I denna kvalitativa studie undersöker vi hur några lågstadielärare använder IKT i samhällsorienterade ämnen och vilken uppfattning de har om IKT i So-undervisningen. Empirin samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att lärarna har en positiv inställning till IKT men att det visar sig vara ett stort och svårdefinierat begrepp där lärarnas uppfattning av begreppet styr deras undervisning. Resultatet visar även att lärarna i studien uttrycker en önskan om att kunna använda IKT mer i sin undervisning. De uttrycker att de skulle kunna det dels genom att få mer kompetensutveckling för att känna en trygghet med att använda digitala verktyg, dels en önskan om att få tillgång till fler digitala verktyg. En dator till varje elev står högt på lärarnas önskelista, så kallad en- till- en. Det skulle enligt lärarna skapa bättre förutsättningar att undervisa i och med digitala verktyg och öka elevernas digitala kompetens. Det framkommer också att de efterlyser en bättre teknisk support och nätuppkoppling så att en undervisning med digitala verktyg kan möjliggöras.

Denna undersökning syftar till att få djupare insikt i vilken uppfattning om pedagogiskt ledarskap som finns hos verksamma inom förskolan, detta för att fokus på ledarskapet inom skolan ökar och ingen tydlig definition av begreppet finns. Detta görs genom en webb-baserad enkät som riktar sig åt alla som arbetar i förskolans verksamhet. Resultatet visar på vissa gemensamma uppfattningar som kollegialt lärande, fokus på barns delaktighet och inflytande samt egenskaper som ödmjukhet och lyhördhet. Slutsatsen vi drar är att det finns en röd tråd i de verksammas uppfattning men att mer forskning behövs om ledarskapet inom förskolan, både på en teoretisk som praktisk nivå.

Den här studiens syfte är att undersöka vilka åsikter fem lärare har om sin undervisningspraktik i momentet muntlig framställning. Studien grundar sig i det sociokulturella perspektivets syn på lärande som en social process, och i fokus står de inre respektive yttre stödstrukturer som lärarna använder för att stödja sina elevers utveckling i muntlig framställning. Den metod som har använts är kvalitativa intervjuer. Studiens resultat visar att lärarna medvetet arbetar för att skapa en miljö där både inre och yttre faktorer lyfts fram och bearbetas i undervisningen. Resultatet visar att en trygg miljö, en stöttande och närvarande lärare, en gradvis ökande svårighetsgrad, en god kontakt mellan talare och åhörare samt mottagaranpassning är stödstrukturer som hjälper eleverna på vägen mot en väl genomförd muntlig redovisning.

Studiens syfte är att utveckla kunskap om förskollärares beskrivningar av hur de arbetar med den pedagogiska verksamheten på förskolans gård i relation till tidigare forskning. Det är en kvalitativ studie och empirin har samlats in genom tre fokusgruppsamtal där ljudinspelningar kompletterats med fältanteckningar. Fokusgruppsamtalen bestod av totalt tio förskollärare, två grupper bestod av tre förskollärare och en grupp av fyra förskollärare. Den insamlade empirin har analyserats med en tematisk analys och utifrån ett sociokulturellt perspektiv med fokus på tre centrala begrepp: den proximala utvecklingszonen, kontext och artefakter. I resultatet framgår det att förskollärarna arbetar med att interagera barns intressen under utevistelsen. Det framkommer att ett närvarande och lyhört arbetssätt är en förutsättning för det. Utevistelsen är ofta en stund som används till att genomföra praktiska uppgifter. Det bidrar till att förskollärarna sällan genomför planerade aktiviteter i utemiljön och barnen får leka fritt. Förskollärarna belyser vikten av att tillföra material som barnen kan utforska gården med, grundläggande är att det ska vara material som barnen visar intresse för. Förskollärarna beskriver att samarbete och kollektiva diskussioner mellan personalen är nödvändiga inför arbetet på förskolans gård.

Syftet med den här studien är att undersöka hur förskollärare definierar musik som eget lärande i förskolan och i så fall på vilket eller vilka sätt det synliggörs i verksamheten. I den här studien definieras eget lärande som när musikens egenvärde beaktas enskilt och inte när musik används som ett redskap för att lära något annat, som exempelvis språk eller matematik. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer har fyra förskollärare beskrivit sina definitioner av musik som ett eget lärande i förskolan och på vilka sätt det synliggörs i det vardagliga arbetet. Det sociokulturella perspektivet ligger till grund för studien eftersom fokus ligger på att undersöka hur förskollärare i samspel med barn arbetar med musik som eget lärande i förskolan. Insamlingen av data har gjorts med kvalitativ metod. Empirin har bearbetats enligt en tematisk analys där teman presenterades utifrån förskollärarnas svar. Resultatet visar att förskollärare synliggör musik som eget lärande genom samspel, glädje, rörelse, takt, rytm och som uttryckssätt. Utifrån resultatet framkom även att när förskollärare inte synliggör musik som ett eget lärande synliggör de det istället som ett verktyg för barns inlärning av andra ämnen. Vidare delar förskollärarna med sig av sitt förhållningssätt till musik där resultatet visar på en uttråkad inställning samt en osäkerhet kring kompetensen att leda barn i musik.

