Syftet med den här studien har varit att ta reda på hur lärare på högstadiet anpassar sin matematikundervisning när deras elever riskerar att inte nå kunskapsmålen samt hur lärarna ser på sitt eget lärande om anpassningar av undervisningen. Studiens frågeställningar har utgått ifrån det sociokulturella perspektivet som lägger stor vikt vid att lärande sker i ett socialt sammanhang och förmedlas med hjälp av medierande verktyg. För att få svar på frågeställningarna och för få en fördjupad insikt om hur lärarna beskriver och resonerar om sin undervisning har en kvalitativ metodansats med kvalitativa intervjuer använts. Resultatet visar att lärarna använder flera olika verktyg för att skapa förståelse för innehållet i sin undervisning utöver läroboken såsom filmer, digitala verktyg och praktisk matematik. För att anpassa sin undervisning utifrån elevers olika förutsättningar använder lärarna anpassade läromedel, extra tid för undervisning och enskild tid med läraren. Lärarna i studien beskriver att deras lärande om att anpassa sin undervisning sker i form av kollegialt lärande i både formella och informella sammanhang. Till exempel sker det på arbetslagsmöten, men där finns det inte alltid tid för att diskutera pedagogiska anpassningar av undervisningen. Ofta sker det istället i informella sammanhang såsom i spontana samtal med kollegor.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares syn på att använda de estetiska uttrycksformerna bild, musik och drama i den planerade undervisningen. Metoden vi valde att utgå från var kvalitativ forskningsansats där vi studenter använde semistrukturerade intervjuer där åtta förskollärare deltog. Vi utgick från en tematisk analysmetod och använde det Sociokulturella perspektivet och John Deweys begrepp Learning by doing för att bearbeta resultatet. Resultatet visar hur förskollärarna har en medvetenhet kring betydelsen av att använda de estetiska uttrycksformerna, men att bland annat den bristande kompetensen påverkar förskollärarnas undervisning. Slutsatsen är att förskollärarna ser positivt på användandet av de estetiska uttrycksformerna bild, musik och drama och är intresserade av att få mer kompetens inom området.

Denna studie behandlar förskollärares uppfattningar kring möjligheter och utmaningar med digitala verktyg i undervisning. Studien behandlar även konsekvenser förskollärare anser digitala verktyg har på barns samspel. Studiens metodologiska utgångspunkt är kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Mot bakgrund av tidigare studier har en kunskapslucka lokaliserats där förskollärares uppfattningar kring digitala verktygs roll i förskolans utbildning inte tydliggörs tillräckligt. Vilka utmaningar och möjligheter som finns behöver synliggöras samt vad det digitala har för inverkan på barns samspel. Den teoretiska utgångspunkten för studien är det sociokulturella perspektivet på lärande som fokuserar på samspel och gemenskap för att utveckla kunskap. Resultatet är baserat på en kvalitativ innehållsanalys av empirin från de sex respondenter som intervjuades. Studiens resultat pekar på att förskollärares erfarenhet och kunskap om digitala verktyg påverkar hur barnen får tillgång till och själva utvecklar kunskap kring och/eller genom verktygen. Förskollärare behöver tid för att utveckla kunskap om digitala verktyg för att kunna använda det i utbildningen. Det är viktigt att förskollärare vet hur de digitala verktygen används för att främja undervisningen och samspelet mellan barnen. Slutsatser är att förskollärares syn på digitala verktygs roll i förskolans utbildning är i majoritet positiva vilket gör digitala verktyg väsentliga för förskolan. Digitala verktygs väsentlighet genomsyras med möjligheterna som verktygen skapar. Möjligheter som att öka barnens inverkan på undervisning genom att förstärka deras inlevelse och förskollärare kan närma sig barnens perspektiv. Utmaningar är dock att det är väldigt tidskrävande att öka kompetensen hos förskollärare och att använda verktygen. Andra slutsatser är att barns samspel påverkas av de digitala verktygens användning genom positiva och negativa konsekvenser. En negativ konsekvens är att barn lätt kan bli ägande i användningen av lärplattan och vägrar dela med sig och samspela. Däremot är en positiv konsekvens att barnen kan med digitala verktyg samspela genom att visa varandra hur till exempel robotar programmeras.

