I följande studie kommer jag redovisa resultatet ifrån den självstudie som jag har bedrivit i syfte av att utforska huruvida min instuderingsprocess skiljer sig utifrån jazz- och klassisk repertoar på instrumentet kontrabas. Studien redovisar även hur jag erhåller och nyttjar den instuderade tekniken och materialet i de givna jazz- och stråkorkestertillfällena, samt om hur instuderingen skiljer sig i den mån av tidigare erfarenheter kunskaper. Studien tar form utifrån hur jag som erfaren jazzbassist instuderar och spelar i stråkorkester som novis i den miljön, samt hur jag fördjupar mitt instuderande till jazzensemblerna. I syfte att studien har ett stort fokus på instudering och ensemblespel så diskuteras även huruvida de olika ensemblekulterna skiljer sig i mån av styrning, inflytande och uttryck. Arbetet bearbetas genom videodokumentation som sker under instudering- och övningspass, samt ensembletillfällen. Matrealet bearbetas sedan genom transkription och analys där matre- alet kategoriseras efter olika kategorier i syfte att besvara mina frågeställningar. Arbetet utgår utifrån ett sociokulturellt perspektiv och där med har ett fokus på hur jag brukar kunskap och artefakter i olika kulturer och miljöer, samt hur jag lär mig utifrån de olika ensembleformerna. Resultatet i arbetet visar hur notläsningen i stråkorkestern är direkt kopplat till mitt gehör, och genom instudering av notmatrealet så betingas mitt gehör till min psykomotorik. Studien visar även huruvida mina bristande tekniska förutsättningar med redskapet stråken bidrar till att jag flyttar blicken ifrån noten till stråken, vilket får konsekvenser i mån av flöde och koncentrat- ion i spelandet. I mån av det musikaliskt flöde som befinner sig i orkestern så underlättas not- läsningen genom ensemblens harmoniska samspel och tempo. De olika ensembleformerna vi- sar sig skilja sig markant i mån av styrning och inflytande vilket kan kopplas till de ensemb- lernas skillnader i mån av storlek. Studien redovisar även hur brukandet av andra instrument bidrar till en större uppfattning av repertoaren till jazzensemblen, vilket får positiva fördelar i mån av gehör, improvisation och formkänsla. / In the following study I will report the results from the self-study i have conducted in order to explore whether my study process differs based on jazz and classical repertoire on the instru- ment double bass. The study also reports whether I obtain and use the studied technique and the material in the given jazz and string orchestra occasions, and how the study differs to the extent of previous experience knowledge. The study takes the form of how I, as an experienced jazz bassist study and play in string or- chestras as a novice in that environment, and how I deepen my study of the jazz ensembles. In order that the study has a great focus on study and ensemble play, it will also be discussed whether the different ensemble cultures differ in terms of control, influence and expression. The work is processed through video documentation that takes place during study and practice sessions, as well as ensemble occasions for the purpose of follow-up. The video documentation will be processed through transcription and analysis where the material is categorized according to different categories in order to answer lesser questions. The work is based on a socio-cultural perspective and with a focus on how I use knowledge and artifacts in different musical cultures and environments, and how I learn based on the different ensemble forms. The result of the work shows how the note reading in the string orchestra is directly connected to my hearing, and by studying the sheet music, my hearing is conditioned to my psychomotor skills. The study also shows whether less technical deficiencies with the implement strings contribute to moving the gaze from the note to the strings, which has consequences in terms of flow and concentra- tion. As far as the musical flow in the orchestra is concerned, the note reading is facilitated by the ensemble's harmonious interaction and tempo. The different ensemble forms appear to differ markedly in terms of control and influence which can be linked to the differences of the ensem- bles in terms of size. The study also shows how the use of other instruments contributes to a greater perception of the repertoire of the jazz ensemble, which receives positive benefits as far as hearing, improvisation and sense of form are concerned.

