Allt fler elever får svårigheter i matematikämnet och undervisningen är till stor del läroboksstyrd. Detta gynnar inte alla elever. Undervisningen bör vara mer varierad och innehålla fler uttrycksformer och synliggöras med stöd av konkret material för att tillgodose elevers olika behov. Övergången från den konkreta fasen till den abstrakta fasen främjas genom laborativt arbete. Denna studie grundar sig på frågan om hur tillgängligheten av konkret material i matematikundervisningen på mellanstadiet ser ut. Syftet med studien var att bidra med kunskap om lärares och specialpedagogers upplevelser av användandet av konkret material och dess betydelse för elevers lärande i matematik på mellanstadiet. Studien var kvalitativ och baserad på nio intervjuer med lärare och specialpedagoger. De teoretiska ramverken som studien utgick ifrån var det sociokulturella perspektivet med medierande verktyg i fokus samt Bruners teori om upplevelsestadier. Resultatet visade att lärarna och specialpedagogerna har en positiv inställning till konkret material på mellanstadiet och att det gynnar lärandet i att gå från det konkreta till det abstrakta. Lärarnas och specialpedagogernas upplevelser var att aktiviteter med konkret material också höjer elevernas motivation, vilket leder till en mer positiv inställning till ämnet. Samtidigt visade studien att tillgängligheten av konkret material varierar på skolorna och att det finns faktorer som begränsar användandet i praktiken. Stora elevgrupper, elevers ovilja, brist på material och kunskap om material var några anledningar. Att inte hinna med matematikbokens alla delar angavs också som ett hinder då det tar tid att arbeta laborativt. Samtidigt visade resultatet att förutsättningar för att arbeta mer varierat finns, då det är lärarna som styr över lektionens innehåll. Resultatet visade att lärarens roll är avgörande i vad för material som används och hur det används. Lärarens kunskaper om material är av betydelse då materialet i sig inte leder till utveckling. Slutsatsen är att konkret material behövs på mellanstadiet för att fler elever ska få ökad förståelse för det matematiska innehållet och uppnå det abstrakta tänkandet.

I denna studie har syftet varit att undersöka hur förskollärare möjliggör för barns språkutveckling under lunchen samt hur förskollärare använder ett språkutvecklande arbetssätt och förhållningssätt till språkutveckling. Syftet undersöktes i två delstudier genom observationer och intervjuer av fem förskollärare på tre förskolor utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I delstudie 1 användes videoobservationer som insamlingsmetod och datan analyserades med hjälp av analysmetoden Interaktionsanalys och Tematisk textanalys. I delstudie 2 användes intervjuer som insamlingsmetod och datan analyserades med hjälp av analysmetoden Systematisk textkondensering. Resultatet för delstudie 1 visade att alla fem förskollärare använde lunchen för att möjliggöra till språkutveckling. Detta synliggjordes genom att förskollärarna initierade till samtal och hade ett förhållningssätt i samtalen som var språkutvecklande: förskollärarna presenterade begrepp, benämnde föremål, lyssnade och bekräftade barnen och utgick från barnens uttalanden. Dessutom användes språket för att förmedla kunskap, såsom att använda sig av det talade språket, kroppsspråk och även teckenspråk. Resultatet visade även på att vissa av förskollärarna använde sig av ramsor och lekar vid lunchen. Resultaten för delstudie 2 visade att alla fem förskollärare ansåg att lunchen var en tid för språkutveckling, men i en av intervjuerna uttrycktes en önskan att mer tid skulle finnas till att stödja vissa barn. Resultatet visade på att samtal vid lunchen sker, dock att förskollärarna förhöll sig olika till lunchen. Att förskollärarna ändå möjliggjorde till språkutveckling var givet. Det som skiljde de åt var i hur stor utsträckning samtal förekom och hur nyanserade de var samt huruvida lunchsituationerna innehöll spontana eller planerade undervisningstillfällen.

Bakgrund: Enligt senaste rapporten från PIRLS fortsätter skriv- och läsförståelse hos barn i årskurs 4 att minska, vilket enligt Skolverket är oroväckande. Förskolan är en betydelsefullarena där barn skapar en tidig nyfikenhet till läsningen, och där barnens intresse för att läsa på egen hand skapar en god grund för att vända den negativa trenden senare i grundskolan. Att skapa en lustfylld lässituation blir därmed viktigt. Den tidiga språkutvecklingen är viktig i barns liv, och är grundläggande för att de ska bli demokratiska medborgare. Därför är det viktigt att förskolan introducerar tidiga erfarenheter av högläsning med syfte att främja barns språkutveckling. Syfte: Syftet med studien är att undersöka vilka resonemang som förskollärare framhåller i arbetet med högläsning, tillsammans med och för förskolebarn i åldrarna 1-5 år. Metod: Vi har gjort en kvalitativ intervjustudie som grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv. Intervjustudien bestod av semistrukturerade frågor med nio verksamma förskollärare i Västsverige. Resultat: Resultatet visar att förskolorna arbetar med högläsning på olika sätt beroende på vilka resurser de har tillgång till, så som utbildad personal, tillgång till litteratur samt vad arbetslagen har för resonemang kring högläsningens betydelse. Resultat visar även att förskollärare uppfattar högläsning som ett viktigt tillfälle för att främja och öka barns språk-, läs- och skrivkunskaper. Däremot framgår det att förskollärare uttrycker begränsningar vad gäller att organisera en högläsning på ett för dem optimalt sätt utifrån läroplanens uppdrag.

