Syftet med denna forskningsstudie var att undersöka elevers kunskaper och relation till frågor om ekologisk hållbarhet, med utgångspunkt i arbete med en skönlitterär text. Vår studie utgick från forskning kopplat till barnlitteratur och dess värden, undervisning inom hållbar utveckling samt ekokritisk läsning. Vi har analyserat bilderboken Rädda Rosala. Analysen bestod av en text- och bildanalys samt en ekokritisk läsning. Vi har även genomfört ett undervisningstillfälle där en elevgrupp fick lyssna på en uppläsning av boken Rädda Rosala för att därefter reflektera över bokens budskap och tema. Efterföljande samtal genomfördes i par och gemensamma diskussioner. Vi var intresserade av vilka ekologiska aspekter eleverna uppmärksammade. Studien visade att det är givande att arbeta med litteratur i undervisningen om hållbar utveckling, eftersom vi såg att eleverna blev engagerade och tillsammans började utveckla ett intresse för frågor om miljö. Ett annat resultat som framkommit är vikten av för- och efterarbete i arbetet med komplexa frågor, såsom hållbar utveckling. Att analysera material som ska användas i undervisning ser vi som väsentligt då vår text- och bildanalys samt vår ekokritiska läsning gjorde att vi kunde göra ett kritiskt motiverat val. Vi har även reflekterat över skolans uppdrag och den outtalade ambitionen att utveckla barnen till vår tids miljöhjältar.

Det övergripande syftet med examensarbetet har varit att undersöka hur lärare arbetar med vardagsnära texter i tidig läs- och skrivutveckling. För att besvara vår frågeställning har vi tagit hjälp av tidigare forskning samt litteratur för att åstadkomma förståelse och bakgrund för hur läs- och skrivinlärning numera beskrivs som läs- och skrivutveckling med hänsyn till de texter och den populärkultur som eleverna växer upp med. Eftersom de grundläggande färdigheterna inom läsning och skrivning bör ske i en kontext, blir det sociokulturella perspektivet en teori att koppla till vår studie. Detta är en kvalitativ studie där vi har samlat in data med hjälp av semistrukturerade intervjuer i personligt möte med fyra lärare som är verksamma inom årskurserna F-3. Studiens resultat visar att de lärare som deltagit i studien har kopplat textens innehåll till vardagliga sammanhang som gör att elever kan känna igen sig. Däremot framkommer en avsaknad av vardagsnära texter med populärkulturella inslag vilket visar sig få otillräckligt utrymme i den tidiga läs och skrivutvecklingen. Utifrån våra slutsatser diskuterar vi hur vidare forskning kan bedrivas.

Syftet med studien är att utifrån ett sociokulturellt perspektiv undersöka hur piano- och gitarrlärare ser på och upplever sig arbeta med individualisering i gruppundervisning. Metoden som använts är enskilda intervjuer i semistrukturerad form. Resultatet från studien visar att de intervjuade instrumentallärarna diskuterar flera olika typer av strategier för individualisering som de säger sig arbeta med i gruppundervisning. Varierande kunskapsnivå inom elevgruppen är något som samtliga informanter menar kan vara en svårighet med undervisningsformen och fem av de sex intervjuade lärarna uppger också att de delar in sina elevgrupper efter kunskapsnivå. Informanterna är eniga om att gruppundervisning ger goda förutsättningar för samspel, dock upplever de att undervisningsformen försvårar arbetet med elevers instrumenttekniska färdigheter. Några av informanterna uttrycker också att de använder olika didaktiska strategier för individualisering i gruppundervisning som innefattar vad vi tolkar som kamratlärande och scaffolding. Analys av insamlad empiri kopplad till studiens teoretiska utgångspunkter antyder att tillgång till gemensamma kulturella redskap, lärare och elever emellan, kan gagna elevers musikaliska utveckling. Vidare diskuteras en möjlig komplexitet i de avvägningar en lärare behöver göra i samband med tillämpning av didaktiska strategier som syftar till att möjliggöra scaffolding elever emellan. Dessutom diskuteras huruvida lärande i grupp kan ha möjligheter att ge elever större musikaliska upplevelser än vad som är möjligt i individuell undervisning.

