Skollagen (SFS 2010:800) föreskriver att skolledare är ytterst ansvariga för att tillgodose att det finns specialpedagogisk kompetens på skolan. Utifrån denna bestämmelse väcktes intresset att undersöka innebörden av specialpedagogisk kompetens utifrån ett skolledarperspektiv. Mer precist var syftet med uppsatsen att bidra med kunskap om vilken förståelse, och vilka erfarenheter samt vilka visioner skolledare har kring specialpedagogisk kompetens. Uppsatsen har en kvalitativ forskningsansats och semistrukturerade intervjuer genomfördes med 12 skolledare verksamma inom grundskolan. För att fördjupa förståelsen av hur skolledarna förstår vad specialpedagogisk kompetens är samt hur denna kompetens bör användas och utvecklas i verksamheten användes i analysen ett socialkonstruktivistiskt ramverk. Resultatet visade att skolledare beskrev specialpedagogisk kompetens som en bred formell kompetens, utvecklad genom formell utbildning, såväl som en icke formell kompetens exempelvis i form av social kompetens. Vidare, en majoritet av skolledarna gjorde inte skillnad på specialpedagogers och speciallärares (i uppsatsen benämnda SNE, Special Needs Educator) funktion. Skolledarna beskrev SNE som mångsysslare, till exempel som rådgivare och samordnare av den specialpedagogiska verksamheten samt att en betydande del av funktionen är undervisning. Skolledare uttryckte även en vision om att SNE via ledarskap, samarbete och handledning kan göra det möjligt att öka lärares specialpedagogiska kompetens, arbeta mer förebyggande samt öka inkluderingen i skolan. Analysen tydliggjorde bland annat att skolledares uppfattningar, erfarenheter och visioner om specialpedagogisk kompetens utvecklas via sin sociala kontext. I diskussionen lyfts bland annat fram att skolledares visioner lättare kan realiseras genom att särskilja specialpedagogens respektive speciallärarens kompetens och funktion.

Hälsa och lärande påverkas av samma faktorer. En fullständig skolgång av god kvalité är en av de viktigaste skyddsfaktorerna för att motverka ohälsa och utanförskap i samhället. Oavsett vilka förutsättningar och behov eleverna behöver skolan därför erbjuda goda lärmiljöer där skickliga pedagoger verkar i samspel med varandra och eleverna, för att kunna skapa en skola för alla- även de elever som är i behov av särskilt stöd. I det arbetet blir elevhälsan en viktig pusselbit, då det i elevhälsan ska finnas pedagogisk, psykologisk, social och medicinsk kompetens. Syftet med detta arbete är att få en fördjupad kunskap om och förståelse av den specialpedagogiska kompetensen inom elevhälsan. En intervjuundersökning har gjorts med 8 respondenter, 4 yrkesverksamma speciallärare och 4 yrkesverksamma specialpedagoger som alla arbetar i en mellansvensk kommun. Resultatet av intervjustudien visar att respondenterna har likartade uppfattningar om vad den specialpedagogiska kompetensen innebär, men deras arbetsuppgifter skiljer sig åt, liksom hur elevhälsan på deras arbetsplatser är organiserad och vilket utrymme den pedagogiska diskussionen får i det forumet. Av resultatet som framkommit genom intervjuer med de åtta respondenterna så kan några slutsatser dras, bland annat att lokala förhållanden styr vad den specialpedagogiska kompetensen har för arbetsuppgifter på de olika skolorna och i elevhälsan där respondenterna arbetar, samt att den pedagogiska diskussionen i stort verkar försiggå i andra forum än i elevhälsan.

