Denna studie syftar till att ge kunskap om hur några svensklärare i årskurs 1–3 bedriver undervisning för att stödja elevers utveckling av förmågan att genomföra muntliga presentationer. För att nå syftet har semistrukturerade intervjuer med sju lärare från fyra skolor gjorts. Data har analyserats med hjälp av innehållsanalys utifrån det sociokulturella perspektivet som teori.   Studiens resultat visar att de utvalda lärarna anser att elevernas tillämpning av grundläggande retoriska färdigheter samt goda kunskaper i den berörda presentationens ämnesinnehåll är viktigt för att nå hög måluppfyllelse. Samtidigt visar studiens resultat att lärarna uppger att explicit undervisning för att utveckla dessa färdigheter förekommer i liten utsträckning. Lärarna beskriver att de ändå ger elever rikligt med tillfällen att tala i klassrummet och att de använder övergripande såväl som direkt stöttning för att elever ska känna trygghet i gruppen. Lärarna säger att de försöker bedriva undervisning som jag tolkar landar inom ramen för den proximala utvecklingszonen genom att de låter undervisningsinnehållet baseras på elevers individuella utgångspunkter och stegvis utmanar eleverna mot målet att prestera väl i muntliga presentationer inför en publik. Huvudslutsatsen är att lärare verkar vara väl medvetna om hur de bedriver undervisning som syftar till att stödja elevers muntliga färdighetsutveckling, samtidigt som det förfaller råda en osäkerhet i vilka förmågor och färdigheter elever bör behärska för att kunna utvecklas i att hålla muntliga presentationer. Denna osäkerhet kan relatera till att kopplingen framstår som otydlig mellan de didaktiska frågorna vad elever behöver utveckla och hur undervisningen ska bedrivas. / <p>Svenska</p>

Studiens syfte är att utifrån ett sociokulturellt perspektiv synliggöra hur pedagoger i förskolan arbetar med barnspråksutveckling genom stöttning i TAKK. Utifrån en kvalitativ forskningsmetod har empiri hämtats genom semistrukturerade intervjuer med fyra förskolepedagoger samt genom observationer gjorda hos tre av förskolepedagogerna. Resultatet visar när, hur och varför TAKK används som språkverktyg för att främja barns språkutveckling i förskolan. En analys av den insamlade datan har gjorts med utgångspunkt i studiens tidigare forskning och teorianknytning; det sociokulturella perspektivet där begreppen proximala utvecklingszonen och scaffolding ingår. Utifrån studiens resultat kan vi se att TAKK är ett viktigt verktyg för att främja barns språkutveckling, men det krävs att arbetslaget aktivt arbetar med TAKK för att det ska fungera i förskolans verksamhet.

Syftet med denna studie är att skönja vilka diskurser de deltagande lärarna utvecklat för vad som är det gångbara språket under engelsklektionerna i årskurs 2 och 3. För att svara på detta syfte har vi utvecklat två frågeställningar angående vilka situationer lärarna använder sig av de olika språken. Vi har använt oss av en etnografisk ansats för metoden som vi byggt på inspelat material och fältanteckningar. För att få fram fältanteckningar och inspelat material genomförde vi observationer i tre olika klasser i åk 2 och 3, två gånger i en klass och en gång i de andra två klasserna.   I den här studien använder vi oss av diskursanalys som delvis är en kvalitativ analysmetod. Analysen genomförs genom olika delar. Som en början av analysprocessen har vi valt att koda vårt insamlade material. Kodningen görs genom en lektion i taget och hjälper oss att identifiera teman i materialet. I diskussionsavsnittet skapas en förståelse av de identifierade temana genom det teoretiska ramverket.   Teman sätts då i relation till teori och perspektiv. Vi har i vårt resultat presenterat de diskurser vi lyckats skönja genom analysprocessen av vårt observationsmaterial. Lärarnas diskurser om vilket språk som är det gångbara för olika situationer är kopplade till exempelvis när lärarna ska tillrättavisa elever, fråga elev/elever, förklarar/beskriver något för elever eller när lärarna uttrycker värdeladdade kommentarer till elev/elever.

