Denna studies syfte är att undersöka förskolans pedagogiska inomhusmiljö och dess betydelse för barns lek och lärande samt att analysera miljön och dess utformning utifrån ett makt- och demokratiperspektiv. Studien har genomförts på en förskola som ligger i ett mindre samhälle i södra Skåne. Den har baserats på empiri hämtat genom filmade observationer av barnen och miljön, och intervjuer med de tre pedagoger som arbetar på avdelningen.Den lek och det lärande som har blivit synlig i observationerna och intervjuerna har analyserats genom Lev Vygotskijs sociokulturella perspektiv och att allt lärande sker i gemenskap med andra i sociala sammanhang. De begrepp som används med utgångspunkt i Vygotskijs teorier är fantasi och kreativitet samt begreppen redskap och medierande. Förutom Vygotskij har även analysen av miljöns utformning gjorts utifrån ett maktperspektiv med utgångspunkt i Michel Foucaults maktteorier. Dessa teorier berör inrutning av verksamheten gällande tid och rum, samt styrningsformen indirekt och opersonlig styrning. Empirin har även analyserats utifrån Arnérs demokratiperspektiv och de två begreppen delaktighet och inflytande.Resultaten i denna studie visar att pedagogerna följer barnens intressen och behov i utformningen av förskolans miljö. Barnen ges möjlighet till delaktighet och inflytande vilket bidrar till att de enligt pedagogernas upplevelse känner särskild glädje att leka med det som de själva har varit med och skapat. Förskolan faller även i flera aspekter in under normen av hur en svensk förskolemiljö ser ut, medan den gällande rummets utformning går utanför normen, enligt Nordin-Hultmans (2004) studie som undersöker flera förskolemiljöers utformning. Resultaten visar även att barnen är fantasifulla och kreativa, och att denna fantasi och kreativitet grundar sig i deras tidigare erfarenheter.

Enligt läroplanen Lgr 11 (Skolverket, 2011) och skollagen (SFS, 2010:800) är skolans uppdrag att förbereda eleverna för att leva och verka i samhället. Genom vår studie bidrar vi med att belysa vikten av att elever ges förutsättningar att utveckla en språklig och kommunikativ kompetens. Studiens forskningsfrågor ger en inblick i pedagogers upplevelser och synsätt gällande språkutvecklande arbete för elever i språklig sårbarhet. Vi använder oss av Bruce, Ivarsson, Svensson, Sventelius (2016) definition av språklig sårbarhet; när elevernas förutsättningar i relation till skolans pedagogiska verksamhet kommer i obalans. Syftet är att ta del av pedagogernas upplevelser och synsätt gällande arbetet med språkutvecklande undervisning för elever i språklig sårbarhet, oavsett undervisningens kvalitét. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv, där vi anammar Vygotskijs tankar om att inlärning sker i kommunikation med andra. Det relationella perspektivet, där omgivningens syn på eleven och interaktionen mellan eleven och dess omgivning är avgörande för dess kunskapsinhämtning synliggörs också. Studien genomfördes som en kvalitativ forskningsmetod med fenomenologisk inspiration och utgår ifrån pedagogers upplevelse och synsätt gällande språkutvecklande arbete med öppenhet för deras erfarenheter (Kvale & Brinkmann, 2015). Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer (Bryman, 2018) och informanterna gavs utrymme att besvara och tolka frågorna, vilket enligt Patel och Davidson (2011) ses som låg grad av strukturering. Enligt Bryman (2018) behöver inte semistrukturerade intervjuer följa frågorna i intervjuguidens givna ordning. De teoretiska ramar som ligger till grund för studien redovisas samt studiens syfte och frågeställningar, följt av en beskrivning av centrala begrepp och nyckelord. Vidare presenteras vårt metodologiska övervägande, studiens upplägg och genomförande. Därefter redovisas, analyseras och tolkas studiens resultat mot bakgrunden av vårt teoretiska ramverk samt tidigare forskning. Studiens resultat synliggör pedagogernas upplevelser och synsätt gällande språkutvecklande arbete. Utifrån empirin kan vi utläsa likheter och skillnader i intervjusvaren och de faktorer som pedagogerna anser gynna ett språkutvecklande arbete. Vikten av en kontinuitet i verksamheten synliggörs då pedagogerna återkommande reflekterar och diskuterar organisationens samsyn och förhållningssätt. Betydelsefulla faktorer för språkutvecklande arbete är strukturerad och tillgänglig lärmiljö samt ett explicit arbete med språket.