I denna studie undersöks hur några specialpedagogers kompetenser i att leda och driva utveckling av den pedagogiska verksamheten kommer till nytta i praktiken. Detta då studier visar att specialpedagogens uppdrag är komplext och varierande samt att specialpedagogrollen har haft svårt att slå igenom.   Syftet med studien är att undersöka hur specialpedagoger i förskola och skola uppfattar sitt uppdrag med särskilt fokus på hur deras kompetenser används för att utveckla den pedagogiska verksamheten. Det är en kvalitativ studie där sju specialpedagoger har intervjuats och skrivit loggböcker. De teoretiska perspektiv som är utgångspunkt för studien är det sociokulturella perspektivet och professionsteorin samt det relationella och kategoriska perspektivet.   Resultatet visar att specialpedagogens uppdrag ser olika ut beroende på vilken verksamhetsform de arbetar i. Det framkommer att specialpedagogerna i förskolan har ett tydligare uppdrag och arbetar mer med att utveckla lärmiljön, jämfört med de som arbetar i skolan. Genom studien har olika faktorer framträtt som påverkar uppdraget exempelvis vilken betydelse lärmiljön och det relationella perspektivet har i arbetet med att utveckla den pedagogiska verksamheten.

I detta examensarbete får du ta del av hur förskollärares kompetens inom det specialpedagogiska området, vilket krävs för utfärdande av förskollärarexamen och i enlighet med styrdokument, stämmer överens med förskollärares egen uppfattning om sina förutsättningar när det kommer till att ge stöd och stimulans till alla barn i förskolan. Studien avsåg att spegla förskollärares egen syn på sin kompetens i relation till specialpedagogiska insatser i förskolans verksamhet, vilka möjligheter som ges till kompetensutveckling samt hur begreppet specialpedagogik kan förstås. Slutligen fanns även ett intresse att urskilja hinder i förskolans praktik inom ämnet samt hur dessa förklaras av respondenterna. Respondenterna i studien har genom en kvalitativ webbaserad enkät svarat på ett antal frågor som berör innehållet. I resultatet framkommer det att erfarenhet och utbildning framstår som goda bidragande faktorer i mötet med alla barn. En slutsats utifrån studiens resultat är att kompetens hos förskollärare har en central betydelse för att fullfölja lärandeuppdraget i relation till barns förutsättningar.

Syftet med studien var att undersöka specialpedagogers inflytande och arbete med det systematiska kvalitetsarbetet i förskolan. Det presenterades utifrån två frågeställningar som inriktade sig på att belysa specialpedagogers beskrivningar utifrån sin roll gällande det systematiska kvalitetsarbetet, samt hur det skulle kunna främja verksamhetens utvecklingsarbete. Med anledning av den rådande pandemin genomfördes studien via videomöten, med hjälp av enskilda intervjuer med sex specialpedagoger. Studiens forskningsmetod var kvalitativ med öppna frågor utifrån en intervjuguide. Resultatet i studien analyserades utifrån ett systemteoretiskt perspektiv. Resultatet påvisade väldigt olika svar vad det gäller specialpedagogernas beskrivningar av det systematiska kvalitetsarbetet. En av dem var inte inkopplad alls i arbetet, medan två av dem hade en ledarroll och de tre återstående ville gärna vara mera delaktiga, men saknade mandat från rektorn. Kontentan av studien var att de flesta av specialpedagogerna var överens om att specialpedagogisk kompetens och en samverkan behövdes i förskolans systematiska kvalitetsarbete, detta för att främja en verksamhetsutveckling och därmed ge alla barn en likvärdig och anpassad utbildning.

