsformer som jag har valt att kalla: spegelundervisning, komplementär undervisning och stödämnesfunktion. Dessa olika samarbetsformer har fördelar och nackdelar som bland annat är kopplade till möjligheterna till gemensam planering, utjämnande av ämnenas olika förutsättningar gällande tid samt stöttning av elevernas lärande. Huvudsakliga hinder för ett språkutvecklande samarbete mellan lärare i svenska och lärare i modersmål är enligt resultatet tidsbrist som på olika plan ger upphov till svårigheter att formulera gemensamma mål för undervisningen i de två ämnena. / <p>Svenska</p>