Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger uppfattar barn i behov av särskilt stöd. Syftet är även att utröna hur yrkeskategorierna uppger att de arbetar med inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Bakgrunden till studien är den otydliga definitionen av barn i behov av särskilt stöd, i förskolans styrdokument, men även att de flesta barn idag inkluderas i förskolans vanliga verksamhet och särlösningar är ovanliga. Studiens material har samlats in via en webbaserad enkätundersökning som genomförts med hjälp av tre pedagogiska forum online. Därefter har en resultatredovisning utförts och detta följdes upp med en noggrann analys utifrån studiens teoretiska bakgrund. Denna teori innefattar Perssons relationella och kategoriska perspektiv, som fungerar synliggörande för olika uppfattningar om barn i behov av särskilt stöd. Teorin innefattar även Carlsson och Nilholms inkluderingsbegrepp som framhäver en verksamhet för alla. I studiens resultat förekommer en gemensam uppfattning hos yrkeskategorierna om barn i behov av särskilt stöd utifrån ett kategoriskt och relationellt perspektiv. Det finns även spridda uppfattningar hos de båda yrkeskategorierna. Majoriteten av specialpedagogerna i studien anger ett relationellt perspektiv, medan det hos förskollärarna framgår en blandning mellan de båda perspektiven. Vidare visar studien på mestadels samstämmiga uppfattningar om inkludering. Främst handlar dessa om miljöns påverkan och därmed organiseringen av denna. Likväl uppfattar båda yrkeskategorierna gemenskap och grupptillhörighet som inkluderingens byggstenar.   Studien ger endast en ytlig bild av en begränsad andel förskollärare och specialpedagogers uppfattningar. Därför skulle det vara intressant att vidare undersöka området genom kvalitativa intervjuer och observationer. Detta för att fördjupa de uppfattningar som framgår i studien samt synliggöra hur det faktiskt ser ut i praktiken.

Syftet med studien är att studera hur specialpedagoger, lärare och förskollärare ser på pedagogisk handledning och hur handledning ska vara beskaffad för att kännas meningsfull. Metoden som används i studien är kvalitativ och datainsamlingen har skett genom fyra fokusgruppsintervjuer, två grupper med specialpedagoger och två grupper med lärare/förskollärare. Vid analys av fokusgruppsintervjuerna har vi inspirerats av ett fenomenografiskt synsätt. Studien har fem olika teoretiska utgångspunkter; sociokulturellt perspektiv, relationellt perspektiv, kategoriskt perspektiv, salutogent perspektiv samt Flecks tankestil om att samtal och dialoger är förutsättning för utveckling av kunskap. Resultatet visar att det finns vissa skillnader i hur specialpedagoger och lärare/förskollärare ser på handledning samt vilka förväntningar de har på handledningens utformning. Gemensamt för yrkesgrupperna är att de ser svårigheter att få till handledning på grund av tidsbrist samtidigt som yrkesgrupperna betraktar handledningen som något positivt och utvecklande för yrkesroll och profession.

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med denna studie är att lyfta fram hur specialpedagoger och klasslärare arbetar med individualisering och individanpassning för alla elever och tydliggöra vilka strategier yrkesgrupperna använder sig av för att individualisera och individanpassa. I Lpo 94 står det att: ”Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov”<em> </em>(s.4). Genom att ha gjort sju kvalitativa intervjuer, med fyra specialpedagoger och tre klasslärare, och studerat olika författares teorier om individualisering har vi försökt att se över goda strategier i att individualisera och även problematiserat dem. Goda strategier som framkom var bland annat att arbeta multisensoriskt, se över elevens styrkor samt att ha tillgång och använda sig av rätt hjälpmedel. Genom ledande frågor har vi undersökt ifall författarnas teorier förekommer i pedagogernas arbete, vilket de gjort i olika former. Resultat visar på att individualisering ger möjligheten att nå alla elever, men att denna möjlighet påverkas av bland annat gruppstorlek, ekonomi och tid. Vi ville också se ifall det finns resurser för att individualisera för alla elever i den kommunala skolan eller om det behövs specifika skolor för exempelvis elever med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Utifrån denna studie kom vi fram till att resurserna finns, men att det handlar om att förvalta dem rätt.</p>

