Studien handlar om lärare i fritidshem, specialpedagoger och god lärmiljö samt elever i behov av särskilt stöd som är inskrivna och inkluderade på fritidshemmen. Ämnet är aktuellt då det under senare tid skrivits litteratur som riktar sig till fritidshemmet utifrån perspektivet god lärmiljö. Specialpedagogiska skolmyndigheten (2018) har även utvecklat en modell som handlar om goda lärmiljöer där syftet är att skola och fritidshem, genom att observera verksamheten utifrån perspektiven förutsättningar för lärande, pedagogisk miljö, social miljö och fysisk miljö, kan utveckla verksamheten och dess lärmiljö. Syftet med studien var att undersöka hur några yrkesverksamma fritidhemspersonal och specialpedagoger uppfattar god lärmiljö på fritidshem. Studien är en småskalig kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Valet av informanter var tillgänglighetsstyrt. Åtta intervjuer gjordes: fyra med fritidshempersonal och fyra med specialpedagoger. Intervjuerna transkriberades och innehåll kategoriserades sedan utifrån tillgänglighetsmodellen. Sedan analyserades de mest framträdande svaren utifrån studiens teoretiska utgångspunkt som var KASAM. Resultatet visade att de båda grupperna uppfattade lärmiljö utifrån olika perspektiv. Fritidspersonalen beskrev främst en lärmiljö utifrån rådande arbetsmiljösituation och deras vardag, medanspecialpedagogerna beskrev en önskan och vilja med mer samarbete professionerna emellan(fritidspersonal och specialpedagoger). Även fritidspersonal uttryckte en vilja och önskan att utveckla ett närmare samarbete med specialpedagoger. En implikation till specialpedagoger är att driva frågan om utveckling av ett närmare samarbete med fritidshemmen i samtal med skolledning och elevhälsa.

Det är i spänningsfältet mellan å ena sidan de politiskt ideologiska intentionerna om en skola för alla och å andra sidan lokala tolkningar av innebörden i läroplanstexterna som specialpedagogerna får sitt uppdrag. Studiens syfte är att försöka förstå vad det innebär att vidareutbilda sig till specialpedagog,genom att undersöka hur specialpedagoger, dels under utbildningstiden och dels senare under sin första tid tillbaka i yrkeslivet, uppfattar och förstår det specialpedagogiska uppdraget. Genom en narrativ ansats blir specialpedagogernas röster hörda, och förståelser av vad det innebär att utbilda sig till specialpedagog i förskola och skola, kommande yrkesuppdrag och mötet med barns och elevers olikheter satta i fokus.

