När man syr efter mönster står det ofta angivet vilken typ av tyg som bör användas. Är man oerfaren i sömnad kan det vara svårt att veta varför just dessa tyger rekommenderas. Syr man i ett annat tyg än vad som föreslås av mönstertillverkaren kan det krävas mönsterändringar och anpassningar av sömnadsprocessen. I den här undersökningen används ett symönster från 1949 med mycket kortfattade instruktioner och utan förslag på tyg, där den vägledning som ges i val av tyg är bilden på mönstrets framsida. Det är upp till den som ska sy att välja tyg, metoder och tekniker. Hur vet man vad man ska välja om man saknar erfarenhet? Hur vet man vad som fungerar, och vad som inte gör det? Och vad måste man göra annorlunda om man tar ett annat tyg än det som är tänkt? Undersökningens syfte är att undersöka hur ett mönster kan behöva ändras vid byte av tyg för att behålla den ursprungliga silhuetten, samt hur sömnadsprocessen förändras med tygbytet. De centrala frågorna är: Hur kan ett symönster förändras för att behålla silhuetten när man går ifrån det tänkta tyget? och hur förändras sömnadsprocessen av ett plagg när det sys i olika tyger? Undersökningen har genomförts som en jämförande analys där fyra plagg i olika tyger har sytts upp, där plagg 1 representerar det tänkta tyget och silhuetten. Resultatet visar att man med hjälp av olika mönsterändringar kan bibehålla silhuetten av ett plagg i viss mån även när man använder ett tyg som inte är tänkt att användas med mönstret.

Textila rutor skapas med material och tekniker från textilslöjden med syfte att bilda enheter med möjligheter att verka som semiotiska resurser och främja kommunikation inom slöjden. Genom undersökning konstaterar jag att man inom slöjden behöver ett lämpligare semiotik begrepp, nämligen slöjd-semiotik. Denna semiotik skiljer sig från bildsemiotiken på så vis att den inkluderar taktila upplevelser såväl som visuella. I slöjd-semiotiken blir särskilt teckentyperna ikon och index intressanta när de kopplas samman med det taktila och möjligheterna att kommunicera genom slöjdföremål med förslagsvis taktilt-index öppnas upp.

Den här studien syftar till att undersöka lärares uppfattningar om slöjdämnet och dess bidrag till elevers kunskapsutveckling. Studien undersöker ur ett sociokulturellt perspektiv hur kollegor som undervisar i andra ämnen ser på slöjden. Bakgrunden är att slöjden ibland blir ifrågasatt, både av kollegor och i media.  I skolans styrdokument framkommer att slöjdundervisning bland annat ger elever möjlighet att utveckla sin metakognitiva förmåga genom att kombinera praktiskt och estetiskt arbete med teoretiska kunskaper. Via slöjdundervisningen där eleverna använder sina händer kan olika förmågor i hjärnan utvecklas vilket gynnar både individ och samhälle.  Jag har genomfört en kvalitativ studie där jag intervjuat lärare som undervisar i kärnämnena svenska och matematik. Studiens respondenter anser över lag att slöjden är ett viktigt ämne, inte minst för att det kan hjälpa elever att praktiskt förstå teoretiska begrepp.  Resultate av studien visar att kollegor inte fullt ut känner till vad slöjden egentligen innebär för elevers lärande. Ansvaret kan behöva läggas på oss som undervisar i ämnet. Vi kan bli bättre på att förmedla slöjdens innebörd, både till elever och vårdnadshavare, kollegor och skolledare.

Detta examensarbete handlar om materialkunskap och undervisning. Studiens syfte var att få en djupare förståelse hur slöjdlärarna undervisar om trämaterial i slöjdundervisningen samt synliggöra hur eleverna representerar kunskapsområden som materialets ursprung, egenskaper, kvalité och miljöpåverkan. Studien utfördes genom kvalitativa intervjuer med två slöjdlärare samt en kvantitativ enkätundersökning med två klasser i årskurs 9. I den kvantitativa enkäten undersöktes elevernas kännedom om följande träslag: furu, björk, gran, en och sälg samt masurbjörk, björk och furu i form av brädor. Resultatet från kvantitativa delen av undersökningen visar att några av eleverna noterade vilket material de arbetade med men de hade begränsad kunskap om betygskriterier rörande materialets ursprung, egenskaper, kvalité eller miljöpåverkan. Resultatet från de kvalitativa studierna visar att det är viktigare att eleverna jobbar med problemlösning eller att de har en idé, en plan och gör ett bra utförande än att de lägger fokus på materialkunskap. Kort sagt så väger arbetsprocessen tyngre i undervisningen .Det är viktigare att eleverna formger och framställer ett genomarbetat slöjdföremål än att de jämför mellan olika material utifrån deras kvalité, egenskaper eller påverkan på miljön.