Syftet med detta arbete som utgått genom en kvalitativ intervjustudie av fyra lärare som jobbar i skolor i Malmö stad, har varit att se över vilka utmaningar som förekommer inom religionskunskapsundervisningen och även hur läraren bemöter och arbetar med att inkludera alla elever i dessa utmaningar.    Med hjälp av intervjufrågor till lärarna, det sociokulturella perspektivet samt tidigare forskning har det hjälpt mig att besvara mina frågeställningar;   ·       Vad finns det för utmaningar, enligt läraren, inom religionskunskapsundervisning?  ·       Hur bemöter lärarna utmaningarna som uppstår, samt arbetar med att inkludera alla elever i dessa utmaningar?  I min studie framkommer till viss del samma typ av utmaningar i undervisningen som redan tidigare forskning påvisat och belyst. Empirin och tidigare forskning har kommit fram till att de utmaningar som uppstår i religionsundervisningen beror till stor del av olika fördomar och brist på kommunikation och samspel mellan eleverna.  För att jobba vidare med dessa utmaningar enligt forskning och lärare att fokus skall vara en målmedveten undervisning och strukturerad planering, för att kunna möta elevernas kunskapsinlärning på elevernas olika nivåer.

Syftet med studien är att undersöka lärares syn på skönlitterära boksamtal där syftet är att utveckla elevernas läsförståelse i åk 4–6. För att ta reda på det så utförde vi semistrukturerade intervjuer med sex verksamma lärare. Utifrån våra nyckelord skapade vi intervjufrågor för att få svar på våra frågeställningar. Lärarna i vår studie ser boksamtal som ett värdefullt verktyg som bidrar till att skapa goda samhällsmedborgare. De är överens om att en god läsförståelse är grunden för all kunskapsutveckling, både i och utanför skolan. En god läsförståelse bygger på elevernas erfarenheter och intressen vilket medför en djupare förståelse för texter. Resultatet visar vidare att lärarnas arbete med boksamtal ser olika ut. Några lärare har lyckats implementera boksamtal där en dynamik mellan estetiska och efferenta frågor råder. Andra arbetar med boksamtal i helklass där efferenta frågor genomsyrar samtalen. Lärarna medger att de varken har tid eller utrymme för att genomföra boksamtal i grupper så som de önskar på grund av de språkliga varierande behoven klassen har samt organisatoriska hinder så som pressade scheman och platsbrist.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i årskurs 1–3 arbetar med textsamtal i undervisningen ur ett lärarperspektiv. Vi kommer att beskriva lärarnas tankar och beskrivningar kring hur de genomför sin undervisning för att främja elevernas läsförståelse ur ett sociokulturellt perspektiv. Ett ytterligare syfte är att undersöka hur lärarnas förutsättningar kan leda till att de upplever utmaningar i arbetet med textsamtal. Utifrån studiens syfte undersöks följande frågeställningar: Hur genomför läraren textsamtal i undervisningen för att utveckla elevers läsförståelse i interaktion med andra? Vilka svårigheter möter läraren som väljer att ha det anslaget? Studien genomsyras av det sociokulturella perspektivet med utgångspunkt i Vygotskijs teori där lärandet inom textsamtal sker i samspel med andra. För att besvara studiens frågeställningar har vi valt att utgå från kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod. Studiens empiri består av inspelade intervjuer, anteckningar och transkriberingar för att utöka trovärdigheten i materialet. Totalt har sex behöriga lärare deltagit i undersökningen. I resultatet framgår det att samtliga lärare i studien använder modeller för textsamtal som stöd för att genomföra samtalet och hjälpa eleverna i lärandet. Vidare visar resultatet att läraren anser att olika strategier kan främja elevernas läsförståelse. Resultatet visar att läraren anser att arbetet med textsamtal har positiva effekter på elevernas lärande och bör förekomma frekvent i undervisningen. Lärarna önskar att de har mer tid till att förbereda arbetet med textsamtal och att det kan ske i mindre grupper.

En stor utmaning som lärare står inför är att arbeta språkutvecklande i SO-undervisningen för att främja andraspråkselever. I allt större utsträckning ställs lärare inför tuffa utmaningar då elever inte behärskar kraven på språket som ställs. Språket har en betydande roll i elevernas utveckling och därför bör det prioriteras i undervisningen, för att eleverna ska kunna utveckla ämnesspråket tillsammans med ämnesinnehållet. Studiens syfte är att synliggöra hur lärare reflekterar kring planering och undervisning som gynnar andraspråkselevers språkutveckling i de samhällsorienterande ämnena. Den teoretiska utgångspunkten för studien är det sociokulturella perspektivet som beskriver hur lärare reflekterar kring språkutvecklande arbete. Studiens resultat grundas på den empiri som har framgått under sex kvalitativa intervjuer med behöriga lärare och visar vilka utmaningar samt möjligheter dessa lärare möter. Studiens resultat visar att visuellt stöd, stöttning och grupparbeten är av stor vikt vid språk- och kunskapsutveckling för andraspråkselever. Resultatet påvisar även att nivåanpassning och tidsbrist är utmaningar som förekommer bland dessa lärare.