Idag utbildas speciallärare med olika inriktningar, mot språk, mot särskolan och mot matematik. Det utbildas också specialpedagoger. Dessa examinas sedan för att inneha olika yrkesroller. Syftet med denna studie är att undersöka glappet mellan verksamhetens behov och policydokumenten i relation till yrkesroller som definieras i styrdokumenten. Sju rektorer och en biträdande rektor har intervjuats. En skola hade två speciallärare, en med inriktning språk och en med inriktning matematik. Detta var en F – 9 skola med närmare 400 elever. Vid en skola, F – 9 hade man en specialpedagog med en gammal utbildning som vid legitimationsreformen hade fått behörighet som specialpedagog, speciallärare med inriktning matematik och speciallärare med inriktning språk. Hon jobbade dock uteslutande som specialpedagog. Ingen annan skola i hade en speciallärare med inriktning matematik anställd. Flera rektorer utryckte en önskan om att ha en speciallärare med inriktning matematik i sin organisation men ansåg att dom inte hade utrymme för både en med inriktning språk och matematik. Flera rektorer ansåg att det var inom svenska som de största behoven av särskilt stöd fanns. Flera rektorer sade sig känna till att det fanns olika inriktningar i utbildningen för specialpedagogisk kompetens. En rektor ansåg att de olika yrkesrollerna är bara titlar som inte har någon praktisk betydelse. En rektor ansåg att:   Det primära för verksamheten var att få tag på rätt person, om den personen har en speciallärarexamen, oavsett inriktning, är det ett stort plus.  Empirin till denna studie har insamlats genom kvalitativa intervjuer. Den teoretiska bakgrunden till denna studie är inspirerad av Claes Nilholms didaktiska teorier.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur samverkan med specialpedagogisk kompetens kan organiseras i förskoleklass för att främja en likvärdig utbildning. Studien är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer av fem lärare i förskoleklass samt fem lärare med specialpedagogisk kompetens. Den teoretiska utgångspunkten för studien är systemteori med tillägg av den femte disciplinen- lärande organisation.   Studiens resultat pekar på att organisationen av den specialpedagogiska kompetensen varierar såväl mellan kommunerna som i de enskilda skolorna. Genomgående beskriver de intervjuade lärarna i förskoleklass tillgången till specialpedagogisk kompetens som bristfällig. Flera av lärarna med specialpedagogisk kompetens menar att samverkan med förskoleklassen förekommer i mindre utsträckning än deras samverkan med andra årskurser. En majoritet av informanterna såg tidsbristen som en stor anledning till att samverkan inte var bättre. Hos lärarna i förskoleklass uttrycks en önskan om ett utvecklat och utökat samarbete. Begreppet likvärdigt menar flera informanter kan uppfattas på olika sätt, vilket också påverkar synen på en likvärdig skola. Eleverna kommer till skolan med olika förutsättningar och för att alla ska ha en större möjlighet att nå kunskapsmålen måste rätt stöd sättas in tidigt. Genom att använda det obligatoriska kartläggningsmaterialet Hitta Språket uppger flera informanter att man ges möjlighet till ett större fokus på barnens kunskapsnivå vilket också möjliggör för läraren att ge rätt stöd till rätt elev. Samtidigt menar informanterna att vilka möjligheter man sedan har att analysera och följa upp resultatet av kartläggningen, kan komma att påverka likvärdigheten i utbildningen.  Specialpedagogiska implikationer  En fungerande, kontinuerlig samverkan kring ett nationellt kartläggningsmaterial såsom Hitta  Språket anser vi vara betydelsefull, dels vid genomförandet av kartläggningen och särskilt när det gäller den särskilda bedömningen av elevers kunskapsutveckling. En ökad samverkan kan anses bidra till tidig identifiering av elever med risk för språk-, läs- och skrivsvårigheter. Tidiga insatser skulle också kunna leda till ett ökat specialpedagogiskt samarbete i förskoleklass, vilket främjar en likvärdig utbildning.

