Utgångspunkten för vuxenutbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar. Som lärare är det viktigt att jag utgår från det och anpassar min undervisning utifrån eleven. För att möta varje individ finns det behov av anpassningar för att på så sett ge elever möjlighet till ökad att lyckas med sina studier. En intressant fråga i sammanhanget och som kan skapa förutsättningar för en ökad förståelse kring anpassning i vuxenutbildning är att ställa sig frågan hur anpassning uppfattas i undervisning och vilka strategier finns för anpassning utifrån vuxna elevers behov. Syftet med denna studie är att ur ett elev – och lärarperspektiv undersöka uppfattning om anpassning i vuxenutbildning relaterat till elevers lärande, engagemang och välbefinnande. Utifrån en fenomenografisk ansats genomfördes studien och data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med fyra lärare och fyra vuxna elever. Resultatet visade att vuxna elever uppfattar anpassning i undervisning utifrån beskrivningskategorierna tillgänglig undervisning, stöd i språklig utveckling, gruppanpassning och delaktighet samt trygghetsskapande. Resultatet visade också att lärares uppfattning och strategier kan kategoriseras i att skapa goda relationer, att motivera, att samverkan med andra, att skapa anställningsbarhet, att vara professionell.

Studien är av intresse då det inte finns mycket tidigare forskning kring musik och flerspråkiga barn som befinner sig i språklig sårbarhet. Forskningen som finns inom fältet fokuserar på musikterapi och arbete med autism och Downs syndrom.Det övergripande syftet med studien är att bidra till fördjupad kunskap kring vilka pedagogiska insatser som görs för flerspråkiga barn inom förskolan som befinner sig i språklig sårbarhet. Studien syftar vidare till att utifrån sociokulturella perspektiv undersöka hur musiken används för att stödja flerspråkiga barn i en förskola och vilken betydelse musiken har för utveckling av barnens språk. Frågeställningar är vilka medierande redskap används i musikundervisningen på förskolan för att stödja de flerspråkiga barn som befinner sig i språklig sårbarhet samt vilken verkan uppfattar pedagogerna i förskolan att musikundervisning har för det enskilda barnet.De sociokulturella perspektiven på språk och lärande har valts som utgångspunkt för denna studie. Här ingår Vygotskijs kulturhistoriska teorier och Säljös sociokulturella teori. Utifrån dessa perspektiv sker lärandet i samspel med andra människor, vilket innebär att lärandet är beroende av det sociala samspelet. Samspel med andra är viktigt för både utveckling av det abstrakta tänkandet och barns språkutveckling. För att behandla frågeställningarna samt att få insikt i de musikaliska insatserna som används på den valda förskolan har jag använt mig av kvalitativa data insamlad genom videoobservation och öppen/ostrukturerad intervju i form av reflekterande samtal. Urvalet bestod av 4 respondenter, varav en förskollärare, en barnskötare, en resurspedagog och en rytmikpedagog.Resultatet visar att det finns en variation av fysiska och intellektuella artefakter som används i musikundervisningen på den valda förskolan och att ett medvetet arbete med barns språkutveckling ger resultat och påverkar barns sociala förmåga. Genom att aktivt delta i både planerade musikaktiviteter och i den fria leken som involverar musik utvecklar barnen en känsla av samhörighet. Utveckling av barnens kreativitet är också påtaglig i denna studie. Barnens eget musicerande, skapande aktiviteter och lekar som involverar musik är ett tecken på detta. En av konsekvenserna för musikundervisningen är också att barnen utvecklar sin fonologiska medvetenhet och utökar ordförrådet. Genom pedagogernas arbete med att introducera nya begrepp, förklara termer, prepositioner och praktisk arbeta med dessa genom dans och rörelse utvecklas även barnens koordinationsförmåga och kroppsuppfattning.I examensordningen för specialpedagogexamen (SFS 2007:638) ska specialpedagogen visa förmågan att analysera verksamheten på organisations-, grupp- och individnivå. Studien har relevans för specialpedagogernas arbete när det gäller handledning av pedagogerna i arbetet med barn som befinner sig i en språklig sårbarhet. Kompetensutveckling genom handledning och kollegialt lärande, där specialpedagogen kontinuerligt följer pedagogernas systematiska arbete med det enskilda barnets utveckling och lärande i ett bredare perspektiv bidrar till utvecklingen på individnivå. Att inleda ett arbete med kartläggning av lärmiljöernas tillgänglighet (SPSM, 2016) skulle kunna vara ett adekvat sätt att höja verksamhetens kvalitet. Enligt denna modell utgör den fysiska, pedagogiska och den sociala miljön en helhet som interagerar och påverkar varandra. Utifrån organisationsnivå har specialpedagogen en viktig roll som länk mellan olika instanser och aktörer i samhället. Erfarenheter från denna samverkan på organisationsnivå främjar arbete med handledning av pedagogerna, vilket i sin tur främjar barnens utveckling och lärande.