No description available.

Huvudsyftet med studien är att ta reda på vilka kunskaper och förmågor slöjdlärare anser att slöjdundervisningen lär ut. Studiens syfte är också att ta reda på vilken kompetensutveckling slöjdlärarna fått och hur den nya läroplanen, Lgr 11, påverkat slöjdämnet och slöjdundervisningen.Studien utfördes genom empiriskt insamlat material i möten med fem olika slöjdlärare från olika skolor. Under mötena fick slöjdlärarna först skissa tre olika tankekartor över de kunskaper de anser att eleven fått genom slöjdundervisningen som de kan ha nytta av i sina roller: som elev nu och för framtida studier, som samhällsmedborgare och för den personliga utvecklingen, och i yrkeslivet.Därefter intervjuades lärarna kring vilka kunskaper de anser att slöjdämnet lär ut, vilket typ av fortbildning de fått, hur de tar del av ämnesrelaterad forskning och hur Lgr11 har påverkat slöjdämnet och deras undervisning. Slutligen fick de i uppgift att rangordna papperslappar, med slöjdord skrivna på dem, utifrån hur de såg på vikten av dessa. Slöjdorden är ord gällande kunskaper och förmågor knutna till slöjdämnet och de är hämtade från Lgr11 och från mina egna erfarenheter från slöjdundervisningen.Studiens resultat visar att slöjdämnets tydligast uttalade kunskaper och förmågor av slöjdlärarna är kreativitet och problemlösning. Resultatet visar dock att det är svårt att kortfattat definiera slöjdens kunskaper och förmågor då de är så komplexa och till stor del knutna till tyst kunskap.Vad gäller slöjdlärarnas möjligheter att utvecklas i sin yrkesroll och i sitt ämnesspecifika yrkesspråk så visar studien att de är små då de endast vid något enstaka tillfälle deltagit i slöjdspecifik kompetensutveckling, sällan deltagit i regelbundna möten med andra slöjdkollegor och tar inte del av ämnesrelaterad forskning.Enligt studien anser majoriteten av slöjdlärarna att införandet av Lgr11 har påverkat slöjdämnet och slöjdundervisning positivt. De anser att den förtydligat syftet med slöjdämnet, hur och vad man ska undervisa och vilka kunskapskraven är.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka instruktionsformer och arbetssätt som fungerar i slöjden. De didaktiska läromedlen i slöjden är få och nästan inga alls och för att studien skulle gå att genomföras tillverkade jag ett eget läromedel med olika instruktionsformer – digitala filmer, skriftligt och muntligt, i formen av ett gestaltande examensarbete.Med studien vill jag undersöka instruktionsformernas för- och nackdelar till att vägleda och underlätta elevernas kunskapsinhämtning till ett självständigt elevarbete i slöjden. Lärarens tid i slöjdsalen begränsas av att ge eleverna stöd till att nå kunskapsmålen. Genom att ta in de digitala hjälpmedlen i slöjden i form av datorer, iPads och smartphones förändras slöjdlärarens arbetssätt från instruktör till handledare. Genom att eleverna själv kan söka upp och undersöka hur hantverket kan utföras och hanteras på skolans slöjdblogg eller YouTube.Med studien ville jag undersöka hur självständiga eleverna kunde bli med hjälp av instruktionsfilmerna, där instruktören på filmen beskriver med berättarröst och händer hur hantverket kan utföras. Jag har använt en ostrukturerad observation och enkät undersökning som metod, eftersom jag instruerat, observerat och väglett eleverna i deras slöjdarbete mot ett färdigt föremål, med hjälp av olika instruktionsmaterialet som tillverkats för studien.Resultatet visade att många elever hade svårt att förstå digitala instruktioner och föredrog den muntliga. Analysen visade att svårighetsgraden i mina instruktioner var högre än elevernas förkunskaper och många av eleverna sakande vana av att använda sig av digital teknik i slöjden.Utveckling utav detta är att förenkla instruktionerna, till att anpassa sig till elevernas kunskapsnivåer. Eleverna behöver träning i att använda digital teknik i slöjden i form av instruktionsfilmer, powerpointpresentationsbeskrivningar och andra beskrivningar som finns på nätet på olika hemsidor och sajter, att använda sig av i slöjden.I slutsatsen ser jag positivt på digitala hjälpmedlen i slöjden och ser med fördel på en slöjdande framtid med digital teknik, där eleverna utvecklas, kan få svar på och lära sig olika hantverk genom olika former av instruktioner.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka hur lärare i slöjdämnet beskriver sin erfarenhet av att arbeta med formativ bedömning när det gäller elevers förmåga att formge och framställa, förmåga att utveckla idéer samt förmåga att reflektera över arbetsprocesser och resultat. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med fem yrkesverksamma slöjdlärare som undervisar på högstadiet. Datamaterialet har transkriberats och bearbetats enligt Braun och Clarks (2022) tematiska analysmetod i sex faser. Analysen resulterade i fem övergripande teman; 1. Muntlig framåtsyftande kommunikation, 2. Skriftlig kommunikation, 3. Hands on, 4. Vidga vyer och 5. Avgränsande ramar. Resultatet visar att lärarna framför allt bygger sin formativa bedömning på kontinuerlig, muntlig, framåtsyftande och handlingsbaserad återkoppling under lektionstid. Det handlar om att samtala, om att ställa frågor, om att visa och instruera praktiska moment samt om att få eleverna att träna, pröva och ompröva. Skriftlig kommunikation innebär skriftlig återkoppling från lärare samt elevernas träning i att reflektera över arbetsprocess och resultat genom att skriva loggbok. Att ’vidga vyer’ handlar om att presentera alternativ och möjligheter, att göra jämförelser, visa konkreta exempel och att ge inspiration. Samtidigt som lärarna söker vidga elevernas vyer används ’avgränsande ramar’ både för att hjälpa elever att formulera genomförbara slöjdprojekt och för att bedömning och återkoppling ska bli möjlig och effektiv.