Bernquist, Maria och Staxlund, Jenny (2015). Fyra föräldrars röster om möten med specialpedagoger. Four parents’ voices about meetings with special educators. Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.BakgrundVikten av en bra relation och ett gott samarbete mellan hem och skola är något som ofta framhålls. Om ett barn är i behov av särskilt stöd ökar eventuellt betydelsen av det. Detta då kontakterna och samarbetet mellan skolpersonal och föräldrar tätnar. Vi har sedan tidigare egna uppfattningar om vilka kriterier som bör vara uppfyllda för att skapa goda möten och ett bra samarbete, men vad tycker föräldrar skapar ett gott samarbetsklimat? Vilka förutsättningar anser föräldrar skapar bra möten och vilka förväntningar och känslor väcker möten med specialpedagoger?Syfte och frågeställningarStudiens syfte är att bidra med kunskaper om föräldrars upplevelser av möten med specialpedagoger men även att utmana vår egen förförståelse kring föräldrars upplevelser av möten. De preciserade frågeställningarna är:•Vilka förväntningar och vilka känslor ger föräldrar uttryck för att de har - inför samt i möten med specialpedagoger?•Vilka upplevelser bär föräldrar med sig efter möten med specialpedagoger?TeoriTeorier som används i arbetet är olika specialpedagogiska perspektiv samt teorier kring hur specialpedagogers roll förändrats. Det förs även fram teorier om föreställningar kring föräldrarollen. Som stöd för hur olika roller utvecklas i möten, används teorier om hur dessa utvecklas i samspel mellan individ och miljö. För att rama in studien i stort används Bourdieu och Passerons teorier om habitus, kapital och fält. MetodDet är fyra föräldrar som har bidragit med sina förväntningar, uttryckta känslor och upplevelser genom en intervjuundersökning. Intervjuerna var semistrukturerade och vissa nyckelord fanns som föräldrarna talade kring. Undersökningen är retrospektiv då föräldrarnas första möte med specialpedagoger skedde några år bakåt i tiden. Metodvalet grundar sig i en narrativ ansats. I analys momentet delades ämnena in i olika kategorier. Analysen av resultatet har inspirerats av hermeneutiken.Resultat och diskussionEtt resultat vi fick fram är att specialpedagogers roller känns oklar för föräldrarna. Ett antagande till varför de upplevs oklara skulle kunna vara att de möter specialpedagoger i olika miljöer. Föräldrarna möter specialpedagoger både på habiliteringen och i skolan. Beroende på arbetsplats skiftar specialpedagogers arbetsuppgifter. Föräldrarna berättar om att de upplever specialpedagoger positiva, hängivna och intresserade. Studien visar även på att en del av föräldrarna känner att de måste rusta sig inför möten med professionella. Beroende på vem föräldrarna möter blir positionerna olika, vilket får betydelse för mötets utgång. Vilken roll de får eller tar kan bero på vilket kulturellt kapital som föräldern har, vilket är nära förknippat med språklig förmåga. Ytterligare något som framkom är betydelsen av hur den enskilde professionella agerar för föräldrarnas upplevelse av hur de känner sig sedda och hörda. Något som också kom till uttryck är att föräldrarna vill ha mycket information men de ger även uttryck för att de inte har möjlighet att ta in all information som de får. Viktigt att veta så att det ges adekvat information i rätt läge.Specialpedagogiska implikationerSom ett resultat av vår studie menar vi att det finns ett behov av att förtydliga specialpedagogers yrkesroll. Ytterligare proaktivt arbete är att skapa goda relationer och att se föräldrar som en resurs för att samarbetet mellan specialpedagoger och föräldrar ska bli bra. Då ett resultat i vår undersökning visar på hur stor påverkansfaktor den enskilde professionella har vill vi även framhålla vikten av att de som arbetar som specialpedagoger under hela sin yrkesverksamma tid ska reflektera kring hur egna erfarenheter påverkar dem själva.

