Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger arbetar med digitala verktyg för att främja barns språkutveckling och hur de anser att det fungerar samt vilket behov av kompetensutveckling som pedagoger anser sig ha för att kunna genomföra ett bra digitaliseringsarbete för att främja barns språkutveckling. Undersökningen utgår ifrån forskning och litteratur om språkutveckling och digitala verktyg samt styrdokument. Som teoretisk utgångspunkt har sociokulturell teori använts. Med hjälp av en enkätundersökning har data samlats in från 98 pedagoger. Resultatet av studien visar att många pedagoger ser möjligheter med digitala verktyg för att främja barns språkutveckling samt har kunskaper om hur detta kan gå till samtidigt som en stor andel av pedagogerna uppgav att de saknade kunskaper inom området och därför önskade mer kunskap om digitaliseringens möjligheter. Slutsatser kan dras om att arbetet med att främja barns språkutveckling med hjälp av digitala verktyg kräver kompetenta pedagoger vilka i sin tur kan vara i behov av stöd och vägledning för att de ska kunna genomföra uppdraget. Att rektorer lyssnar på pedagogernas önskemål om struktur gällande digitalisering kan vara en viktig del i detta.

En kvalitativ studie om legitimerade förskollärare samt utbildade barnskötares tolkningar av ett utvalt citat ur förskolans läroplan som beskriver hur arbetslaget ansvarar för att utveckla en tillitsfull relation mellan förskolan och hemmen. Syftet är att synliggöra hur förskolans pedagoger talar om tillitsfulla relationer mellan förskola och hem. Studien kan bidra med en djupare förståelse kring relationens betydelse för en fungerande samverkan. Studiens empiri samlades in genom digitala semistrukturerade intervjuer. Studien tar inspiration ur det sociokulturella perspektivet för att synliggöra mönster med hjälp av olika redskap. Studien tar även avstamp i en socioekologisk utvecklingsteori gällande samverkan mellan förskola och hem. Resultatet synliggjorde att en tillitsfull relation värderades högt av förskolans pedagoger men att det fanns skillnader i vad tillitsfull definierades som. Vidare antyder studiens resultat att pedagogerna är oense om det är pedagogernas eller vårdnadshavarnas ansvar att skapa en tillitsfull relation trots att det är arbetslaget ansvar enligt läroplanen.

Syftet med studien är att bidra med ny kunskap om hur de estetiska lärprocesserna används i förskolans verksamhet, samt hur pedagogerna förstår begreppet estetiska lärprocesser och även vad de har för intention med att använda sig av estetiska lärprocesser, men också vilket lärande som pedagogerna anser kan möjliggöras med hjälp av dessa. Studiens empiri samlades in genom semistrukturerad intervju som innebär att den som håller i intervjun har färdiga frågeställningar som ska besvaras samt att den som intervjuar kan vara flexibel med frågornas ordningsföljd. Genom att välja semistrukturerade intervjuer fick vi möjlighet att ställa följdfrågor som uppstod under den pågående intervjun. Våra respondenter hade även möjligheten att utveckla dess tankar om det ämne som togs upp. Det var sex pedagoger från olika förskolor som var med och medverkande. Studiens resultat analyserades med hjälp av den sociokulturella teorin samt tidigare forskning för att synliggöra pedagogernas förståelse om de estetiska lärprocesserna. Resultatet lyfter fram att begreppet estetiska lärprocesser uppfattas olika samt att pedagogernas kunskaper och förståelse för dessa ämnen skiljer sig åt. Studien har även bidragit med kunskap om vikten av att kunna använda sig av alla de estetiska lärprocesserna i förskolans verksamhet, för att stödja alla barn och dess olika behov.

Syftet med den här studien är att undersöka hur lärare arbetar med att utveckla elevernas läsförmåga genom läsning av skönlitteratur i årskurserna 4–6. Undersökningen har genomförts utifrån en kvalitativ metod med stöd av skriftliga standardiserade intervjuer. Jag har använt ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt, i synnerhet kopplat till begreppen scaffolding och appropriering. I studien har totalt sju lärare från fyra skolor i två olika kommuner på mellanstadiet deltagit. I resultatet av studien framkommer att alla lärare är förtrogna med styrdokumenten och vad de berättar om vad eleverna ska utveckla i sin läsförmåga. Däremot framkommer att lärare på mellanstadiet lägger störst fokus på läsmomenten i andra ämnen än svenska. Vidare framgår att lärare inte använder tillräcklig mängd av riktad litteraturundervisning som gynnar elevernas läsförmåga. Studien bekräftar också att lärare behöver arbeta mer med att bjuda in vårdnadshavare i arbetet med att utveckla läsförmågan. / <p>Svenska</p>