En studie om hur barn talar om den fria leken och hur de väljer att definiera den till skillnad från annan lek. Detta har undersökts genom observationer av barnens fria lek både inomhus och utomhus samt fokusgrupper tillsammans med barnen. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med fokus på det situerade, det kreativa samt de artefakter som finns tillgängliga. Resultatet visar att man inte talar om fri lek, varken mellan pedagoger och barn eller mellan barnen. Däremot är barnen tydliga med vad de anser att fri lek ska grunda sig i, vilket är deras egna val av lek både gällande hur och vad. Även var vilket enligt barnen i studien endast kunde ske utomhus då det inte fanns lika mycket regler utomhus. Observationerna visade att barnens fria lek, den stunden under dagen där barnen själva får välja vad de vill leka, blir påverkat av mycket. Relaterat till det sociokulturella perspektiv synliggjordes rummets förväntningar och erbjudande av artefakter och vilken påverkan det har på barnen och deras lek. Olika rum har olika syften och därför olika signaler på vad som ska ske. Materialet bidrar likväl vad och hur de leker och begränsar deras kreativitet. Utomhus däremot krävdes mer kreativitet av barnen för att använda de artefakter som finns utomhus och fantisera fram ett annat ändamål för artefakten. Det fanns heller inget situerat utomhus som gav några specifika signaler gällande vilken lek som skulle ske.

Detta arbete handlar om idrottslärare som undervisar nyanlända i simning. Syfte och frågeställningar: Studien syftar till att undersöka de problem som idrottslärare möter i simundervisningen med nyanlända och hur de hanterar dessa problem. Studien har två frågeställningar: Vilka utmaningar och problem möter idrottslärare i samband med simundervisning för nyanlända? På vilket sätt arbetar idrottslärarna för att stötta nyanlända elever i simundervisningen? Ansats och metod: Jag har valt att genomföra denna studie genom en kvalitativ forskningsansats. Valet av metod i denna studie faller på semistrukturerad intervju. Resultat: Resultatet har tolkats med hjälp av olika begrepp inom sociokulturellt perspektiv och “self- efficacy”, som handlar om lärarens tro på sin egen förmåga. Resultatet är indelat i två delar, vilka svarar mot uppsatsens forskningsfrågor. Den första delen handlar om de utmaningar och problem som idrottslärarna upplever i samband med simundervisningen. Den andra delen behandlar strategier och arbetssätt som idrottslärarna använder för att hantera utmaningar och problem. De utmaningar och problem som idrottslärarna berättar om handlar om elevers rädslor och även om att elever utmanar normer samt att lärarna upplever skillnader mellan flickors och pojkars simkunnighet. Lärarna uttrycker en tveksamhet till sin egen kompetens att lära ut simning, vilket kan utgöra ett hinder för lärarnas förmåga att lära ut simning. En bristande ledning upplevs som ytterligare ett problem i samband med simundervisning för nyanlända. Idrottslärarna berättar om olika sätt att arbeta med elevernas simning. Först handlar det om att möta eleven där den befinner sig för att kunna stötta på rätt sätt, vilket exempelvis kan innebära att få eleverna att ta sig till simhallen, ta sig ner i vattnet eller vilken simteknik som används. När eleven är i vattnet börjar lärarna arbeta med att få eleven att slappna av, flyta och andas. Förutom motorikträning och tekniker i vattnet använder några lärare samundervisning som en strategi och arbetssätt, medan andra lärare använder särundervisning som sin strategi. Samarbete med andra lärare är viktigt för att lärarna ska ha möjlighet att både överblicka säkerheten  i  bassängen  och  för  elevernas  siminlärning.  Samtliga  idrottslärareefterfrågar mer samarbete med andra lärare, även på andra skolor.