I den här studien har syftet varit att undersöka förskollärares uppfattningar angående den pedagogiska måltidens ändamål. För att undersöka syftet har vi använt oss av semistrukturerade kvalitativa intervjuer där vi har intervjuat totalt sex förskollärare från fyra olika förskolor. Dessa intervjuer har transkriberats och därefter har datan analyserats utifrån en teoretisk grund. Studiens teoretiska grund bygger på fyra begrepp från den sociokulturella teorin: den proximala utvecklingszonen, mediering, appropriering och interaktion. Utöver den sociokulturella teorin har vi även analyserat datan med hjälp av begreppet didaktisk relief.  Resultaten har presenterats utifrån fyra identifierade teman. Dessa teman var: Barns möjligheter till delaktighet och inflytande; samspel och samtalsfärdigheter; normer och värderingar; samt förskollärarens förhållningssätt. Utifrån temat barns möjligheter till delaktighet och inflytande visade resultatet att samtal som utgår från barnens intresse och erfarenheter där alla är delaktiga prioriteras. Barnens samspel uppmuntrades genom att förskolläraren utmanar varje individuellt barn utifrån dess förmåga. De lyfter även att barn under måltiden får möjlighet att utveckla samtalsfärdigheter. Vidare så visade resultatet att normer och värderingar präglar måltidssituationen genom förskolans kultur i form av regler och rutiner. Utifrån det sista temat förskollärarens roll framkommer det bland annat att faktorer i den fysiska miljön och strukturella villkor kan förhindra förskollärares möjligheter att uppnå sina mål som påverkas av förskollärarens förhållningssätt.

Till följd av covid-19 pandemin har det växt fram ett nytt arbetssätt som kombinerar kontors- och distansarbete vilket benämns som hybridarbete. Det är ett flexibelt arbetssätt som har många fördelar och tycks därför vara uppskattat av många, men kan samtidigt innebära en del utmaningar. Tidigare forskning visar till exempel att den flexibilitet som hybridarbete medför kan utgöra en möjlighet för medarbetares hälsa genom ökad balans mellan privat- och arbetsliv. Forskning visar också att interaktionen mellan kollegor kan minska vid hybridarbete vilket kan utgöra en utmaning för medarbetares lärande och hälsa. Syftet med studien är att belysa medarbetares upplevelser av hybridarbete inom en kommunal verksamhet avseende informellt lärande och hälsa. I studien utgörs den teoretiska referensramen av det sociokulturella perspektivet på lärande och teorin känsla av sammanhang (KASAM). Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes med medarbetare inom en kommunal verksamhet. Den kvalitativa innehållsanalysen visar att medarbetarna upplevde att livspusslet var enklare att få ihop vid hybridarbete. Gällande utmaningar upplevde medarbetarna att interaktionen mellan kollegor minskar. Slutsatsen är att hybridarbete tycks vara ett komplext arbetssätt som både kan möjliggöra och utmana informellt lärande och hälsa hos medarbetaren

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver arbetet med att främja barns sociala tillhörighet genom att använda den verbala kommunikationen som redskap. Frågeställningarna som ligger till grund för undersökningen är följande: Hur tolkas barns befintliga språk och hur stöttas deras språkanvändning i samspel med andra, enligt förskollärarna? Hur beskriver förskollärarna sin förståelse av det verbala språkets betydelse för barns sociala tillhörighet? Studien baseras på en kvalitativ metod där tre samtalsintervjuer med sex förskollärare utfördes för att få svar på studiens syfte och frågeställningar. Intervjuernas ljudinspelning transkriberades och en tematisk analys har använts i bearbetningen av datamaterialet.   Studiens resultat visar att förskollärare behöver vara språkmedvetna och ha handlingskompetens som främjar barns sociala tillhörighet. Förskollärare behöver vara lyhörda, nyfikna och intresserade samt kunna tolka, stötta, reflektera och ställa frågor för att erbjuda barn varierande sätt att uttrycka sig på. Dessutom pekar informanternas beskrivningar på att det verbala språket har betydelse för barns sociala tillhörighet utifrån både kort- och långsiktiga perspektiv. Resultatet bekräftar vikten av att förskolans utbildning ska ansvara för att vara en kultur för alla barn.

Syftet med studien är att öka förståelsen och kunskapen för hur förskollärare använder pedagogisk dokumentation för att synliggöra barns språkutveckling och i sin tur utveckla undervisningen. Genom en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer har vi tagit del av åtta förskollärares kunskaper kring studiens syfte. I studien framgår det både vilka möjligheter och utmaningar det finns i arbetet med pedagogisk dokumentation. Resultatet visar på att genom kontinuerliga dokumentationer, samt reflektion mellan kollegor, barn och förskollärare kan det pedagogiska dokumentationsarbetet gynna barnens språkutveckling. I studien framgår det att tidsbristen är en utmaning i arbetet med pedagogisk dokumentation. En slutsats som studien belyser är hur stor betydelse den pedagogiska dokumentationen har för barns språkutveckling.

