Studiens syfte är att undersöka vilka möjligheter till kommunikation och språkutveckling barn erbjuds i förskolans hall, utifrån pedagogers perspektiv. Hur utformningen av hallens miljö samt hur dokumentation används i denna miljö för att stötta barns språkutveckling. För undersökningen valdes enkätstudie. Svar erhölls från 41 respondenter, både förskollärare och barnskötare. Datasorteringen resulterade i fyra kategorier, “Pedagogers bakgrund och verksamhet”, “Hallens utformning”, “Undervisning i språkutveckling utifrån och med stöd av dokumentation” och “Pedagogers förhållningssätt”. Undersökningen grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv på lärande och i resultatredovisningen kopplas datainsamlingen till begrepp inom detta teoretiska perspektiv med fokus på barns språkutveckling utifrån dokumentation samt samtal och sociala samspel med barn, pedagoger och barns vuxna. I resultatet beskrivs att hallen används som informationscentrum och miljö för kommunikation. Utifrån dokumentation i hallmiljön skapas möjligheter för barn och barns vuxna att samtala och reflektera. Pedagogerna anser att all dokumentation i hallen stödjer barns språkutveckling om den används. De stöttar barnen i samtal kring dokumentationen vid på- och/eller avklädning, genom att pedagogerna är medvetna i samtalen med barnen och med stöd av dokumentationerna, utmanar, ställer frågor och stöttar.

Syftet med denna studie är att undersöka när och hur lärare samtalar kring bilder och introducerar bildanalys i grundskolan. Undersökningsmaterialet lyfter lärarnas tillvägagångssätt och undervisningsmetoder. Studien är en kvalitativ studie där forskningsmetoden består av fem intervjuer där vi har frågat hur lärare arbetar med bildsamtal och bildanalys i undervisningen idag. Intervjuerna analyserades utifrån sociokulturellt perspektiv på lärande och utveckling. Studiens resultat visar på en viss osäkerhet hos lärarna när det kommer till vilken analysmetod de använder sig av när bildsamtal och bildanalys genomförs samt vilka begrepp de använder. Vår analys av materialet visar att ett läromedel hade underlättat för lärarna hur de ska gå tillväga när och hur de introducerar olika typer av bildsamtal och bildanalyser till respektive årskurser. Vi ser att lärarna väljer bort att samtala kring sexuellt laddade bilder i de lägre årskurserna. Enligt vår tolkning ser vi det som att lärarna funnit en trygghet i att använda sig av ett läromedel om när och hur de ska samtala kring olika typer av bilder.

Högläsning är en traditionell aktivitet i förskolan men trots det så är det inte förens nu det står i förskolans läroplan att barnen ska erbjudas högläsning. Vidare står det att de ska ges möjlighet att få samtala om litteratur och diskutera texter, vilket det inte stod i den tidigare läroplanen (Skolverket, 2016; Skolverket, 2018). Utifrån ett sociokulturellt perspektiv är syftet med studien att få fördjupad kunskap om förskollärares arbete med högläsning för att främja barns erövrande av litteracitet i förskolan. För att undersöka det så har en intervjustudie genomförts där sex förskolläraren har fått delge sina erfarenheter och upplevelser kring hur de didaktiskt arbetar för att främja barnens erövrande av litteracitet genom högläsning. Det insamlade materialet har analyserats utifrån teorier om litteracitet och ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Resultatet visar på förskollärarnas erfarenheter i de didaktiska valen inför högläsningen. Vidare visar resultatet att högläsningen både kan ske spontant och planerat samt artefakters olika betydelse i det didaktiska valen inför högläsning. Resultatet visar även att litteracitet som utgångspunkt visade sig i intervjuerna samt att det är ett tillfälle att skapa relationer med barnen. Vi fick även ta del av förskollärarnas erfarenheter i det didaktiska arbetet med högläsning före och efter den nya läroplanen. Studiens slutsatser är att högläsning enligt resultatet hänger samman med det sociala samspelet i förskolan, det vill säga att ur ett sociokulturellt perspektiv så erövrar barnen litteracitet i samspel med andra barn och vuxna. Det har framkommit att förskollärarna innan den nya läroplanen använde sig av högläsning för att barnen skulle vila. Men i och med att högläsning fått en framträdande roll i den nya läroplanen så har syftet förändrats och högläsningen har kommit att bli en undervisningsmetod.

Kamratrespons som arbetsform är en del av den formativa bedömningen och har stor potential i elevers lärande och utveckling. Syftet med denna studie var att fördjupa bilden av hur anonymiserad kamratrespons kan bidra till elevers kunskapsutveckling i ett område som rör svordomar. Studien tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet där kamratrespons är ett sätt att lära genom samspel och kommunikation. Materialet består av en enkätundersökning med 68 inhämtade enkätsvar från högstadieungdomar i årskurs 7. Undersökningen är både av kvalitativ och av kvantitativ art. Resultatet visar att högstadieeleverna upplever att kamratrespons är ett bra arbetssätt som hjälper dem i skrivprocessen att förbättra deras arbete och belyser vikten av att den genomförs anonymt eftersom de är oroliga vad andra ska tycka. Samtidigt föredrar 70 % av eleverna att få respons från lärare. Vidare visar resultatet att högstadieeleverna inte tycker att svordomar är ett känsligt område att arbeta med.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare uppfattar förskolans lärmiljöer inomhus och hur de utformar den. Vi undersökte också hur förskollärare arbetar för att göra barnen delaktiga i utformningen. För att få fram deras uppfattningar använde vi oss av en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer. Åtta förskollärare, med olika lång arbetslivserfarenhet, deltog. Studiens resultat visar att miljöns utformning utgår från barns intressen och behov. Det är deras mötesplats på förskolan där barnen kan utvecklas och lära. Resultatet visar att en välplanerad miljö kan främja barns lärande och utveckling, däremot finns det faktorer som påverkar utformningen. Resultatet har analyserats med hjälp av vår teoretiska utgångspunkt, det sociokulturella perspektivet. Eftersom perspektivet belyser individen i samspel med andra människor och artefakter där rika miljöer främjar barnens utveckling. Slutsatsen är att miljön är av betydelse och att flera faktorer kan påverka utformningen. Slutsatsen är också att förskollärares förhållningssätt har betydelse.

