Lärare i trä- och metallslöjd är oftast ensamma om att nyttja sina salar. Detta gör att de har större möjligheter att påverka inredningen och utformningen av salarna. Inredningen spelar en stor roll i salens funktion och hur den fungerar som pedagogisk miljö. Denna studies syfte är att studera hur trä- och metallslöjdlärare resonerar kring inredningen av sina salar och även hur de anpassar denna. Tre frågeställningar har ställts, dessa gäller hur lärare resonerar kring en inspirerande sal, en funktionell sal samt ramfaktorer som är främjande och hämmande för deras möjlighet att påverka inredningen. För att uppnå syftet har kvalitativa intervjuer utförts med fem lärare som är aktiva inom ämnet. Som ramverk har ramfaktorteorin fungerat som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visar att ramfaktorer spelar en stor roll i lärarnas möjligheter att påverka inredningen.  Det visar också att åsikterna kring inspiration och funktion skiljer sig åt bland lärarna.

Syftet med studien var att undersöka vilka didaktiska resurser och redskap slöjdlärarna använder och vilka ämneskonceptioner som finns i slöjdämnet. Detta kopplades samman med hur slöjdlärarna approprierar nya metoder och redskap i undervisningen. Det sociokulturella perspektivet användes som teoretiskt perspektiv och approprieringsbegreppet tillsammans med relevant forskning inom ämnet bildade grunden till analysen av studiens resultat. Studien baseradespå litteraturstudier och kvalitativa intervjuer med verksamma slöjdlärare. Slöjdlärarna beskrevunder intervjuerna metoder, åsikter och tankar kring sitt arbetssätt, vilket synliggjorde deras ämneskonception. Medverkande slöjdlärare påvisade tydliga skillnader i ämnesuppfattning och att äldre ämneskonceptioner lever kvar. Ämnesuppfattningen styrde vidare slöjdlärarnas val av didaktiska resurser och redskap samt hur de approprierade nya didaktiska metoder och redskap i undervisningen. Det framgick att äldre undervisningsmetoder som mästar/lärling-metoden samsasmed samtida metoder som IKT (Informations och kommunikationsteknologi), EPA (enskilt, par, alla) och formativt lärande (Skolverket, 2021b). Tidigare forskning visar att slöjdämnet bär påstarka ämnestraditioner (Skolverket, 2015). Samtidigt belyste studien en tydlig framåtrörelse i det pedagogiska arbetet, men stora skillnader förekom. Slutsatsen är att slöjdlärarens autonomi ochämneskonception avgör deras appropriering av nya metoder och redskap i undervisningen.

Syftet med denna studie är att försöka förstå hur slöjdlärare ser på sambedömning som i sin tur leder till ett slutbetyg i ämnet slöjd. Studien genomfördes med kvalitativ metod där 10 stycken slöjdlärare intervjuades, alla verksamma och utbildade i grundskolans årskurs 7 - 9. Intervju med Skolverket har även gjorts för att få en klarare bild och hänvisning i frågeställningarna. Intervjuerna gav en insyn i hur olika sambedömningar ter sig i grundskolorna runt om i Sverige och hur de tänker olika kring bedömningen mot ett slutbetyg i ämnet slöjd. Slöjdlärarna har olika förutsättningar till att kunna bedriva sambedömning och har olika anledningar till vilken utsträckning sambedömning görs eller inte görs. Kunskapsnivåerna mellan de olika slöjdarterna trä- och metall samt textil varierar. I vilken utsträckning ämnesmatriser används är även de olika på samtliga skolor men något som är gemensamt är att samtliga skolor undervisar i båda slöjdarterna, har samma betygskriterier och sätter ett gemensamt termins och slutbetyg i ämnet slöjd. Studien indikerar att det behövs mer forskning kring sambedömning och hur slöjdlärare tillsammans sätter betyg i ämnet slöjd och kanske undersöka hur olika detta görs runt om i skolorna i Sverige.