Syfte och frågeställningarStudiens syfte är att bidra med kunskap om lärares och specialpedagogers syn på läxans funktion och dess anpassningar i en skola för alla elever. Studiens frågeställningar är: •Hur beskriver lärare och specialpedagoger läxans funktion i skolan? •Hur beskriver lärare att de arbetar med läxor i sin undervisning? •Hur beskriver lärare och specialpedagoger anpassningar av läxan till elevers förutsättningar?Metod och teoretisk ramStudien har en hermeneutisk ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med lärare och specialpedagoger i grundskolan. I studien görs en tolkande analys av materialet. I analysen kategoriseras läxans funktioner utifrån lärare och specialpedagogers beskrivningar. Analys görs även utifrån ett sociokulturellt perspektiv (Säljö, 2000) och Vygotskijs (1995;1999) idéer om lärande och utveckling. Specialpedagogiska perspektiv (Nilholm, 2007) används i analysen för att förstå informanternas syn på läxans funktion. ResultatStudien visar att lärare och specialpedagoger ser läxan som ett fenomen med flera funktioner. Dessa funktioner påverkas av såväl tidsaspekter som en tilltro till läxan som utvecklande för eleverna gällande kunskaper, färdigheter och ansvar. Läxan har en tidssparande och tidsförlängande funktion då den används för att andra moment ska hinnas med i undervisningen vilket får till följd att det som inte hinns med ges i läxa. I hemmet kan läxan bli ett ensamarbete för de som inte har möjlighet till stöttning men i undervisningen har läxan en kommunikativ funktion då den är utgångspunkt för samarbete och diskussioner. Anpassningar av läxan bör och kan enligt lärare och specialpedagoger göras både gällande läxinnehållet och läxmängden. Specialpedagogerna ser också att läxan har en negativ funktion för elever i en skola för alla. Detta då läxan används i syfte att elever ska komma ikapp den undervisning som inte främjat elevens kunskaper. Detta förstås ur ett specialpedagogiskt perspektiv då läxorna blir en kompensation för de kunskaper eleverna anses sakna efter en lektion. Lärarna och specialpedagogerna betonar vikten av att gå igenom och följa upp läxan i undervisningen. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv förstås detta genom att svårigheter ses utifrån vad som händer i elevens möte med omgivningen, i detta fallet undervisningssituationen. Det är därför i undervisningen som elevernas likvärdiga förutsättningar att genomföra läxan främjas. Dilemmat kan ur ett specialpedagogiskt perspektiv bli att pedagogerna måste försäkra sig om att alla elever har möjlighet att genomföra läxan samtidigt som några elever behöver mer utmaningar för att utvecklas. KunskapsbidragDenna studie kan öka förståelsen för synen på läxans funktion i undervisningskontexten. Studien ämnar även bidra till att anställda i skolan problematiserar sin syn på läxans syfte, utformning och användning i undervisningen för att gynna eleven i en skola för alla. Specialpedagogiska implikationerResultatet av studien visar att specialpedagogen kan ha en roll i arbete med läxor. I samråd med lärare arbetar specialpedagogerna i studien för att främja elevers likvärdiga förutsättningar att genomföra sina läxor. Specialpedagogen har ett unikt utifrånperspektiv och kan således kartlägga lärmiljöer och undanröja hinder för eleven i dessa. Enligt specialpedagogerna kan läxan vara ett sådant hinder och därför måste både undervisningen och läxan anpassas. Detta för att undervisningen ska främja elevens lärande och motivation. Läxan ska således inte användas i syfte att elever ska komma ikapp den undervisning som inte främjat elevens kunskaper enligt specialpedagoger i studien. Studien visar exempel på skolor som utarbetar en läxpolicy. Detta för att läxans syfte och utformning ska problematiseras och tydliggöras för pedagoger, elever och föräldrar. Genom att specialpedagogen i sitt uppdrag kommunicerar med aktörer i olika delar av skolans organisation har denne övergripande kunskaper som kan vara användbara i utformandet av en läxpolicy på skolan.

Arbetet grundar sig på Riddersporres (2003) avhandling, Att möta det oväntade. Tre grund- mönster i föräldrarnas sätt att förhålla sig presenteras. Vårt resultat visar bland annat att förhållningssätten känns igen oavsett barnets funktionshinder och ålder.

Studien syftar till att undersöka hur studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger samarbetar i högstadiet för att förbereda elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inför gymnasievalet. Tidigare forskning visar på att individer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning upplever svårigheter med övergångar från exempelvis skola till arbete. Men även att ett samarbete mellan specialpedagog och studie- och yrkesvägledare skulle kunna underlätta övergångsprocessen för dessa elever. Vi har i vår undersökning utgått ifrån sex kvalitativa intervjuer. Följande frågeställningar besvaras: Hur samarbetar studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger för att förbereda elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) inför gymnasievalet? Hur kommer de sig att studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger samarbetar i gymnasievalet? Vilken betydelse beskriver studie- och yrkesvägledare och specialpedagog att samarbetet har för elevernas gymnasieval och den egna yrkesrollen? Resultatet pekar på att samarbetet och relationen mellan specialpedagogerna och studie- och yrkesvägledarna är grundad på förtroende, tilltro för varandras kompetenser samt att eleven står i centrum och att dennes behov ska tillgodoses. Studie- och yrkesvägledarna och specialpedagogerna byter information om eleverna som de sedan kan ta del av och använda i sitt arbete, specialpedagogen i klassrummet och vägledaren i samtal. Svårigheter som identifieras är att det saknas strategier för samarbetet, men även att det inte är obligatoriskt för studie- och yrkesvägledaren att delta i elevhälsoteamsmötena. Ytterligare en svårighet som identifieras är tidsbristen.

