Sammanfattning/Abstract  Ekström, Tove och Wiking, Maria (2023). Resiliens hos elever med ADHD – med fokus på stress, risk- och skyddsfaktorer på högstadiet. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.  Förväntat kunskapsbidrag  Denna studie bidrar till forskningsområdet genom att ha ett holistiskt och salutogent fokus på elever med ADHD. Genom att integrera psykologiska och sociologiska perspektiv skapar studien en tvärdisciplinär brygga till det specialpedagogiska fältet samt bidrar till förståelsen av de dynamiska och komplexa faktorer som påverkar välbefinnande och skolgång för elever med ADHD. Vidare bidrar studien genom att föra fram elevernas röster.  Syfte och frågeställningar  Syftet är att bidra med kunskap om det dialektiska förhållandet mellan högstadieelever med ADHD och lärmiljön, med särskilt fokus på stress, risk- och skyddsfaktorer. Syftet är vidare att belysa upplevelserna av det pedagogiska arbetet och dess inverkan på resiliens hos elever med ADHD.  Utifrån syftet har följande frågeställningar formulerats, vilka båda avser att synliggöra uppfattningarna hos såväl specialpedagoger som högstadieelever med ADHD.  Vilka uppfattningar finns avseende stress, risk- och skyddsfaktorer som påverkar elever med ADHD i skolan?  Vilka uppfattningar finns avseende olika typer av pedagogiskt stöd och hur kan dessa påverka elevernas resiliens?  Teori  Komplexitetsteorin kan ses som ett övergripande teoretiskt paraply i den teoretiska förankringen. De centrala begrepp som används i analysen är hämtade ur resiliensperspektivet, transaktionell stressteori och Goffmans interaktionssociologi.  Metod  Studien har en kvalitativ ansats och empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med 5 specialpedagoger och 5 högstadieelever med ADHD. En tematisk analys har gjorts med de centrala begreppen och den tidigare forskningen som verktyg.   Resultat  Resultatet presenteras utifrån tre huvudteman och tre delanalyser görs i anslutning till dessa. Under elevens förmågor och relationer framkommer att elevers ADHD-symptom manifesteras på olika vis och att detta påverkar förståelsen för deras behov samt vilka anpassningar som görs. Läraren har en betydande roll i elevers resiliensutveckling och påverkar såväl den emotionella, beteendemässiga som skolmässiga funktionen. Därtill är läraren av stor vikt för att uppnå delaktighet i undervisningen samt den bild andra skapar sig av eleven med ADHD. I huvudtemat pedagogiskt stöd och lärmiljö framkommer en strävan att i största mån ge all undervisning i det ordinarie klassrummet samt att eventuella insatser ska göras på gruppnivå. De individuella anpassningar som görs är i större utsträckning riskminimerande eller kompensatoriska än kompetensstärkande. Det framkommer också att anpassad studiegång såväl kan öka som minska stress och risk för eleverna. Under organisation och samverkan framkommer en mångfacetterad bild av yttre risk- och skyddsfaktorer. En bristande likvärdighet i resurser mellan kommunerna synliggörs, vilken påverkar elevers tillgång till kartläggning, tidiga insatser och god lärmiljö. I vilken utsträckning individuella anpassningar görs varierar och framstår som att ha ett samband med specialpedagogernas synsätt. En välfungerande samverkan mellan specialpedagog, externa aktörer, interna aktörer, elev och vårdnadshavare framstår som en skyddsfaktor.  Specialpedagogiska implikationer  Studien har synliggjort vilket ansvar som kommer med rollen som specialpedagog och hur yrkesutförandet påverkar på alla nivåer inom skolan. Specialpedagogens empatiska förmåga samt öppenhet och nyfikenhet inför varje enskild elev är avgörande för att kunna sätta barnets behov i centrum. En strävan efter förståelse behöver ligga till grund för arbetet. För att nå förståelse och kontinuerligt utvecklas är prestigelöshet i samverkan med andra avgörande.  Nyckelord  ADHD. Resiliens. Riskfaktorer. Skyddsfaktorer. Stress.

