Syftet är att studera hur olika material i hushållet kan ge infärgning av textila material samt textilernas tvättbarhet. Resultatet av studien är utifrån insamlad empiri diskutera kunskap om naturlig färgning och även hur det kan användas samt läras ut i skolslöjden. Studien går ut på att se vilka produkter i hushållet som är lämpliga att färga med samt även hur tvättbara materialen är. Frågeställningar i studien är. Vilka produkter i hushållet är lämpliga för färgning av textil? Hur tvättbara är färgerna? Materialtester genomförs på elva hushållsprodukter. Åtta av elva hushållsprodukter är lämpliga att färga textilier med. Dessa är gurkmeja, citron/apelsinskal, hallon, blåbär, gul lök, te, kaffe och svarta bönor. Färgbad från dessa produkter färgade materialen bomullstyg, linne och ullgarn. Vid tvätt bibehöll dessa tre material färgpigmenten men uppvisade en viss färgförändring när tvättmedel användes. Det framgår även att det finns en produkt som skulle kunna funka att användas i skolslöjden och det är gurkmeja. Gurkmeja behöver inte koka länge för att ge färg och bibehåller färgen vid tvätt.

Syftet med examensarbetet var att öka förståelsen för hur slöjdämnets syfte kan förmedlas till elever. Skolverkets nationella utvärderingar har tidigare påtalat elevers brist på förståelse för slöjdämnets syfte och därför anses examensarbetets fråga relevant. Utifrån syftet med examensarbetet har följande frågeställningar formulerats: Hur arbetar lärare med att förmedla slöjdens syfte för elever? Vilka metoder och arbetssätt använder slöjdlärare sig av för att förmedla slöjdens syfte till sina elever? Vilka utmaningar upplever lärare finns för att förmedla slöjdens syfte till elever?Studien bygger på en kvalitativ undersökning med samtalsintervju som forskningsmetod. I studien använder jag mig av ett sociokulturellt perspektiv där jag utgår ifrån att lärande sker i samspel med andra människor och tar fasta på framförallt språkets vikt i lärandesituationer. Som bakgrund undersöks tidigare forskning och relevant litteratur för forskningsfrågan. Studiens resultat består av svar från totalt sex intervjuer med behöriga och verksamma slöjdlärare. Undersökningen visar att det förekommer flera olika arbetssätt och metoder för att förmedla slöjdens syfte till elever. Dessa har kategoriserats med hjälp av sociokulturellt teori; kommunikation och interaktion med intellektuellt redskap (dvs. språkets betydelse för mediering); användning av andra artefakter som hjälpmedel för att förmedla slöjdens syfte till eleverna; övriga didaktiska/pedagogiska aspekter. Det framkom att flera av intervjupersonerna anser tidspress vara en av de största utmaningarna för att förmedla slöjdens syfte till eleverna. Andra utmaningar som upplevs är att eleverna anser det tråkigt att prata om slöjdens syfte samt att de inte orkar eller inte vill lyssna. Att inte veta hur slöjdens syfte kan förklaras på ett bra sätt anses också problematiskt. Resultaten erhållna i detta examensarbete kan ge stöd till verksamma och framtida lärare genom att visa på olika sätt att arbeta med att förmedla och förklara slöjdämnets syfte för sina elever.

Denna uppsats är en empirisk studie av slöjdpraktik i grundskolan. Min ambition är att få ett perspektiv på hur elever upplever och ger uttryck för lärandet i slöjd.Empirin består av intervjuer med 8 elever och har analyserats med två olika analysverktyg. Dokumentation av empiri samt litteratur, avhandlingar och vetenskapliga artiklar har legat till grund för att skapa en analytisk förståelse av vad elever tillgodogör sig för att förstå slöjdens nytta. Analysen väcker vidare frågor kring hur elever förvärvar lärande i slöjdämnet. Studien bidrar med ett reflekterande perspektiv om slöjdverksamhet men prövar också att se slöjdandet som en del av människans behov. Studien visar att det saknas en djupare innebörd av slöjdämnet ur ett elevperspektiv. Samtidigt upplevs det att slöjdföremåls uttryck växlar men att tekniker ändå består. Resultatet visar att elever har svårt att verbalt uttrycka vad slöjd är men att de ser användningen som något mycket praktiskt och användbart. Studien kan ge stöd till intresserade inom slöjdverksamheter för att se behovet av ett slöjdspråk samt ett likvärdigt förhållningssätt. Slöjdämnets syfte behöver förmedlas och belysas utåt för att ämnet ska utvecklas i takt med vårt samhälle.