<p><strong><p>Abstract</p></strong></p><p>Marie Widerberg (2010). <em>Portfolio i förskolan med perspektiv på specialpedagogik. (Portfolio in primary school with perspective on special education.) Sektionen för lärarutbildningen, specialpedagog utbildningen 90 hp.</em></p><p><p>Examensarbetets syfte är att med perspektiv på specialpedagogik, undersöka hur portfolion används på förskolor i en mindre kommun samt belysa specialpedagogens roll. Undersökningen utgår från följande frågeställningar: På vilket sätt påverkar och utvecklar portfolion enligt pedagogerna, det enskilda barnet och förskolans verksamhet? På vilka sätt används portfolio som ett underlag till pedagogernas egen reflektion kring sin verksamhet och sitt förhållningssätt? Vilka möjligheter och hinder menar pedagogerna att det finns i arbetet med portfolio? samt Vilken roll kan specialpedagogen ha i arbetet med portfolio och hur kan portfolion användas som ett specialpedagogiskt redskap? Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om portfolio, specialpedagogik samt specialpedagogens roll i förskolan. I studien använder jag mig av den kvalitativa (tolkande) forskningstraditionen med semistrukturerade intervjuer, narrativ metod och analys. Jag har intervjuat fem pedagoger och en specialpedagog som arbetar med och har kunskap om portfoliometodiken. Det empiriska materialet har sedan tolkats med hjälp av tidigare forskning på området och inspirerats av Antonovskys, Vygotskijs och Foucaults teorier.</p><p>Sammanfattningsvis pekar resultaten i undersökningen på att portfoliometodiken bör vara väl lämpad att använda som ett redskap för specialpedagogen, i samverkan med pedagogerna, där barnets förmågor och styrkor dokumenteras. Resultatet visar att portfolions främsta syfte är att synliggöra barnens lärande. Det i sin tur skapar utvecklingsmöjligheter, genom att ta med perspektiv på specialpedagogik i portfolioarbetet i en inkluderande verksamhet. Hur pedagogerna och specialpedagogen strukturerar upp arbetet med portfolio skiljer sig åt men det handlar till stor del om att ta tillvara stunder i vardagsarbetet. Resultatet visar att portfolion kan komma väl till användning i samtal och reflektioner, som bidrar till utveckling av dokumentationen i allmänhet och förskolans verksamhet i synnerhet. Reflektionsarbetet på förskolorna försiggår såväl emellan pedagoger, som mellan barn och pedagog. Det används främst i syfte att utmana barnen i deras lärande och mindre i syfte att utmana pedagogernas kompetensutveckling. Det som är angeläget är att pedagogerna får tid till handledning i att synliggöra dokumentationerna som görs i portfolion och "ta isär" begrepp. Stor betydelse bör läggas vid tidsaspekten, då denna studie i likhet med flera andra påtalar att tiden är en stötesten i portfoliometodiken. Min huvudslutsats blir att pedagogisk verksamhet med inriktning på portfoliometodik i förskolan är ansvarsfull och komplex. Det återspeglas i min studie.</p><p>Nyckelord: <em> <em>dokumentation, förskola, lärande, portfolio, reflektion, specialpedagog </em></em></p><p>Marie Widerberg</p><p>Examinator: Jerry Rosenqvist</p>Handledare: Ann-Elise Persson</p>