Under covidpandemin som startade 2020 har svenska gymnasieskolor i omgångar bedrivit sin undervisning på distans. Denna uppsats har för avsikt att med utgångspunkt i intervjuer med fyra lärare undersöka övergången från klassrumsundervisning till fjärr- och distansundervisning. I fokus ligger hur lärarna upplevde övergången till distansundervisning, de didaktiska och pedagogiska val dessa lärare gjorde vid övergången, samt de konkreta förändringar som skedde i undervisningen. Lärarnas egna berättelser och upplevelser har sedan analyserats med hjälp av ett sociokulturellt perspektiv, samt med hjälp av transaktionell distansteori. Resultaten pekar på att lärarna oftast upplevt svårigheter med distansundervisningen. De digitala läroplattforma upplevdes som ofta begränsande, snarare än att ge nya möjligheter. Undervisningen gick i från att vara mestadels elevcentrerad och individanpassad till att vara hårdare styrd av läraren gällande både ämnesval och arbetssätt. Många former av undervisning där eleverna lärde sig tillsammans eller av varandra övergavs. Den transaktionella distansen ökade, missförstånd skedde och kommunikationen försämrades. Lärarna upplevde att de fick svårt att läsa av eleverna och anpassa sin undervisning därefter.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka förskollärares erfarenheter rörande alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) i relation till ett inkluderande och kommunikationsfrämjande arbetssätt för alla barn. Studiens empiri består av tio kvalitativa samtalsintervjuer som är uppdelade i två delstudier med förskollärare som arbetar i yngre respektive äldre barngrupper. Empirin har analyserats utifrån ett övergripande sociokulturellt perspektiv med inslag från det situerade perspektivet med praktikgemenskaper i fokus. De central begrepp som används för att analysera resultatet är mediering, språkliga verktyg, appropriering, praktikgemenskaper, novis och erfarna deltagare. Resultatet visar att majoriteten av förskollärarna i båda delstudierna har erfarenheter av att arbeta med AKK och uttrycker att AKK fungerar kommunikationsfrämjande för alla barn. Vidare visar resultatet att förskollärarnas erfarenheter indikerar att de använder AKK som en inkluderande metod. Resultatet antyder dock att det finns skillnader i hur förskollärare arbetar kommunikationsfrämjande och inkluderande med AKK. Förskollärare som arbetar med yngre barn uppmärksammar framförallt tecken som stöd i deras arbete medan förskollärare som arbetar med äldre barn uppmärksammar bildstöd i högre utsträckning. Resultatet visar även att förskollärarna efterfrågar mer fortbildning rörande arbetet med AKK för att öka användandet i förskolan.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare i förskolan och i förskoleklass resonerar kring deras arbete om barn med särskilt stöd och vilka hjälpmedel de använder sig av. Studiens tre forskningsfrågor handlar om vilka hjälpmedel som används i förskolan och förskoleklass, förskollärarnas syn på inkludering och svårigheter och utmaningar som förskollärarna träffar på i sitt arbete med barn med särskilt stöd. Till studien används det sociokulturella perspektivet som förespråkar samspel, språk, lärande och utveckling. Det används en kvalitativ forskningsmetod i studien, med semistrukturerade intervjuer där fyra förskollärare deltar. Två av förskollärarna arbetar på olika förskolor och förskollärarna som arbetar i förskoleklass arbetar på samma skola. Resultatet visar att förskollärarna hade olika uppfattningar om vad begreppet barn med särskilt stöd innebär. När det handlar om inkludering berättar förskollärarna i förskolan om anpassningar och bildstöd, medans förskollärarna i förskoleklass berättar om olika material och hjälpmedel. Alla förskollärare är positiva till inkludering. Hjälpmedel som förskolläraren använder sig av skiljer sig en del mellan förskolan och förskoleklass. Likheterna var att båda använder sig av bildstöd. Något som kom fram i studien är att miljön är viktig för barnen. Svårigheter och utmaningar är att det ibland kan vara svårt att hantera barnens beteende.

Syftet med vår studie var att ta reda på hur förskolepersonal resonerar kring barnbokens funktion för barns lärande och utveckling. Finns det ett syfte med valet av barnbok? Hur blir alla barn delaktiga under en lässtund och hur arbetar pedagoger för att få alla barns röster och önskemål tillgodosedda? Finns en bakomliggande tanke när det gäller val av barnbok? Vi har intervjuat fyra förskollärare och fyra barnskötare på två olika förskolor. Hur beskriver de deltagande förskolepersonalen undervisningen utifrån barnboken och vad kan det tillföra barnen kunskapsmässigt? Denna studie utgår från en kvalitativ forskningsansats. Genom kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare och fyra barnskötare har vi inhämtat material till vår undersökning. Utifrån det sociokulturella perspektivet valdes några begrepp som användes för att tematisera och analysera det insamlade materialet. I resultatet synliggörs pedagogernas resonemang kring användning av barnböcker. Förskollärarnas och barnskötarnas arbetssätt utgår från de didaktiska frågorna vid användning av barnböcker. Den deltagande förskolepersonalen i studien strävar efter skapandet av förutsättningar som främjar barns lärande och utveckling genom barnböcker. Slutsatsen av denna studie är att barnboksaktiviteter anses främjabarns lärande och utveckling men att detta är avhängigt förskolans miljö och pedagogernas litteracitetkompetens.

