I skolans styrdokument står det skrivet under syftet i svenskämnet att eleverna ska inspireras till att vilja läsa och skriva. Eleverna ska genom undervisningen få utveckla sin förmåga att kommunicera genom tal och skrift. Syftet med denna studie är att undersöka lärares arbete med att utveckla elevers läs- och skrivförmågor i årskurserna 1-3 i ämnet svenska. Jag vill genom denna studie få fördjupade kunskaper om vad lärare anser är utvecklande läs- och skrivundervisning samt hur lärare arbetar med läs- och skrivundervisning i klassrummet. För att få svar på studiens syfte och frågeställningar används metoderna observationsstudier och kvalitativa intervjuer, en så kallad metodtriangulering. Observationerna genomfördes i en årskurs 1 vid två tillfällen och i en årskurs 3 vid två tillfällen. Intervjuerna genomfördes efter de fyra observationstillfällena med respektive klasslärare som en fördjupning till studien. Det perspektiv som har valts ut för att kunna diskutera studiens resultat är det sociokulturella perspektivet. Studien har visat att lärarna anser sig arbeta med utvecklande arbete hela tiden. Motivationen och intresset för innehållet samt undervisningen, i kombination med uppmuntrande lärare, främjar elevernas utveckling. I det empiriska materialet framkom det även att det inte finns några specifika undervisningsmetoder som gynnar läs- och skrivutvecklingen, utan att varje lärare måste forma undervisningen efter den enskilde individen. Men även arbete i par eller grupp, kan gynna elevernas kunskaper samt läs- och skrivförmågor. / <p>Svenska</p>

Syftet med denna studie är att undersöka hur digitala verktyg används i den undervisning av elever i matematiksvårigheter som forskningen studerat, samt vilka effekter denna undervisning har på elevernas matematiska utveckling och lärande. Metoden för detta arbete är en systematisk litteraturstudie, där 30 forskningsstudier inom området kartläggs och analyseras. Forskningsfältet analyseras översiktligt, följt av en fördjupad analys. Resultatet av litteraturstudien tyder på en stor variation kring de digitala verktygens användningsområden. Av studien framgår att digitala verktyg används för att låta elever följa instruktioner och lösa matematiska uppgifter, att undervisa med virtuellt laborativt material, för anpassningar och som hjälpmedel, för att kommunicera och ge återkoppling, för en spelbaserad undervisning samt för mängdträning och repetition i matematik. Resultatet tyder överlag på positiva effekter av en undervisning med digitala verktyg på elever i matematiksvårigheter gällande lärande och utveckling i matematik. Resultatet tyder även på att den undervisning som framgår av forskningsstudierna till övervägande del går ut på att eleven interagerar med det digitala verktyget på egen hand. Detta resultat diskuteras utifrån ett sociokulturellt perspektiv på kunskap och lärande. Implikationer för vidare forskning och konsekvenser för undervisning diskuteras. / The purpose of this study is to investigate how digital tools are used in the teaching of students in mathematical diffuculties that research has studied, and the effects of this teaching on the students’ mathematical development and learning. The method for this study is a systematic review, where 30 research studies are charted and analyzed. The field of research is surveyed, followed by a profound analysis. The results of the study indicates that there is a great variety in the use of digital tools. The study shows that digital tools are used by letting students follow instructions and solve mathematical problems, for teaching with virtual manipulatives, as accommodations and support tools, for communication and feedback, for game-based learning and for increasing the amount of mathematical practice and repetition. The overall results indicate positive effects of teching with digital tools on mathematical learning and development of students in mathematical difficulties. The results also indicate that the teaching methods in the research studies are mainly based on letting the students interact with the digital tools on their own. This result is discussed based on a sociocultural perspective on knowledge and learning. Implications for further research and practice are discussed.

Syftet med detta arbete är att se om en mindre grupp lärare, som medverkade i arbetet, är medvetna om sitt användande av skolspråk i undervisningen. Syftet är även att ta reda på hur de ser på sitt språkutvecklande arbete. Forskningen menar att det är viktigt att eleverna förstår och kan behärska skolspråk för att nå kunskapskraven i skolan. Chamot (2004) beskriver skolspråk som det språk som krävs för att kunna ta till sig ny information, beskriva abstrakta fenomen och utveckla begreppsförståelse. Skolspråket används i mer formella sammanhang i skolan. Vardagsspråk är det språk som används mer i informella situationer, oftast muntligt, utanför skolan. Medan skolspråk beskrivs som det språk som används i mer formella sammanhang i skolan, så beskriver Magnusson (2008) vardagsspråk som det språk som används i informella situationer Genom att förstå skolspråket, ämnesspecifika ord och begrepp, kan eleverna på så sätt nå djupare förståelse för det aktuella ämnet. Då ämnesspecifika ord och begrepp kan vara abstrakta för eleverna, finns risken att de tappar intresset för undervisningen eller uppgifter. För att undvika den risken samt hjälpa eleverna att nå kunskapskraven i ämnet, tar forskningen upp vikten av att lärarna arbetar språkutvecklande. Resultatet visar att lärarna i min studie arbetar med olika grader av medvetenhet om skolspråk. Två ansåg sig arbeta aktivt med skolspråk medan två inte har reflekterat i stor utsträckning över detta. Under observationerna såg jag att av de två som ansåg sig arbeta aktivt med skolspråk, så var det endast en som gjorde det i praktiken. Resultatet visar även att ju mer språkutvecklande lärarna i min studie arbetar, desto mer engagerade blir eleverna i arbetet. För de lärare som inte arbetade aktivt med skolspråket resulterade det i en något stökigare klass.