Studiens övergripande syfte är att fördjupa förståelsen av specialpedagogers upplevelser och erfarenheter av en skola för alla och inkludering. Studiens syfte är också att fördjupa förståelsen av de möjligheter och svårigheter som kan finnas i specialpedagogers yrkesroll med utgångspunkt i att de befinner sig i spänningsfältet mellan att bidra till inkluderande och exkluderande åtgärder.       Vid insamlingen av empirin användes den kvalitativa semi- strukturerade forskningsintervjun. För att få svar på studiens syfte genomfördes sju intervjuer med specialpedagoger verksamma i grundskolan. I tolkningen av resultatet är studien  hermeneutiskt inspirerad. Resultatet visar att en skola för alla är ett svårt mål att nå och särskiljande lösningar ses som nödvändiga för att skolans verksamhet ska fungera. Resultatet i studien visar vidare att ett kategoriskt synsätt på elevers svårigheter dominerar. Specialpedagogernas upplevelser av inkluderingsbegreppet ses som elevers rätt att delta utifrån sina förutsättningar men att inkludering inte alltid är det bästa för den enskilde eleven. Specialpedagogerna i studien upplever sin yrkesroll som komplex genom att dilemmat mellan viljan till inkludering och nödvändigheten att tillämpa exkluderande åtgärder är ständigt närvarande. Specialpedagogerna ser stora möjligheter i en inkluderande skola men för att detta ska bli verklighet måste ett antal förutsättningar uppfyllas. Svårigheterna i en inkluderande skola spänner enligt specialpedagogerna över ett stort fält från ett samhällsperspektiv till ett individperspektiv.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att lyfta fram hur specialpedagoger och klasslärare arbetar med individualisering och individanpassning för alla elever och tydliggöra vilka strategier yrkesgrupperna använder sig av för att individualisera och individanpassa. I Lpo 94 står det att: ”Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov” (s.4). Genom att ha gjort sju kvalitativa intervjuer, med fyra specialpedagoger och tre klasslärare, och studerat olika författares teorier om individualisering har vi försökt att se över goda strategier i att individualisera och även problematiserat dem. Goda strategier som framkom var bland annat att arbeta multisensoriskt, se över elevens styrkor samt att ha tillgång och använda sig av rätt hjälpmedel. Genom ledande frågor har vi undersökt ifall författarnas teorier förekommer i pedagogernas arbete, vilket de gjort i olika former. Resultat visar på att individualisering ger möjligheten att nå alla elever, men att denna möjlighet påverkas av bland annat gruppstorlek, ekonomi och tid. Vi ville också se ifall det finns resurser för att individualisera för alla elever i den kommunala skolan eller om det behövs specifika skolor för exempelvis elever med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Utifrån denna studie kom vi fram till att resurserna finns, men att det handlar om att förvalta dem rätt.

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att undersöka hur förskolan som verksamhet arbetar för att tillgodose inkluderingen av barn i behov av särskilt stöd.  Syftet  var  också  att  behandla  vilka  strategier  som  förskollärare  väljer  att  använda  i förhållande till inkludering av barn i behov av särskilt stöd.Metod: Denna studie är baserad på en systematisk litteraturstudie vilket är en sammanställning av tidigare forskning inom det valda ämnesområdet. Sökningen gjordes i flera olika databaser såsom  Primo,  Eric,  MUEP,  SPSM,  Diva  och  SwePub.  Studiens  metodologiska  bedömning utfördes med hjälp av valda inklusions- och exklusionskriterier.Resultat: 20 vetenskapliga artiklar, rapporter och avhandlingar involveras. Studierna hade en varierande metodologisk kvalitet, elva artiklar har värderats uppnå kraven för hög kvalitet och nio värderades ha medel kvalitet. Där fem stycken utöver dessa artiklar exkluderas på grund av att de bedömdes ha låg kvalitet. Resultatet av de vetenskapliga studierna visade att det finns flera   olika   strategier   som   förskollärare   använder   sig   av,   bland   annat   strukturerade arbetsmetoder, styrning och dokumentation av barn i behov av särskilt stöd. Det framkom att det  är  viktigt  när  barn  får  känna  sig  delaktiga  eftersom  det  påverkar  deras  utveckling  och lärande. Förskolans kvalitet kan även påverka inkluderingen med barn i behov av särskilt stöd. Resultatet  har  även  visat  på  att  förskolan  som  verksamhet  bör  anställa  personal  med  rätt utbildning och kompetens för att främja inkluderingen och utvecklingen av barn i behov av särskilt stöd.

The aim of this study was to understand Special Educational Needs Coordinators´ (SENCO) perceptions of how pupils can be supported in school transitions from grade 6 to 7 and how SENCOs can be described as actors in the transition.  Eight semi structured interviews were made with the same number of SENCOs from three different municipalities. Four of them employed in grade 4-6 and four in grade 7-9.  In a thematic analysis, actions described by the SENCOs as supportive in the transition is discern. Building relationships between the pupils and professionals they will meet seems to be an especially important action. Transfer information to the receiving school, orientate the pupils both mentally and physically in the new context and plan the transition is also claimed to have powerful impact. Also, the informants mentioned the meaning of expecting positive outcomes in meetings with the pupils and how they will manage the transition. SENCOs as an actor in the transitions is portrayed as the organizer of the transition, the documenter and the filterer of transition information. The actions are in the study explained with the concepts of net of actions to visualize the schools’ organization of the transitions and street level bureaucracy how the SENCOs use their discretion. In the study the concept of net of actions was found useful to describe processes perceived to be fixed and chronologically. However, the processes can change in different ways depending on how they are constructed and reconstructed by actors´ actions and current conditions. The findings in this Swedish study seem to be in line with previous European research.

