Syftet med studien var att undersöka och skapa en förståelse för tre förskollärares arbete med de yngsta barnens matematikutveckling genom lek. Studien grundar sig i att ta reda på detta genom studiens syfte och frågeställningar. Studien utgick ifrån observationer av tre förskollärare, vilka analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv i kombination med lekresponsiv teori. Resultatet visade att förskollärarna tog vara på undervisningen i barns lek samtidigt som de värnade om barnens självständiga lek. Studiens slutsatser är att förskollärares närvaro i barns lek har stor betydelse för de yngsta barnens utvecklande av matematikkunskaper. Förskollärarna behöver vara lyhörda och finnas med som stöd i leken för att identifiera och uppmärksamma barn på matematiken i de vardagliga situationerna i utbildningen. Förutsättningen för detta är att förskolläraren innehar kunskaper om matematik i syfte att utveckla barnens matematikkunskaper.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka hur personal i fritidshem resonerar kring området språk och kommunikation. De frågeställningar som använts i studien är: Hur resonerar fritidslärare kring området språk och kommunikation? samt Hur arbetar fritidslärare med området språk och kommunikation? Studien baseras på fältintervjuer med sex fritidslärare och fritidspedagoger vid fyra olika rektorsområden. Den insamlade empirin analyserades utifrån den sociokulturella teorin. En av grunderna i denna teori är att allt lärande sker i sociala kontexter, alltså tillsammans och i samspel med andra. En annan viktig del är att språket är den kulturella artefakt som alltid finns med och samverkar med andra uttryckssätt för att ett lärande ska ske. Studien visar att hur det arbetas med språk och kommunikation skiljer sig ganska mycket åt mellan de aktuella fritidshemmen. Gemensamt för samtliga är att språk och kommunikation upplevs som att det hela tiden finns där och jobbas med. Samtidigt visar resultatet att just detta område verkar allra svårast att jobba medvetet med. Språk och kommunikation har en stor plats i fritidshemmets styrdokument, och resultatet av denna studie visar att det finns en bit kvar till måluppfyllelse.

Utgångspunkten för denna studie är att sociokulturell bakgrund och geografisk position påverkar aspirationer för vidareutbildning hos ungdomar i glesbygden. I denna studie undersöks aspirationer ur ett arbetslivsperspektiv; vilka aspirationer till vidareutbildning unga vuxna i ett litet samhälle har samt vilka aspekter av livet som aktualiseras i deras resonemang. Denna studie syftar till att bidra med en förståelse för hur unga gruvarbetare ser på vidareutbildning inom karriären, samt hur sociokulturell bakgrund och geografisk position kommer till uttryck i deras aspirationer. Sju semistrukturerade intervjuer har genomförts med unga gruvarbetare som bor och arbetar i ett gruvsamhälle. Det empiriska materialet analyseras utifrån Bourdieus kapitalteori som innefattar begreppen habitus, tillgångar och fält. Genom att undersöka individernas habitus och symboliska tillgångar, hur de förhåller sig till gruvarbetets fält, vad de tycker är värt att investera i, samt vilken mening de lägger i kompetensutveckling, kunde slutsatser dras om deras aspirationer i förhållande till social bakgrund och geografisk position. Resultatet visar att majoriteten av de unga gruvarbetarna upplever att det inte finns utvecklingspotential i gruvan. Geografiska, ekonomiska och sociala faktorer påverkar både gruvarbetarnas upplevda möjlighet till utveckling samt viljan till kompetensutveckling. De har investerat i platsspecifika tillgångar, såsom socialt och ekonomiskt kapital i form av familj, kollegor och en bra lön, vilket binder dem till gruvsamhället. De som vill utvecklas i karriären ser sig flytta från samhället eller byta yrke och bransch. För dem hör inte utbildningsaspirationer ihop med gruvan.