Studiens övergripande syfte är att undersöka vilka språkliga aspekter som elever i årskurs fem uppmärksammar i varandras texter, hur de formulerar sin kamratrespons och använder sig av kamraternas respons när de reviderar sina texter. I studien belyses även elevers upplevelser av att ge och ta emot kamratrespons. Studien tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Materialet består av 41 elevtexter med tillhörande skriftlig respons och elevernas reviderade texter efter kamratrespons samt sex fokusgruppsintervjuer med totalt 30 elever. Resultatet visar att antalet kommentarer på global nivå är fler än på lokal nivå, medan fler revideringar görs på lokal nivå. Val av satstyp och språkhandlingar i kamratresponsen manifesterar elevernas upplevelser av en balansakt mellan att ge konstruktiv kritik och att värna om vänskap. Överlag upplever eleverna att deras texter, skrivande och metakognitiva förmåga gynnas av kamratrespons. En slutsats är att de didaktiska val som görs utifrån parsammansättning har en väsentlig betydelse för utfallet. Vidare är väl förankrade responsformulär och lärares modellering av responsgivning viktiga faktorer för gynnsam kamratrespons. Andra avgörande didaktiska aspekter är en tidig implementering och färdighetsträning, att adekvat tid avsätts och att texters kvalitet diskuteras.

Digitalisering är mycket viktigt i dagens samhälle, inte minst i förskolan. Detta särskilt efter den 1 juli 2019, då digitalisering blev obligatoriskt i förskolan (Sveriges radio 2019). Under den rådande pandemin, orsakad av covid-19, fick digitalisering en ännu mer betydelsefull status. Syftet med studien var att ta reda på vilka uppfattningar de tillfrågade pedagogerna har gjort av den nya läroplanens (Lpfö 18 2018) digitala mål, där särskilt fokus lagts på samspel, lärande och fantasi. Studien har utgått från ett kvalitativt arbetssätt och studiens resultat analyserades med hjälp av ett sociokulturellt perspektiv. Skriftliga intervjuer har använts som metod i studien för att samla empiriska material. Resultatet visar att pedagoger landar i den digitala världen sakta men säkert, även om det finns en del oro hos dem. Pedagoger gör sitt bästa för att nå den nya läroplanens digitala mål och hjälpa till med barnens och verksamhetens utveckling. På ett övergripande plan har de tillfrågade pedagogerna en positiv syn på digitalisering i förskolan och är intresserade av att utveckla sig och sina arbetssätt inom området.

Syftet med denna fallstudie är att experimentellt prova och därefter jämföra lärarcentrerad respektive elevcentrerad grammatikundervisning i grundskolans årskurs 8. Den lärarcentrerade undervisningsmetoden består av typisk analytisk och traditionell skolundervisning med lärarledd genomgång om satslära och övningsuppgifter till eleverna att arbeta med individuellt. Den elevcentrerade undervisningsmetoden är holistisk och eleverna får språklaborera, problematisera språket och prova sig fram till kunskaper om satslära genom ett sociokulturellt lärande i grupp. Dessutom fastställs även attityder till undervisningsmetoder efter undervisningstillfället genom en enkätundersökning. Studien fokuserar på den didaktiska hur? - frågan om vilken påverkan lärarcentrerad respektive elevcentrerad grammatikundervisning hade för elevernas inlärning. I arbetsmaterialet från den elevcentrerade undervisningsgruppen framkommer det tydligt att eleverna hade arbetat tillsammans inom gruppen genom ett sociokulturellt lärande. Provresultaten efter provad respektive undervisningsmetod visade ingen markant skillnad gällande påverkan av lärarcentrerad eller elevcentrerad undervisningsmetod. Däremot kan eleverna från den elevcentrerade undervisningsgruppen ha fått djupare förståelse för satsdelarnas samspel och funktion i satser, vilket den lärarcentrerade undervisningen inte per automatik kunnat ge eleverna.