Syftet med denna studie var att undersöka högstadiematematiklärares perspektiv på digitalisering i klassrummen, samt vilka för- och nackdelar de möter när de använder digitala verktyg. Forskningsfrågorna som jag utgick ifrån i min studie var: 1) Vilken syn har matematiklärare för årskurs 7–9 angående digitalisering i matematikundervisningen? 2) Hur ser matematiklärare för årskurs 7–9 på begreppet effektiva digitala verktyg i matematikundervisningen? och 3) Vad ser matematiklärare i årskurs 7–9 som för- och nackdelar med digitalisering i matematikundervisningen? Uppsatsen bygger på en kvalitativ analys som gjordes utifrån de intervjuade högstadiematematiklärarnas erfarenheter och upplevelser. Intervjuerna studerades utifrån två teoretiska perspektiv, nämligen det sociokulturella och fenomenografiska. Utifrån resultaten i min undersökning så anser sig matematiklärarna i årskurs 7–9 behöva förbättra sin digitala kompetens till följd av den ständiga digitala utvecklingen i vårt samhälle. Digitalisering innebär enligt högstadiematematiklärarna användningen av digitala verktyg i det dagliga livet. Effektiviteten av de digitala verktygen i matematikundervisningen visade sig variera, där de upplevdes som mest effektiva när eleverna fick möjlighet att interagera med dem, som till exempel appar, medan effektiviteten hos dem sjönk då eleven var passiv, till exempel vid filmtittande. Lärarens stöttning (scaffolding) av eleverna ökade effektiviteten hos de digitala verktygen. Fördelar med digitala verktyg uppgavs bland annat vara att de gjorde undervisningen mer individanpassad och främjade lärandet medan nackdelar som framhölls till exempel var att de kunde påverka elevernas koncentrationsförmåga och göra dem mindre produktiva. Ett förslag till vidare forskning är att undersöka elevers uppfattning om digitalisering och de digitala verktygens användning inom matematikundervisningen.

Detta examensarbete handlar om lågstadieelevers upplevelser av högläsning. Vi vill ta reda på om elever tillgodogör och lär sig något av högläsningen. Vi vill också undersöka vad de gör i samband med läsningen och huruvida valet av bok har någon betydelse och i så fall vilken.  Endast ett fåtal tidigare studier utgår ifrån elevers erfarenheter och därmed är detta ett relativt outforskat område. Studiens data samlades in genom gruppintervjuer med åtta elever från förskoleklass till årskurs tre. Eleverna studerar på samma skola och intervjuerna genomfördes parvis två och två för att de skulle känna sig trygga. Metoden för intervjuerna var semistrukturerad med öppna frågor för ökad flexibilitet inför elevernas svar och för att kunna ställa relevanta följdfrågor.  Resultatet visar att eleverna vill ha högläsning flera gånger i veckan, både i skolan och hemma. De uppger att de kan slappna av, lära sig fakta och nya ord samt utvecklas genom att lära sig lyssna och tala tillsammans med sina kamrater om det lästa. En gemensam nämnare är att eleverna mest uppskattar att lyssna på böcker som de tycker är roliga och/eller spännande och kopplade till egna intressen.

Skolan som institution ämnar att främja alla former av lärande, detta är ett av skolans främsta uppdrag. Ett förbud av mobiltelefonen komplicerar detta uppdrag då även mobilen utgör en källa till informellt lärande hos högstadieelever. Syftet med uppsatsen var att synliggöra och identifiera högstadieelevers informella lärandeprocesser, detta då en kunskapslucka kring informellt lärande i denna årsgrupp har identifierats. Följande frågor besvaras genom uppsatsen: Vad utlöser och hur ser högstadieelevers informella lärandeprocesser ut, i vilka konstellationer och i vilka former sker informella lärandeprocesser hos högstadieelever och vad karaktäriserar digitala verktygs, i synnerhet mobiltelefonens, påverkan på högstadieelevers informella lärandeprocesser? Genom en kvalitativ ansats har semistrukturerade intervjuer utförts på två olika grundskolor, en i tätort och en i landsbygd, där 10 elever har intervjuats kring deras vanor i och utanför skolan i förhållande till användandet av digitala verktyg och vardagligt lärande. Resultatet av studien visar att mobiltelefonens roll i skolan och under lektionstid är tämligen komplicerad samt att ett förbud mot den inte är helt problemfritt. Mobiltelefonen möjliggör en stor del av högstadieelevernas informella lärande och därmed kan ett förbud ses som paradoxalt då skolans uppdrag motsäger detta. Informellt lärande och kommunikation är två begrepp som sällan separeras, gruppdiskussioner uppges vara särskilt givande och stimulerande för högstadieelevernas informella lärandeprocesser. Därtill hör även samarbete och hjälp kring skoluppgifter utanför diskussionstillfällen.