Unga kvinnor som fått dyslexidiagnos sent – Varför blev de inte upptäckta?   Syftet med uppsatsen var att öka våra kunskaper om hur tidiga läs- och skrivsvårigheter hos flickor kan upptäckas och öka kunskaperna om de strategier flickor använder för att hantera sina svårigheter innan de upptäckts. Uppsatsen vill även bidra till att förstå fenomenet av oupptäckta läs- och skrivsvårigheter ur ett genusperspektiv. Studiens teoretiska inramning bygger på genusteori, den sociokulturella lärandeteorin och didaktisk teori. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer och en kvalitativ ansats har frågor ställts kring den egna upptäckten av läs- och skrivsvårigheterna, elevens agerande efter hennes upptäckt, upplevelser av egna och omvärldens förväntningar på hennes studier, hur sociala relationer har påverkats av svårigheterna och hur hon påverkats av att ha fått dyslexidiagnosen. Åtta unga kvinnor i åldrarna 23 till 33 år har varit respondenter. Vid intervjuerna delgav de sina upplevelser av skola, föräldrastöd, sociala relationer till jämnåriga och den sena dyslexidiagnosen. I studien framkommer att flickorna dolt sina svårigheter för både lärare och andra elever då de bar på en rädsla för att uppfattas som okunniga. Deras självförtroende och akademiska självbild var låg och deras svårighet att prestera som förväntat skapade skuldkänslor. Lärarnas inställning till deras förmågor har färgat deras självuppfattning, allt från de lärare som hängt ut eleven inför klassen till de lärare som stöttade så att eleven kunde bygga upp en ny, tryggare skolidentitet. Stödet hemifrån blev i flera fall en ersättning för det didaktiska stöd som skolan inte gav och när hemmet inte förmådde ge stöd, kunde problematisk skolfrånvaro uppstå. Majoriteten hade inte kunnat fortsätta med sina fritidsaktiviteter på grund av skolarbetet, därmed hade möjligheten att utveckla självförtroendet med hjälp av en egen nisch utanför den akademiska sfären uteblivit. Lättnaden som uppstod vid beskedet om dyslexidiagnosen var stor och skulden kunde förläggas till svårigheten och inte i individens intelligens eller arbetsförmåga. När en flicka misslyckas i skolan riskerar det att bli ett dubbelt misslyckande då hon därmed inte heller uppfyller den förväntade genusrollen som den ”duktiga skolflickan”. I det dubbla misslyckandet bemöttes flickorna med avståndstagande från jämnåriga och besvikelse från lärarna.

Syftet med vårt arbete har varit att undersöka hur verksamma inom förskolan ser på sina förutsättningar att tillgodose alla barns olika behov. Utifrån 15 frågeställningar via en digital enkät kunde pedagoger svara på frågor av både sluten och öppen karaktär. Genom att analysera svaren både statistiskt och genom textanalys är arbetet av både kvantitativ och kvalitativ karaktär. Resultatet visade att pedagoger upplevde att deras förutsättningar att följa förskolans läroplan var knappa då majoriteten saknade tid för reflektion och planering. Det visade sig enligt resultatet att formellt diagnostiserade barn var berättigade stödet. Dock beskriver pedagoger i sina svar att många odiagnostiserade barn även är i behov av särskilt stöd men att de inte har rätt till extra resurser, vilket de beskriver är beslut som ligger på organisatorisk nivå. Det framgår i resultatet att pedagoger inom förskolan har ett utarbetat arbetssätt i att identifiera barn i behov av särskilt stöd för att sedan göra anpassningar i miljö och förhållningssätt som gynnar barnets utveckling.

Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger erbjöd kommunikativa redskap och artefakter som stöd i barns språkutveckling och kommunikation. Frågorna för den här studien var ”Hur skapas språkpraktiker i förskolan? Hur använder sig barnen av kommunikativa redskap som ett stöd i sin språkutveckling?”. Studiens vetenskapliga utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet, då mediering sker i interaktion mellan människor i olika konstellationer, som sker genom verbal och icke-verbal interaktion. Studien genomfördes på en förskola i södra Sverige, där videoobservationer har använts för att samla in materialet som filmats på barn i ålder ett till tre år. Materialet har därefter transkriberats och analyserats med interaktionsanalys. Studiens resultat visar att barn använder sig av kommunikativa redskap som ett stöd när de kommunicerar men även att barnen är flexibla i sin kommunikation. Studien resulterar i att barn använder sig av artefakter som stöd i sin kommunikation när de kommunicerar. Förhoppningen med den här studien är att inspirera pedagoger och förskolor till att använda kommunikativa redskap kontinuerligt i förskolans vardag.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur slöjdlärare på högstadiet arbetar med och definierar hållbar utveckling i relation till sin undervisning. I studien har kvalitativ metod använts med tematisk analys och data insamlades genom fem semistrukturerade intervjuer. Som teoretiskt ramverk har sociokulturellt perspektiv och deliberativa samtal använts. Resultatet visar att uppfattningen hos studiens lärare av hållbar utveckling och huruvida de arbetar med hållbarhet inom ramen för undervisning är starkt kopplad till deras egna intressen för miljö och samhällsfrågor och de bedriver utifrån detta en aktiv eller inaktiv hållbarhetsundervisning. Studiens slöjdlärare med ett inaktivt hållbarhetsarbete uppfattar slöjden i första hand som ett praktiskt ämne och en individuell angelägenhet där breddande och fördjupande kontext uteblir. De av studiens lärare som har ett aktivt hållbarhetsarbete i undervisning sätter den i övergripande sammanhang och förmedlar kunskap med kritiska förhållningssätt om materials och produktionsprocessers ekologiska och social påverkan lokalt och globalt. En aktiv hållbarhetsundervisning ämnar utveckla handlingskraft, teknisk kunskap och kreativitet för individuell och strukturell påverkan för hållbara syften.

I tidigare forskning har förskolans läsmiljö främst undersökts genom studier av barns perspektiv och genom observationer. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur förskollärare beskriver läsmiljön i förskolan. De frågeställningar som studien utgår ifrån är: Vad beskriver förskollärarna är viktigt att tänka på för att skapa en inspirerande läsmiljö för barnen? Hur beskriver förskollärarna att läsmiljön väcker barnens nyfikenhet kring böcker och läsning? Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod i form av en enkät med öppna frågor som skickas ut till förskollärare på olika förskolor. Studiens teoretiska utgångspunkter är det sociokulturella perspektivet och filosofin Reggio Emilia eftersom en central del inom teorierna är miljön och barnens samspel i den. I studiens resultat framgår hur de flesta förskollärarna medvetet utformat läsmiljön i förskolan. Det som de framförallt beskriver är hur böckerna ska vara tillgängliga för barnen. Det framgår också att många av dem använder sig av tekniska hjälpmedel vid läsning. Barnen visar stort intresse för böcker och tittar mycket i dem, både själva och tillsammans med andra barn. Resultatet visar även att barnen ofta tar med sig böcker till pedagogerna för att få dem upplästa.

En kvalitativ studie om förskollärares perspektiv på barns övergång från förskola till förskoleklass. Syftet med studien är att genom förskollärares berättelser undersöka hur arbetet med barns övergång från förskola till förskoleklass ser ut samt att nå kunskap om hur förskollärare samverkar med specialpedagoger vid denna övergång. Därmed kan en djupare förståelse nås kring hur dessa aktörer kan samverka för alla barns bästa i övergångsprocessen. Studien riktar sig till förskollärare som arbetar i förskolan och som därmed ansvarar för överlämnandet av barn till förskoleklass. Studiens empiri har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet pekar mot att övergången mellan förskola och förskoleklass till stor del handlar om att ge barnen trygghet i mötet med den nya verksamheten. Resultatet pekar även mot att en välfungerande samverkan mellan förskollärare och specialpedagoger i övergången gynnar alla barns bästa i övergångsprocessen. Vidare antyder studiens resultat att specialpedagogen har en slags roll som övergångssamordnare då övergången gäller barn i behov av särskilt stöd, men att denna roll kan utvecklas ytterligare för att gynna alla parter i övergången. Relaterat till det sociokulturella perspektivet, med fokus på begreppen redskap, appropriering och situerade praktiker, ses övergången som en process i vilken förskollärare och specialpedagoger kan lära av och med varandra för alla barns bästa i övergången.

