Studiens syfte var att undersöka vilka didaktiska utmaningar som lärare ställs inför i sin dansundervisning. Vi har avgränsat oss till didaktiska utmaningar som är relaterade till könsroller och kulturella skillnader. Vi har använt oss av en kvalitativ undersökning där vi genomförde en semistrukturerad intervju med fyra aktiva lärare inom ämnet idrott och hälsa. Empirin som vi har samlat analyseras och diskuteras ur ett feministiskt och sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att pardanser och viss expressiv dans kan upplevas som lite mer utmanande att undervisa i för lärarna. Beröring och en machokultur anses vara grundläggande koncept för dansens didaktiska utmaningar. För att hantera dessa utmaningar använder lärarna en variation av redskap och planering av gruppindelning för att undvika protester från eleverna. Beröring gällande religiösa såväl som kulturella skäl hanterades genom att arbeta runt problemet och låta eleverna själva välja vilka de vill dansa med och tolererar fysisk kontakt med. Det här riskerar att skifta utmaningen från beröring av religiösa skäl till att vissa elever känner sig exkluderade för de inte har någon att dansa med. Att finna metoder för dansundervisning som är inkluderande och respekterar varje elevs förutsättningar blir därför en utmaning som kräver noga planering och samarbete med andra lärare såväl som elever.

SammanfattningI detta här examensarbetet vill jag undersöka vilka faktorer som kan underlätta nyanländas ämnesspecifika språkinlärning i matematiks ämne i årskurs 7-9. Dessutom hur man kan stödja och främja de nyanländas utveckling i matematik. Sverige är idag ett mångkulturellt land och de senaste åren har det skett en ökning av nyanlända elever. Tidigare forskning visar att nyanlända elever har lägre prestationsnivå än in¬födda elever och detta framkommer tydligt i ämnet matematik. Tidigare forskning visar dess¬utom att en av orsakerna till nyanlända elevers svårigheter i matematik kan till stor del ha att göra med det svenska språket. Hur arbetar matematiklärare i klassrum där det finns nyanlända elever och vilka faktorer kan underlätta nyanländas ämnesspecifika språkinlärning? Studien är kvalitativ och redskapet som använts är intervjuer. Kvalitativa intervjuer gjordes med fyra olika pedagoger, och en skolas rektor. Synsättet som använts utifrån Vygotskijs teorier kring det sociokulturella perspektivet. Resultatet av studien visar att viktigt för skolan att gå tidigt en ordentlig kartläggning över elevens kunskaper och erfarenheter. Detta bidrar skolan att placera de eleverna efter enligt kunskap och inte bara enligt ålder. Resultatet visar vidare att viktig för nyanlända elevers skolgång är att de får känna sig trygg-het i klassrummet och den aktuella gruppen, att våga fråga och kommunicera. Resultatet visar vidare att behöver ta fram gemensamma strategier mellan ämneslärare och modersmålslärare, studiehandledare samt med de andra personer som jobbar med de nyanlända eleverna, för att leder till förbättring och höjning av kunskapsmålen för nyanlända elever. Resultatet visar också att studiehandledning på modersmålet är viktigt för att nyanlända elever för kunna följa undervisningen, för att de eleverna i den ordinarie klassen förstår begreppen och utveckla kunskaper och sitt tänkande i alla ämnen. Modersmålet är även viktigt för elevernas sociala situation och kunna kommunicera med kamrater på sitt modersmål kan bidra till känslor av samhörighet och trygghet.