Syftet med denna studie är att synliggöra vilken uppfattning slöjdlärare har om det centrala innehållet som handlar om olika kulturer, slöjdtraditioner och symboler i slöjden. Tidigare har det hörts kommentarer som ”Det är det svåraste kunskapsområde att arbeta med” samt ”Det området arbetar jag inte med, tänk om eleverna vill skapa något som är olämpligt”. Frågeställningarna i denna studie syftar till att undersöka vilka kunskaper slöjdlärare har om ovanstående områdena samt hur de arbetar/tolkar arbetsområdena. Var hittar slöjdlärare kunskap och inspiration om dessa områden. För att undersöka om det fanns grund att genomföra studien skapades initialt en enkät på sociala medel där endast slöjdlärare är medlemmar. Endast 87 av 10 000 medlemmar svarade på enkäten. I och med antalet respondenter samt de svar som kom in ansåg jag fanns det underlag att arbeta vidare med frågan. Enkäten följdes upp av sex intervjuer med slöjdlärare med avsikt att gå djupare in på frågorna. Resultatet samanställdes och det genererade tre teman, Meningsskapande, Tillfredställelse samt Kunskap. Dessa tre teman uppkom av de gemensamma ord/begrepp som slöjdlärarna oberoende av varandra talade om vid intervjuerna. Diskussionen behandlar främst hur de intervjuade slöjdlärarna möter dessa tre teman.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur slöjdlärare på högstadiet arbetar med och definierar hållbar utveckling i relation till sin undervisning. I studien har kvalitativ metod använts med tematisk analys och data insamlades genom fem semistrukturerade intervjuer. Som teoretiskt ramverk har sociokulturellt perspektiv och deliberativa samtal använts. Resultatet visar att uppfattningen hos studiens lärare av hållbar utveckling och huruvida de arbetar med hållbarhet inom ramen för undervisning är starkt kopplad till deras egna intressen för miljö och samhällsfrågor och de bedriver utifrån detta en aktiv eller inaktiv hållbarhetsundervisning. Studiens slöjdlärare med ett inaktivt hållbarhetsarbete uppfattar slöjden i första hand som ett praktiskt ämne och en individuell angelägenhet där breddande och fördjupande kontext uteblir. De av studiens lärare som har ett aktivt hållbarhetsarbete i undervisning sätter den i övergripande sammanhang och förmedlar kunskap med kritiska förhållningssätt om materials och produktionsprocessers ekologiska och social påverkan lokalt och globalt. En aktiv hållbarhetsundervisning ämnar utveckla handlingskraft, teknisk kunskap och kreativitet för individuell och strukturell påverkan för hållbara syften.

Det här arbetet undersöker hur tolkning kan förstås som materialiserat och förkroppsligat. Arbetet är placerat i skärningspunkten mellan hermeneutik och fenomenologi och förstås därför som en samverkan mellan de kroppar, material och platser som deltagit på olika sätt. Tolkning är tätt sammanskrivet med begreppet kultur i bilden och slöjdens läroplaner och styrdokument. Därför ryms också black metal-kulturen i detta arbete. Black metal valdes dels för att det är en kultur med tydlig materiell och visuell avgränsning dels utifrån misstanken om att den inte ryms inom smaknormen för bild och slöjd. Undersökningen synliggör hur tolkning materialiseras och förkroppsligas inom black metal och resultaten diskuteras utifrån nuvarande läroplan, Lgr 11, samt förslagen till reviderade kursplaner för bild och slöjd. Med den multi-situerade etnografin som metod undersöks tolkning på ett flertal sätt: autoetnografiskt, deltagande i en fokusgrupp, intervju med en konstnär och ett tillsammanstolkande med ungdomar. I analys av materialet framkommer det hur tolkning görs på olika sätt och detta förstås genom arbetets hermeneutisk-fenomenologiska tolkningsram. Utifrån det diskuteras hur och varför förmågan att tolka är viktig i både bild och slöjd. Den autoetnografiska undersökningen bearbetas och presenteras med visuellt material genom hela arbetet och ska förstås som ett exempel på materialiserad och förkroppsligad tolkning av black metal.

Syftet med denna studie är att undersöka hantverkskunnandet och metallens egenskaper vidarbetet med ciseleringsteknik på olika metallfolier. Genom studien besvaras frågorna: Hursvarar de olika metallfolier när de ciseleras? Hur ser hantverkskunnandet i ciselering ut?Studien kan beskrivas som en kvalitativ undersökning med inspiration av den experimenterandemetoden samt autoetnografiska metoden. Hantverket i studien har genomförts med ettexperimentellt arbetssätt genom bearbetning av koppar, mässing, tenn och aluminiummetallfolier. Den experimentella metoden genomförs genom en kontrollerad undersökning medhjälp av konstanta delar samt variabler med syfte att upptäcka materialens lämplighet iförhållandet till ciselering. Datainsamlingen har skett via observationer av det egna praktiskaarbetet. Dokumentationen består av bilder, skriftligt material i form av en processdagbok samten ifylld matris med förutbestämda kriterier angående materialets relevanta egenskaper.Varje metallfolie har sina speciella egenskaper, men det visar sig också att de metallfoliernasom jag har testat också har vissa gemensamma egenskaper. Alla inköpta metallfolier visade siglämpliga för ciseleringstekniken även om de hade olik hårdhet och stabilitets förmåga. Genommatrisen som producerades under studiens gång möjliggjordes val av lämpligt material för varjeändamål. Erfarenheter skapades genom experimenterandet med både tekniken och materialetmen också genom reflektioner som i sin tur leder till nya handlingar och djupare kunskap. Dettafenomen skedde under hela den undersökande processen och kan vara relevant förinlärningsprocesser även i andra sorts hantverk. I diskussionskapitlet diskuteras studiens resultatutifrån flera perspektiv, såsom tradition som inspiration, ciselering i skolslöjden och ciseleringutifrån ett hållbarhetsperspektiv.