Flera av Skolinspektionens (2016, 2018) granskningar pekar på brister i hur undervisningen anpassas efter elevernas förutsättningar och behov. Samtidigt pekar forskningen på lärarens betydelse för elevernas prestationer (Hattie 2012, 2014). Föreliggande studie är en kvalitativ fallstudie baserad på semi-strukturerade intervjuer med fyra lärare, där samtliga är legitimerade och har erfarenhet av att undervisa matematik i årskurs 7-9. Studiens syfte är att lyfta fram lärarnas tankar om anpassning av undervisningen efter elevernas förutsättningar och behov. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande och utveckling, och lärarnas respons på intervjufrågorna analyserades med tematisk analys. Den tematiska analysen resulterade i några övergripande teman för de båda forskningsfrågorna. Sammanfattningsvis visade analysen att lärarna uppger att det är viktigt att undervisningen anpassas efter elevernas förutsättningar och behov för att  alla elever ska få möjlighet att förstå utifrån de förutsättningar de har. Här handlar det om förutsättningar bland annat i form av förförståelse, kapacitet och språkliga förutsättningar.  alla elever ska få nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling.  motivera alla. Dessutom uppger de, intressant nog, i kontrast till tidigare resultat att undervisningen inte behöver anpassas efter alla elever. Detta kan förklaras med att lärarna anpassar undervisningen för att passa majoriteten av elevernas förutsättningar och behov från början, och att de därmed anpassar undervisningen mer specifikt för de elever som inte ingår i denna majoritet. På frågan hur lärarna ser vilka förutsättningar och behov eleverna har visade resultatet att det sker genom olika former av bedömning, såsom diagnoser och prov, muntlig kommunikation och då eleverna arbetar på lektionerna. Dessutom spelar också relationen mellan lärare och elev samt lärarens erfarenhet en viktig roll i lärarens synliggörande av elevernas förutsättningar och behov.

Övergången från förskolan till förskoleklass är ett stort steg till alla barn. Enligt Läroplanen är förskollärarnas uppdrag att förbereda barn inför skolstarten genom olika aktiviteter. Ett sätt är att skapa femårskör där barnen genom socialisation, gemensam sång, lek och lärande har möjlighet att musicera tillsammans, lära känna nya kompisar och förstärka sin självsäkerhet. Syftet med denna uppsats är att förstå och analysera femårskörens roll i övergången från förskola till skola. Vi observerade när barnen övade sångerna och var med när kören hade genrep samt gjorde 4 olika gruppintervjuer med barnen och pedagogerna. Resultaten visar att barn lär och utvecklas genom samspel med varandra samt att gemensam sång är ett värdefullt redskap för att utveckla olika förmågor hos barnet. Gemensam sång och deltagande I femårskören ökar barnens självförtroende och självsäkerhet samt skapar glädje och samspel mellan barnen.