Syftet är att beskriva hur lärarna använder de digitala verktyg i gymnasiesärskolan och hur användandet upplevs av lärarna. Studien syftar till att svara på följande frågor:I vilka sammanhang berättar lärarna att de använder digitala verktyg i sin undervisning och vilket lärande blir möjligt? Vilka pedagogiska utmaningar i undervisningen med digitala verktyg i skolan blir synliga enligt lärarna samt hur upplever lärarna användningen i förhållande till sin egen kompetens?Analysen skedde i flera steg. Först gjordes en förberedande observation inför intervjufrågorna. Därefter genomfördes intervjuerna samt en analys utifrån det sociokulturella perspektivet.Med hjälp av artefakt begreppet visade analysen att de digitala verktygen användes på olika sätt. Alla lärarna använde de primära artefakterna som ett kompensatoriskt stöd och planerade inför lektionerna hur datorerna skulle användas som en förlängning av kroppen. Vid mina intervjuer framkom att då datorn användes gav det möjlighet till sekundära artefakter såsom att använda olika arbetssätt där lärarna använde appar och programvaror som stöd till eleverna. Analysen visade hur elever i särskolan via de digitala verktygen ges möjlighet till tertiära artefakter såsom individanpassning och delaktighet.Resultatet av analysen visade att ur ett sociokulturellt perspektiv blev samspelet mellan eleverna bättre. Eleverna hjälpte varandra mer spontant och lärarna planerade för samspel på ett medvetet sätt. Lärarna planerade för att använda digitala verktyg i olika sammanhang för att skapa delaktighet och för individuellt arbete.En slutsats jag drar av min studie är att om lärarna har kunskap i användandet av sekundära artefakter såsom arbetssätt för att använda appar och programvaror möjliggörs tertiära artefakter såsom individanpassning samt delaktighet genom kommunikation/samspel.Studien visade att för att kunna använda de digitala verktygen fullt ut behöver lärarna få möjlighet till att utbilda sig mer i användandet av digitala verktyg.

No description available.

Sammanfattning/AbstractBlomberg, Johan (2018). Lärares uppleveseler av relationell pedagogik i grundskolan –en intervjustudie. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragAktuell studie bidrar med fem lärares kunskap om och erfarenheter av relationell pedagogik som teoretiskt begrepp och i praktiken.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att öka kunskapen om lärares erfarenheter och tankar om relationell pedagogik samt hur deras praktiska erfarenheter av relationell pedagogik ser ut i klassrummet. Vidare är syftet att öka kunskapen om vilka strategier lärare använder för att skapa relationer till elever, även till elever i behov av särskilt stöd. Studiens frågeställningar är: Vilken kunskap har lärare om begreppet relationell pedagogik? Vilka strategier använder lärarna för att skapa relationer med eleverna? Anpassar lärarna strategierna för att skapa relationer till elever i behov av särskilt stöd? I sådana fall hur? TeoriStudien baseras på Vygotskijs sociokulturella teori om utveckling och lärande. Vidare har även teoretiska grunder för relationell pedagogik, specialpedagogisk perspektivet på lärande och teorin om praktikgemenskaper använts i analysarbetet. MetodStudiens empiri insamlades med hjälp av kvalitativ metod. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes en intervjustudie med fem låg-och mellanstadielärare. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av analysmetoden Interrogative Phenomenological Analysis, IPA. Metoden utgår från hermeneutisk och fenomenologisk utgångspunkt. ResultatSamtliga informanter uttrycker att de saknar teoretisk kunskap om begreppet relationell pedagogik, dock använder de sina praktiska erfarenheter av att skapa relationer med elever för att definiera begreppet. Resultatet visar även att informanterna använder sig av strategier för att skapa relation till sina elever. Dessa strategier innefattar både användande av egenskaper och aktiviteter för att skapa relation till elever. Samtliga strategier som informanterna beskriver syftar till att skapa samspel. Vidare visar resultatet att informanterna till stor del använder sig av samma strategier när de skapar relationer med elever i behov av särskilt stöd, men även att vissa strategier framträder tydligare eller blir särskilt betydelsefulla. Informanterna återkommer även till beskrivningar av svårigheter med att skapa relation till elever i behov av särskilt stöd, speciellt när de exkluderas från ordinarie undervisning.Specialpedagogiska implikationerSpecialpedagoger behöver ha ett nära samarbete med övrig personal i skolan. Det är med anledning av detta användbart att känna till mer om hur lärare uppfattar begreppet relationell pedagogik, vad de kan om denna teori och hur de använder den i praktiken. Som specialpedagog är det aktuellt att delta i utvecklingsarbete i den pedagogiska verksamheten. Ett led i detta skulle kunna vara att aktivt arbeta för att skapa alternativ till det kategoriska perspektivet, det vill säga att i större utsträckning föra in ett relationellt perspektiv. Detta kan vara särskilt aktuellt i arbete med elever i behov av särskilt stöd. I rollen som specialpedagog kan en del av uppdraget vara att handleda skolans övriga personal i frågor kring elever i behov av särskilt stöd. Det är möjligt att en del av handledningen kan beröra lärares utmaningar med att skapa relation till vissa elever. I rollen som samtalspartner kan specialpedagogen skapa utrymmen för reflektion över strategier och förhållningssätt som syftar till att skapa relationer till eleverna. Detta kan medföra skifte i fokus från bristperspektivet till att implementera förändringar i omgivning snarare än inom individen.