Studien utgår från förskollärares perspektiv på lekens betydelse för barns lärande och utveckling och hur förskollärarna ser på sin roll i relation till barns lek. Studien har en kvalitativ ansats och metoden vi använde var semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade tio förskollärare med varierad erfarenhet av att arbeta i förskolan. Resultatet visade att förskollärarna anser att leken utgör den största delen i förskolans verksamhet. Förskollärarna använder lärarstyrda och fria lekar i undervisningen för att uppnå förskolans strävansmål och de anser att miljön ska vara utformad efter barnens behov. Slutsatsen är att förskollärarens förhållningssätt och syn på leken förutsätter barns möjligheter att leka och lära.

Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om hur högläsning kan användas och utformas av förskollärare i förskolans vardag för att främja yngre barns språkutveckling och socialt samspel. För att undersöka förskollärares syften och arbete med högläsning valdes intervju som metod. Respondenterna var sex förskollärare från olika avdelningar och två olika förskolor. I analysen av förskollärarnas egna redogörelser om arbetet med högläsning utgick vi från språkinlärningens sociokulturella kontext.  Resultatet visar att förskollärarna dagligen arbetar med högläsning genom planerade och spontana högläsningar. Av resultatet framgår även att förskollärarna skapar en miljö för läsning som är lugn och avskild med lätt tillgänglighet till böcker för barn. Studien visar också att de två studerade förskolorna arbetar på olika sätt med läsplattor vid högläsning.  Högläsning används och utformas som en central del i förskoleverksamheten för barns språkutveckling. Resultatet i denna uppsats visar att förskollärarna använder högläsning med huvudfokus på barns språkutveckling samt som ett sätt att utveckla yngre barns intresse för läsning.

Syftet med den här studien är att synliggöra förskollärares och barnskötares uppfattningar av teknikundervisning på förskolegården. Studien utgick från en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomförts med fyra förskollärare och en barnskötare. Den teoretiska utgångspunkt som studien haft som grund är det sociokulturella perspektivet, där begrepp som socialt samspel, mediering, proximala utvecklingszonen och scaffolding används för att analysera resultatet. Resultatet visade att förskollärare och barnskötare sällan undervisar i teknikämnet. Förskolegården används vid sällsynta tillfällen för teknikundervisning. Förskollärarnas och barnskötarens uppfattningar och egna beskrivningar av material som används framkommer även i resultatet. En slutsats av den här studien är att förskollärarna och barnskötaren är överens om att teknikundervisning på förskolegården kan ske mer frekvent. Däremot anser de att mer kompetens behövs för att kunna genomföra mer av teknikundervisning.

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka förskollärarnas uppfattning kring samlingens betydelse i förskolan, samt vilket förhållningssätts som används till barnens delaktighet och inflytande. Studien grundar sig på följande frågeställningar: Vilken uppfattning har förskollärare om samling? Vilken uppfattning har förskollärare om barnens delaktighet och inflytande i samlingen? Vilket förhållningssätt har förskollärarna för att alla barn ska känna sig delaktiga och inkluderade?   Studien baseras på en kvalitativ metod i form av strukturerade observationer samt semi-strukturerade intervjuer. De centrala begreppen i denna studie baseras på sociokulturell teori. Resultatet visar att förskollärarens förhållningssätt till samlingen är avgörande för barnens utveckling. Under studien visar det sig att förskolläraren ser samlingen som en möjlighet att ge barnen chansen att vara delaktiga i sitt lärande samt ha inflytande över innehållet. Samlingen planeras och genomförs med fokus i att öka barnens delaktighet och inflytande samt att inkludera alla barn att delta genom att planera innehållet enligt barnens intressen. Språket som används under samlingen är anpassat till barnens kunskaper för att väcka intresse nyfikenhet.

Det här arbetet jämför två förskolor inom samma stad under sammanlagt fem observationer som utförts under matsituationerna i vardera förskola. Syftet är att undersöka huruvida barn med ett annat modersmål än det svenska uppmuntras och ges utrymme i skolan för sina egna modersmål, eller om det är en situation i förskolansom inte används som en lärandesituation. Metoden för att få in empiri har varit icke deltagande observationer som utförts under lunchen på de deltagande förskolorna. Det inkomna materialet har manuelt nedtecknats och sedan kompletterats direkt efter avslutad observation med nödvändiga anteckningar. Resultatet som framkom var att trots att pedagogerna gav intrycket av att vara posititvt inställda gentemot barnens egna modersmål, så uppmuntrades inte barnen till att uttrycka sig på sina egna språk.