Syftet med uppsatsen var att nå kunskap om hur pedagoger i förskolor uppfattade innebörden av barn i behov av särskilt stöd samt hur de uppfattade arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Vi har även belyst samverkan i förhållande till arbetet med barn i behov av särskilt stöd i verksamheten. För att uppnå syftet har vi genomfört en kvalitativ studie som innefattade semistruktuerade intervjuer med fem förskollärare och två specialpedagoger. Empirin har analyserats med hjälp av fenomenografisk analysmetod. Resultatet pekade på att pedagogerna upplevde brist på tid, kompetens och kunskap i arbetet med barn i behov av särskilt stöd.Dessa brister skapade svårigheter med att tillgodose alla barns behov i förskolan. Samt att de önskade att det var mindre barngrupper och mer personal eftersom det skulle underlätta deras arbete.

Vi har i vår studie undersökt vad som förväntas av specialpedagogens arbete som kvalificerad samtalspartner i förskolan samt undersökt förskollärares olika erfarenheter av specialpedagogisk handledning. Begreppet handledning diskuteras i stort för att sedan smalnas av och koncentreras på specialpedagogisk rådgivning och att vara en kvalificerad samtalspartner. Studien syftar till en ökad förståelse för vad specialpedagogisk handledning består av och komplexiteten i handledningsuppdraget.Det empiriska materialet består av nio inspelade intervjuer från förskollärare verksamma inom förskolan. Resultat består av fem teman; Att bli sedd och känna trygghet, Att bolla idéer, Att få ledning, Att få tid och Risken med råd. Utifrån tidigare forskning och empiri skapade vi en modell för att tydliggöra strategier i specialpedagogisk handledning. Med hjälp av vår specialpedagogiska handledningstriangel anser vi att specialpedagogen får ett praktiskt verktyg för specialpedagogisk handledning. Den specialpedagogiska handledningstriangeln kan därför ses som en modell och verktyg i arbetet för att säkerställa kompetensutveckling. Där pedagogers förväntningar och erfarenheten utgör grunden och specialpedagogens kompetens tillsammans bidrar till lärande som gynnar förskolans verksamhet. Slutsatserna är att pedagoger behöver känna sig trygga både i sin egen yrkesroll samt i sitt arbetslag. De behöver kontinuerlig handledning i grupp för att stärkas i sin yrkesroll och sitt arbetslag. Den specialpedagogiska handledningen bidrar då till att pedagoger vågar och kan omsätta de kunskaper och det lärande de fått i handledningen till sin yrkespraktik. Detta är av största vikt för att kunna tillgodogöra sig och omsätta kunskap och strategier för verksamhetens fortsatta utveckling. / The purpose of our essay is to examine what is expected of SENCOs´ to work as a qualified dialogue partner in preschool and to analyze the different preschool teachers' experiences of SENCOs´ guidance. The concept of pedagogical consultation is largely discussed and then narrowed down and concentrated on special educational counselling as well as qualified dialogue partners. This is to provide an understanding of what SENCOs´ consultation consists of and to give a picture of the complexity of the consultation assignment. The empirical material consists of recordings from nine interviews from preschool teachers working within the preschool. Our results consist of five themes; To be seen and feel secure, Feedback, To receive guidance, Time and Risk with advice. Based on previous research and empiricism, we created a model to clarify strategies in SENCOs´ consultation. With help from our Special Educational Tutorial Triangle, we believe that SENCOs´ gets a practical tool for special educational guidance. The Special Educational Tutorial Triangle can therefore be a model for SENCOs´ and a tool in their work to ensure development for preschool teachers. Where preschool teachers' expectations and experience form the foundation and SENCOs´ competence together form learning that benefits the preschool activities. Our conclusions are that the preschool teachers need to feel secure both in their own professional role and in their work team. They need continuous consultation in groups to strengthen their professional role as well as the team. The Special Educational Tutorial Triangle then contribute to preschool teachers’ ability to use their knowledge and learning they have gained into their work experience. This is of the utmost importance in order to be able to utilize and translate knowledge and strategies in order to develop the preschool organisation.