Forskning visar att vi idag jämfört med för många år sedan inte längre använder oss av det muntliga berättandet. Det muntliga berättandet skapar många ingångsvägar till att lära sig lyssna, skriva, skapa förståelse, utveckla sin fantasi och göra oss till egna berättare. Syftet med denna studie är att undersöka berättandets plats i förskolan där fokus ligger på hur förskollärare arbetar med berättande och hur barnen i sin tur anammar olika sorters berättande. Genom denna studie kopplat till den tidigare forskningen hoppas jag kunna visa att det i dagens förskola sker muntligt berättande men i annorlunda version jämfört med förr. Förr satt många samlade för att lyssna till en berättarröst medan det idag används artefakter som bilder, handdocka och lärplatta som är ett komplement till vår berättarröst. Jag har valt att utgå från den kvalitativa metoden och undersökt berättandets plats i förskolan. För att kunna förstå hur pedagoger arbetar med berättande och skapa en ytterligare förståelse för vilken betydelse detta har för barns litteracitet utgick jag från hermeneutiken som handlar om att tolka det ögat ser. Observationer där jag gått in som en känd och deltagande observatör har varit redskapet som jag använt mig av för att försöka förstå och tolka vad jag ser. Studien har ett sociokulturellt perspektiv som utgångspunkt men andra relevanta begrepp som mediering och literacy ingår även i studiens diskussioner. Genom att använda mig av dessa glasögon har jag sedan tolkat och analyserat den empiri jag mött under mina observationer vilket även kopplats till tidigare forskning. Resultatet för studien visar att berättelsen är en viktig del i barns vardag då denna bidrar till samhörighet oss människor emellan. Det muntliga språket tillsammans med olika artefakter visar sig vara viktiga faktorer som spelar stor roll i olika berättelser. Barn lär i interaktion med varandra och det handlar inte enbart om att pedagoger förmedlar sin kunskap vidare till barnen utan barn emellan utvecklar tillsammans sin litteracitet. Miljön har varit en avgörande faktor för att barnen ska kunna ges möjlighet till att både få möta berättande men även att själv kunna få skapa och förmedla sina berättelser.

Studien handlar om förskolans fysiska inomhusmiljö och hur den samspelar med barns lek, lärande och välbefinnande. Studien lyfter viktiga aspekter i den fysiska inomhusmiljön, så som tydlighet i miljön, tillgänglighet av miljö och material samt pedagogers placering i miljön. För att få kunskap om dessa aspekter har vi intervjuat sex förskolepedagoger, både barnskötare och förskollärare. Insamlingen av empirin har ägt rum på fyra olika förskolor där två förskolor ligger på landsbygden och två förskolor ligger i stan, en av förskolorna inne i stan är en lägenhetsförskola. I analysdelen analyseras empirin utifrån begreppen barnperspektiv och barns perspektiv samt utifrån ett sociokulturellt perspektiv.Resultatet i studien visar att miljön bör vara tydlig. Med tydlig menar pedagogerna som intervjuats att allt material ska ha sin egen plats och att barnen ska kunna se vad de kan göra i de olika rummen på förskolan. Pedagogerna förklarar att om barnen vet vad de kan göra på avdelningen samt själva plocka de material som finns tillgängliga leder detta till att barnen får känna ansvar i den fysiska inomhusmiljön. Utöver att miljön ska vara tydlig berättar också pedagogerna att miljön bör presenteras så att den är lockande för barnen. Med lockande menar pedagogerna att materialet ska placeras så att det är synligt när barnen kommer in i rummen. Pedagogerna berättar också att de använder sig av bilder för att barnen ska kunna se hur de kan leka med materialen för att materialet ska bli ännu mer lockande. Resultatet visar också att pedagogerna utformar miljön utifrån barnperspektivet vilket innebär att de använder sin kunskap om barns utveckling, behov och intressen för att skapa en verksamhet som är anpassad för barnens bästa. Pedagogerna lyfter också betydelsen av att de måste vara närvarande i barngruppen för att kunna utmana barnen i deras aktiviteter. I intervjuerna nämner pedagogerna att de upplever att barngrupperna är stora i förhållande till antalet pedagoger men att de trots detta alltid försöker finna en lösning så att alla barn får de vuxenstöd de behöver.

