Vår studie belyser kontrasten mellan förskollärarnas uppdrag utifrån den nya läroplanen för förskolan (2018) kring att introducera digitala verktygen i förskolan, samtidigt som WHO (2019) rekommenderar att minska barns skärmtid. Målet med vår studie var att undersöka hur förskollärare resonerar kring digitala verktyg i förskolan utifrån läroplanen och WHO, då vi ser att det finns en kunskapslucka om förskollärares resonemang kring digitala verktyg. Det är en kvalitativ studie som består av semistrukturerade enskilda intervjuer och kan fokusgruppsintervjuer. Vi har analyserat vårt empiriska material utifrån ett sociokulturellt perspektiv det har hjälpt oss i vår analys eftersom vi ville utgå från ett lärande när vi tittade på vår analys. Våra begrepp som vi har använt oss av har varit den närmaste utvecklingszon, artefakt, mediering och leken. Studiens resultat visar att förskollärarna ser på digitala verktyg i förskolan som något bra men att det också kan vara mindre bra om de inte används på rätt sätt. Förskollärarna beskriver att med rätt sätt menas att det finns ett lärande och ett syfte i användandet. I resultatet blev det även synligt att digitala verktyg uppfattas som något bra när barnen använder dessa på ett aktivt sätt tillsammans med andra barn och/eller vuxna. När barn använder digitala verktyg ensamma eller på ett passivt sätt så uppfattades detta som mindre bra. Genom denna studie har vi bidragit med en ökad förståelse för hur förskollärare resonerar kring användandet av digitala verktygen i förskolan i förhållande till barns lek och lärande.

Syftet med vårt examensarbete är att skapa förståelse för lärares inställning till sambedömning och vilka faktorer som kan påverka inställningen. Undersökningen ämnar också att undersöka vad lärare kan se för syfte med sambedömning och utifrån detta föra en diskussion om hur och varför sambedömning genomförs i skolan. Vi vill även lyfta fram lärarnas erfarenheter av att sambedöma samt sambedöma elevers skriftliga produktion. Vi vill undersöka vad lärare anser är svårt med bedömning och utforska deras inställning till att överbrygga dessa svårigheter med hjälp av sambedömning. Eftersom nationella prov och summativ bedömning varit i fokus i tidigare studier om sambedömning vill vi därför också specifikt synliggöra den formativa bedömningen. Frågeställningar är följande: - Vad kan lärarna se för syfte med sambedömning? - Vad har lärarna för inställning till sambedömning och vilka faktorer påverkar lärares inställning till detta?Vad har lärarna för erfarenheter av att sambedöma elevers skriftliga produktion? - Vad kan lärare se för svårigheter med att bedöma skriftlig produktion och hur kan sambedömning enligt lärarna överbrygga detta? Skolverket och Skolinspektionens rekommendation ger ett positivt intryckt till sambedömning främst vid nationella prov. Den problemformulering som ställs är att det i dagens skola alltmer handlar om att implementera verktyg som mäter elevers kunskaper. Utgångspunkten för arbetet är läroplanen för gymnasieskolan 2011 som skriver att skolan ska ge elever förutsättningar att utveckla kunskap och värden. Sambedömning ses i studien som redskap för svensklärare att utveckla sina bedömningskompetenser. I förlängningen påverkar en ökad kompetens elevernas skrivutveckling. Den metod vi har använt för att få fram vårt empiriska resultat är den kvalitativa intervjun. Resultatet visar att lärarna uttrycker likvärdighet som syfte med sambedömning och att det kan öppna för nya perspektiv. Tid och organisation är viktiga aspekter kring lärares inställning. Samtliga lärare uttrycker att de arbetat med sambedömning vid de nationella proven och att sambedömning då ses som viktigt. Det visar också hur lärarna uppfattar sin egna men också andra lärares samarbetsvilja, hur dessa påverkas positivt och negativt av faktorer såsom osäkerhet, varierande kompetens, arbetslivserfarenhet, relationer till kollegor och kontinuitet. Slutsatsen är att lärarnas uppfattning är att sambedömning sällan sker och att det främst sker när det avsatts tid. De uttrycker dock en vilja sambedöma både mot kunskapsutveckling men också betygsättning. Slutligen förs en diskussion om sambedömning, måluppfyllelse och kunskapsutveckling.