Avsikten med denna studie är att undersöka hur förskollärare ser på begreppet hållbar utveckling, vad det innebär för dem och hur de undervisar i ämnet i förskolan. De frågeställningar studien utgått från är följande: - Hur definierar förskollärare begreppet hållbar utveckling?- Hur arbetar förskollärare med undervisning av hållbar utveckling? Det teoretiska perspektiv som studien utgått från är det sociokulturella perspektivet som menar att barns lärande sker i socialt samspel med andra barn och vuxna i en kulturell kontext. Metoden som använts för att samla in data är kvalitativa intervjuer med semistrukturerade frågor och intervjuerna har skett ansikte mot ansikte antingen i möten eller via webbkamera. Fem förskollärare från olika förskolor har deltagit i studien och de har alla arbetat i förskolan i mellan sju och 15 år. Resultatet visar att barnens lärande i ämnet hållbar utveckling till stor del sker i samspel med andra och förskollärarna beskriver hur barnens lärande skett både genom samtal, lek och i pedagogiska aktiviteter. Förskollärarna ser på undervisningen som ett långsiktigt arbete där barnen görs delaktiga i arbetet med hållbar utveckling och de strävar efter att barnen ska förstå hur deras egna handlingar kan påverka. Slutsatsen som kan dras är att förskollärare ser en koppling mellan sitt eget engagemang och hur barnens intresse väcks, men att det krävs att all personal i förskolan utbildas i vad hållbar utveckling innebär.

Datorplattor har i dagens samhälle en hög status och är något som många kommer i kontakt med till vardags och interagerar med. På grund av detta har den senaste läroplanen för förskolan dessutom uppdaterats och innehåller mer kring användningen av digitala verktyg än den föregående läroplanen. Barn ska i förskolans utbildning, enligt den gällande läroplanen, erbjudas möjligheter till att utveckla digital adekvat kompetens. Det betyder att barn ska få chanser till att utveckla de kunskaper som de behöver för att kunna möta de digitala verktygen som de stöter på i deras vardag. Denna studie har som syfte att ta reda på hur förskollärare resonerar kring användningen av datorplattor och barns delaktighet vid användningen av datorplattor. Studien ska redogöra för hur arbetet med datorplattor kan se ut i förskolans verksamhet och hur detta påverkar barns samspel och samarbete.Metoden som användes för datainsamling var semistrukturerade intervjuer för att ta reda på hur förskollärarna resonerar och använder sig av digitala verktyg i förskolans verksamhet. Intervjuerna skedde via videosamtal och skriftligt via mejl med förskollärare i olika kommuner i Sverige. Resultaten i studien har analyserats med ett sociokulturellt perspektiv som utgångspunkt, med fokus på datorplattor som ett kulturellt redskap som medierar och stöder lärande (scaffolding).Resultaten i studien visar på hur olika förskollärare arbetar med de digitala verktygen, och hur de får med barnens delaktighet i detta arbete. Majoriteten av förskollärarna uttryckte att de tyckte arbetet med datorplattor ska ske som ett kompletterande verktyg i deras undervisning och att det är viktigt att det finns ett tydligt syfte i den pågående aktiviteten med datorplattor. Studiens resultat har lett in till en diskussion om hur arbetet med datorplattor kan se ut i förskolan. Diskussionen har varit i relation till den tidigare forskningen som behandlat arbetet med datorplattor i förskolans verksamhet och studiens forskningsfrågor.

Denna studie avser att undersöka vilket syfte pedagoger i förskolan har med läsning under läsvilan. Studien består av två delstudier: en kvantitativ enkätstudie och en kvalitativ intervjustudie. Detta innebär att studiens empiri samlades in med två metoder. Metoden för delstudie 1 bestod av en digital enkätundersökning med 464 respondenter som är verksamma i förskolan. I delstudie 2 genomfördes kvalitativa intervjuer med 5 deltagande pedagoger. Studiens resultat analyserades och diskuterades utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt de centrala begreppen: 1) Mediering och medierande redskap; 2) Den proximala utvecklingszonen. Resultatet visar att förskolans pedagoger ger olika beskrivningar av vad läsning under läsvilan syftar till. Aktiviteten beskrivs inte enbart som undervisning eller vila. Istället framgår en skildring av att läsvila bidrar med båda delar. Därutöver visar resultatet en beskrivning av läsning under läsvilan som lärorikt, exempelvis vad gäller barns literacy- och språkutveckling. I resultatet framkom pedagogernas förhållningssätt som en betydelsefull faktor i arbetet med läsning under läsvilan. I resultatet noterades dock att läsning är ett ämne som inte alla pedagoger reflekterar över regelbundet. Slutligen resonerar vi utifrån studiens resultat att fortbildning skulle bidra med att utveckla pedagogers arbete med läsning under läsvilan i förskolan.