Abstrakt Syftet med denna studie var att undersöka varför rektorer inte enbart använder sig av examinerade specialpedagoger och/eller speciallärare till att utföra de specialpedagogiska insatserna och inneha den specialpedagogiska kompetensen. Studien syftade även till att se om det fanns samband utifrån skolors regi, geografiska placering och storlek i förhållande till vilken personal som utförde insatserna. I studien undersöktes hur 100 rektorer i grundskolan begreppsliggjorde begreppet specialpedagogiska insatser, vilka samband som fanns utifrån skolors regi, geografiska placering och storlek i förhållande till vilken personal som utförde insatserna samt vilka framträdande begränsningar som fanns vid rektorers val av personal som utför de specialpedagogiska insatserna och hade den specialpedagogiska kompetensen. Studiens data samlades in genom internetbaserad enkätundersökning med såväl slutna som öppna frågor. Resultatet sammanställdes genom kategorisering och korrelationsanalyser gjordes, för att sedan sammanställas i korrelationstabeller och vilka därefter analyserades utifrån ramfaktorteorin. Resultatet visade att majoriteten av respondenterna begreppsliggjorde begreppet specialpedagogiska insatser på ett likvärdigt sätt. Respondenterna svarade att brist i ekonomi samt brist på examinerade specialpedagoger och speciallärare att rekrytera utgjorde de största begränsningarna vid valet av personal. Samband mellan skolors regi, geografiska placering och storlek gick att finna då studiens resultat visade att skolor inom friskoleregi, skolor belägna i Norrland samt mindre skolor med ett elevantal inom 0-100 elever hade högst andel övrig personal till att utföra de specialpedagogiska insatserna.

Avsikten med denna studie är att uppmärksamma synen på särbegåvning i förskolan, med fokus på specialpedagogernas kännedom. Jämfört med andra länder ligger Sverige efter I forskning kring särbegåvade barn. Detta gör att pedagoger behöver mer kunskap och utveckla sin kompetens inom ämnet, för att främja barn som besitter på en hög intellektuell intelligens. Kommunerna behöver satsa mer på utbildningar inom förskola/skola, för att skapa medvetenhet kring särbegåvning. Likaså för att skapa möjligheter till att etablera bättre förutsättningar, och att implementera en bredare kunskap och nyanserat tänk i anknytning till särbegåvning. I denna studie har det förekommit kvalitativa intervjuer som transkriberats och analyserats, utifrån vårt syfte att ta reda på specialpedagogers kunskap och synsätt kring barn med särbegåvning. Likaså att få kännedom angående hur specialpedagoger arbetar med att upptäcka särbegåvning i förskolan. Vi har använt oss av den teoretiska utgångspunkten social inlärningsteori och kopplat det till begreppen positiv och negativ förstärkning och social förmåga. Resultatet har analyserats utifrån begreppen och teorin kopplat till tidigare forskning samt diskuterats utifrån studiens syfte. Kopplat till tidigare forskningsdel har det framkommit i analysen att specialpedagogerna och pedagogerna i förskolan har bristande kompetens inom termen särbegåvning. Detta i sin tur kan bidra till en rad problematiska dilemman, som beteende problematik och utanförskap. Slutsatsen indikerar på att det är behov av mer forskning och utbildning inom barn med särbegåvning.