Det mångkulturella samhället som speglar skolan upplever läraren religionsundervisningen på olika sätt, beroende på om de möter hinder och vilka hinder. Syftet med detta arbete är att utifrån tre frågeställningar undersöka hur SO-läraren i lågstadiet upplever religionsundervisningen i ett mångkulturellt klassrum. Hur lärarna hanterar olika utmaningar de möter i klassrummet undersöks. I mitt arbete vill jag ta reda på lärarens upplevelser av utmaningar vad gäller bland annat att väcka intresse och skapa förståelse för de tre abrahamitiska religionerna som diskuteras i ett mångkulturellt klassrum. Målet med studien är att utifrån lärarens upplevelser lyfta fram lärarens upplevelser och erfarenheter vad gäller utmaningar, hinder och fördomar i ett mångkulturellt klassrum. I studien kommer det fram från intervjuerna med lärarna även positiva upplevelser och fördelar med ett mångkulturellt klassrum. Vilka arbetsmetoderna som lärarna kan tillämpa för att minska utmaningar och för en mer ökad måluppfyllnad undervisning för eleverna. Religionsundervisningen upplyser om livsfrågor som berör individen, gruppen och samhället vilket gör att eleverna kan tolka sig själva och sin omgivning de lever i. Det sociokulturella perspektivet är teorin som används i studien. Det kooperativa lärandet används i studien som en arbetsmetod. Empirin i studiens har samlats in med hjälp av kvalitativa intervjuer för att ta reda på lärarens upplevelser och metoder för en ökad måluppfyllelse. Utöver det har kopplingar till i tidigare forskning gjorts. Att tala om livsfrågor i ett mångkulturellt klassrum är utmanande för läraren. Jannert och Persson i deras forskning beskriver att utmaningen ligger på att få eleverna att bli engagerade i diskussionerna med klasskamraterna samt att tillsammans kunna samla in fakta och lära sig nya kunskaper. Kittelmann Flansér samtycker í sin forskning och menar att det kan beror på hur läraren planerar sin undervisning, kunde det trigga till olika diskussioner som kan leda till att vissa elever känner sig hotfulla. Resultatet visar att lärarna arbetar utifrån det kooperativa lärandet genom samspel med varandra för att bygga respekt mellan eleverna och för att förebygga fördomar eleverna har med sig. Detta genom att lyfta upp det gemensamma i de abrahamitiska religionerna samt att låta eleverna dela med sig av sina religioner och kunskaper. Lärarna upplever att det är viktigt att arbeta med kommunikation inom religionskunskap för en ökad måluppfyllelse. Dock upplevs det som utmanande för samtliga lärare men samtidigt som något spännande och lärorikt.

Syftet med studien är att undersöka varför verksamma lärare i årskurs ett och tre arbetar utifrån kooperativt lärande i ämnet svenska och svenska som andraspråk på två skolor i skilda socioekonomiska upptagningsområden. Vidare är syftet att undersöka om och i så fall hur kooperativt lärande kan bidra till språkutveckling för alla elever. Studien bygger på en kvalitativ metod samt klassrumsobservationer. Observationer är gjorda på två olika skolor i fyra olika klasser med elever i åldrarna 7 och 9 år. Fem lärare blev intervjuade. Resultaten erhölls genom tematisk analys. Resultaten visar att kooperativt lärande kan fungera som undervisningsform för alla elever. Det finns både för- och nackdelar med kooperativt lärande men kontentan är att läraren bör se till elevgruppen och därefter anpassa arbetssättet. Vidare visar resultatet att eleverna i samarbete i grupp eller lärpar, blev mer delaktiga och mer kommunikativa. Elevernas språkutveckling gynnades genom att de delade kunskap med varandra, lärde sig nya ord och begrepp samt övade på att föra dialog. Slutsatsen är att arbetssättet måste få ta tid och att eleverna ska bli förtrogna med det, för att successivt bygga upp det positiva ömsesidiga beroendet.

Syftet med denna studie har varit att studera pedagogers förhållningssätt gällande det tysta barnet då det ibland riskerar att glömmas bort. Möjliga orsaker till att barnet är tyst har undersökts och strategier för att inkludera det tysta barnet i verksamheten har lyfts. Vi har valt att göra en kvalitativ studie där fyra pedagoger deltagit i semistrukturerade intervjuer. Vidare har materialet analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet. I analysen har vi tagit del av tidigare forskning för att förstå och bearbeta vårt material. Studiens resultat har visat att anknytning, miljö och samspel är av stor vikt för att främja det tysta barnets utveckling. Det framgick vidare att pedagogerna tycker det är svårt att tillgodose alla barn då barngrupperna idag är stora. Detta menar dem gör det extra svårt att se och uppmärksamma det tysta barnet. I diskussionen har vi sammanfattat resultatet samt jämfört vår studie med andra studier. Nyckelord: Tysta barn, anknytning, samspel, sociokulturellt perspektiv, miljö, trygghet, förskola.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att ta reda på vad forskningen hittills har kommit fram till om språkutvecklande arbetssätt i allmänhet och inom historieämnet i synnerhet. Genom att söka i olika databaser har vi hittat relevant forskning i form av doktors-och licentiatavhandlingar samt refereegranskade vetenskapliga artiklar. Forskningen i denna kunskapsöversikt lyfter främst argument för ett språkutvecklande arbetssätt och olika metoder för detta. Forskningen poängterar även eventuella risker med ett för stortfokus på språket i undervisningen. Historieämnet har sitt eget ämnesspråk och forskningen betonar förståelsen för ämnesspråket som nödvändig för förståelsen av ämnesinnehållet. I denna kunskapsöversikt har vi kommit fram till att språkutvecklande arbetssätt är nödvändigt då eleverna behöver få möjlighet att utveckla en förståelse för ämnesspråket och därmed även en djupare förståelse för ämnesinnehållet. Forskningen lyfter lärarens roll och att lärarens förståelse för ämnesspråket är avgörande för att kunna bedriva en språkutvecklande undervisning. Därför hoppas vi kunna inspirera framtida lärare till att utveckla sina kunskaper om ämnesspråk samt språkutvecklande arbetssätt inom historia.