Lärare möter ständigt utmaningar i alla dess former, som lärare i svenskämnet är en utmaning att motivera elever till att läsa skönlitteratur. Jag har genom årens gång blivit uppmärksam på att dagens ungdomar läser i allt mindre utsträckning och de tycks ha tappat motivationen till läsning av skönlitteratur. Denna nedåtgående trend är något jag vill vara en del av att vända, men för att kunna förändra något måste man förstå hur det verkligen ser ut i klassrummet, bland eleverna och hur eleverna själva uppfattar detta. Därför har jag valt att undersöka just högstadieelevers läsvanor, attityder och hur de arbetar med skönlitteratur. Jag har använt mig av både enkäter och fokusgrupper för att komma fram till mitt resultat som visar att det kräver mycket av läraren för att eleverna ska finna läsning av skönlitteratur meningsfull. / Teachers constantly face challenges in all their forms, as teachers in the Swedish subject is a challenge to motivate students to read fiction. Over the years, I have become aware that today's young people are reading to an ever lesser extent and they seem to have lost the motivation to read fiction. This downward trend is something I want to be a part of reversing, but in order to be able to change something, you have to understand what it really looks like in the classroom, among the students and how the students themselves perceive this. That is why I have chosen to examine high school students' reading habits, attitudes and how they work with fiction. I have used both questionnaires and focus groups to arrive at my result which shows that it takes a lot of the teacher for the students to find reading fiction meaningful.

Många studier har visat att sociala relationer är viktiga i lärandesammanhanget. Modersmålsundervisningen upplever olika utmaningar. De utmaningarna kan påverka möjligheter att skapa eller utveckla sociala relationer mellan modersmålslärare och elever. Syftet med denna studie var att undersöka hur sociala relationer fungerar mellan modersmålslärare och elever ur elevperspektiv. Studien utgick från ett sociokulturellt perspektiv, där kvalitativa intervjuer användes som datainsamlingsmetod och fenomenologi som analysmetod. Materialet baserades på sex elever från högstadiet och gymnasiet. Studiens slutsats visade att sociala relationer fungerar bra mellan modersmålslärare och de intervjuade eleverna, trots alla utmaningar. Eleverna ansåg att sociala relationer har en betydelsefull roll i deras lärande i modersmålsundervisningen. Denna slutsats kan vara till nytta i första hand för alla modersmålslärare och i andra hand för alla som är intresserade av sociala relationer i lärandesammanhanget. / Many studies have shown that the social relationships are important in the learning contexts. Mother tongue teaching experiences various challenges, which can affect opportunities to create or develop social relationships between mother tongue teachers and pupils. This study aimed to investigate how social relationships work between mother tongue teachers and pupils from a pupils’ perspective. The study was based on a sociocultural perspective, where qualitative interviews were used as a data collection method and phenomenology as an analysis method. The material was based on six pupils from secondary and high school. The conclusion of the study showed that there are good social relationships between mother tongue teachers and pupils, despite all the challenges. The pupils considered that social relationships play a significant role in their learning in mother tongue teaching. This conclusion can be useful for all mother tongue teachers and for all others, who are interested in social relations in the learning context.

SammanfattningSyftet med mitt examensarbete är att få en förståelse för hur elever förhåller sig till skrivverktygen pennan och datorn. I samhället och i skolan pågår en digitalisering där vi allt mer använder oss av digitala hjälpmedel. Datorer, skrivplattor och mobiler har en självklar plats i vår vardag. Dessa artefakter/verktyg underlättar vår vardag och påverkar vårt förhållningssätt till vår omvärld. Saker som för några decennier sedan var otänkbara, är nu självklara. Barn/elever som växer upp i dagens samhälle måste förhålla sig till en värld fylld av teknik och en utveckling som går snabbt framåt. För att kunna bli en del i samhällets kugghjul, behöver elever idag lära sig att behärska tekniken. Detta för att kunna ta del av och påverka sin tillvaro. Digitaliseringen innebär en ny syn på kunskap och nya kunskapskrav. Datorer och läsplattor tar en allt större plats i skrivundervisningen i skolan, den plats som tidigare pennan hade. För att få en indikation på hur eleverna (i åk 5) ser på dessa skrivverktyg, valde jag att göra en kvalitativ forskningsstudie med intervjuer och observationer. Resultaten visade på att elever inte har ett- antingen- eller perspektiv på hur de väljer skrivverktyg. Slutsatsen blev att elever väljer skrivverktyg efter skrivsituation, tid till förfogande, vana och praktikalitet. Eleverna valde i stor utsträckning datorn som skrivverktyg i längre texter eftersom den fungerade som stavningshjälp och organisatör av texten. Eleverna såg också i ett framtidscenario att tekniken skulle komma att utvecklas bortom dagens gränser. Som skrivverktyg, ansåg eleverna, att pennan fungerade i mycket korta texter. Men en majoritet upplevde att de hade en handstil som de var missnöjda med. De fick kramp i handen av att skriva och deras text var svårläst, och ful, enligt dem. Pennan som skrivverktyg i ett framtidsscenario, hade spelat ut sin roll, ansåg eleverna.Nyckelord: Artefakter, digitalisering, förhållningssätt, lärande, skrivverktyg, socialisation och sociokulturellt perspektiv