Sammanfattning/AbstractLarsen, Katarina (2019). “Här kan ju alla göra det” Digitala lärverktyg som specialpedagogiska hjälpmedel. “Here everyone can do it” Digital learning tools within special needs education. Specialpedagogprogrammet, 90 hp, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet.Förväntat kunskapsbidragI detta examensarbete undersöks vad det kan bero på att elever i läs- och skrivsvårigheter ibland väljer att överge sina digitala kompensatoriska hjälpmedel. Studien tar även upp vilken inverkan de digitala lärverktygen har på inlärningen för elever i läs- och skrivsvårigheter.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att beskriva och analysera ett antal specialpedagogers, lärares och elevers syn på användningen av digitala lärverktyg generellt samt i vilken utsträckning verktygen används efter introducering av elever som befinner sig i läs- och skrivsvårigheter.TeoriTeorierna som ligger till grund för detta arbete är systemteori och även då Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori samt det sociokulturella perspektivet. I den teoretiska tolkningen har det använts både nationell och internationell forskning.MetodMetoden som använts vid denna studie är intervjuer vilka är kvalitativa och semistrukturerade. Studien genomfördes på tre f-6 skolor i två olika kommuner där den ena kommunen har en 1:1 satsning och alla elever där har en egen Ipad. Efter att empirin analyserats tematiserades materialet utifrån systemteorin och det sociokulturella perspektivet.ResultatResultatet av detta arbete visar att anledningar som kan göra att elever väljer att överge sina digitala lärverktyg kan vara att de känner sig utpekade, att de tycker att verktygen är svåra att använda, att tekniken inte fungerar eller att de inte ser nyttan av att använda dem. Det kan även bero på att lärarna inte är tillräckligt förtrogna i hur verktygen fungerar och därför inte kan stödja eleverna på rätt sätt. Pedagogerna på alla skolorna var överens om att de behövde bli bättre på att följa upp i vilken grad de digitala lärverktygen användes av eleverna. De intervjuade pedagogerna upplevde att för elever som befann sig i läs- och skrivsvårigheter ökade deras motivation och självkänsla när de använde digitala lärverktyg. De fick också bättre förutsättningar att delta i undervisningen på samma villkor som sina klasskamrater.Specialpedagogiska implikationerUtifrån resultatet av denna studie framträder vikten av att regelbundet utvärdera hur elever i läs- och skrivsvårigheter upplever sina digitala lärverktyg. Det är också av stor vikt att både lärare och specialpedagoger får utbildning i hur verktygen fungerar för att på så sätt kunna stötta eleverna och visa på vikten av att använda de digitala lärverktygen.Nyckelorddigitala lärverktyg, kompensatoriska hjälpmedel, läs- och skrivsvårigheter, sociokulturella perspektivet, systemteori

Syftet med examensarbetet var att öka förståelsen för hur slöjdämnets syfte kan förmedlas till elever. Skolverkets nationella utvärderingar har tidigare påtalat elevers brist på förståelse för slöjdämnets syfte och därför anses examensarbetets fråga relevant. Utifrån syftet med examensarbetet har följande frågeställningar formulerats: Hur arbetar lärare med att förmedla slöjdens syfte för elever? Vilka metoder och arbetssätt använder slöjdlärare sig av för att förmedla slöjdens syfte till sina elever? Vilka utmaningar upplever lärare finns för att förmedla slöjdens syfte till elever?Studien bygger på en kvalitativ undersökning med samtalsintervju som forskningsmetod. I studien använder jag mig av ett sociokulturellt perspektiv där jag utgår ifrån att lärande sker i samspel med andra människor och tar fasta på framförallt språkets vikt i lärandesituationer. Som bakgrund undersöks tidigare forskning och relevant litteratur för forskningsfrågan. Studiens resultat består av svar från totalt sex intervjuer med behöriga och verksamma slöjdlärare. Undersökningen visar att det förekommer flera olika arbetssätt och metoder för att förmedla slöjdens syfte till elever. Dessa har kategoriserats med hjälp av sociokulturellt teori; kommunikation och interaktion med intellektuellt redskap (dvs. språkets betydelse för mediering); användning av andra artefakter som hjälpmedel för att förmedla slöjdens syfte till eleverna; övriga didaktiska/pedagogiska aspekter. Det framkom att flera av intervjupersonerna anser tidspress vara en av de största utmaningarna för att förmedla slöjdens syfte till eleverna. Andra utmaningar som upplevs är att eleverna anser det tråkigt att prata om slöjdens syfte samt att de inte orkar eller inte vill lyssna. Att inte veta hur slöjdens syfte kan förklaras på ett bra sätt anses också problematiskt. Resultaten erhållna i detta examensarbete kan ge stöd till verksamma och framtida lärare genom att visa på olika sätt att arbeta med att förmedla och förklara slöjdämnets syfte för sina elever.