Syftet med denna studie är att ta reda på förskollärarnas syn på begreppet kreativitet i förskolan och hur de reflekterar kring sitt arbete med att uppmuntra barnet i sitt kreativa skapande. Studien tar sitt avstamp i ett sociokulturellt perspektiv på utveckling av kreativitet, vilket, enligt Vygotskij (1975) sker i samspelet mellan människor. Barns kreativa tänkande utvecklas genom de erfarenheter, kunskaper, utbyte av idéer och möjligheter att använda resurser som pedagogen tillåter barnen att experimentera med. Genom kvalitativa intervjuer med tre förskollärare och en pedagogista från två olika förskolor och med olika tids erfarenhet samlade jag empirin. Resultat av denna studie visar att de intervjuade pedagogerna uppfattar sin roll som central för barns kreativa utveckling. Faktorer som pedagogernas uppmuntrande uttryck, tillförande av kunskap och material och pedagogernas kunskap anses som viktiga komponenter för barnets skapande, enligt de intervjuade. Studien visar också att pedagogerna anser att det är svårt att hitta en balans mellan att släppa fritt barns tankar och att leda med aktiviteter eller med frågor.

Ett av fem barn i förskolan i Sverige lär sig svenska som andra språk och riktlinjerna i läroplanen ställer höga krav på pedagogernas kunskap om att skapa goda förutsättningar för barnens språkutveckling. Syftet med denna studie är att ta del av pedagogers upplevelser och erfarenheter av att arbeta för att främja barns språkutveckling i linje med läroplanens riktlinjer i en flerspråkig kontext. Sex förskollärare intervjuades via mail och resultatet analyserades med tematisk analys och fördjupades därefter med sociokulturell teori. Resultatet presenterar pedagogernas erfarenheter av språkutvecklande arbete. De beskriver att de försöker ge barnen talutrymme och uppmuntran till kommunikation, att de använder sig av fysiskt material samt anpassar språket till en lite högre nivå än den språkliga nivån barnet befinner sig på. Den största utvecklingen i sitt modersmål, när det är ett annat språk än svenska, anser pedagogerna att barnen får i sin hemmiljö. Stora barngrupper och språkbarriären uppfattas som den främsta utmaningen för det språkutvecklande arbetet i en flerspråkig kontext. Studiens resultat visar att kunskap och ett medvetet arbetssätt är tydligare bland pedagogerna i förhållande till barnets svenska språkutveckling än i utvecklingen av barnets modersmål när det är ett annat språk än svenska. En slutsats av studien är att det behövs mer kunskap och reflektion kring hur riktlinjerna i läroplanen gällande barns modersmålsutveckling kan mötas inom förskoleverksamheten. Vidare diskuteras studiens betydelse för professionen och fortsatt forskning inom området.

Studiens syfte är att undersöka sex lärares åsikter om sina didaktiska val i undervisningen i årskurs 1–3 relaterat till elevernas ordförrådsutveckling. Detta är viktigt att undersöka eftersom tidigare forskning visar att lärare använder olika undervisningssätt för att utveckla elevernas ordförråd. Olika undervisningssätt ger eleverna olika förutsättningar för deras utveckling av ordförrådet.  Med en kvalitativ metod har semistrukturerade intervjuer genomförts med lärare i årskurs 1–3. Studiens resultat har analyserats och tolkats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I studiens resultat framkommer att samtliga deltagare säger sig arbeta med ordförrådsundervisning genom högläsning. Det framkommer också att samtliga deltagare arbetar med ordundervisning på andra sätt, bland annat med hjälp av olika material som till exempel läroböcker och Ipads. Genom lärarnas uttalanden kan utläsas en medvetenhet om vikten av ett rikt ordförråd. / <p>Svenska</p>

