Syftet med undersökning är hur lärare i årskurs F–3 beskriver hur de arbetar utvecklande och uppmuntrande med särskilt begåvade elever i svenskämnet. Undersökningen grundar sig på semistrukturerade intervjuer där sex lärare som undervisar i årkurs F–3 och som har erfarenhet av särskilt begåvade elever deltar. Det teoretiska ramverket i undersökningen är det sociokulturella perspektivet. Slutsatsen i den här undersökningen visar att vikt bör läggas på individanpassad undervisning för alla elever. Ofta läggs vikt vid individanpassning av svagare elever samtidigt som det är minst lika viktigt som de särskilt begåvade eleverna. Genom att individanpassa undervisningen kan särskilt begåvade elever bli utmanade, vilket då gör att eleverna blir mer motiverade. Att eleverna känner sig motiverade i undervisningen är en av de viktigaste aspekterna när det kommer till särskilt begåvade elevers lärande. / <p>Svenska</p>

Syftet med denna studie är att undersöka vilken erfarenhet verksamma lärare i årskurs F-3 har av högläsning inför klassen i svenskämnet för att stimulera elevernas läs- och språkutveckling. Via semistrukturerade intervjuer valde jag att söka svar på vad lärare säger sig ha för didaktiska syften med sin högläsning samt hur de använder sig av samtal i anslutning till högläsningen. Resultatet av denna studie analyserades med stöd i ett sociokulturellts perspektivs idéer om att människan utvecklas och formas i samspelet med andra människor samt att kommunikation och språk är centrala i människans lärande. Vid insamlandet av empiri genomfördes sex intervjuer med sju lärare verksamma i årskurs F-3. Resultatet visar att lärare väljer att använda sig av högläsning i syfte att utveckla elevernas ordförråd samt ord- och begreppsförståelse. Vidare berättar lärarna hur de med hjälp av högläsning vill skapa en läsglädje och ett läsintresse hos sina elever, samtidigt som de använder högläsningen till att modellera lässtrategier som eleverna sedan kan använda sig av vid enskild läsning. Avslutningsvis motiverar lärarna högläsning med att det gynnar elevernas språkutveckling på flera plan. Gällande samtal berättar lärarna att elevernas egna erfarenheter är en viktig komponent i dessa, samtidigt som samtalen genomförs i syfte att eleverna ska få en förståelse för hur de kan använda sig av förutsägelser. Via samtal ges eleverna även en förståelse för ord och dess betydelse. Resultatet visar även att lärare väljer mellan lärarstyrda samtal och elevstyrda samtal, samt att lärarna har skilda motiveringar till detta. / <p>Svenska</p>

No description available.

Studiens syfte är att utforska musiklärares praxis angående val av repertoar i musikundervisning på grundskolan. Genom kvalitativa intervjuer visar studiens resultat på en dominans av populärmusikaliska genrer inom ensemblespel på alla tre grundskolor. Slutsatsen är att vid musiklyssning tenderar repertoar från andra kulturer äga rum, men presenteras inom ett mindre utrymme tillsammans med exempel som klassisk musik, jojk och rap. Musiklärarna beskriver en stor variation inom dominansen av populärmusik. I ett bredare perspektiv dominerar vid ensemblespel populärmusikalisk repertoar i en variation inom västerländsk kanon, med ett urval till stor del styrt av elevinflytande. Lärarna använder sig av elevernas musikaliska preferenser för att få en majoritet av eleverna aktiva på lektionstid, genom att skapa en musikalisk igenkänning hos eleverna i utvald repertoar. När musiklärarna skapar utrymme för andra kulturer och språk i musikundervisningen beskrivs i föreliggande studie anmärkningsvärda initiativ från flera elever med mångkulturell bakgrund, vilka beskrivs frivilligt vilja lyfta fram musik från sina föräldrars, far- eller morföräldrars länder. Här beskrivs en stimulerande lärzon med musik från flera kulturer, där alla elever lär sig något av varandra och lär sig något nytt de kanske inte tidigare kände till. Lärarna beskriver att en majoritet av elever, oavsett bakgrund och i en viss ålder kan ha nära till populärmusik som gemensam nämnare oavsett bakgrund. Populärmusikaliskt ensemblespel tenderar ta stort utrymme i undervisningen och dominerar över repertoar med kultur från andra länder.