Syftet med vår studie är att bidra med kunskap om högläsning genom att diskutera hur fem förskollärare uppfattar sin roll som högläsare och hur de upplever att deras agerande påverkar barnens upplevelse av boken och lässtunden. De tre frågeställningarna som ligger till grund för uppsatsen är: hur resonerar förskolläraren över sitt eget agerande vid högläsningsaktiviteter, hur beskriver förskolläraren syftet med högläsning på förskolan och hur sker urvalet av böcker till en högläsningssituation på förskolan? Uppsatsen utgår från en kvalitativ metod där fem intervjuer med förskollärare utförts för att få en förståelse för hur dessa förskollärare tänker, uppfattar och upplever sin roll som högläsare. Utifrån det sociokulturella perspektivet har materialet analyserats och sammanställts till ett resultat. Vid analys har begreppen den proximala utvecklingzonen, Scaffolding samt Mediering använts. Resultatet visar att förskollärarna uttrycker liknande tankar och åsikter om hur de agerar vid högläsningssituationer. Bland annat framhävs betydelsen av inlevelse och engagemang i läsningen för att intressera barnen för boken. De är även eniga om att högläsningens syfte i första hand är att utveckla barnens språk. Resultatet visar även att förskollärarnas styrkor och svagheter som högläsare varierar vilket visar att det finns en mångfald av högläsare på förskolorna. Alla fem förskollärarna menar att urvalet av böcker sker utifrån såväl barnens som förskollärarnas önskemål. Studiens slutsats visar att det krävs en medvetenhet från förskolläraren när det kommer till högläsningssituationer. Det är viktigt att reflektera över sitt eget agerande och hur det kan påverka andra. Huvudsyftet med högläsning är att stimulera barnens språkliga förmåga men kan även ha andra syften beroende på situation, tid på dagen eller om det är en spontan eller planerad aktivitet.

Förskolan är en grundläggande utbildning där barnen påbörjar sitt livslånga lärande. Syftet med denna studie är att synliggöra hur några förskollärare använder bildskapande aktiviteter i sin undervisning för att stödja och stimulera barnens utveckling och lärande. Vi finner det intressant för vår studie att förskolans läroplan reviderats och begreppen ”utbildning” och ”undervisning” skrivs fram mer än tidigare. Den metod vi använt oss av är kvalitativ intervju. Då det är förskollärare som bär huvudansvaret för undervisningen har vi intervjuat sex förskollärare i insamlandet av vårt empiriska material. I analysarbetet har vi använt oss av ett sociokulturellt perspektiv, vilket hjälpt oss att få syn på förskollärarnas förhållningssätt i bildskapande aktiviteter. I studiens resultat synliggörs en pedagogisk medvetenhet bland de intervjuade förskollärarna om fördelarna med att använda bildskapande aktiviteter i sin undervisning men de uttryckte även en vilja att ge barnen mer inflytande över bildskapande aktiviteter. En utmaning som identifierats i vårt resultat är att förskollärarna i denna studie inte nämner hur de använder digitala verktyg kopplade till skapande aktiviteter i den utsträckning som förskolans läroplan anger. Vår tolkning är att en av anledningarna kan vara att det endast gått ett halvår sedan implementeringen av den reviderade läroplanen trädde i kraft och att den fortfarande är under process. En av studiens slutsatser är att det huvudsakliga syftet med de bildskapande aktiviteter var att det används som en metod för att konkretisera lärandet i andra läroplansmål och att undervisningen av bild som ämne inte är ett lika etablerat inslag i förskolans utbildning. En annan av studiens slutsatser är att förskollärarna belyser vikten av bildskapande aktiviteter som både ett kommunikation-och uttrycksmedel samt som en stor del av den sociala gemenskapen på förskolan.

Detta är en systematisk litteraturstudie vars centrala utgångspunkt fokuserar på språkets roll i textbaserade problemlösningsuppgifter inom matematiken. Detta sker ur ett sociokulturellt perspektiv. Syftet med den här studien är således att synliggöra språkets roll hos elever i textbaserade problemlösningsuppgifter i mellanstadiet, samt vilka språkliga verktyg det finns. Studiens resultat baseras på 10 vetenskapliga publikationer som kategoriserats utifrån det sociokulturella perspektivet. Studiens resultat visar att språket har en betydelsefull roll i elevers förmåga och möjligheter i att förstå problemlösningsuppgifter. Det framgår även i resultatet att det finns viktiga verktyg och modeller för att hjälpa elever som stöter på språkliga barriärer i undervisningen i matematik.

Denna kvalitativa studie behandlar matematik i förskolan. Syftet är att skapa en inblick i hur nyutexaminerade förskollärare uppfattar deras synliggörande av matematik i förskolan. Studien syftar även till att undersöka vad förskollärarna anser att matematik kan innebära i förskolan. Studien baseras på kvalitativa semistrukturella intervjuer med förskollärare från två olika kommuner i nordvästra Skåne. Intervjuerna baseras på nio intervjufrågor som ger förskollärarna möjlighet att beskriva sina uppfattningar om ämnet matematik. Resultatet visar att förskollärarna synliggör matematiken för barnen genom samtal och med hjälp av olika artefakter. Fysiska artefakter kan vara till exempel leksaksbilar, bilder och klossar. Mentala artefakter är talande och tänkande.