Abstract Syftet med denna studie baserar sig på ett intresse för den pedagogiska måltiden i förskolan. Det som genomsyrar hela vår studie är pedagogernas förhållningssätt, att yrkesgruppen ska agera goda förebilder till skapandet av goda matvanor i förskolan. Detta kan också bidra till att barnen blir mer intresserade av att provsmaka den mat som serveras. Syftet med denna empiriska studie är att undersöka pedagogers förhållningssätt till barn med ätovilja vid måltider och diskuterar hur detta kan tänkas påverka barnen. I studien använder vi oss av en kvalitativ metod. Som grund används tidigare forskning av Hanna Sepp som i sin rapport kritiserar förskollärarutbildningen att det inte finns tillräckligt med kurser inom ämnet vad måltidspedagogik innebär ute i verksamheten (2013, s.7). Studien utgår från Deweys, Fröbels, och Vygotskijs teorier för att analysera vår empiri som består av deltagande barnobservationer samt intervjuer av pedagoger. Resultatet visar att våra intervjuade pedagoger känner att de vill ha mer tid avsatt till diskussioner i arbetslagen om vad det innebär att måltiden är pedagogisk. De anser att deras livserfarenheter påverkar deras agerande samt skapar ett avtryck i verksamheten, detta kan upplevas både positivt och negativt. I barnobservationerna såg vi klart och tydligt hur pedagogens förhållningssätt skapar olika förutsättningar för att kunna bemöta barnen med ätovilja på ett professionellt sätt. Något som vi också poängterar starkt i vår studie är förmågan att genom diskussioner ha en förmåga att kunna ändra sitt arbetssätt inom arbetslaget. Om man sätter på sig nya glasögon, bidrar de till utveckling av olika lärprocesser i förhållande till barnen ute i verksamheterna. Nyckelord: Pedagogisk måltid, pedagogiskt förhållningssätt, ätovilja, sociokulturellt perspektiv, makt.

AbstractDagens Sverige är ett mångkulturellt land där olika kulturer möts i samspel med varandra. Samhällets krav och förväntningar möter de nyanlända individerna i relation till deras egna erfarenheter och förväntningar. Förskolan är en del av den svenska samhällsstrukturen vilket nyanlända familjer kommer att möta och det här mötet kan vara en utmaning för förskolepersonalen, när det gäller att ta emot familjerna och säkra deras inkludering i verksamheten.Studiens syfte är att undersöka nyanlända barns kommunikation i samspel med andra i förskolan. Studien belyser hur barn, pedagoger och vårdnadshavare resonerar kring kommunikation i förskolan när det svenska språket inte ännu utgör det primära gemensamma språket. Examensarbetet grundar sig på en kvalitativ fältstudie och det empiriska materialet har bearbetats utifrån det sociokulturella perspektivet. Studiens empiriska material har samlats in på mångkulturella förskolor genom observationer, intervjuer med barn, pedagoger och vårdnadshavare. Intervjuerna utfördes på olika förskolor från olika kommuner med syfte att få ett större perspektiv inom ämnet.Studieresultatet visar att nyanlända barns kommunikation sker inte enbart via det verbala språket utan även genom kroppsspråk eller lek. Nyanlända barns kommunikation och lärande kan främjas när en vänskapsrelation etableras i förskolan. Studien visar även att samverkan mellan de nyanlända barnen och deras vårdnadshavare, samt pedagogerna fungerar, trots språkliga barriärer, utifrån deras förhållningssätt till kommunikation och olika kommunikationsstrategier. Däremot kan det vara en utmaning för pedagogerna att säkra en inkludering utifrån lika villkor för nyanlända i verksamheten eftersom pedagogerna känner sig otillräckliga på grund av att kommunikationen på det svenska språket inte är tillräckligt utvecklad ännu hos nyanlända. Pedagogerna utvecklar och förbättrar arbetsmetoder i form av olika kommunikationshjälpmedel med nyanlända familjer för att säkra deras inkludering i verksamheten. Genom samspel mellan de nyanlända familjerna och förskolan påbörjas en integrationsprocess i verksamheten men även i det övriga samhället.Nyckelord: förskola, inkludering, integration, interaktion, interkulturalitet, kommunikation, multimodalitet, nyanlända barn, sociokulturellt perspektiv, språk.