Med utgångspunkt i facebookgruppen Förskoleupproret, som tar upp problematiken kring stora barngrupper väcktes ett intresse. I det intresset valdes ett fokus på stora barngrupper kopplat till omsorg, med tanke på ett nytt läroplansförslag som nu ligger ute på Skolverkets hemsida. I detta förslag ska omsorg införas på fler ställen än tidigare. Syftet med detta examensarbete är att jämföra barnskötare, förskollärare och förskolechefer i frågan om hur de reflekterar kring begreppet omsorg och stora barngrupper, om det finns likheter och skillnader beroende på det kunskapskapital de har. Med tanke på syftet valdes anknytningsteorin och det sociokulturella som teorier för att förstå det empiriska materialet som samlats in. Begreppet psykosocial arbetsmiljö används även. Studien utgår ifrån en kvalitativ metod med sex semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes på två olika förskolor i samma kommun. Två barnskötare, två förskollärare och två förskolechefer har intervjuats för att möjliggöra en jämförelse av resultatet. Resultatet visar att alla deltagare anser att barngrupperna är för stora i förskolorna idag. Däremot reflekterar de över olika faktorer som påverkar att barngruppen är för stora, t.ex. miljön och budget. Resultatet i studien angående begreppet omsorg visar att alla respondenter anser att omsorg är viktigt i förskolan. Däremot finns det skillnader mellan barnskötare och förskollärare, då barnskötare upplever omsorg som en trygghet för barnen och förskollärare upplever lärandet i omsorgen.

Undersökningen handlar om hur lärarna beskriver hur de använder olika uttrycksformeri sin undervisning och hur dessa uttrycksformer, enligt lärarna, påverkar elevernaskunskaper med tal i bråkform. Detta undersöks för att många elever har svårigheter medatt hantera tal i bråkform. Att använda olika uttrycksformer i matematikundervisningenkan stötta eleverna. Därför är jag nyfiken på vilka uttrycksformer lärarna använder isamband med undervisningen om tal i bråkform och hur dessa uttrycksformer påverkarelevernas kunskaper.För att ta reda på vilka uttrycksformer lärarna använder och hur uttrycksformer påverkarelevernas inlärning, har en kvalitativ studie gjorts med fem matematiklärare i årskurs 4-6i form av en semistrukturerad intervju. Det empiriska materialet har strukturerats med entematisk analysmetod, och analysera utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Slutsatser drasutifrån de olika mönster och teman som framkommer i studien.Resultatet visar att många av dessa pedagoger använder uttrycksformer i sin undervisningoch anser att det stärker eleverna att förstå och det blir tydligare med olika uttrycksformersåsom tallinje och digitala matematiksspel. Många elever använder sig av bilder,kommunicera verbalt och använder numeriska överläggningar för att visa sin lösning.

Syftet med studien var att undersöka och analysera förskollärarens syfte med och uppfattning om högläsning i relation till barns språkutveckling. I studien användes de teoretiska begreppen literacy, emergent literacy, språkutveckling och sociokulturellt perspektiv med utgångspunkt i Vygotskij. En kvalitativ metod användes i undersökningen, där sex förskollärare intervjuades på två olika förskolor.Resultatet visade att förskollärarna anser att högläsning har betydelse för undervisningen. Många förskollärare svarade att de ville skapa en gemenskap och ett intresse för böcker på olika sätt. Genom att läsa högt kan det öka barns språkutveckling. Förskollärarna strävar efter att kunna ge barnen olika förutsättningar med högläsning och framför allt kunna skapa en medvetenhet hos barnen till att utveckla nya kunskaper. I verksamheterna arbetar förskollärarna både planerat och spontant med högläsning. Förskollärarna beskrev att en givande högläsning kan genomföras på olika sätt beroende på barngruppens storlek, planering och olika slags böcker.Nyckelord:

Att läsa högt för barn är en vanlig aktivitet i de flesta förskoleverksamheter och har en bidragande faktor till att barn lär sig läsa och skriva. Denna systematiska litteraturstudie riktas mot de aspekter i högläsningen som bidrar till att barns literacyutveckling gynnas utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Underlaget för resultatet utgjordes av 31 artiklar och avhandlingar. Resultatet visar att det finns sex teman som gynnar barns literacyförmåga. Dessa sex teman är: pedagogernas roll, delad högläsning, bokens betydelse, miljöns betydelse, barnens motivation och vårdnadshavares roll. Slutsatsen av studien visar att pedagogens roll genomsyrar alla teman och väger tyngst i barns literacyutveckling. Resultatet visar också att alla sex aspekter är beroende av varandra och är viktiga för barns framväxande literacykunskap i en undervisande miljö.