Syftet är att studera hur olika material i hushållet kan ge infärgning av textila material samt textilernas tvättbarhet. Resultatet av studien är utifrån insamlad empiri diskutera kunskap om naturlig färgning och även hur det kan användas samt läras ut i skolslöjden. Studien går ut på att se vilka produkter i hushållet som är lämpliga att färga med samt även hur tvättbara materialen är. Frågeställningar i studien är. Vilka produkter i hushållet är lämpliga för färgning av textil? Hur tvättbara är färgerna? Materialtester genomförs på elva hushållsprodukter. Åtta av elva hushållsprodukter är lämpliga att färga textilier med. Dessa är gurkmeja, citron/apelsinskal, hallon, blåbär, gul lök, te, kaffe och svarta bönor. Färgbad från dessa produkter färgade materialen bomullstyg, linne och ullgarn. Vid tvätt bibehöll dessa tre material färgpigmenten men uppvisade en viss färgförändring när tvättmedel användes. Det framgår även att det finns en produkt som skulle kunna funka att användas i skolslöjden och det är gurkmeja. Gurkmeja behöver inte koka länge för att ge färg och bibehåller färgen vid tvätt.

Uppsatsen är en undersökning om huruvida elever lättare förstår betydelsen av ord som de möter i textsammanhang jämfört med fristående ord. Syftet är även att undersöka olika bakgrundsvariabler för att se om dessa är bidragande faktorer för elevernas ordförståelse. Undersökningen behandlar även klasslärares uppfattning om ordförståelse och deras arbetsmetoder för undervisning om ordförståelse. För att besvara dessa frågor utfördes två ordförståelseprov, en enkät och intervjuer med lärarna i tre klasser i årskurs 5 och 6. Ordförståelseproven innehåller samma ord men orden förekommer fristående i det första provet och i textsammanhang i det andra. Proven har flervalsalternativ där eleven ska välja synonym till det ord som testas. Det första provet innehåller även en enkät där bakgrundsvariablerna läsvanor, kön och språkbakgrund undersöks. Det insamlade materialet analyseras med hjälp av innehållsanalys och teorin om det subjektiva. Undersökningen utgår från Vygotskijs teori om det sociokulturella perspektivet samt Josephsons teori om ordförståelse. Resultatet visar att eleverna påvisar bättre ordförståelse när ord förekommer i textsammanhang. Flickor har i båda ordförståelseproven högre medelvärde än pojkarna. Pojkarnas resultat visar dock på en markant skillnad i medelvärde när orden som testas förekommer i textsammanhang. Det syns även en skillnad på elevernas svarsalternativ som kopplas till deras läsförståelse. Bakgrundsvariabeln läsvanor visar att elever som läser mer än två timmar i veckan visar på högst resultat på ordförståelseprovet, bortsett från flickor som inte läser någonting som har högst medelvärde av alla. Elever som har läst svenska som andraspråk eller talar svenska och ett till språk hemma påvisar lägst resultat i ordförståelseprov 1 men de har störst poängökning när ord förekommer i textsammanhang.

Studien analyserar materialet En läsande klass och undersöker hur fyra grundskollärare i årskurserna F-3 använder och anpassar högläsning i undervisningen för elevers språkutveckling och läsförståelse. Syftet med vår studie är att göra en textanalys av läsförståelsemodellen En läsande klass för att se huruvida lässtrategier och anpassningar identifieras i materialet för att utveckla barns språkutveckling och läsförståelse. Studiens teoretiska perspektiv bygger på det sociokulturella perspektivet där en lär i samspel med andra. Denna studie har sin grund i en kvalitativ textanalys utifrån en hermeneutisk ansats då syftet är att tolka, förstå och analysera materialet En läsande klass kompletterat med kvalitativa intervjuer. Högläsning är en bidragande faktor i barns språkutveckling och läsförståelse när syftet är att arbeta språkutvecklande. Studiens resultat visar att lärarna använder sig av lässtrategierna i En läsande klass för att utveckla elevernas språkutveckling och läsförståelse. För att skapa de bästa förutsättningarna för eleverna är arbetet innan, under och efter högläsningen centralt i En läsande klass och lärarna anpassar även undervisningen efter elevernas förutsättningar och behov. Dock visade resultatet att det lades störst vikt vid att anpassa högläsningen utifrån de elever som behöver extra stöd i läsning i både En läsande klass och av lärarna i praktiken. För de eleverna med goda kunskaper i läsförståelse utmanades de med mer avancerade texter och frågor ställda mellan raderna och bortom raderna.