Denna studie är baserad på andraspråkselevers bristande måluppfyllelse i ämnet matematik. Syftet med studien var att belysa vilka hinder respektive möjligheter som laborativ och läroboksstyrd matematikundervisning ger elever med svenska som andraspråk. Forskningsläget ger en överblick över det sociokulturella perspektivets påverkan på matematikundervisning, språkets betydelse förlärande samt hur och varför man bedriver en läroboksstyrd och laborativ matematikundervisning. Utifrån syftet användes för- och eftertest, observationer samt enkäter som metoder i denna studie. Slutsatsen var att båda arbetssätten har tydliga hinder och möjligheter och att en kombinerad undervisning hade varit att föredra för en språk- och kunskapsutvecklande undervisning för andraspråkselever. Detta behöver dock studeras ytterligare för att kunna fastställas.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka uppfattningar som handledarna har om skolans kunskapskrav, hur kommunikationen mellan skola och arbetsplats fungerar och på vilka grunder yrkesläraren betygsätter eleven. Som yrkeslärare är det många perspektiv att ta hänsyn till och arbetet med arbetsplatsförlagt lärande är komplext. På vilket sätt handledare och yrkeslärare inom APL utgår ifrån likvärdiga kunskapskrav inom vård- och omsorg verkar vara ett outforskat område. Därför kommer denna studie att fokusera på vilken uppfattning handledare har om skolans kunskapskrav, vilka rutiner som används för att föra över information mellan skola och APL samt om handledarna har några förslag hur informationsöverföring mellan de olika verksamheterna kan förbättras. Resultatet visar att trots att handledarna både har erfarenheter och kunskaper så upplevde de flesta att de inte har tillräckliga kunskaper om skolans kunskapskrav och de är osäkra om vad de ska lära ut samt vad som ska bedömas. I dagsläget finns fungerande rutiner för informationsöverföring mellan handledare och yrkeslärare där de använder sig av trepartssamtal, arbetsplatsbesök, digital loggbok, checklistor, bedömningsformulär, mail, SMS och telefonsamtal. Något som handledarna lyfter i intervjuerna som skulle förbättra informationsöverföringen mellan verksamheterna är att yrkesläraren och handledaren träffas innan eleven kommer ut på APL. Då skulle de tillsammans kunna prata ihop sig, gå igenom APL-pärmen med information som eleven har med sig ut på APL och få tydligare instruktioner om vad som krävs av dem som handledare.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare uppfattar arbetet med flerspråkighet i förskolan. Utifrån syftet formuleras tre forskningsfrågor. Studiens första forskningsfråga inbegriper hur förskollärare preciserar flerspråkighet i förskolan. Den andra forskningsfrågan innebär hur förskollärare uttrycker att de arbetar för att genomföra ett arbete som utvecklar och synliggör flerspråkighet i förskolan. Den tredje forskningsfrågan handlar om vilka utmaningar förskollärare diskuterar för att genomföra ett arbete som utvecklar och synliggör flerspråkighet i förskolan. För att besvara studiens syfte och forskningsfrågor används en kvalitativ metod med frågeformulär som verktyg och en innehållsanalys. Analysarbetet utgår ifrån det sociokulturella perspektivet och betydelsebärande begrepp i perspektivet. Begreppen är den proximala utvecklingszonen, scaffolding och mediering. I resultatet framkommer det gemensamt att förskollärarna preciserar flerspråkighet med språk. Förskollärarna ser att arbetet med flerspråkighet är positivt och en tillgång i förskolan, samtidigt som arbetet är svårt. I resultatet framkommer det även att det svenska språket anses viktigt att utveckla. Det framkommer varierande hur förskollärarna uttrycker att de arbetar med flerspråkigheten i förskolan. Främst synliggörs att inkludering av flerspråkigt material i den fysiska miljön är vanligt förekommande. Samtidigt anses det även viktigt att inkludera flerspråkig personal. I resultatet diskuterar förskollärarna främst att kommunikationen, tiden och kollegors förhållningssätt är en utmaning och ett hinder. Främsta tillgångar som förskollärarna uttrycker är att olikheter normaliseras och att barn och vuxna kan lära av varandra. Utifrån studiens resultat framkommer det två slutsatser. En slutsats är att arbetet med flerspråkighet i förskolan är viktigt för både vuxnas och barns utveckling och lärande. Den andra slutsatsen är att förskollärarna upplever det viktigt att all förskolepersonal har ett gemensamt förhållningssätt i arbetet med flerspråkighet.