Syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för hur pedagoger i förskolan utmanar barn matematiskt i samlingen. Studien genomfördes med hjälp av observationer samt ljudinspelning och anteckningar som stöd. Studiens resultat visar att interaktionen går från att vara mer individuell till att kräva mer samarbete. Interaktionen mellan pedagog och barn karaktäriseras av att pedagogen tar fram material och att pedagogen bekräftar och upprepar det barnen säger. Barnen utmanas i sitt matematiska tänkande genom att pedagogen ger barnen en konkret uppgift i ett konkret syfte, genom frågor och genom att pedagogen utvecklar uppgiften

Syftet med denna studie är att undersöka på vilka sätt barn, med annat modersmål än svenska, interagerar med hjälp av icke-verbalt redskap för att komplettera sin verbala kommunikation på en förskola. Dessutom för att synliggöra TAKK i förhållande till andra icke-verbala redskap. Vår studie är en kvalitativ studie där vi utgick från metoden observation. Vår studie bestå av observationer med barn från en förskola där det fanns barn med annat modersmål. 9 stycken barn deltog i studien som vi observerade för att få kunskap om barnens icke-verbala redskap för kommunikation. Studien har som sin teoretiska utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet om barns kommunikation och interaktion med andra människor. Empirin analyserades utifrån tematisk analys. Resultatet visar hur barn använder sig av olika icke-verbala redskap för att kunna föra fram ett budskap i sin kommunikation. Barnen kombinerar många ickeverbala redskap i sina interaktioner, genom ögonkontakt, härma varandra och TAKK är några. I kombinationen använde barnen sig av TAKK tillsammans med andra icke-verbala redskap. Slutsats är att barn med annat modersmål än svenska, använder sig av flera icke-verbala redskap i kombination med ögonkontakt i deras kommunikation.

Inom svenska förskolor idag finns det ett växande intresse för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation, TAKK. Den här studien syftar till att undersöka och belysa pedagogers uppfattningar kring användandet av TAKK i förskolan vilka inkluderar hur och vid vilka situationer som TAKK används av pedagoger i förskolan samt varför och vilket syfte pedagogerna har bakom sitt teckenanvändande. TAKK innebär att med hjälp av sina händer göra teckenrörelser som ett komplement till sitt talspråk för att förtydliga de viktigaste delarna av det som sägs. TAKK är en metod som används i många förskolor i Sverige. Metoden som har använts i undersökningen är en internetbaserad enkät. Enkätundersökningen omfattar 253 respondenter som har besvarat enkäten. Vid analys och tolkning av resultat har det sociokulturella teoretiska perspektivet tillämpats. Resultatet visar att majoriteten av pedagogerna som deltagit i studien använder sig av TAKK varje dag och vid många olika situationer av dagen. Det framgår att pedagogerna har syften bakom sitt teckenanvändande och att majoriteten har en övergripande positiv inställning till TAKK. Pedagogerna som deltagit anser att alla barn gynnas av att använda TAKK.

Syftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattningar om delaktighet och tillgänglighet i lärmiljön för elever i språk-, läs- och skrivsvårigheter. Vidare syftar studien till att fördjupa förståelsen för lärares uppfattning om möjligheter och utmaningar vad gäller att skapa gynnsamma lärmiljöer för alla elever.   Fokus för studien är grundskolans tidigare år. Den metod som använts i undersökningen är kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer. De teorier som använts för att tolka resultatet är baserade på ett sociokulturellt och ett relationellt perspektiv på lärande.   Resultatet visar att aktiviteter där eleverna samarbetar främjar både lärande och social interaktion. Respondenterna anger en rad framgångsfaktorer de anser viktiga i arbetet med att skapa gynnsamma lärmiljöer för alla elever. De delar även åsikterna att man som lärare bör möta eleverna där de befinner sig kunskapsmässigt samt erbjuda stöttning respektive utmaningar utifrån varje elevs behov.   Det framkommer emellertid att det finns variationer när det gäller vilken sorts stöd eleverna erbjuds. Resultatet visar att det kan se olika ut i olika verksamheter beroende på vilka prioriteringar som görs i organisationen samt vilket perspektiv på lärande som dominerar. En gemensam uppfattning är att samarbete mellan olika aktörer inom organisationen, såsom politiker, skolledare och lärare, är en viktig förutsättning för att skolan ska lyckas skapa gynnsamma lärmiljöer. Studien bidrar till en fördjupad kunskap om lärares perspektiv på tillgänglighet och delaktighet i lärmiljön för elever i språk-, läs- och skrivsvårigheter.