Syftet med arbetet är att utforska hur lärare och specialpedagogers samarbetar. Vidare syftar texten till att utforska hur skolans organisation kan påverka samarbetet. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med tre lärare och två specialpedagoger. För att analysera materialet har systemteori använts som ett övergripande teoretiskt ramverk. Utöver det har begreppen funktionell dumhet (Alvesson och Spicer, 2016) och mikropolitik (Sinclair och Malen, 2021) använts för att tolka respondenternas svar. Studien bidrar med kunskap om hur specialpedagoger och lärare beskriver sitt samarbete. Resultatet visar att lärarna är kritiska till hur specialpedagoger arbetar. Enligt lärarna agerar specialpedagogerna som ombud för elever utan att själva göra professionella bedömningar av elevernas behov. Trots att specialpedagogen har en mycket begränsad professionell arena agerar specialpedagoger som experter med tolkningsföreträde enligt lärarna. Under intervjuerna hade specialpedagogerna svårt att motivera sina metodval med stöd av vetenskap och hänvisade istället till beprövad erfarenhet eller känslor. Specialpedagogerna som intervjuades hade två olika förhållningsätt till lärare. Den ena agerade som rådgivare och som medlare mellan lärare och elev. Den andra specialpedagogen förhöll sig mer auktoritärt i förhållande till lärare och betraktade sig själv som ett ombud för elevers rättigheter. Specialpedagoger har enligt resultatet en mer idealistisk syn på eleverna medan lärarna har en tendens att betrakta eleverna som rationella aktörer. Från ett systemteoretiskt perspektiv blir det viktigt att hitta en jämvikt mellan dessa olika sätt att betrakta elever. För att specialpedagoger ska klara delarna av yrket som kräver fördjupade kunskaper om pedagogik och specialpedagogik behövs sannolikt en starkare vetenskaplig förankring. Alternativt bör specialpedagogyrket betraktas som ett mer kollegialt yrke utan tolkningsföreträde i förhållande till lärare.

Sammanfattning Matematikundervisningen i den svenska skolkontexten möter utmaningar med låga matematikkunskaper bland elever, samtidigt som samhällets krav på matematisk kompetens ökar. För att möta dessa utmaningar behöver specialpedagoger och speciallärare i både grundskolan och anpassad grundskola utveckla sin undervisning för att stödja elevernas matematikutveckling och främja deras förmåga att tillämpa matematik i vardagen. I den här studien utforskas hur specialpedagoger och speciallärare i matematik, i grundskola och i anpassad grundskola, planerar, genomför och utvärderar matematikundervisning. Med stöd av en kvalitativ metodologi har elva semistrukturerade intervjuer med 6 speciallärare/specialpedagoger i grundskola och 5 speciallärare/specialpedagoger i anpassad grundskola intervjuats. Resultatet tyder på att det är en utmaning för lärare att skapa en balans mellan styrdokument och elevers förutsättningar, både när det gäller att planera och genomföra en individuellt anpassad matematikundervisning när det gäller djup och omfång. Resultatet indikerar att undervisningens innehåll samt form kan se både lika och olika ut i grundskolan och i anpassad grundskola dels när det gäller att få kunskap i gemenskap, dels i samband med att erbjuda konkret material samt digitala hjälpmedel. I studien framkommer att speciallärare och specialpedagog i grundskolan och därtill även anpassad grundskola har olika förutsättningar att skapa goda relationer samt trygga lärmiljöer i samband med matematikundervisningen. Det är tydligt att respondenter i den här studien har olika förutsättningar när det gäller att planera, genomföra och utvärdera sin undervisning. Båda skolformerna har sina styrkor respektive svagheter och det är viktigt att bygga vidare på dessa insikter för att skapa en mer flexibel samt inkluderande matematikundervisning som gynnar alla elever.