Studiens syfte var att undersöka hur stavning påverkas av en intervention med stavningsträning på gruppnivå i jämförelse med stavningsträning i ordinarie undervisning. Samtliga elever i årskurs 2 och 3 på två skolor i södra Sverige, sammanlagt 154 elever, deltog i studien. Av dessa deltog 71 elever i interventionen, resterande 83 elever fungerade som jämförelsegrupp. Eleverna i interventionsgruppen fick vid tre tillfällen i veckan under fem veckor träna stavning enligt Dagens ord-metoden. Studiens syfte var även att undersöka om eventuella resultat av interventionen kvarstod efter tre månader utan stavningsträning samt om vissa elever gynnades mer än andra av interventionen. Studien genomfördes med pre- och posttest samt ytterligare ett posttest tre månader efter interventionens slut för att mäta kvarstående resultat. Som mätinstrument användes LäSt-stavningstest på pre- och posttesten. Resultatet av studien visar att interventionsgruppen på samtliga posttest förbättrat sin stavning i förhållande till jämförelsegruppen. Resultatet av studien visar att stavningsträning på gruppnivå med Dagens ord-metoden haft positiv påverkan på interventionsgruppens stavningsutveckling och att resultaten av interventionen kvarstår efter tre månader. Studien kan ses som ett framgångsrikt samarbete mellan lärare och speciallärare där elever i ett sociokulturellt perspektiv inkluderas och ges möjligheter att utveckla sin metakognitiva förmåga.

Syftet med föreliggande studie var att synliggöra den naturvetenskapliga kommunikationens karaktär i interaktionen mellan förskollärare och barn. I bakgrunden beskrivs naturvetenskapens innebörd i förskolan samt betydelsen av förskollärares kompetens och förhållningssätt för barns naturvetenskapliga lärande. Det framgår även vilken funktion kommunikation och interaktion har för barns lärande samt vilken roll språket spelar i barns förståelse för naturvetenskap. I en redogörelse för det sociokulturella perspektivet beskrivs studiens teoretiska ramverk.   Studien genomfördes på två olika förskolor där videoobservation tillämpades för att samla in datamaterial om den verbala- såväl som icke-verbala kommunikationen mellan förskollärare och barn. Datamaterialet transkriberades och analyserades med hjälp av centrala begrepp inom det sociokulturella perspektivet, samt med visst stöd från konversations- och samtalsanalys.   I studiens resultat framgår att den verbala kommunikationen tog mest plats i interaktionen mellan förskollärare och barn, därmed var språket den medierande artefakt som användes mest i den naturvetenskapliga kommunikationen. Det förekom även mediering med hjälp av materiella artefakter, främst olika typer av bilder. Det synliggjordes att den språkliga medieringen till stor del bestod av att förskollärarna ställde frågor och barnen svarade.

Syftet med föreliggande arbete är att studera hur fyra olika förskolor med olika pedagogiska inriktningar arbetar aktivt med förskolans inomhusmiljö. Vi har genomfört observationer och intervjuer som lett fram till vårt resultat. Vi har kommit fram till att förskolorna har såväl likheter som skillnader men att alla förskolorna har en medveten tanke kring utformningen av inomhusmiljön utifrån deras pedagogiska inriktning.