Studien avser att undersöka hur fritidslärare ser på sin ledarstil i verksamheten. Syftet för studien är att ta reda på hur verksamma fritidslärare ser på sin egen ledarstil och vilka utmaningar de ser i den.Vi har genomfört kvalitativa intervjuer på fyra olika verksamma lärare i fritidshemmet. Materialet har analyserats i relation till tidigare forskning. Resultaten visar att lärarna själva har relativt svårt att definiera sin egna ledarstil men att de ger tydliga svar på vilka faktorer som är viktiga för att en bra ledarstil ska kunna verka på fritidshemmet. Lärarna i studien anser att trygghet är en av de främsta faktorerna för att skapa en bra ledarstil gentemot eleverna. De nämner att man bör vara rättvis och att vara detta kan tolkas olika från person till person. En faktor som lärarna är överens om är att man i sin ledarstil på fritidshemmet måste kunna skifta från att vara den hårda och auktoritära till den demokratiska ledaren ganska frekvent. De nämner också att kommunikationen kollegor emellan är viktig för att kunna skapa bästa förutsättningar för eleverna. Lärarna beskriver även vissa svårigheter och utmaningar de möter i sin ledarstil och hur de hanterar dessa. Lärarna anser att hanteringen av konflikter är den största utmaningen i ledarstilen.

I dagens samhälle används Informations- och Kommunikationsteknik (IKT) på olika sätt och fritidshemmet ska följa med i utvecklingen av omvärlden. Fritidshemmet ska även utgå från elevernas behov och intressen. Syftet med denna studie är att skapa kunskap om hur pedagoger inom fritidshem använder IKT som verktyg för elevers meningsskapande, välbefinnande och utveckling i fritidshemmets verksamhet. Följande forskningsfrågor fokuseras: Hur beskriver pedagogerna vad elever gör med de digitala verktygen? Vilka faktorer beskriver pedagogerna som viktiga om IKT ska användas på fritidshem? Hur beskriver pedagogerna sin kompetens i att arbeta med IKT på fritidshem? Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet som har sitt ursprung i Lev Vygotskijs teorier gällande utveckling, språk och lärande. En etnografisk ansats samt en kvalitativ metod har valts och empirin är således inhämtad med hjälp av observation samt semistrukturerade intervjuer. Resultaten redovisas utefter våra tre forskningsfrågor. Resultaten grundar sig i empirin vilket samlades in genom observation och genom de semistrukturerade intervjuerna. Resultaten visar att pedagogernas intresse och tillgång till tid och digitala verktyg styr hur mycket de arbetar med IKT i verksamheten. Det framkommer även att surfplattan har fått en stor roll i dagens fritidshem eftersom den är smidig och lätt att bära med sig för att dokumentera och användandet har ökat markant de sista åren.

Denna studie handlar om fritidslärares ledarskap och syftet är att ur elevernas perspektiv beskriva hur fritidslärare bör vara i fritidshemmet för att eleverna ska trivas och må bra. Eleverna beskriver viktiga egenskaper fritidslärare bör ha samt vikten av relationsskapande mellan fritidslärare och elever. Frågeställningarna som studien har som utgångspunkt är följande: Hur beskriver eleverna fritidslärares ledarskap i fritidshemmet? Vad är det som möjliggör relationsskapande mellan elever och fritidslärare? Studien är kvalitativ och inspirerad av etnografi. De metodiska verktyg som använts för att få svar på studiens frågor är observation, fokusgruppsamtal och semistrukturerade intervjuer. Undersökningen har gjorts på ett fritidshem med elever i årskurs 3. De teoretiska utgångspunkterna som ligger till grund för studien är elevers perspektiv samt sociokulturellt perspektiv. Studiens resultat visar att eleverna har en önskan om att fritidslärare ska engagera sig i relationen till dem genom interaktion genom deltagande i aktiviteter. Elevernas berättelser visar även på att många tillgängliga fritidslärare skapar trygghet.