<p>Studiens övergripande syfte är att fördjupa förståelsen av specialpedagogers upplevelser och erfarenheter av en skola för alla och inkludering. Studiens syfte är också att fördjupa förståelsen av de möjligheter och svårigheter som kan finnas i specialpedagogers yrkesroll med utgångspunkt i att de befinner sig i spänningsfältet mellan att bidra till inkluderande och exkluderande åtgärder.    </p><p> </p><p>Vid insamlingen av empirin användes den kvalitativa semi- strukturerade forskningsintervjun. För att få svar på studiens syfte genomfördes sju intervjuer med specialpedagoger verksamma i grundskolan. I tolkningen av resultatet är studien  hermeneutiskt inspirerad. Resultatet visar att en skola för alla är ett svårt mål att nå och särskiljande lösningar ses som nödvändiga för att skolans verksamhet ska fungera. Resultatet i studien visar vidare att ett kategoriskt synsätt på elevers svårigheter dominerar. Specialpedagogernas upplevelser av inkluderingsbegreppet ses som elevers rätt att delta utifrån sina förutsättningar men att inkludering inte alltid är det bästa för den enskilde eleven. Specialpedagogerna i studien upplever sin yrkesroll som komplex genom att dilemmat mellan viljan till inkludering och nödvändigheten att tillämpa exkluderande åtgärder är ständigt närvarande. Specialpedagogerna ser stora möjligheter i en inkluderande skola men för att detta ska bli verklighet måste ett antal förutsättningar uppfyllas. Svårigheterna i en inkluderande skola spänner enligt specialpedagogerna över ett stort fält från ett samhällsperspektiv till ett individperspektiv.</p><p> </p>

Titeln på detta självständiga arbete är Impulsivt utagerande barn i förskolan. Det är en studie om pedagogers upplevelser och erfarenheter av arbete med barn som upplevs uppvisa impulsivt utagerande beteende. Den engelska titeln på arbetet är Impulsive aggressive behavior in pre-schoolers, a study of teacher´s interpretations and experiences of work with pre-schoolers who exhibit such behavior.   Syftet är att undersöka hur pedagoger i sin yrkesprofession som förskollärare och specialpedagoger tolkar och uppfattar arbetet med dessa barn. Frågeställningarna för arbetet handlar om upplevda uppfattningar om orsaker till att beteendet kan uppstå och de arbetssätt som används inom förskolan för att stödja och hjälpa de barn som upplevs uppvisa impulsivt utagerande beteende.   Arbetets teoretiska ram är Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska modell och Von Wrights (2002) punktuella och relationella perspektiv. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med sex förskollärare som är verksamma på tre olika förskolor och två specialpedagoger i en kommun.   Resultatet av undersökningen visar att barn kan upplevas uppvisa impulsivt utagerande beteende på grund av orsaker i miljön eller till följd av någon form av oförmåga hos barnet. Exempel på miljöbetingade orsaker kan vara stress, stora barngrupper och otydlig miljö. Barnets oförmåga kan bero på svårigheter i det sociala samspelet och bristande förmåga att använda sina exekutiva och kognitiva funktioner. Vidare är pedagoger medvetna om vikten av att tidigt hjälpa och stötta de barn som behöver extra stimulans vilket kan ske på olika sätt. Ett sätt kan vara att som pedagog skapa en bra relation och ha ett bra förhållningssätt till barnet. Ett annat sätt kan vara att skapa struktur och anpassa miljön för att skapa tydlighet. Exempel på arbetssätt och metoder kan vara att använda vuxenstöd, tecken, bilder samt att dela in barnen i mindre grupper när det är möjligt. Alla förskollärare verkar medvetna om hur de ska arbeta med barn som upplevs uppvisa impulsivt utagerande beteende, men hinner inte riktigt på grund av stress och många andra administrativa arbetsuppgifter som också ska göras. Samtliga respondenter är positiva till specialpedagogiska insatser, men oftast anlitas specialpedagogen när de som arbetar inom förskolan testat redan beprövade metoder utan förväntat resultat. De kan då behöva ytterligare rådgivning genom till exempel konsultation och handledning av specialpedagog för att komma vidare i arbetet med barn i behov av särskilt stöd.