Problematisk skolfrånvaro är ett problem både globalt som nationellt. Tidigare forskning visar att det saknas kunskap om hur vårdnadshavare och specialpedagoger samarbetar gällande problematisk skolfrånvaro. Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att öka kunskap om problematisk skolfrånvaro i grundskolan utifrån vårdnadshavares och specialpedagogers perspektiv. Reflexiv tematisk analys används som metod till att analysera 12 semistrukturerade intervjuer varav 6 med vårdnadshavare och 6 med specialpedagoger. Utifrån den reflexiva tematiska analysen utkristalliserades följande tre teman; kommunikation, framgångsfaktorer och tidiga indikationer. Med stöd i två teoretiska utgångspunkter, det specialpedagogiska relationella perspektivet och Bronfenbrenners systemteori, ges en djup analytisk förståelse till ovanstående teman. Det är flera bidragande aspekter som kan relateras till elevens problematiska skolfrånvaro. Studiens resultat visar på att tidiga indikationer som ströfrånvaro och somatiska besvär är viktiga signaler i arbetet med att främja skolnärvaro. Även relationer lyfts fram av samtliga informanter som särskilt betydelsefulla för att främja skolnärvaron. I studien betonas att det förekommer ett samband mellan elevers ökade skolfrånvaro och samarbete mellan hem och skola. Ju högre skolfrånvaro eleven har desto svagare blir samarbetet mellan hem och skola.

Syftet med denna studie är att undersöka specialpedagogers tankar kring hur förskolans arbetssätt kan anpassas för att ge stöd till barn som far illa och underlätta tidig upptäckt. Som metod har semistrukturerad intervju använts. Sex specialpedagoger med grundutbildning som förskollärare deltog. Som hjälpmedel användes fallbeskrivningar att reflektera kring och resonera om. Studien visar att specialpedagogerna i undersökningen anser att förskolan spelar en viktig roll för barn som far illa och deras utveckling. Personalens förhållningssätt till barnen och deras föräldrar är avgörande för att skapa goda relationer. Studien visar även att anmälningsfrekvensen i förskolan när det gäller barn som far illa är låg. Vanliga anledningar till detta är obehagskänsla och bristande kunskap hos personalen. Förskolepersonal har stora möjligheter att upptäcka barn som far illa och de har anmälningsskyldighet. Från specialpedagogers och övrig förskolepersonals sida finns ofta ett missnöje med samverkan med socialtjänsten, och man önskar att denna skulle kunna förbättras. Samverkan ökar kunskap och underlättar för arbete med barn och familj. / The aim of this study is to investigate special educators’ thoughts about how the work of preschool can be adjusted to give support to mistreated children and facilitate early discovery. A semi-structured interview has been used as method. Six special educators with preschool teaching as a basic education participated. Case reports to reflect and reason around were used as tools. The study shows that the special educators consider that the preschool plays a big part for mistreated children and their development. The staffs´ approach to children and their parents is essential to create good relations.

Undersökningen är inriktad mot arbetsmetoder och upplevelser av it och alternativa verktyg i klassrumspedagogiska sammanhang. Elever med dyslexi samt läs- och skrivsvårigheter ligger till grund. Denna studie utgår från två övergripande syften. Dels handlar det om att undersöka hur specialpedagoger och speciallärare i skolan använder sig av it och alternativa verktyg. Dels handlar det om att undersöka hur samarbetet mellan dessa aktörer och Skoldatateket ser ut. I studiens bakgrund nämns bland annat olika begreppsdefinitioner och förklaring av kommunövergripande Skoldatatek. I studiens kapitel om tidigare forskning berörs it-användning i skolan och undersökningen vilar på sociokulturell teori. Studien utgår från kvalitativ och hermeneutisk metod. Undersökningens resultat visar bland annat att grunduppfattningen är att man ställer sig positiv till it-området, men att det finns krav på goda it-kompetenser hos både specialpedagoger och speciallärare. Tidsbrist är vanligt förekommande hos dessa, vilket medför begränsade möjligheter att utveckla it-kompetenser. It och alternativa verktyg ses som en nödvändighet för att bland annat nå kunskapsutveckling och måluppfyllelse. Samtliga uttrycker en önskan att alla elever på skolorna skall få egna bärbara datorer för att verktygen skall uppfattas mer naturliga av elever. På sikt efterfrågas smidigare tekniska lösningar såsom läsplattor.