I denna uppsats har jag utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv undersökt elevers olika tolkningar av analysbegreppet genom att undersöka elva elevers skriftliga analys av en konflikt som en del av en examination. Detta har gjorts induktivt i en tematisk analys med förhoppningen att kunna öka förståelsen för elevers uppfattning om analysbegreppet. I analysen har fyra olika teman skapats utifrån hur eleverna tolkade uppgiften ochi relation till litteratur på området: analys som personligt tyckande, analys som förklarande text, analys som utredande text och analys som kritisk granskning. Den tematiska analysen visar att majoriteten av eleverna gjorde tolkningen analys som förklarande text, vilket kan anses vara problematiskt då genren förklarande text inte innehåller de språkliga drag som krävs för att skriva de typer av utredande och kritiskt granskande texter som bättre överensstämmer med vad lärare förmodligen förväntar sig av en samhällsvetenskaplig analys och som utmärker de högre betygsnivåerna. Vikten av att utveckla elevers litteracitet belyses därmed och även att läraren har koll på sina förväntningar och hur de förmedlas. En diskussion förs kring analyshämmande faktorer som outtalade och motstridiga krav på vetenskaplighet, hur vetenskapligt språk och text kan fungera analyshämmande samt hur ofta reflexmässiga positivistiska och liberala tankesystem kan hindra analysen. Grundläggande har varit att undvika så kallad kognitiv reduktionism, alltså att söka enkla, övergripande förklaringar till varför eleverna inte uppnår förväntade studieresultat och att skillnader i elevers prestation är att de tänker fundamentalt olika. Relationen mellan tänkande och språk, intentionen bakom handlingar och de vetenskapliga begreppens betydelse för lärande är centralt. En viktig lärdom är att förståelse inte innebär passivt upprepande utan aktiv reflektion och att den genererade kunskapen är beroende av hur vi tolkar våra upplevelser, vilket innebär att lärandet måste börja i elevernas föreställningsvärld. Analys används med speciell betydelse inom många vetenskapliga områden samtidigt som en analys kan se ut på olika sätt och vara på olika nivåer. Det är viktigt att läraren är medveten om elevers (och kanske även sin egen) osäkerhet kring analysbegreppets mångtydighet. Samtidigt är det angeläget med mer empirisk forskning på området för att reda ut analysbegreppet och klargöra dess innebörd i olika kontexter och även utöka processkunskap om vad analytisk förmåga egentligen innebär.

Denna studie handlar om förskollärares förhållningssätt kring att stödja barns lust att skapa i bild. I förskolans läroplan (Skolverket, 2016) står det hur förskolan ska ge förutsättningar för barns lust att lära hela livet och i denna studie sker en specifik inriktning mot bildskapandet. För att få fram förskollärares förhållningssätt till barns lust till bildskapande utgick vi från de tre frågeställningarna: Vad är syftet med bildskapande på förskolan? Hur uppfattar förskollärarna sin roll i barns bildskapande? På vilka sätt stärks barns lust till bildskapande? Metoden som används är kvalitativ och materialet har samlats in genom fyra halvstrukturerade intervjuer. De fyra förskollärarna som blivit intervjuade arbetar på olika förskolor. Datamaterialet som samlats in har i resultatet analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet samt begreppen guidning och styrning. Resultatet visar genom begreppen styrning och guidning både likheter och variationer i förskollärarnas sätt att förhålla sig till barns lust till bildskapande. Förskollärarna uttrycker att verksamheten ska anpassas efter barnens intressen. Sammanfattningsvis visar studien att förskollärarna balanserar mellan att vara lyhörda för barns intressen, samtidigt som de vid barns olust till bildskapande ändå inte upphör att erbjuda och locka genom ett ömsesidigt samspel.

Syftet med denna studie är att genom kvalitativa skriftliga intervjuer med svensklärare på gymnasiet undersöka vilka arbetssätt lärare i svenska använder sig av i arbetet med skönlitteratur i gymnasieskolan och med vilken motivering. Syftet är också att se om det finns arbetssätt som bör undvikas, om det finns en tanke om att kritiskt läsa skönlitteratur med eleverna och om detta kan variera beroende på antal års erfarenhet som lärare. Resultatet av studien visar att varierande arbetssätt samt anpassning från lärare till grupp och individer är att föredra. Mer klassiska arbetssätt med skönlitteratur så som att låta elever recensera böcker pekades särskilt ut som negativt. En kritisk läsning förespråkades av majoriteten av informanterna, dock blandat med en läsform utskriven som upplevelseläsning. Svaren i studien visade också att lärarnas antal år som arbetande lärare inte gjorde några större skillnader i svaren. Resultatet visar också på en nyfikenhet till vidare forskning inom samma område med ett fokus på samarbete mellan olika ämnen inom läsning av skönlitteratur.

Syftet med studien är att undersöka förskollärarnas syn på flerspråkiga barns språkutveckling i yngre åldrar i förskolan. I studien har vi utgått från följande frågeställningar: Vilken syn förskollärare har om strategier som används vid flerspråkiga barns språkutveckling? Hur använder förskollärare miljön för att utveckla flerspråkiga barns språk?   I studien har kvalitativa intervjuer gjorts med sex förskollärare i en medelstor kommun. Anledningen att vi valde använda oss av kvalitativa intervjuer var att uppnå vårt syfte och få svar på våra frågeställningar. Denna metod lämpar sig för vår studie då vi vill undersöka förskollärarnas syn på vårt syfte. Vår studie genomsyras av sociokulturellt perspektiv.   Det vi har kommit fram till är att förskollärarna tycker att flerspråkiga barns språkutveckling är lika komplex som de enspråkigas. Den är beroende av olika faktorer såsom förskollärarnas kompetens, miljön, hem och barns begåvning. Förskollärarna tycker inte att de skiljer sig från de andra förskolorna i sitt arbetssätt, bemötande och material som de använder på sina förskolor. Fast de tillämpar sitt arbetssätt och sin miljö till den barngrupp de har. De anser att de flerspråkiga barn som har goda kunskaper i sitt modersmål är lika duktiga på svenska.