Syftet med studien är att öka elevers materialförståelse för olika textilier och förbättra deras förmåga att fatta självständiga samt välgrundade beslut utifrån det de vill skapa. Följande frågeställningar utgår undersökningen ifrån: Vad är grundläggande materialkännedom i textilslöjd för grundskoleelever?Hur kan slöjdlärare öka elevers materialförståelse i textilslöjd? Utgångspunkten för studien har sin grund i en övningsuppgift inom materialkännedom som jag genomförde med åk 9 i textilslöjd under VFU. Metoden i denna undersökning påminner om en learning study med ett planerat undervisningsinnehåll som inbjuder deltagarna attt aktilt utforska olika textilier utifrån ett body-mindperspektiv. Avslutningsvis genomförs en kunskapskontroll med frågesportspelet Kahoot1 för att ta reda på vad deltagarna tagit med sig. Till den första frågeställningen har jag sammanställt frågeformulär från två slöjdlärare och till andra frågeställningen har resultatet i Kahoot analyserats utifrån två analyskriterier som beskriver svårighetsgrad och kunskapsutveckling.De allra flesta textilslöjdslärare arbetar inte med materiallära som ett eget ämne utan tar upp det när de upplever det passande. Materiallära behöver dock inte endast presenteras som något teoretiskt där eleverna blir passiva lyssnare till olika textila termer. Genom att som lärare ha en systematik och konsekvent lyfta in materialläran kan det bidra till en ökad medvetenhet hos eleverna, särskilt i en tid när miljö- och hållbarhetsfrågor är mycket aktuella.

Syftet med denna undersökning är att fördjupa förståelsen för hur en lärprocess i textilslöjd kan ske, vilka typer av känslor den frammanar och vad det i sin tur kan ha för effekt för lärandet. Undersökningen söker svar på följande: hur upplevs lärprocessen i en materiell kontext samt hur lärandets emotionella aspekter kan förstås genom teorin om flow? Lärandet har bestått i att utveckla kunskaper om hantverkstekniken bildväv genom att först utföra ett antal teknikövningar efter skriftliga instruktioner för att därefter tillämpa dessa kunskaper i en föreställande bildväv. Processdagbok har skrivits kontinuerligt och anteckningarna ligger till grund för analysen. Analysen av lärprocessens upplevelse har skett genom Mihaly Csikszentmihalyis flow-modell. Under processens gång uppdagades att flow-modellen inte återspeglade upplevelsen så som den var i detta sammanhang, därför har en annan modell utformats vilken illustrerar denna lärprocess.