Uppdraget som lärare innebär bland annat ett åliggande att skapa en undervisning som ger elever förutsättningar att utveckla läsförmågan. Med denna studie åskådliggör vi vilka möjligheter eleverna fås till detta genom läsläxan. Syftet med föreliggande studie har därför varit att belysa hur lärare resonerar kring att använda läsläxa i undervisningen. En ytterligare avsikt har varit att kartlägga de texter, och synliggöra de skriftspråkliga aktiviteter som ett urval årskurs ett-klasser erbjuds att möta i samband med läsläxan. Examensarbetet tar sin utgångspunkt i ett teoretiskt ramverk baserat på den sociokulturella lärandeteorin samt skriftspråklighet sett ur ett sociokulturellt literacyperspektiv. Studien genomfördes dels med en kvantitativ ansats som innefattade en enkätundersökning riktad till lärare i årskurs ett, vilken genererade 398 svar. Studien genomfördes också med en kvalitativ ansats som innebar semistrukturerade djupintervjuer med tre lärare som undervisar i årskurs ett. Resultatet från enkätundersökningen påvisade att Den magiska kulan, Förstagluttarna och Stjärnsvenska är de läromedel som vanligast används i samband med läsläxa i årskurs ett. Vidare bidrar undersökningen med en klarhet i att lärarnas primära syfte med läsläxa är att eleverna ska mängdträna läsning. Resultatet påvisade att lärarna har en uppfattning om att elever behöver läsa mycket för att utveckla läsförmåga. Resultatet åskådliggjorde även att eleverna erbjuds snarlika skriftspråkliga aktiviteter i samband med läsläxan, såsom att läsa samma text upprepade gånger genom bland annat läxförhör men också aktiviteter som härrör gemensamt textarbete. Med stöd i undersökningens resultat konstaterar vi att den kontext som framträder i de belysta skriftspråkliga aktiviteterna visar en smal syn på vad läsande är. Det är skriftkoden och skriftspråkets formella aspekter som utgör det egentliga innehållet i majoriteten av de skriftspråkliga aktiviteter som fokusklasserna erbjuds, medan praktiker där eleverna ges möjlighet att skapa mening genom innehållet ges mindre utrymme i arbetet med läsläxan.

