No description available.

Syftet med studien var att undersöka ämnesbehörighet och specialpedagogisk kompetens hos lärare som undervisar i engelska på mellanstadiet samt att undersöka om, hur och vilket stöd som ges i engelska till elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Syftet var också att undersöka vilka undervisningsmetoder/strategier lärare använder för att utveckla elevernas ordförråd. Enkätundersökning i form av webbenkät och sex observationer genomfördes där enkätresultaten behandlades kvantitativt och observationerna kvalitativt.                                                   Undersökningen visar att behörigheten i engelska är mycket god men att den specialpedagogiska kompetensen och upplevelsen av om den är tillräcklig, ligger på en lägre nivå. Stöd gavs från åk 4 på de flesta skolor och olika professioner gav stöd på många olika sätt. Vanligt var anpassad glosläxa och alternativa förhörsformer. Tillgången till alternativa verktyg verkar god på skolorna men användandet skiftar. Stavning, ord- och läsförståelse är de svårigheter som lärare upplever är vanligast hos elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och de flesta lärare kombinerar olika metoder/strategier i engelskundervisningen för att utveckla ordförrådet hos dessa elever.

Den svenska skolan ska bygga på likvärdighet och utgå från varje elevs förutsättningar och behov. Dock saknar den samlade elevhälsan allmänna riktlinjer för hur arbetet ska organiseras varpå det hälsofrämjande arbetet kan skilja sig åt i och mellan skolor. Skillnader kan också konstateras gällande vilka professioner som lokalt verkar inom skolorna vilket innebär stora variationer mellan vilket specialpedagogiskt stöd som kan ges lärare i svensk grundskola. Även forskning inom det specialpedagogiska området kopplat till skolans nuvarande styrdokument visar på en komplexitet där likvärdigheten kan ifrågasättas.Denna studie synliggör framgångsfaktorer gällande skolans organisation samt framgångsfaktorer som kan gynna lärares arbete att skapa en tillgänglig lärmiljö. Studien bidrar med kunskap gällande sambanden mellan organisation, specialpedagogiskt stöd och en tillgänglig lärmiljö. En tillgänglig lärmiljö influeras av den specialpedagogiska organisationen som vidare leder mot att undervisningen utvecklas. Systematiskt utvecklingsarbete på organisationsnivå inom det specialpedagogiska området påverkar lärares undervisning och stärker även lärares förmåga att skapa en god lärande miljö. Då lärare ges möjlighet till kompetensutveckling inom det specialpedagogiska området kan det generera i att anpassningar och stödinsatser kan ske på gruppnivå. En ökad specialpedagogisk kompetens hos lärare är en framgångsfaktor. Ytterligare framgångsfaktorer som kan konstateras är en intern elevhälsa där samverkan sker på olika nivåer och mellan olika professioner. När det specialpedagogiska arbetet kan bli en naturlig del i undervisningen stärks undervisningen och elevhälsoarbetet kan därmed börja i klassrummet.

Garantin för tidiga stödinsatser, eller Läsa-, skriva-, räknagarantin som den även kallas, är en reform som infördes i skollagen inför läsåret 2019/2020. Syftet var att tidigt upptäcka och sätta in stödinsatser för elever i de yngre skolåren. I garantin ingår kartläggnings- och bedömningsmaterial vars resultat och efterföljande insatser följs upp i samråd mellan lärare och personal med specialpedagogisk kompetens. I denna studie undersöks uppfattningar om de samråd som ingår i garantin. Data samlades in genom en webenkät som besvarades av lärare i förskoleklass samt personal med specialpedagogisk kompetens. Samverkansteori har använts som teoretiskt ramverk då samråd återges som synonymt med samverkan och samarbete i denna studie. Resultatet visar på en hög samstämmighet gällande uppfattningar att samråd genomförs enligt Skolverkets riktlinjer. Det påtalas dock att rutiner och struktur för genomförandet av samråden skulle kunna utvecklas och det framkommer även önskemål om en kommungemensam mall för dokumentation. Studiens ansats är att bidra med kunskap kring vilka uppfattningar ovan nämnda yrkeskategorier har om arbetet med samråd då detta är ett nytt och relativt outforskat område. Vidare forskning föreslås undersöka kvalitet och innehåll i samråden samt eventuellt utvidga studien genom att även undersöka såväl lärare som rektorers uppfattningar om arbetet med samråd.

Det övergripande syftet med vår studie är att undersöka hur några förskollärare arbetar för att möta alla barn, även de i behov av särskilt stöd. Syftet är vidare att undersöka om kompetensen och verktygen finns för att inkludera barn i behov av särskilt stöd, och hur dessa verktyg i så fall används i dessa verksamheter. I vår studie använder vi oss av kvalitativ metod, i form av kvalitativa intervjuer för att besvara studiens forskningsfrågor. Resultatet visar att de intervjuade förskollärarna anser att alla barn inkluderas i deras verksamheter, även de i behov av särskilt stöd. De intervjuade förskollärarna betonar att det som är avgörande i denna strävan är förskollärares kompetens och förhållningssätt, specialpedagogens stöd samt resursfördelningen i verksamheterna. Komplexiteten med att skapa en förskola för alla barn framkommer genom att förskollärarna som deltagit i studien uttrycker att det är en fin linje mellan inkludering och exkludering. De anser att många faktorer spelar in för att nå målsättningen om en förskola för alla barn.