I dagens samhälle förenklas ofta begrepp i de naturorienterande ämnena för eleverna, vilket kan vara en orsak till svårigheten med att förstå begreppen, dess betydelse och hur de kan användas i en kontext. Denna studies problemområde har som utgångspunkt att naturvetenskapliga begrepp inte används av eleverna när de skriver faktatexter. Arbetets forskningsfrågor har skapats för att undersöka “hur kan multimodala metoder öka begreppsanvändningen i elevers faktatexter inom naturvetenskapen?” samt “Vilka multimodala metoder föredrar eleverna i sitt skapande av faktatexter?”. De naturvetenskapliga begrepp som behandlas i forskningen är boende, föda, lever, ungar samt utseende. Bakgrunden till denna forskning kommer att delges kring varför den gjorts och vad forskningsresultat visat kring användandet av multimodala metoder i undervisningen. Studien inriktar sig till att implementera cirkelmodellen tillsammans med multimodala metoder i undervisningen ur ett sociokulturellt perspektiv med hjälp av begreppen artefakt, mediering och stöttning, för att ett lärande ska kunna ske. Det kommer även att delges vilka delar som undervisningen kan behöva kompletteras med för att öka begreppsanvändningen i faktatexter, såsom stöttning och modellering. Tillvägagångssättet som använts i forskningen med elever i en årskurs två kommer att presenteras. Vid det första tillfället fick eleverna skriva en faktatext om igelkotten utan multimodala metoder. Vid andra tillfället skrev eleverna en faktatext om brunbjörnen med multimodala metoder. De multimodala metoderna eleverna fick använda sig av var tankekarta och modellering, digitala verktyg som skrivverktyg och filmvisning. En intervju gjordes med eleverna för att undersöka deras tankar, om tankekartan och iPaden hjälpt dem vid skrivandet av faktatexten. Utifrån vårt forskningsresultat tillsammans med andra forskningsresultat har en diskussion skett för att kunna besvara denna studies frågeställning. Resultatet visar att begreppsanvändningen ökade i faktatexterna när eleverna fick arbeta multimodalt, vilket även eleverna föredrog som metod.

Bildskapande är ett viktigt inslag i förskolan och ingår i förskolans läroplan, vi vill därför se hur förskollärarna ute på förskolorna jobbar och tänker kring ämnet. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärarna resonerar kring ämnet bild i förskolan ur ett sociokulturellt perspektiv. Studien bygger på fem semistrukturerade intervjuer med förskollärare i olika åldrar och datan analyserades och kategoriserades utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Studiens resultat visar att alla respondenterna är eniga om att bildskapandet sker i samspel med andra och att barnen lär sig i samspel med andra samt att det är gynnsamt för barnens utveckling. Respondenterna arbetar dagligen med både fritt och planerat bildskapande i verksamheten utifrån läroplanens mål. Enligt respondenterna anses det vara viktigt att skapa intresse för bildskapande och ha material tillgängligt för barnen.

I denna studie undersöks hur lärare i naturorienterande och samhällsorienterande ämnen i grundskolans senare år arbetar med läsning och lässtrategier i undervisningen. Det ingår dessutom ett elevperspektiv i studien. Avgränsningen till NO och SO beror främst på att de är texttunga ämnen och därmed kräver läsförståelseförmåga hos eleverna. I studien gjordes kvalitativa intervjuer med behöriga lärare i NO- och SO-ämnena, vilka analyserades genom tematisk analys. Resultatet visar att texter i NO snarare ses som ett hjälpmedel och som något som tar upp lektionstid. Framför allt är tyst läsning utan uppföljning vanligt i NO-undervisningen. En förklaring till detta är att lärare har inställningen att det är kunskaperna och förmågorna som ska bedömas och därmed har det ingen betydelse hur eleverna tillägnar sig innehållet. Läsning av NO-texter ges mindre lektionstid och mindre tid läggs på att arbeta med textinnehållet. I SO-undervisningen får texten en större betydelse på så vis att lärare och elever gemensamt arbetar med textinnehållet som därmed tillåts ta upp större del av lektionstiden. Flera av de intervjuade eleverna säger i undersökningen att syftet med läsningen inte nämns i något av ämnena, förutom när det handlar om att söka svar på frågor. Dessutom anger eleverna att de lär sig mer vid gruppdiskussioner, istället för exempelvis enskild läsning utan någon uppföljning.