En problematik som tidigare studiers resultat visat är att pedagoger inte utformat den sociala miljön på ett sådant sätt att barn kan agera självständigt i sina interaktioner, vilket blir problematiskt eftersom det saknas forskning som visar hur barn i en specifik ålder interagerar. Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om vilka demokratiska värden barn får möjlighet att pröva genom att observera barns samspel i olika leksituationer på förskolegården. Våra frågeställningar är; vad kännetecknar barns lekhandlingar i interaktioner med andra barn? Vilka demokratiska värden kommer till uttryck i barns lekhandlingar och interaktioner? Vilka konfliktstrategier använder barn i lekhandlingar? Vår vetenskapsteoretiska utgångspunkt är sociokulturellt perspektiv, där samspel mellan kollektiv och individ är i fokus. Studien har genomförts på en förskoleavdelning under två dagar, där vi videoobserverat barn i fem års ålder. Materialet har sedan transkriberats och analyserats med stöd av interaktionsanalys. Studiens resultat visar att barns lekhandlingar kännetecknas av att de är uteslutande, tillrättavisande och inbjudande. De kan också präglas av osäkerhet, våldsamhet, bestämdhet, inflytande, avundsjuka och hotfullhet. Ett framträdande resultat är att barns demokratiska värden speglas i hur de agerar gentemot varandra. Vår förhoppning är att studiens resultat kan bidra till att pedagoger känner sig inspirerade att kontinuerligt arbeta med demokratiska värden och tillämpa dessa i verksamheten för att även barnen ska känna att de äger dessa.

Denna studie undersöker vilka lärprocesser som synliggörs när elever på två fritidshem arbetar medfilmskapande. Studien har inspirerats av en visuell minietnografisk studie där två elevgrupper fråntvå olika fritidshem har observerats genom videoobservationer samt fältanteckningar under totalt fyratillfällen. Materialet från observationerna har analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv där dengrundläggande principen för lärprocesser bygger på den sociala gruppen där gemenskapen mellanindividerna blir utgångspunkten för lärande. Genom studien kunde följande lärprocesser synliggöras:praktiskt lärande, perspektivtagande, reflexivt lärande samt tendenser till språng av lärande. För attkunna göra studien än mer trovärdig och synliggöra lärprocesserna mer på djupet har slutsatsendragits att det skulle krävas en mer omfattande studie, som skulle innebära att man följer utvaldaelevgrupper under en längre tidsperiod. / <p>Godkännande datum: 2018-06-10</p>

Dagens skola befinner sig i ständig förändring och ställs kontinuerligt inför nya krav. För att möta dessa utmaningar är därför skolutveckling en nödvändighet. Syftet med studien är att undersöka och beskriva hur arbetet med kollegiala observationer uppfattas av lärare och avser att belysa både det som uppfattas positivt och de svårigheter som finns med kollegiala observationer som en metod för att utveckla undervisningen. Studiens frågeställning är: Vilka faktorer påverkar enligt lärare arbetet med kollegiala observationer? Som teoretisk utgångspunkt har ett sociokulturellt perspektiv använts. Studien är kvalitativ och åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes och där innehållsanalys med induktiv ansats använts som metod för analys. Empirin kategoriserades i sju teman med faktorer som enligt lärarna påverkar de kollegiala observationerna; Relation, Erfarenhet, Dokumentation, Distans, Syftet med observationen och Organisation. Resultatet visar att lärarna upplever kollegiala observationer som ett värdefullt sätt att utveckla sin undervisning men att det finns vissa faktorer som upplevs som hinder. Det uppfattas som svårt då otillräckliga relationer skapar otrygghet, erfarenhet saknas, lärarna har olika inställning till uppgiften och känslan av tidsbrist infinner sig. Framgångsfaktorer i resultatet tyder på att lärarna skapat goda relationer, erhållit erfarenhet och fått stöd i form av hjälpstrukturer som observationsprotokoll som utvecklat observationerna. / The school of today is constantly changing and is continuously being faced with new requirements. In order to meet these challenges, school development is therefore a necessity. The purpose of the study is to investigate and describe how collegial observations is perceived by teachers and intends to highlight what is perceived positively and the difficulties with collegial observations as a method for developing teaching.  The question of the study is: What factors influence the work of collegial observations according to teachers? A socio-cultural perspective has been used as a theoretical framework.  This is a qualitative study and eight semi-structured interviews are conducted and as a method of analysis a qualitative content analysis with an inductive approach was used. The empirical data was categorized into seven themes with factors that, according to the teachers, influenced collegial observations: Relationship, Experience, Documentation, Distance, Purpose of the Observation and Organization. The result indicates that the teachers experience collegial observations as a valuable way of developing their teaching, but that there are certain factors that are perceived as obstacles. These difficulties include that of insecurity caused by insufficient relationships, lack of experience, teachers having varying approaches to the task and the sense of time shortage is present. Successful factors in the outcome indicate that the teachers created new relationships, gained experience and received support in the form of auxiliary structures such as an observation protocol that developed the observations.