I min slöjdlärarroll har jag funderat mycket på hur fysiska förlagor påverkar eleverna och slöjdundervisningen. Hur blir eleverna egentligen påverkade av förlagor? Därför blev mitt syfte med denna studie att undersöka vad andra trä- och metallslöjdslärare anser om fysiska förlagor och hur används dessa i undervisningen. Utifrån mitt syfte formulerade jag mina forskningsfrågor. Vad tycker slöjdlärarna är positivt samt negativt med fysiska förlagor? Hur använder slöjdlärarna fysiska förlagor i sitt arbete och hur förändringsbenägna är slöjdlärarna när läroplanerna omarbetats? Studien är kvalitativ i sin ansats och datainsamlingen består av fem intervjuer. Deltagarna som intervjuats i studien är legitimerade trä- och metallslöjdslärare som arbetar på högstadiet i norra Sverige. Intervjumaterialet har sedan analyserats genom tematisk analysmetod. Resultatet av studien, utifrån forskningsfrågorna, består av elva teman handlar om vad som slöjdlärarna i studien upplevde som positivt samt negativt med fysiska förlagor, hur fysiska förlagor används i arbetet och slutligen hur och om slöjdlärarnas arbetssätt förändras när läroplanerna omarbetas. I min diskussion framkommer det att jag anser att jag fått fram trovärdiga resultat då jag kan styrka dessa genom tidigare forskning. Med detta arbete väcktes frågan hur slöjdlärare bedömer och värderar elevernas arbetsinsats och slöjdarbeten, vilken kan bli en framtida forskningsfråga.

Sammanfattning Studien fokuserar på vilka konsekvenser ramfaktorer får för undervisningens genomförande, samt en läroplansanlys mellan LGR 22 och LGR 62, studien genomförs med kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer. Studien utgår från definierade teorier om nyliberalism, ramfaktorer och läroplansanalys. Syftet med studien är att undersöka ramfaktorers påverkan på undervisning i Slöjd och hur utvecklingen sett ut från 1962 tills idag i, med forskningsfrågorna: ·         Påverkar ekonomiska ramfaktorer kvaliteten i slöjdundervisningen, och i så fall hur? ·         Blir slöjdundervisningen olikvärdig givet skillnader i ekonomiska förutsättningar, och i så fall på vilket sätt? Resultatet visar att lärarnas ramfaktorer i regel försämrats över tid. Dessutom visas att undervisningen blir olikvärdig som en konsekvens av stora skillnader i ramfaktorer, mellan skolor. Studien visar vidare att ramfaktorer inte främjar elevernas kreativitet, då undervisningen måste strömlinjeformas för att kosta mindre. Lärare drar ut på moment i syfte att låta tiden gå då elever blir klara och det inte finns ekonomiskt utrymme att ge eleven i fråga fler utmaningar. Tecken på att elevernas förkunskaper blir en begränsande faktor för undervisningen. Dessutom visar studien att andra än slöjdlärare beslutar om slöjdsalars utformning, inköp och inventarier i nutid. Slutligen visar studien att skillnaden mellan LGR 62 och LGR 22 är betydande då LGR 62 reglerar lärarens resurser/ramfaktorer för att bedriva undervisning, jämfört med LGR 22 som inte reglerar mer än med oprecisa formuleringar i kommentarmaterialet.

Textilslöjdlärare beskriver att elevers finmotoriska förmågor har blivit sämre då de ser att fler och fler elever inte kan klippa rakt. Syftet med denna studie är att bilda en uppfattning om hur textilslöjdlärare planerar inför sina lektioner med elever som har finmotoriska svårigheter. Data har samlats in med kvalitativ halvstrukturerade intervjuer som genomförts på sex utbildade textilslöjdlärare. Utifrån bearbetning av materialet med innehållsanalys har det visat att det är utmanande för textilslöjdlärarna att beskriva hur de identifiera finmotoriska svårigheter. Det är lättare för dem att berätta om hur de ser om elever har svårigheter med sin finmotorik. I studien framkommer att textilslöjdlärarna anpassar sin undervisning för eleverna med finmotoriska svårigheter och att de inte samverkar så mycket med andra kollegor. I studien diskuteras behovet av att sätta ord på den tysta kunskapen för att kunna beskriva vad finmotoriska svårigheter står för. Det diskuteras kring att det kan ske genom mer samverkan mellan textilslöjdlärare för att tolkningar kring finmotoriskt kunnande inte ska behöva grundas på den enskildes förhållningssätt. Vidare forskning behövs för att ta reda på vad finmotoriska svårigheter innebär och på så vis skapa gemensamma begrepp som kan användas av textilslöjdlärare för att kunna planera sina lektioner för elever som har finmotoriska svårigheter.