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger uppfattar behovet av samverkan sinsemellan och samverkan för att nå målen i styrdokumenten gällande en förskola för alla barn. Detta har undersökts genom en kvalitativ undersökning, genom semistrukturerade intervjuer med både förskollärare och specialpedagoger. I denna studie använder vi oss av ett teoretiskt ramverk baserad på relationell pedagogik för att i mötet sker lärandet. De relationer som skapas sinsemellan ligger till grund för att skapa en fungerande samverkan, de krävs att båda parterna utvecklar kunskap tillsammans. Analysmetoden som använts för studien är en tematisk analys. Studiens resultat visar att samverkan mellan de två parterna fungerar. Förskollärarens och specialpedagogens arbete kring samverkan bygger på en gemensam relation som de behöver utveckla tillsammans. Det finns inga tydliga tillvägagångsätt utifrån styrdokumenten och en slutsats kan dras att både förskollärare och specialpedagoger önskar en förbättrad styrning gällande samverkan. Båda parterna ser tiden som en bristande punkt i samverkansfrågan och önskar mer tid i verksamheten. Båda parterna uttrycker att mer kunskap men även en viss erfarenhet krävs för att skapa den bästa möjliga verksamheten för barnet.   Vår tolkning av studien visar att parterna ser sin samverkan sinns emellan god på grund av att de har byggt upp en relation genom tiden. För att skapa en fungerande samverkan krävs det tid, kunskap, erfarenhet och styrning.

Syftet med studien är att undersöka specialpedagogers uppfattning kring inkludering i förskolan, och vilket stöd de kan erbjuda förskolläraren. För att samla in data gjordes kvalitativa intervjuer med fyra specialpedagoger i olika kommuner. Den teorianknytning som använts för att analysera resultatet är den sociokulturella teorin, där vi tar stöd i socialt samspel, verksamhet och verktyg. Resultatet visar att specialpedagogerna kan uppfatta inkluderingsbegreppet som svårt och komplext. Trots detta så visar resultatet också att det finns en samsyn på inkludering, att alla barn ska känna tillhörighet i ett socialt sammanhang. Informanterna talar om vikten av det sociala samspelet. Vidare beskriver specialpedagogerna de olika former av stöd de kan erbjuda i verksamheten. Dessa stöd innefattar rådgivning, handledning, fortbildning, samt fysiska hjälpmedel i form av AKK (Alternativ och kompletterande kommunikation) och anpassningar av den materiella kontexten som kan underlätta arbetet med inkludering av barn i behov särskilt stöd. Just den fortbildande delen beskrev specialpedagogerna som förebyggande och denna del kan förändra arbetssituationen för specialpedagogen och sättet förskolläraren ställer sig till det inkluderande arbetet.

Syftet med följande studie är att bidra med kunskap och förståelse om rektorer och specialpedagogers uppfattning av arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Detta för att vidare undersöka hur organisatoriska förutsättningar kan påverka elever i behov av särskilt stöd och att inte alla elever i behov av särskilt stöd får den hjälp de är berättigade till. Forskning visar på att det rådande kategoriska perspektivet hos rektorer bidrar till att elever ses som bärare av svårigheter jämfört med det relationella perspektivet som specialpedagoger ofta intar. I det sistnämnda ställs elevens svårigheter i relation till omgivningen och de krav som finns. Ur ett internationellt perspektiv ses att resursbrist i skolan kan ge konsekvensen då ordinarie undervisning prioriteras istället för det särskilda stödet. Något som får konsekvenser för vilket stöd elever får. Studien är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer vilka utgör studiens empiriska underlag. Genom systemteorin har empirin analyserats för att undersöka hur de olika nivåerna i skolans verksamhet påverkar arbetet kring särskilt stöd. Även specialpedagogiska perspektiv som det kategoriska, relationella och dilemmaperspektivet har använts för att bidra till en mångfald av perspektiv i synen på hur rektorer och specialpedagoger ser på elever i behov av särskilt stöd. Resultatet visar att rektorer och specialpedagogers syn på faktorer som påverkar elever elevers stödbehov skiljer sig åt och då utifrån de kategoriska och relationella perspektiven som även tidigare forskning visar på. Nytt som framträder är de olika dilemman rektorer och specialpedagoger ställs inför när de beslutar dels var resurser ska gå och vilka som ska få ta del av tillgängliga stödinsatser. Här behöver rektorn förhålla sig till att vara pedagogisk ledare men även ledare för en organisation som har en stram budget och påtryck ovanifrån i form av politiska beslut, läroplan och dylikt. Dilemman här blir mellan att välja på att prioritera den ordinarie undervisningen eller särskilt stöd vilka bägge får olika konsekvenser för verksamheten. Specialpedagogen ställs inför dilemman där denna måste välja vilka elever som ska få särskilt stöd även om detta innebär att stöd kan brista eller i värsta fall utebli. Det kan här tänkas finnas utrymme för att undersöka hur valen utifrån dessa dilemman påverkar elevers måluppfyllelse och mående vilka bägge bitar kan komma att påverka deras framtid.