Studiens syfte är att undersöka verksamma lärares uppfattningar om själva inkluderingsbegreppet. Den syftar också till att undersöka hur verksamma lärare väljer att implementera detta i undervisningen, samt vad forskningen säger om hur inkludering praktiskt kan användas i ämnet samhällskunskap. Vår studie är även tänkt att lyfta fram att, oavsett vilken miljö de verksamma lärarna befinner sig i, så ska inkluderingen inte upplevas som ett tvång, snarare som ett arbetssätt som gynnar elever i sin kunskapsutveckling. Det sociokulturella perspektivet har en bidragande central del i vår studie, där man kan se att individen blir delaktig i kunskaper och färdigheter genom kommunikation. Vi har genomfört denna studien med kvalitativa intervjuer och tidigare forskning, framför allt ur ett nordiskt perspektiv. Våra respondenter består av 4 verksamma lärare i årskurs 4-6. Intervjuerna har genomförts på 3 olika skolor i Skåne. Vi har efter att ha analyserat de svar vi delgivits av våra informanter kommit fram till en slutsats kring hur inkludering kan ses på, som begrepp, men även utifrån ett subjektivt perspektiv. Vi har också fått svar på hur man skulle kunna implementera en inkluderande undervisning i klassrummet. Vi har även tagit del av vad forskning säger om inkludering i skola och klassrum, och vidare hur vi skulle kunna ge förslag på vidare forskning i ämnet. Tyvärr är det brist på empiri, det behövs mer forskning på hur skolmiljöer kan bli mer inkluderande. Forskningen som finns om inkludering är varken begreppsligt eller metodologisk tillräckligt utvecklad för att forskningen ska ha enorma kunskaper om hur inkluderande miljöer ska utvecklas. / The aim of the study is to examine the teachers' perceptions of the concept of inclusion itself. It also aims to investigate how active teachers choose to implement this in teaching, as well as what the research says about how inclusion can be practically used in the subject of social science. Our study is also intended to emphasize that, regardless of what environment the active teachers are in, the inclusion should not be perceived as a coercion, rather as a working method that favors students in their knowledge development. The sociocultural perspective has a contributing central part in our study, where one can see that the individual becomes involved in knowledge and skills through communication. We have conducted this study with qualitative interviews and previous research, especially from a Nordic perspective. Our respondents consist of 4 active teachers in grades 4-6. The interviews have been conducted at 3 different schools in Skåne. We have, after analyzing the answers we received from our informants, come to a conclusion on how inclusion can be viewed, as concepts, but also from a subjective perspective. We have also received answers on how to implement an inclusive education in the classroom. We have also taken note of what research says about inclusion in schools and classrooms, and how we could give suggestions for further research on the subject. Unfortunately, there is a lack of empirical data, more research is needed on how school environments can become more inclusive. The research that is available on inclusion is neither conceptually nor methodologically sufficiently developed for the research to have enormous knowledge about how inclusive environments should be developed.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka pedagogers förhållningssätt till hur de använder digitala verktyg, med utgångspunkt i den nya reviderade läroplan som trädde i kraft 1: a juli 2019. Vi har sedan tidigare under våra VFU-perioder funderat kring hur pedagoger förhåller sig till de nya riktlinjerna i läroplanen om digitala verktyg. Vidare analyserar vi i vår text om pedagogerna upplever att de digitala verktygen gynnar och skapar lärande i förskolan i barngruppen. Vi lyfter de didaktiska frågorna och lägger fokus på ”hur:et” med koppling till undervisning.Vi genomförde en enkätstudie som vi delade ut till ett antal pedagoger i två olika förskolor. Sedan analyserade vi dessa svar med hjälp av våra två teoretiska perspektiv som är det sociokulturella perspektivet och det multimodala perspektivet. Vårt resultat baserar vi på 10 enkätsvar.Resultatet i vårt examensarbete visar på att det finns lite forskning kring digitalisering. Det skulle behöva utföras mer djupgående forskning kring användningen av digitala verktyg. Enkätsvaren pekar på att det behövs mer tydlighet kring användningen av digitala verktyg och dess riktlinjer behövs följas upp. I vårt arbete har vi bidragit genom att synliggöra digitaliseringen och vidare uppmana om att mer forskning bör göras inom detta ämnesområde.

Med vår studie vill vi bidra med kunskap inom området hundassisterad pedagogik, HAP, och studiens huvudsyfte är att undersöka den eventuella potential HAP kan ha i förskola. Studien utgår från en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer med fyra HAP ekipage verksamma inom förskola och barn i de yngre åldrarna i skola. Ett didaktiskt perspektiv har bidragit med struktur samt tematisering av studiens analys och den insamlade empirin har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv samt maktteori. I resultatdiskussionen kan vi läsa om hur samtliga hundförare motiverade hundens påverkan i förskola och skola genom att berätta om barnens positiva resultat mot strävansmålen i läroplanen för förskolan (2018) och målen i skolan. Resultatet av vår studie visar liknande slutsats som vi kan läsa om under kapitlet tidigare forskning, där hunden beskrivs som ett hjälpmedel inom förskola och skola och har gett goda resultat både gällande lärande och utveckling. Detta examensarbete har gett oss djupare kunskap inom ett relativt outforskat ämne och hjälpt oss att se situationer och lärtillfällen utifrån nya perspektiv med öppet sinne. Detta är något som kan främja vår framtida roll som förskollärare.