Uppsatsens frågeställning är vilka formgivare, konsthantverkare, hantverkare, slöjdare eller andra personer skulle kunna ses som förebilder i pedagogisk slöjd i en nutida kontext. Metoden för att undersöka frågan var en webbenkät riktad till ett urval av grupper som berörs av slöjd på olika sätt. Den vanligaste förebilden bland mina respondenter visade sig vara en svensk man som är släkting. På andra och tredje plats kom två etablerade och, i slöjdkretsar, kända professionella slöjdare; Jögge Surolle Sundqvist och Beth Moen. Respondenterna beskriver sina slöjdförebilder som kreativa, nyfikna och generösa. Bristen på kända förebilder inom slöjd kan i hög grad påverka den pedagogiska slöjdens status och ställning. Ett större fokus på att lyfta fram en bredd av förbilder för slöjd i undervisningen skulle kunna öppna upp för förbättrade möjligheter att arbeta mot det grundskolans kursplan i slöjd tar upp. / The essay's question is what designers, artisans, craftsmen, people working with sloyd or other people could be seen as role models in educational sloyd in a contemporary context. The method of investigating the issue was a web survey targeted at a selection of groups related to sloyd. The most common model among my respondents turned out to be a Swedish man who is a relative. Second and third place came two well-known professional craftsmen; Jögge Surolle Sundqvist and Beth Moen. Respondents describe their role models as creative, curious and generous. The lack of known models in sloyd can greatly affect the status and position of the educational sloyd. More focus on highlighting a width of rolemodels in sloyd teaching could open up for improved opportunities to work according to the elementary school's curriculum in sloyd.

Studiens syfte är att undersöka hur slöjdlärare ser på särskilt stöd i slöjd, deras dilemman kring att utforma stödet och hur mycket tid de lägger på elever i behov av stöd. Frågeställningar i denna studie är: Hur mycket lärartid får elever, i behov av särskilt stöd, i förhållande till andra elever? På vilket sätt anser några slöjdlärare att de ger särskilt stöd under slöjdlektionerna och hur tillgodoser de det särskilda stödet, för att eleverna ska nå lägst betyget E i slöjd? Vilka dilemman, anser de intervjuade slöjdlärarna att det finns i samband med att tillgodose elevers behov av särskilt stöd? Hur kan särskilt stöd i ämnet slöjd utformas enligt de intervjuade slöjdlärarna? Jag valde att genomföra en multipel fallstudie med fyra fall. Jag korsanalyserade resultaten och generaliserade hur dessa lärare anser att de undervisar elever, i behov av särskilt stöd, på i slöjdämnet. Men jag kunde inte generalisera om vad alla slöjdlärare tycker. Metoden var observationer av fyra slöjdgrupper och intervjuer av fem slöjdlärare. Observationerna visade att elever, i behov av särskilt stöd inte fick mindre lärartid än övriga elever, snarare mer tid. Mina observationer visar att det är de, enligt lärarna, duktiga eleverna som i mer förekommande fall blir utan lärartid. Resultatet visade att när lärarna ger stöd sker det i huvudsak på tre olika sätt. Man kan se det utifrån tre olika perspektiv: Ett, att lärare stöttar eleven, utifrån ett relationellt perspektiv. Två, att lärare underlättar för eleven, utifrån ett kategoriskt perspektiv och tre, att lärare stimulerar elevens tänkande vilket jag analyserat tillhöra Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Det är också dessa perspektiv och idéer som varit studiens teoretiska ansats. Studien belyser även lärarnas dilemman i sitt dagliga arbete. Både vad gäller slöjdens organisering och hur de bör möta elever utifrån nya krav, då ämnet teoretiserats och att arbetstiden upptas alltmer av dokumentation. Lärarna i studien ville ha mer tid med eleverna för när lärarna fick önska ville de ge mer personligt stöd under lektionstid. Det förutsätter antingen mer resurser i klassrummet, eller ett mindre antal elever i grupperna för att klara av att hinna med. I diskussionen belyser studien att de olika perspektiven kan infinna sig samtidigt. Alltså lärare kan tycka runt elevers svårigheter utifrån flera perspektiv på samma gång. Likaså med styrdokument, att kategorisering av elever pågår hela tiden. Studien visade att det är de duktiga eleverna som är ”förlorarna” på grund av att lärarna lägger den största delen av tiden på elever i behov av särskilt stöd och de duktiga får vara mer självgående. / <p>Godkänd</p>