Syftet med denna studie är att undersöka och få kunskap om hur lärare i engelska planerar,genomför och bedömer elevers muntliga kommunikativa förmåga i engelska. Urvalet blev fyralegitimerade verksamma lärare i ämnet engelska, i årskurs 4–6, på fyra kommunala skolor.Studien utgick ifrån Vygotskijs sociokulturella teori och analysbegrepp, stöttning (scaffolding),mediering och ZPD (Zone of Proximal Development). Studien har utgått från frågeställningen:”Hur främjar engelsklärare elevers muntliga kommunikativa förmåga i engelskämnet?”.Studiens metodologiska ansats är en kvalitativ intervjustudie med semistruktureradeintervjufrågor som genomfördes digitalt. Syftet med denna studie är även att undersöka hurlärares didaktiska val i planering, genomförande och bedömning påverkar elevers lärande.Kommunicerar elever muntligt på engelska eller inte, kan påverkas av olika faktorer somexempelvis elevers bakgrund och rädsla att säga fel eller uttala fel. Ger lärare sina eleverintressanta och utvecklande uppgifter, eller motiverande stöd?Resultatet visar att lärares genomtänkta planering och upplägg är en väsentlig faktor för att eleverska känna sig trygga i situationer där de ska prata engelska. Enligt respondenterna bordeelevinflytande anpassas av elevers behov för att de ska vara mer mottagliga för lärandet ochskapa en atmosfär där de stöttar varandra i klassrummet. Alla fyra legitimerade lärarnaframställer också att en varierad undervisning är en väsentlig del att ta hänsyn av eleversbakgrund och kunskapsnivå. Slutligen bör dokumentation göras kontinuerligt eftersom eleverslärande gynnas och lärare får möjligheten att i tid hjälpa de elever som inte har förståelse förämnet. Som vidare forskning skulle det vara intressant att jämföra flera skolor och forska vidareom hur den muntliga kommunikativa förmågan i engelska lärs ut.

This study aims to highlight educators´ approach towards language development methods for children with a mother tongue other than Swedish and multilingual children. Upon request, eleven educators´ with six to twenty-five years of work experience in preschool activities volunteered to be a part of thestudy. In this qualitative method, we did semi-structured interviews to gatherempirical material. The interviews were recorded and conducted by telephone,mail and in-person visits at the educators´ workplaces, and they all had different opinions about which methods they considered the best. Some educatorsexpressed that rhyme and rhymes are an effective method, while others considered books to be a better option, as they sensed it interested children more.When evaluating the results from this study, it became clear that the interactionbetween educator and child contributed to fun-filled and meaningful learning.One conclusion is that the educator´s attitude plays a crucial role in how involved and interested children are in the language development activities. / Studiens syfte är att lyfta fram pedagogers förhållningssätt gentemotspråkutvecklande arbetssätt för barn med annat modersmål än svenska ochflerspråkiga barn. Efter förfrågan valde elva pedagoger med sex till tjugofemårs arbetslivserfarenhet inom förskolans verksamhet att ingå i studien. I vårkvalitativa metod har semistrukturerade intervjuer använts för att samla inempiriskt material. Intervjuerna spelades in och utfördes genom telefon, mejloch fysiska besök på pedagogernas arbetsplatser. Pedagogerna hade olikaåsikter kring vilka språkutvecklande arbetssätt de ansåg vara bra. Någrapedagoger uttryckte att rim och ramsor är en bra metod medan andra pedagogeransåg att användning av böcker var ett bättre alternativ, då de ansåg att detintresserar barnen mer. Resultatet som blev synligt är samspelet mellanpedagog och barn, vilket bidrar till det lustfyllda och meningsfulla lärandet. Enslutsats är att pedagogens förhållningssätt spelar roll, förhållningssättetpåverkar hur delaktiga och intresserade barnen är av det språkutvecklandeaktiviteterna.