Syftet med den här studien är att undersöka hur förskolans pedagoger kan arbeta för att utforma en inkluderande undervisning för alla barn, både barn med behov och barn med särskilda behov, samt vilka förhållningssätt och stödfunktioner som uttrycks som värdefulla för att kunna möta enskilda barns behov och inkludera dem i undervisningen. För att ta reda på detta har vi genomfört kvalitativa och semistrukturerade gruppintervjuer samt individuella intervjuer på fyra olika förskolor. Sammantaget har tio pedagoger delat med sig av sina erfarenheter och upplevelser av hur de arbetar med det dubbla uppdraget, det vill säga att kunna bedriva undervisning för alla barn och samtidigt se till att alla barn, både barn med behov och barn med särskilda behov, blir inkluderade i undervisningen. De har även delat med sig av vilka utmaningar och dilemman detta dubbla uppdrag kan innebära. Studiens resultat visar på att engagemang för barns intressen, tålamod, mod och flexibilitet är värdefulla förhållningssätt för att kunna inkludera varje enskilt barn i undervisningen. Resultatet visar också att stöd av varandra i arbetslaget och rektorn samt tillgång till specialpedagogisk kompetens är betydelsefullt för pedagogerna i deras arbete med att utforma en undervisning som inkluderar alla barn, både barn med behov och barn med särskilda behov. För att kunna utforma och anpassa en undervisning som inkluderar alla barn visar resultatet att pedagogerna måste dela in barngruppen i mindre grupper vid undervisningen samt att det ska vara en tydlig och genomtänkt struktur på den gruppindelning som görs. Det framkommer även att det finns organisatoriska förutsättningar som kan skapa utmaningar och dilemman för pedagogerna i att kunna utforma och anpassa undervisningen för att den ska inkludera alla barn. Det handlar framförallt om barngruppens storlek, personaltäthet samt tillgången och kvaliteten på den specialpedagogiska kompetensen.

Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om lärares, special­pedagogers, rektorers och förvaltningsledningens erfarenheter och upplevelser om förbättrings­insatsen specialpedagogik för lärande (SFL) och dess inverkan på förbättringsarbetet i en kommun, på såväl skol­enheter som i kommunen i stort. SFL är en kollegial kompetens­utvecklingsinsats med syfte att höja lärares kompetens inom specialpedagogik. Studien har en kvalitativ ansats och fokusgrupper har använts som metod. Resultatet har analyserats utifrån Illeris teori om de tre lärandedimensionerna. Resultatet pekar på att specialpedagogik för lärande är en form av kollegialt lärande som i många delar upplevs fungera bra för lärares lärande, men som behöver anpassas tidsmässigt för att inte upplevas alltför intensiv. Den specialpedagogiska kompetensen upplevs ha höjts på samtliga kommunens enheter sedan SFL genomfördes. Eleverna har  efter insatsen överlag fått tillgång till fler generella och individuella anpassningar och har blivit mer delaktiga i processer kring sin egen undervisning. Det finns samtidigt lärare som ännu inte fullt ut ger sina elever dessa möjligheter. Kommunens specialpedagoger har kompetens inom skolutveckling som inte alltid nyttjas. Om de får större mandat från rektor så kan de ta ett större ansvar för att tillsammans med denne leda skolförbättringsinsatser och skolutveckling, eventuellt genom att bli en del av skolornas ledningsgrupper. För att nå ännu längre i en kommande förbättringsinsats skulle det vara bra om förvaltningsledningen tog ett större övergripande ansvar för implementering och lik­värdighet i kommunen samt att rektorer tog ett större ansvar för att följa upp arbetet i grupperna genom direkt medverkan eller genom nära samverkan med handledare av grupperna, s.k. distribuerat ledarskap. Rektors första fokus bör vara undervisningens kvalitet. / The aim of the following paper is to contribute to the understanding of experiences had by teachers, special educators, principals and administrative management, with regards to the Special education for learning (SFL) scheme’s impact and stimulus on a municipality’s school improvement initiatives, in specific schools as well as the muni­cipality as a whole. SFL is a collegial competence development initiative with the aim of raising teachers' competence in special education.  The study has a qualitative approach and focus groups have been used as a method. The results have been analysed on the basis of Illeri's theory of the three dimensions of learning. Results indicate that special education for learning is a form of collegial learning that is largely perceived to work well for teachers' learning, but which needs to be ad­justed timewise to avoid being too rigorous. Competence around special education peda­gogy is considered increased at every school in the district since the implementation of SFL. After the intervention, the students have generally gained access to more general and individual adaptations and have become more involved in processes around their own teaching. At the same time, there are teachers who do not yet fully give their students these opportunities. Special educators in the municipality have expertise in the field of school development which is, to some extent, untapped. With increased mandate from the principal, special educators could shoulder more of the responsibility for school improvement and development initiatives, possibly through becoming part of the school’s management team.  In order to reach even further in a future improvement effort, it would be positive  for the administration management to take a greater overall responsibility for implementation and equality  in the district, as well as principals taking greater responsibility for following up on the work conducted in the groups, either through direct participation, or close collaboration with supervisors of the groups, so-called distributed leadership. The principal's first focus should be the quality of teaching.