Slöjd i skolan beskrivs oftast som ett ämne som eleverna uppskattar och där de flesta känner motivation, det är vanligt att eleverna själva beskriver ämnet som roligt. Under en slöjdlektionkan det ändå förekomma elever som sitter sysslolösa och utan motivation till att slöjda. Syftet med studien har varit att studera hur verksamma slöjdlärare resonerar kring motivation och hur de anser att de agerar i sin undervisning för att motivera eleverna. Syftet har studerats genom kvalitativa intervjuer med fem stycken slöjdlärare och genom frågeställningarna: Vad menar slöjdlärare är motivationsfrämjande undervisning? Hur anser sig slöjdlärare agera i undervisningen för att främja sina elevers motivation? Hur ser slöjdlärare på sin egen roll som avgörande för elevernas motivation? Den teori som legat till grund för studien är Pygmalioneffekten, som utgår från att människor agerar utifrån förväntningar. Resultatet i studien visar att många faktorer samspelar i slöjdlärares repertoar för att motivera eleverna i slöjdsalen. Lärarna i studien fäster olika stor betydelse vid de olika faktorerna men det framkommer att inte bara läraren inverkar på elevernas motivation, det gör även uppgiften, materialen och verktygen, lektionens upplägg och slöjdsalen

Sedan ett tiotal år har kommunikationen runt omkring oss expanderat och förändrat karaktär. Vi möter och använder oss av fler digitala uttrycksformer både i privata, sociala sammanhang och som verktyg i skolarbetet och på jobbet.För såväl lärare (som elever) ökar behovet att hantera de nya digitala inslagen i skolämnena och se digitala medier som en resurs och som en möjlighet till att vässa arbetet med visuell kommunikation i grundskolan.Med inspiration av designorienterad didaktisk forskning har den här undersökningen sin grund i slöjdundervisning med fokus på vad som är kännetecknande i elevers multimodala texter. Den del av slöjdämnet som handlar om designprocessen kan tydliggöra hur elevens arbete sträcker sig bortom hantverket och kopplas till kulturella uttryck i omvärlden. På så sätt skulle även nyttan av visuell orientering bli tydligare i ämnet.Studien genomfördes på en grundskola med högstadieelever. Momentet som studeras i undervisningen är slutreflektion då elever ska tolka estetiska och kulturella uttryck i sitt slöjdalster och hur digitala medier kan underlätta att visuellt kommunicera detta. I det här rika materialet som eleverna presenterar visar de på en stor kunskap kring visuella uttryck som kan utveckla slöjdämnet.Syftet är utveckla metoder att arbeta med multimodalitet och visuell kommunikation i slöjden genom digitala medier.Materialet bearbetas utifrån multimodala aspekter och ur ett designteoretiskt perspektiv med hjälp av begrepp som affordance, tecken på lärande, transformering och erkännandekulturer i syfte att titta på vilka fördelar som framträder, socialt och kunskapsmässigt, i användandet av digitala medier som ett verktyg i slöjden. Ett parallellt syfte har varit att titta på vilka estetiska och kulturella uttryck som erkänns som tecken på lärande och hur dessa urskiljer sig.