Denna studie syftar till att öka kunskapen om förskoleklasslärares uppfattningar om arbetet med nationell kartläggning i förskoleklass, dess uppföljning och koppling till tidiga stödinsatser. Studien utgår från fem frågeställningar där fokus ligger på anpassningar i undervisningen, samarbete med specialpedagogisk kompetens och kartläggningens koppling till tidiga stödinsatser. Det är en kvalitativ studie som består av 13 intervjuer med urval från 8 av 14 skolor i en kommun. Informanternas uppfattningar tematiserades och kopplades till formativ och summativ bedömningssyn och specialpedagogiska perspektiv. Resultatet och analysen redovisas i sex teman Förskoleklass – som förskola eller skola, Förskoleklassen – isolerad ö eller del av skolans verksamhet, Språkkunskaper avgörande i kartläggningen, Kartläggningen invävd i undervisningen eller något utöver, Påbörja insatser direkt eller ”vänta och se” samt Summativ och formativ bedömningssyn.     Studien visar att förskoleklasslärarnas förhållningssätt till undervisningen påverkar inställning och användning av kartläggningen och hur den kopplas till bedömning. De som praktiserar formativ bedömning utifrån en flexibel och lekfull undervisning och använder kartläggningen som arbetsredskap får en positiv inställning och ser kartläggningen som ett stöd i utvecklingen av undervisningen och för elevers fortsatta lärande. Resultatet av denna studie visar också att organisatoriska förutsättningar för kollegial samverkan och samarbete med elevhälsan och specialpedagogisk kompetens måste stärkas för att stötta lärarnas bedömningsarbete för rätt stöd i rätt tid.

Studiens syfte är att undersöka och bidra med kunskap kring skolornas arbete med nyanlända elever som är i behov av extra stöd. Forskningsfrågorna är: Hur arbetar skolor för att upptäcka och identifiera behov av stöd hos elever som lär sig ett andraspråk? Vilka faktorer anses vara betydande i arbetet med tvåspråkiga elever i behov av extra stöd? De teoretiska utgångspunkterna för studien är systemteori. En kvalitativ metodansats med semistrukturerade intervjuer användes för att få svar på forskningsfrågorna. Sammanlagt utfördes åtta intervjuer med två kartläggare, en biträdande rektor, två specialpedagoger, två sva-lärare och en studiehandledare. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Empirin som framkom i det insamlade materialet tematiserades och analysmetoden meningskoncentrering användes. De teman som valdes ut utifrån forskningsfrågorna var: “Mottagning och kartläggning”, “Att upptäcka en nyanländ elev i behov av stöd”, “Stöd och insatser för nyanlända elever” och “Samarbete mellan olika professioner i skolan”. Resultatet analyserades utifrån tidigare forskning samt studiens teoretiska utgångspunkter. Sammanfattningsvis visar resultatet på att spridning av kartläggningsmaterial, pedagogers kompetens samt samverkan mellan olika professioner har stor betydelse i arbetet med nyanlända elever i behov av stöd.

Studiens syfte är att synliggöra specialpedagogers och speciallärares upplevda möjligheter att bidra med sin specialpedagogiska kompetens genom samverkan med lärare. En kvalitativ ansats togs och halvstrukturerade intervjuer med tre speciallärare och tre specialpedagoger genomfördes. Vid analys användes Thornbergs teori gällande mångprofessionell samverkan och synkronisering av resurser för att kunna analysera hur väl samverkan fungerar. Resultatet visar att de specialpedagogiska kompetenserna tillgängliggörs för lärare och att lärare nyttjar dessa kompetenser. Detta tillsammans med att de specialpedagogiska professionerna skapar goda relationer till lärarna och har förståelse för deras profession upplevs gynna samverkan och öka möjligheterna att bidra med sin kompetens medan bristande kommunikation och informationsspridning, brister och motstånd i organisation och ledning och lärares upplevda integritet beskrivs försvåra detsamma. Studiens slutsats är att det finns faktorer som gynnar men också försvårar samverkan mellan professionerna. De specialpedagogiska professionerna arbetar ofta åtgärdande tillsammans med lärare vilket begränsar den tid de kan arbeta främjande och förebyggande. Detta begränsar också den tid de specialpedagogiska professionerna och lärare kan samverka för att utveckla mer tillgängliga lärmiljöer för alla elever.