Studiens syfte är att undersöka vilka metoder och arbetssätt förskollärare förhåller sig till för att främja barns språkutveckling genom läsning i förskolan.Denna studie görs utifrån ett sociokulturellt perspektiv och baserar sig på grundtesen att människors interaktion, möten med varandra, är betydelsefullt för hur språkinlärning och lärandet sker i samspelet med andra i olika situationer och med olika verktyg. Detta har undersökts genom en kvalitativ metod där fem förskollärare från fem olika förskolor har intervjuats.Studiens resultat visar att läsning förekommer i verksamheten varje dag på alla fem förskolorna men att det skiljer sig åt i vilken utsträckning läsning sker mellan förskollärare och barngrupp. De äldre barnen tar del av kapitelböcker för att skapa en djupare förståelsen för orden och de yngre barnen får möjligheten att själva kunna skapa sig en bild av sagan. Barnen lär sig på det sättet nya ord i samspel med andra som de sedan själva använder i sina lekar. Läsning sker initierat av både barn och vuxna och valet av litteraturen beror på om tillfället är planerat eller spontant.

I läroplanen för förskolan (2016) står det bland annat att arbetslaget ska visa respekt för individen och medverka till att det skapas ett demokratiskt klimat i förskolan, där samhörighet och ansvar kan utvecklas och där barnen får möjlighet att visa solidaritet. Ett av strävansmålen i läroplanen är att ”förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära” (Lpfö 98/2016, s. 9). Vår studie syftar därför till att skapa en förståelse genom att undersöka hur pedagoger upplever barn som drar sig undan den fria leken och hur de arbetar med inkludering av dessa barn. I studien använder vi oss även av det sociokulturella perspektivet för att få en djupare förståelse och analys för den empiri vi samlat in. För att uppfylla syftet skapade vi tre frågeställningar som lyder: Vad anser pedagogerna att deras roll är under den fria leken? Hur uppfattar pedagogerna barn som leker ensamma? Vad gör pedagogerna för att främja barns inkludering i lek? För att i sin tur ta reda på svaren till frågeställningarna genomförde vi kvalitativa intervjuer med sex kvinnliga förskollärare. I dessa intervjuer fann vi fyra teman som utgör vår resultat och analysdel, dessa är Lekens betydelse för förskollärare, Härvarande och närvarande förskollärare, Förskolemiljöns möjligheter samt En inkluderande verksamhet. Resultatet och slutsatserna utifrån våra frågeställningar och intervjuer visar på att förskollärarna ser på samt arbetar mer med inkludering i förskolan än vad vi från början trott. Förskollärarna anser sig vara härvarande och närvarande, de menar på att genom att vara där för barnen i den fria leken kommer de närmre varandra och kan bygga relationer. Utifrån dessa relationer kan de sedan skapa en verksamhet. De poängterar även att genom att vara närvarande kan de snabbare upptäcka om det pågår exkludering i barngruppen och på så sätt fortsätta med sitt arbete för en inkluderande verksamhet.

Kommunikation och språk utgör en stor del av människors samspel med varandra i nutidens samhälle. De barn som av olika anledningar inte besitter det verbala språket kan få stöd genom olika kommunikativa redskap. Pedagogerna i förskolan är grunden för detta. Denna studie utgår ifrån hur pedagoger använder sig av kommunikativa redskap i en samling. En samling är en social stund under dagen där alla barn och pedagoger är samlade. Syftet med studien är att undersöka, beskriva och analysera hur det ickeverbala språket och kommunikativa redskap används i en samlings-situation. Studien är kvalitativ och empirin som är insamlad med hjälp av observationer, fältanteckningar och intervjuer, analyseras utifrån olika perspektiv och begrepp. I studien används barnperspektiv, sociokulturellt perspektiv samt begreppet kommunikativa redskap. Resultatet visar att pedagoger använder sig av kommunikativa redskap som TAKK, men även kodväxling, artefakter, gester och kroppsspråk. Miljön och materialets betydelse har även varit tydlig för hur pedagoger kan skapa en meningsfull och språkutvecklande samling.