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur elever i årskurs 5 och 9 uppfattar textilslöjden i närsamhället före och efter de arbetat konkret med en uppgift inspirerad av hantverksaktivism och textilslöjdens kommunikativa funktion. Textilslöjd i närsamhället är ett abstrakt koncept som elever generellt har svårt att uppfatta. I studien användes etnografisk forskningsstrategi i kombination med aktionsforskning och data insamlades genom deltagande observationer samt semi-strukturerade intervjuer med fem elever i vardera årskurser. Aktionsforskning användes i syfte att, genom en lektion och hantverksuppgift, förändra elevernas uppfattning gällande textilslöjd i närsamhället. Resultatet visade att elevernas inledande uppfattning gällande textilslöjd i närsamhället begränsades till de praktiska kunskaper som de lärt sig tidigare under sin skolgång. Efter lektionen hade majoriteten av eleverna ändrat uppfattning gällande textilslöjd i närsamhället och vidgat sina perspektiv gällande textilslöjd som kommunikationsverktyg. Det förekom skillnader och likheter mellan eleverna i årskurs 5 och 9. Den mest framstående skillnaden gällde deras uppfattning om nyttan med textilslöjd. I årskurs 9 kopplades nyttan till att kunna laga kläder medan den i årskurs 5 kopplades till att vara bra att kunna i ett framtida yrke. En likhet som framträdde var att eleverna i båda årskurserna anser att textilslöjd är något som är bra att kunna när de blir äldre.

I den här studien vill jag undersöka hur några förskollärare ser på att undervisa med digitala verktyg, med anledning av att digital teknik fick en mer framträdande roll i den nya läroplanen. Studien vill ge svar på hur de idag använder digitala verktyg i sin undervisning, vilken roll de tycker att verktygen har samt hur den professionella diskussionen om digitala verktyg på förskolan ser ut. Eftersom den nya Läroplan för förskolan 18 (Lpfö18) gav digital teknik en helt ny ställning, som ett obligatoriskt inslag i undervisningen, är det angelägna frågor. Redan i förskolan förväntas barnen ta de första stegen mot den digitala kompetens samhället idag kräver av medborgare, vilket ställer krav på förskolans verksamhet &amp; lärarnas kompetens. I en kvalitativ intervjustudie med sociokulturellt perspektiv vill studien undersöka hur några förskollärare redan arbetade med IKT-resurser (information &amp; kommunikationsteknik), hur de såg på att arbeta med IKT-resurser samt om det på förskolan fanns någon diskussion om arbetet. Studien visade att alla intervjudeltagare redan använde digitala verktyg i sin undervisning, på många olika sätt &amp; med många olika sorters resurser. Alla intervjuade var positiva till de möjligheter som verktygen erbjöd barnen &amp; dem själva, även de som enligt dem själva inte var lika kunniga som sina kollegor. Studien visade också att det var stora skillnader hur olika förskoleenheter i samma kommun tänkte kring kollegialt lärande. På vissa förskolor var den väldigt formell, med särskilt avsatt tid både i veckoschemat &amp; på vissa personalmöten, på andra var den mer informell t.ex. att man sökte upp de nyckelpersoner som fanns när man behövde fråga något.

Studiens syfte har varit att undersöka hur storleken på förskolegården i stadsmiljö påverkar barns utomhuslek. Studien syftar även till att undersöka till vilka aktiviteter gården nyttjas samt hur förskolegården har en betydelse för barnens sociala samspel. I takt med städernas framväxt tenderar barns fysiska aktivitet att begränsas då utomhusmiljön krymper. Materialet har samlats in genom observationer av fem förskolegårdar vars gård var större än 2000 kvm och tre förskolegårdar vars gård var mindre än 2000 kvm. Studiens teoretiska ramverk utgår från ett sociokulturellt perspektiv då förskolegården är en del av barnens sociala sammanhang. Utifrån studiens resultat fann vi att storleken på förskolegården påverkar utformningen och utbudet av barnens aktiviteter. Vi fann att de olika förskolegårdarnas hade liknande förutsättningar till vilka material och miljöer som kunde tillämpas. Resultatet visade att både de större samt de mindre förskolegårdarnas utbud bidrog till liknande sociala samt fysiska aktiviteter. Studien har väckt många intressanta insikter om hur förskolegårdar i stadsmiljö faktiskt är utformade i kontrast till vad forskning och rekommendationer föreslår. Detta har väckt ett intresse att genom en intervjustudie forska vidare om hur förskolegården planeras i stadsmiljö.