Syftet med examensarbetet har varit att undersöka ”Förskollärarnas syn på omsorg i förhållande till undervisning i förskolan”. Genom att undersöka detta område ville jag uppmärksamma omsorgens betydelse för de yngsta barnens möjligheter att införskaffa ny kunskap. Jag använde mig av fyra övergripande frågeställningar för att etablera en förståelse för förskollärarnas syn på omsorg, undervisning samt vilken betydelse de har för varandra.För att besvara mitt syfte använde jag mig av John Bowlbys anknytningsteori och Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Teorierna etablerar en förståelse för vad som är betydelsefullt för det enskilda barnets utveckling. Både som enskild individ, men även i samspel med andra. Detta medför att pedagoger och föräldrar får en djupare förståelse för omsorgens betydelse samt på vilket sätt barnet får ny kunskap.Jag genomförde sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer som medförde till materialet som arbetet grundar sig på. Utöver det användes varierande litteratur och artiklar inom området jag undersökte. Resultatet visade att omsorgen är den viktigaste beståndsdelen för barnets förmåga att utvecklas och erövra ny kunskap. Vidare lyftes pedagogens förhållningssätt till både förälder och barn, samt vilken betydelse föräldern har när det gäller barnets förutsättningar till att hitta en anknytningsperson som kan ta förälderns plats när hen inte är där. Pedagogens bemötande och tillvägagångssätt, samt förutsättningar till omsorgsutövande och lärande av det enskilda barnet ansågs av pedagogerna som en avgörande faktor för barnets utveckling. Några av de faktorer som begränsade pedagogernas möjlighet till att ombesörja omsorg och undervisning till det enskilda barnet var bland annat mycket personalfrånvaro, vikariebrist, outbildad personal och barngruppernas storlek.

No description available.

The purpose of this study is to study preschool teachers’ perception of children’s literature. The problem I have seen is that the reading of children’s literature is not linked to children’s language development, it is seen more as a pause-activity. I collected the empirical material through structured interviews with 5 different preschool teachers and used the literacy-concept and the sociocultural theory to analyse my findings.The results of this study were that all the involved preschool teachers had a fair understanding of what impact books had on the children’s language development. But a preschool teacher expressed concern about being time-restricted in the preschool, the hours were not enough to make time for reading aloud with the children.

AbstractProblemområde: Övergången från mellanstadiet till högstadiet upplever många matematiklärare som en problematisk situation för eleverna. Den information som förmedlas är inte alltid tillräcklig och inte alltid den information som mottagande lärare efterfrågar. Samtidigt som avlämnande lärare saknar kunskaper om vilken information mottagande lärare vill ha.Syfte: Att undersöka lärares uppfattning om övergången mellan årskurs 6 och 7, med fokus på hur och vilken information om elevers kunskaper i matematik som överförs.Teoretisk ram: I mitt arbete utgår jag ifrån den sociokulturella teorin med medierande verktyg i centrum. Medierande verktyg är ett huvudbegrepp inom teorin, som fungerar som stöd för lärare vid övergången.Metod: En kvalitativ metod, där fyra semistrukturerade intervjuer med verksamma mellanstadielärare och högstadielärare ligger till grund för analys och diskussion.Resultat och analys: Min studie visar att den information som överlämnas delas in i tre delar och överförs på olika sätt. Den formella informationen angående social status, exempelvis diagnoser och åtgärdsprogram, lämnas skriftlig. Den formella och summativa informationen angående resultat på nationella prov och andra prov som förmedlas muntligt och skriftlig. Den informella informationen som handlar om elevens sociala status, sådan som är för känsligt att skriva ned i ett formellt sammanhang samt generella kunskaper i matematik, lämnas muntlig.Slutsats: Det som mottagande lärare saknar är mer information om elevers kunskaper i matematik, eftersom informationen de får är alldeles för kortfattad och generell, den borde vara längre och mer specifik. Även avlämnande lärare efterfrågar vilken information som mottagande lärare vill ha. Därför behövs bättre kommunikation och samverkan vid övergångar mellan stadier.Nyckelord: högstadiet, matematik, mellanstadiet, sociokulturell teori, övergångar.