No description available.

Det här är en kvalitativ intervjuundersökning som ämnar att bidra med kunskap om förskollärares uppfattningar om TAKK, och dess användbarhet i kommunikation med barnen. Med uppfattningar avses individuellt perspektiv på det egna teckenarbetet. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra subjektivt utvalda förskollärare med relevanta kunskaper om TAKK. En intervjuguide utformades utifrån undersökningens syfte, forskningsfrågor och teoretisk utgångspunkt. Intervjuguiden fokuserar på följande områden med relevans för undersökningen: arbetsteknik, fördelar, utmaningar och påverkan på barngruppen.  Den insamlade empirin har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys, där empirin kodas och kategoriseras. Resultatanalysen tar avstamp i det teoretiska ramverket med det sociokulturella perspektivet som bärande element. Från det sociokulturella perspektivet blev den proximala utvecklingszonen och mediering centrala begrepp från teorin. Sammanfattningsvis visar resultatet att TAKK frekvent tillämpas vid rutinmässiga övergångar. De förskollärare i undersökningen som arbetar med äldre barngrupper prioriterar TAKK till barn i behov av särskilt stöd medan de förskollärare i undersökningen som arbetar med yngre barn tillämpar TAKK till hela barngruppen. Framförallt anses teckenanvändning skapa möjligheter för ett sekundärt kommunikationsalternativ hos barnen och inga specifika språkutvecklande effekter pekas ut. Utmaningar med TAKK ringas in som låg utbildning för området, höga krav och tidspress av undersökningens informanter. Resultatet visar att TAKK anses vara ett stöd i arbetet, både för barn och vuxna, eftersom det underlättar för personal och barngrupp att förstå varandra.

Syftet med den här studien har varit att ur ett sociokulturellt perspektiv undersöka hur lärare i årskurserna 1–6 beskriver att de planerar och lägger upp sin undervisning för elever med svenska som andraspråk. Utifrån studien vill vi generara ny kunskap om lärares uppfattningar kring stöd i undervisningen, samt vilka utmaningar de upplever i arbetet med SVA-undervisningen. Studien har formen av en enkätundersökning och baseras på svar från 46 lärare i årskurs 1–6 runt om i Sverige. Studiens resultat visar att lärarna påstod sig göra olika anpassningar i sin lektionsplanering för SVA-eleverna, främst i relation till olika material som läseböcker och andra läromedel, samt graden av tydlighet gällande bland annat instruktioner. I termer av stöd i undervisningen framkom det att många av lärarna uppgav att de använde sig av digitala verktyg, men även kompletterande stöd gavs av annan personal. En viktig faktor för många av lärarna var även att arbeta med olika former av elevgrupper, samt bildstöd som en form av konkret stöd. Slutligen framkom det utifrån lärarnas svar att det förekom en del utmaningar direkt kopplade till SVA-undervisningen, vilket för många handlade om elevers olika kunskapsnivåer samt begränsade tidsramar.

Syftet med den här kvalitativa studien är att undersöka hur lärare förstår och uppleverden digitaliserade skrivundervisningen i årskurs 4–6. Studien lutar sig mot det sociokulturella perspektivet som visar att användandet av medierande verktyg till-sammans med stöttning behövs för att förstå och tolka den värld vi lever i. Vi har genom semistrukturerade intervjuer med fem lärare i årskurs 4–6 samlat in empiri omhur lärare uppfattar den digitaliserade skrivundervisningen. Resultatet visar hurförutsättningarna för elevernas skrivande ändrades när den digitaliseradeskrivundervisningen gav lärarna goda möjligheter att möta elevernas lärande på nya sätt. Lärarna beskrev att de kunde ge effektivare stöttning till eleverna och individ-anpassa stöttningen till dem. Digitaliserad skrivundervisning gjorde det även möjligt för eleverna att få inflytande över undervisningen och öva för att klara de nationellaproven. Lärarna beskrev att den digitaliserade undervisningen med elevdatorer ocksåkunde leda till distraktioner.