Undersökningen grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Lärandet förstås därmed som resultatet av socialt samspel mellan människor. Uppsatsens syfte att utforska mellanmålet som informell lärandepraktik på fritidshem och öka förståelsen för mellanmålets betydelse i nämnda kontext. Studien har genomförts med en kvalitativ ansats som ett etnografiskt inspirerat fältarbete. Undersökningen är utförd som en metodtriangulering. Vid sju olika tillfällen har mellanmålet observerats på två olika skolor. Till dessa observationer har sedan 27 enkätsvar kommit in som barn i årskurs tre svarat på utifrån frågor kring vilka de har pratat med under mellanmålet och om vad. Utifrån det insamlade materialet har sedan intervjuer genomförts med elever och pedagoger om deras tankar kring mellanmålet och ett potentiellt lärande. Att det sker ett lärande är alla överens om och det kan röra sig om en fostran om vad som är accepterat att göra vid en måltid och regler hur man uppför sig. Men det kan också röra sig om att upprätthålla eller skapa nya sociala kontakter likväl som olika faktakunskaper. Eleverna är väl medvetna om att de kan lära sig nya saker av varandra.  Viktiga tillfällen till lärande under mellanmålet är samtalen menar både elever och pedagoger. Det finns också orsaker som begränsar lärandet. Det kan röra sig om organisation och/eller förutsättningar. Pedagogerna pratar om stora barngrupper vilket gör att det är svårt att hinna med att samtala med eleverna. Det finns också ett omsorgsuppdrag vilket gör att omsorgen om andra elever kan ta tid från att hinna ha samtalen. För att utnyttja de potentiella lärsituationerna kring mellanmålet behöver pedagogerna reflektera över viktiga frågor som kan formuleras som vad är detta och vad kan det bli? Och fundera över hur givna aktiviteter kan skapa nya kunskapsmöjligheter.

Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger och barns kommunikation utspelar sig i skogen utefter barnens självständiga utforskande. Forskningsfrågorna vi utgår ifrån är ”på vilka sätt samtalar barnen med pedagogerna i skogsmiljön? samt ”hur stöttar pedagogerna barnens utforskande av naturen?” Denna kvalitativa studie grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv där våra analysbegrepp är språkhandling och stöttning som har använts för att förstå vårt resultat. Datainsamlingen har skett genom videoobservationer samt fältanteckningar på två avdelningar ifrån två olika kommuner i södra Sverige. Våra analyser utgår ifrån en interaktionsanalys, vilket har gett oss möjligheter att förstå kommunikationen mellan pedagogerna och barnen. Resultatet i föreliggande studie visar att barn samtalar med pedagoger för att påkalla uppmärksamhet för ett naturmaterial/fenomen, dela med sig av upptäckter samt för att få utforska självständigt. Det kommer fram att pedagoger stöttar barnens utforskande av naturen genom att ställa öppna frågor, sätta sig på knä och anpassa sig efter var barnen befinner sig. Resultatet visar även att pedagoger har en tendens att mestadels stötta enskilda barn i vissa situationer, de som verbalt uttrycker sig. Konsekvenser av detta är att de barn som verbalt uttrycker sig mest är de barnet som blir mest uppmärksammat. På så sätt blir övriga barns utforskande av naturen begränsat.

Syftet med studien är att genom förskollärares beskrivningar undersöka deras syn på betydelsen av naturvetenskap i förskolan samt vilken plats förskollärare beskriver att de ger naturvetenskapen i förskolan. Syftet är även att genom förskollärarnas beskrivningar undersöka och försöka förstå vad det är som kan påverka den naturvetenskapliga undervisningens utformning. Studien riktar sig till verksamma förskollärare i förskolans verksamhet då det är förskollärare som har det övergripande ansvaret för undervisningen i förskolan. Studiens empiriska underlag samlades in genom en kvalitativ metod i form av en webbaserad enkät via Facebook som genererade 15 svar. Studiens resultat analyserades genom vår teoretiska ram bestående av utvalda begrepp från det sociokulturella perspektivet och utvecklingspedagogiken. Resultatet pekar mot att förskollärarna ser naturvetenskapen som ett betydelsefullt ämnesinnehåll i förskolan, särskilt utifrån ett framtidsperspektiv, samtidigt som resultatet pekar på att naturvetenskapen inte alltid får en given plats i förskolan. Relaterat till det sociokulturella perspektiv pekar studiens resultat på att förskolan kan tolkas utgöra en situerad praktik som innefattas av olika ramar för hur undervisningen ska se ut och hur förskollärare förhåller sig till dessa ramar kan bero på flera olika faktorer såsom förskollärarens bakgrund och erfarenheter men även vilka förutsättningar det finns i den förskoleverksamhet som förskolläraren arbetar i. Relaterat till utvecklingspedagogiken kan studiens resultatet tolkas som att biologi är den del av naturvetenskapen som är det mest framträdande lärandeobjektet i förskolan. Vidare antyder studiens resultat, relaterat till utvecklingspedagogiken, att förskollärare värdesätter ett intagande av barns perspektiv i val av lärandeobjekt och i utformningen av lärandets akt.