Abstract Marie Widerberg (2010). Portfolio i förskolan med perspektiv på specialpedagogik. (Portfolio in primary school with perspective on special education.) Sektionen för lärarutbildningen, specialpedagog utbildningen 90 hp. Examensarbetets syfte är att med perspektiv på specialpedagogik, undersöka hur portfolion används på förskolor i en mindre kommun samt belysa specialpedagogens roll. Undersökningen utgår från följande frågeställningar: På vilket sätt påverkar och utvecklar portfolion enligt pedagogerna, det enskilda barnet och förskolans verksamhet? På vilka sätt används portfolio som ett underlag till pedagogernas egen reflektion kring sin verksamhet och sitt förhållningssätt? Vilka möjligheter och hinder menar pedagogerna att det finns i arbetet med portfolio? samt Vilken roll kan specialpedagogen ha i arbetet med portfolio och hur kan portfolion användas som ett specialpedagogiskt redskap? Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om portfolio, specialpedagogik samt specialpedagogens roll i förskolan. I studien använder jag mig av den kvalitativa (tolkande) forskningstraditionen med semistrukturerade intervjuer, narrativ metod och analys. Jag har intervjuat fem pedagoger och en specialpedagog som arbetar med och har kunskap om portfoliometodiken. Det empiriska materialet har sedan tolkats med hjälp av tidigare forskning på området och inspirerats av Antonovskys, Vygotskijs och Foucaults teorier. Sammanfattningsvis pekar resultaten i undersökningen på att portfoliometodiken bör vara väl lämpad att använda som ett redskap för specialpedagogen, i samverkan med pedagogerna, där barnets förmågor och styrkor dokumenteras. Resultatet visar att portfolions främsta syfte är att synliggöra barnens lärande. Det i sin tur skapar utvecklingsmöjligheter, genom att ta med perspektiv på specialpedagogik i portfolioarbetet i en inkluderande verksamhet. Hur pedagogerna och specialpedagogen strukturerar upp arbetet med portfolio skiljer sig åt men det handlar till stor del om att ta tillvara stunder i vardagsarbetet. Resultatet visar att portfolion kan komma väl till användning i samtal och reflektioner, som bidrar till utveckling av dokumentationen i allmänhet och förskolans verksamhet i synnerhet. Reflektionsarbetet på förskolorna försiggår såväl emellan pedagoger, som mellan barn och pedagog. Det används främst i syfte att utmana barnen i deras lärande och mindre i syfte att utmana pedagogernas kompetensutveckling. Det som är angeläget är att pedagogerna får tid till handledning i att synliggöra dokumentationerna som görs i portfolion och "ta isär" begrepp. Stor betydelse bör läggas vid tidsaspekten, då denna studie i likhet med flera andra påtalar att tiden är en stötesten i portfoliometodiken. Min huvudslutsats blir att pedagogisk verksamhet med inriktning på portfoliometodik i förskolan är ansvarsfull och komplex. Det återspeglas i min studie. Nyckelord:  dokumentation, förskola, lärande, portfolio, reflektion, specialpedagog Marie Widerberg Examinator: Jerry Rosenqvist Handledare: Ann-Elise Persson