Studiens syfte är att få en inblick i hur förskollärare beskriver användandet av digitala verktyg i förskolan och vad dessa verktyg kan få för betydelse för barns utveckling och lärande. Det sociokulturella perspektivet utgör studiens valda teoretiska utgångspunkt. Kvalitativa intervjuer med sju förskollärare på fem olika förskolor i ett samhälle i norra Sverige har genomförts och dokumenterats via ljudinspelning och anteckningar. Transkribering och analys av intervjuerna kom att synliggöra vissa återkommande teman som kom att bli relevanta aspekter att ta hänsyn till och diskutera kring. Resultatet av studien visade på en övergripande positiv bild av digitala verktyg i förskolan men även vikten av att förhålla sig kritisk och använda dem med försiktighet, att inte låta det ena ta över det andra. Majoriteten av förskollärare var överens om att de digitala verktygen möjliggjorde lärande och utveckling i form av den variation av lärande som digitala verktyg kan föra med sig, samt de många samtal och reflektioner som dokumentation kan föra med sig. Utifrån resultatet dras slutsatsen att digitala verktyg och dess användning i förskolan baseras på förskollärares egna intresse för dessa och speglar därmed barns villkor att möta och utforska dess möjligheter.

Denna studie syftar till att undersöka fenomen som inkludering och exkludering inom lek i förskolan. Datainsamlingen skedde genom två kvalitativa metoder som bestod dels av pedagogers deltagande i intervjuer och etnografiska observationer på barn under den fria leken. Med hjälp av intervjuer undersöktes förskollärarnas och barnskötarnas uppfattning om och arbete i anknytning till inkludering och exkludering. Den etnografiska ansatsen bidrog till material angående barnens samspel och förhållningsätt i relation till lek. Det insamlade materialet har analyserats och diskuterats utifrån Vygotskijs teori och Corsaros begrepp inom barndomssociologi samt tidigare forskning.   Inkludering och exkludering är ett vanligt fenomen som ofta förekommer i olika kamratkulturer. I studiens resultat blir det synligt att barnen oftast använder sig av tillträdesstrategier för att få tillträde till lek, strategier som även observerats av Corsaro. I resultatet framkommer det att barnen förhandlar om sina statuspositioner för att göra sig själva och andra medvetna om sina möjligheter i den fria leken. Att ha en hög status inom kamratkulturen innebär att barnet har makt, vilket ger möjlighet till att kunna bestämma utifrån närhetsprincipen vilka som ska bli inkluderade samt exkluderade från gemenskap. Majoriteten av pedagogerna har en uppfattning om att exkludering av barn oftast sker i form av sekundär anpassning. Det vill säga att barnen visar att institutionens regler som alla-får-vara-med upprätthålls med vissa undantag i form av villkorat deltagande då barn blir tilldelade en oönskad eller underordnad roll i leken. Resultatet visar även på att pedagogernas närvaro kan ha påverkan på barnens förhandling i leken eftersom pedagogernas auktoritet värderas högre och därmed sker exkludering i mindre grad. Resultat visar också på att pedagogerna har en uppfattning om att språket har en betydelse i barnens lek och kan vara en faktor till varför barnen blir exkluderade från gemenskapen och lekar. I syfte att motverka exkludering och stärka barnens gemenskap och språkutveckling arrangeras olika uppstyrda lekar och samarbetsövningar, men även metoder som ”bra kompis”.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare verksamma i förskola och förskoleklass upplever sin genusmedvetenhet samt hur de säger att de konkretiserar arbetet i verksamheten. Studien syftar även till att undersöka vilka likheter och skillnader som finns representerade i de två olika verksamheterna vad gäller genusmedvetenhet. Materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer med förskollärare verksamma i förskola samt förskollärare verksamma i förskoleklass. Materialet analyserades utifrån tematisk analys och bearbetades med utgångspunkt ur ett genusteoretiskt och sociokulturellt perspektiv och dess centrala begrepp.I studiens resultat framkom att det fanns likheter och skillnader i de båda institutionerna i förskollärarens syn på genus samt hur de säger sig konkretisera genusmedvetenheten i verksamheterna. Resultaten indikerar på att det finns en medvetenhet och ett intresse kring genus i de båda institutionerna men det framgår att förskollärare verksamma i förskola tenderar att arbeta mer genusmedvetet samt att arbetet genomsyrar deras verksamhet på ett mer naturligt och konkret sätt. Förskollärare verksamma i förskoleklass utrycker istället en avsaknad av ett mer konkret arbetssätt kring genus då de uppger att arbetet inte ges tillräckligt stort utrymme i skolan.