Syftet med detta examensarbetet är att undersöka vad lärare anser utvecklar god läsförståelse hos elever, samt hur lässtrategier kan användas i undervisningen för att elever ska utveckla djupare förståelse för texter. I examensarbetet har vi valt att använda oss av två inriktningar för att nå vårt syfte, vi har valt att analysera kursplanen i svenska från olika läroplaner samt intervjua verksamma lärare. I tidigare forskning beskrivs den forskning som gjorts kring läsförståelse och lässtrategier samt vilka hinder som kan uppstå. Vi har även gjort en analys av kursplanen i svenska i läroplanerna från 2011 och från 2021 som implementeras 2022, som vi analyserar utifrån klassifikations- och inramningsperspektiv. Vår empiri är insamlad genom kvalitativa intervjuer som vi sedan kopplar till lärares erfarenheter och tankar kring läsförståelse, lässtrategier och kursplaner. Resultatet visar att det behövs många olika delar i undervisningen kring läsförståelse för att skapa en god läsförståelse hos elever. Lässtrategier är ett stöd i detta arbete och lärare är till viss del oeniga om hur och vilka strategier som bör användas i undervisningen. Det sociokulturella klassrummet står i fokus i alla intervjuer vilket visar lärarnas samstämmighet till vikten av ett klassrum där elever lär av och med varandra och därigenom utvecklar sitt tänkande. Läroplanen som implementeras höstterminen 2022 innehåller många ändringar gällande begrepp som förändrats och nytt innehåll som tillkommit i kursplanen för ämnet svenska vilket lärare tycker är bra, detta kommer dock inte förändra deras nuvarande arbetssätt.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vad lärare i årskurs 1–3 har för erfarenheter gällande transspråkande samt hur de använder transspråkande som resurs i sin svenskundervisning. Forskning som ligger till grund för denna studie visar att transspråkande bidrar till elevers språk- och kunskapsutveckling. Fyra lärare medverkade i studien och för att besvara syftet och frågeställningarna användesbåde observationer och intervjuer. Resultatet visar att lärare använder sig av transspråkandesom resurs i sin svenskundervisning och ser över lag positivt på detta. Transspråkande sker genom studiehandledning, genom klassrumsinteraktioner samt genom grupper av elever som tillåts att samtala på sitt starkaste gemensamma språk. Resultatet visar också lärarnas attityder och utmaningar med transspråkande. Det finns attityder som kan tolkas som enspråkiga normer och utmaningen med transspråkande menar lärarna är deras egen begränsning i elevernas språk. Ett sociokulturellt förhållningssätt är återkommande genom hela resultatet då social interaktion mellan människor och språkandet står i fokus.

Att kunna skriva för hand sammankopplas tätt med lärande men eftersom samhället och skolan kommit att digitaliseras är det inte ovanligt att pennan som lärandemedel får stå i skymundan i klassrummet. Tidigare forskning har belyst att pennan helt riskerar att helt ersättas med digitala redskap som surfplattor. Arbetet syftar därmed analysera hur lärare i årskurs 4-6 uppfattar att skrivinlärningen ser ut beroende på om elever skriver för hand eller på surfplatta. Arbetet utgår från sociokulturellt lärande som teoretiskt perspektiv. För att uppfylla studiens syfte används kvalitativa metoder med tonvikt på semistrukturerade intervjuer som tillvägagångssätt för insamling av data. Resultatet visar att det råder en delad mening bland lärare som varit verksamma sedan 1990-talet kontra lärare som varit verksamma sedan sent 2000-tal kringvilken typ av skrivinlärning som fungerar bäst. Lärare som varit verksamma sedan 2000-talet förordar läsplattan som verktyg och ser inga direkta fördelar med analoga skrivsätt. De andra lärarna förespråkar en slags blandning av digitala och analoga skrivsätt där de menar att det analoga sättet skall användas som en slags bas innan digitala redskap används. Avslutningsvis råder viss oenighet mellan de olika lärarna gällande de två undervisningssätten där eleven skall stå i fokus. / <p>Inriktning svenska</p>

Detta arbete har fokus på lärares egna uppfattningar och tankar kring kooperativt lärande och dess strukturer i matematikundervisningen. Mer specifikt ligger fokus på att analysera och lyfta de framgångsfaktorer och utmaningar som lärare finner i kooperativt lärande inom matematikundervisningen. Fokus ligger även på hur lärare utnyttjar de kooperativa strukturerna med olika matematiska innehåll. Empirin till studien har samlats från sex semistrukturerade intervjuer med lärare verksamma i åk1-3 och som arbetar aktivt med kooperativt lärande. För att besvara arbetets syfte och frågeställning utgick vi från ett sociokulturellt perspektiv och en tematisk analysmetod. Resultatet visade att lärare främst såg fördelar med kooperativt lärande i matematikundervisningen exempelvis ett ökat lustfyllt och inkluderande lärande. Kooperativt lärande gav större möjligheter till stöttning och förhållningssättet visar sig även förebygga långa genomgångar. Studien belyser även några vanliga strukturer inom matematikundervisningen bland annat kloka penna, karusellen, fråga fråga byt och hör vi ihop. De utmaningar inom förhållningssättet som lyfts fram är samarbetssvårigheter och kommunikativa svårigheter hos individuella elever.