En utmaning för slöjdlärare idag är att det finns en brist på läromedel och vägledning för hur man ska arbeta med hållbar utveckling inom slöjden. I detta arbete presenteras en lektionsplanering för undervisning av hållbar utveckling med fokus på materiallära. I lektionsplaneringen förekommer de didaktiska metoderna EPA, agenda och exit-ticket. Planeringen har genomförts över två lektioner, med två olika klasser i årskurs fem. Upplägget har analyserats genom observationer, enkäter och intervjuer, både för att utvärdera vad eleverna har tagit till sig från undervisningen, men också med avsikt att utvärdera elevernas deltagande. Syftet var att ta fram en möjlig lektionsplanering för undervisning om hållbar utveckling i slöjd, och undersöka hur eleverna ser på den undervisningen. Genomförande av det studentinitierade utvecklingsarbetet föll ut väl, och slutsatsen är att dessa elever har hög motivation för ämnet slöjd, men att de hellre arbetar med praktisk handarbete än teoretisk arbete kring hållbar utveckling på slöjdlektionerna. Däremot uppskattar de ett lektionsupplägg som innefattar uppgifter som utförs på ett lekfullt sätt. Utifrån observationerna kunde det visas att det är positivt för elevernas engagemang att låta eleverna reflektera kring ett problem enligt EPA modellen. Resultatet av studien tyder på att upplägget av arbetsgången hjälper eleverna att utveckla ett reflekterande förhållningssätt kring hållbar utveckling.

Det här är ett examensarbete som är gjort av två slöjdlärarstudenter som läser lärarutbildningen via kompletterande pedagogisk utbildning vid Umeå universitet. Syftet med den här studien är att genom slöjdlärares berättelser studera vilken typ av formativ bedömning som används i slöjdundervisningen. Frågeställningarna vi utgått från är följande: Hur förekommer formativ bedömning i slöjdlärares arbete? Vilka uttryck använder slöjdlärare i feedback till sina elever? Hur förmedlar lärare lärandemålen till eleverna? Hur skulle formativ bedömning kunna anpassas för att bli mer användbar i slöjd? Vi har gjort kvalitativa intervjuer med slöjdlärare. Frågorna har utgått från mål i undervisningen, hur de samlar information om elevernas kunskaper och färdigheter, hur de återkopplar till eleverna, hur eleverna påverkar varandra i undervisningen, hur de arbetar för självständighet och reflektion.Intervjumaterialet och tidigare forskning tematiserades genom Dylan Wiliams (2013) fem nyckelstrategier för analys. Resultatet presenteras utefter de fem nyckelstrategierna och efterföljs av analys och besvarade forskningsfrågor. I intervjuerna har vi sett att de flesta lärarna kopplar undervisningens mål till de mål som anges i kursplanen, men även andra mål lyfts fram som att bygga eleverna självkänsla och att de känner till spelreglerna i salen. Det verkar som att slöjdlärare anpassar undervisningen till elevernas olikheter redan i planeringsstadiet. Feedback tycks till stor del ske i det pågående arbetet och riktas mot nästa steg i arbetet. Alla lärare vi intervjuat uttrycker att eleverna har betydelse för varandra i slöjden. De intervjuade lärarna anser att eleverna har goda förutsättningar för att arbeta självständigt och stor möjlighet att reflektera över val de gjort. Att arbeta självständigt ses av de intervjuade lärarna som en del av att själv kunna styra över sin process.

Den tysta kunskapen förstås på olika sätt, det kan vara en kunnighet som inte verbaliseras och det kan vara en inövad och underförstådd kunnighet när det kommer till ett hantverk. Studiens syfte är att skapa större förståelse för hur slöjdlärare reflekterar kring och kännetecknar tyst kunskap som del av sin undervisning. Genom kvalitativa intervjuer med fem slöjdlärare samlas data in och analyseras med hjälp av en tolkning av Lindströms teoretiska modell gällande estetiska lärprocesser. Studiens resultat visar att slöjdlärare definierar den tysta kunskapen som en del av en redan erövrad kunnighet. Lärarnas egen hantverkskunnighet överförs till eleverna genom interaktion kring det hantverk som praktiseras, detta sker både verbalt och icke-verbalt. Användandet av metaforer och inkludering av slöjdspecifika begrepp nyttjas för att öka elevernas förståelse. Några av slöjdlärarna i studien verbaliserar gärna sitt handlande samtidigt som de visar och de andra slöjdlärarna visar hellre utan att verbalisera. Slöjdlärarna väljer att tala om tyst kunskap i relation till sin undervisning som det outtalade, det icke verbaliserade, den del av undervisningen då läraren fungerar som ett stöd för elevens egen utveckling av kunnighet.