Denna studie undersöker om läsförståelse har en möjlig inverkan när elever ska läsa och lösa matematiska textuppgifter. Förutom ett sociokulturellt synsätt på lärande utgår studien från aspekter av semiotiska resurser och genus för att belysa språkliga hinder och möjligheter i uppgiftstexter samt hur könsskillnader kommer till uttryck och problematiseras. Undersökningen är genomförd med kompletterande kvantitativa och kvalitativa metoder där 37 elever genomfört ett läsförståelsetest med flervalsfrågor samt löst fyra textuppgifter i matematik. Av elevernas totala poäng på testerna beräknades centralmåtten medelvärde och typvärde som därefter studerades i en kvantitativ analys, vilken tog avstamp i den sociokulturella ansatsen. För att få en djupare förståelse för elevernas tillvägagångssätt vid lösandet av matematikuppgifterna användes en kvalitativ metod där eventuella könsskillnader identifierades i en textanalys. Resultatet visade att det inte fanns några nämnvärda skillnader mellan flickor och pojkars prestation i läsförståelse och lösning av matematikuppgifter. Däremot kunde ett positivt samband mellan läsförståelse och förmåga att lösa textbaserade matematikuppgifter identifieras. I resultatet av den kvalitativa textanalysen utläses två semiotiska resurser, naturligt språk och schematiska bilder, vara möjliga stöd för att lösa uppgifterna, medan vardagliga ord som är nära besläktade med varandra kan utgöra möjliga hinder. Resultatet visar även skillnader i hur flickor och pojkar uttrycker sig när de löser matematiska textuppgifter. Flickor tenderar att uttrycka sina lösningar grundligt med naturligt språk och beräkningar i flera led jämfört med pojkar som ger knapphändiga redovisningar. Dessa tendenser kopplas till en internalisering av samhälls- och könsnormer utifrån föreställningen om kvinnans matematikframgång som ett resultat av ansträngning och mannens som en naturlig fallenhet.

Denna kvalitativa studie undersöker lärares uppfattningar om kooperativt lärande i relation till elevers kunskapsutveckling, sociala färdigheter och inkluderingsmöjligheter i matematik. Det sociokulturella synsättet utgör den teoretiska utgångspunkten för denna studie. Ett resultat som har kommit fram i studien är att elever har möjlighet att utveckla sina kunskaper i matematik när de arbetar i kooperativa grupper. Det har även konstaterats att kooperativt lärande kan öka elevers delaktighet i matematikundervisningen. Ett annat resultat visar att arbetet med kooperativt lärande bidrog till att utveckla elevers sociala relationer. Det har dock framkommit att elevers mognad och förmåga att hantera konflikter som kan uppstå i kooperativa grupper har betydelse för hur det kooperativa arbetet utförs. Vidare har det även konstaterats att det finns skillnader kring hur lärare arbetar med kooperativt lärande för att inkludera sina elever i matematikundervisning. En slutsats kan vara att elevers relation sinsemellan och det klimat som finns i klassrummet har betydelse för elevers utveckling av såväl sina kunskaper som sina sociala färdigheter. Möjligheter till inkludering finns i det kooperativa lärandets strukturer dock kan det inte hävdas att elevers inkluderingsmöjligheter förbättras i kooperativa grupper.

Denna studie har fokus på lärares implementering av kooperativt lärande i matematikundervisningen. Syftet med vår studie är att undersöka vilka erfarenheter lärare har av implementeringen av kooperativt lärande, vilka faktorer som påverkat implementeringen av metoden samt hur lärare uppfattar att användandet av kooperativt lärande kan påverka elevers matematiska utveckling i lågstadiet. Studien bygger på en kvalitativ metod, där semistrukturerade intervjuer har genomförts med sju verksamma F-6 lärare från olika skolor i Skåne. I en kooperativ lärmiljö är grundtanken att elever utvecklas tillsammans genom samarbete, därför utgår studien från den sociokulturella teorin som menar att lärande sker i sociala sammanhang. Genom uppgifter som bygger på samarbete och sociala interaktioner utvecklar eleverna kunskaper tillsammans. Resultatet av vår studie visar att det finns en del faktorer som påverkar implementeringen av kooperativt lärande i klassrummet så som lärarnas utbildning i och erfarenhet av metoden. Lärares möjlighet till samarbete med andra lärare på skolan ses också som en betydelsefull faktor för att arbetet med kooperativt lärande ska bli effektivt. Vidare framgår det i resultatet att kooperativt lärande är en effektiv metod som har en positiv inverkan på elevers matematiska och sociala utveckling då det enligt lärarna bidrar till att fler förmågor synliggörs när kooperativt lärande tillämpas i matematikundervisningen. Slutsatsen i denna studie är att lärares kunskap och kompetens samt inställning till kooperativt lärande anses vara viktiga faktorer för att metoden ska fungera framgångsrikt i undervisningen.