Studien analyserar materialet En läsande klass och undersöker hur fyra grundskollärare i årskurserna F-3 använder och anpassar högläsning i undervisningen för elevers språkutveckling och läsförståelse. Syftet med vår studie är att göra en textanalys av läsförståelsemodellen En läsande klass för att se huruvida lässtrategier och anpassningar identifieras i materialet för att utveckla barns språkutveckling och läsförståelse. Studiens teoretiska perspektiv bygger på det sociokulturella perspektivet där en lär i samspel med andra. Denna studie har sin grund i en kvalitativ textanalys utifrån en hermeneutisk ansats då syftet är att tolka, förstå och analysera materialet En läsande klass kompletterat med kvalitativa intervjuer. Högläsning är en bidragande faktor i barns språkutveckling och läsförståelse när syftet är att arbeta språkutvecklande. Studiens resultat visar att lärarna använder sig av lässtrategierna i En läsande klass för att utveckla elevernas språkutveckling och läsförståelse. För att skapa de bästa förutsättningarna för eleverna är arbetet innan, under och efter högläsningen centralt i En läsande klass och lärarna anpassar även undervisningen efter elevernas förutsättningar och behov. Dock visade resultatet att det lades störst vikt vid att anpassa högläsningen utifrån de elever som behöver extra stöd i läsning i både En läsande klass och av lärarna i praktiken. För de eleverna med goda kunskaper i läsförståelse utmanades de med mer avancerade texter och frågor ställda mellan raderna och bortom raderna.

Vårt syfte med denna studie är att undersöka och belysa synen hos svensklärare för årskurs 7–9 i deras arbete med skrivundervisning samt vilka tankar de har om skrivundervisningen och elevernas skrivförmåga. För att skapa en förståelse för det och besvara våra frågeställningar har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer som genomförts digitalt via Zoom. Genom en tematisk innehållsanalys har vi bearbetat det insamlade materialet som sedan presenteras i olika teman i resultatdelen. De svar vi har fått av informanterna har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet där bland annat stöttning är en central del av lärandeteorin.  Resultatet visar att lärarna använder olika metoder som kan härledas till den sociokulturella teorin. Lärarna undervisar främst genom att presentera den genren eleverna ska skriva och belyser specifika drag som är vanliga i texttypen. Detta kan i sin tur bero på inspiration av genrepedagogiken och tillhörande cirkelmodell. Genrepedagogiken stöttar och utmanar eleverna och sammankopplas med det sociokulturella lärandeperspektivet. Hjälpmedel såsom checklistor och skrivmallar används också som stöd i skrivandet för eleverna vilket framför allt är till gagn för svagpresterande elever. Studien visar också att eleverna får feedback från lärarna och det sker oftast efter att en text är inlämnad medan tidigare forskning, men även informanterna, framhäver att återkoppling bör ske under skrivprocessen. Informanterna berättar även att de upplever hinder i undervisningen i form av tidsbrist då de anser det svårt att hinna med bland annat feedbacken. Läsovana nämns också som en utmaning då lärarna upplever att elever läser mindre idag vilket påverkar deras skrivförmåga.

Syftet med studien var att undersöka hur förskolan använder bildstöd i den dagliga utbildningen och undervisningen för att främja barnets kommunikativa utveckling. För att ta reda på detta har observationer och en digital enkät använts som metoder. Tidigare internationell och svensk studie har visat att alternativ kommunikation, däribland används bildstöd, som stöttande redskap för barn i sin kommunikativa utveckling. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet då den bygger på en samspelt förskolemiljö. I resultatet framkommer det bland annat att förskolor arbetar olika när det kommer till bildstöd och att uppfattningarna om dess betydelse skiljer sig. Genom en mindre studie har vi valt att undersöka hur dessa uppfattningar skiljer sig och hur det pedagogiska arbetat genomförs. Vår slutsats efter studiens genomförande är att förståelse och förhållningssätt skiljer sig åt mellan personal. Oftast ses bildstöd endast som grafiska bilder, medan dess egentliga betydelse innehåller så många fler redskap som kan stötta barnen i dess förståelse, delaktighet och kommunikationsutveckling.