Syftet med denna diakrona korpusstudie är att undersöka hur och om frekvensen av den adversativa betydelsen hos kon­struk­tionerna sam­tidigt som, men samtidigt och men samtidigt som har förändrats från 1965 till 2010. De teoretiska utgångspunkterna är grammatikalisering och S-kurvan för språkut­veckling som innebär att an­vändningen av en språklig nymodighet först sprids sakta för att sedan öka snabbt för att se­dan stanna av på en högre nivå. Materialet består av en korpus sammansatt av texter från 1965, 1987 och 2010. Texterna tillhör en av tre genrer: tidskrifter, fack- och skönlitteratur och myndighetstexter.   Resultatet visar att konstruktionerna används med temporal eller adversativ be­tydelse. Den vanligaste betydelsen för samtidigt som och men samtidigt är temporal, och den van­ligaste betydelsen för men samtidigt som är adversativ. Frasernas funktioner är temporal bi­­satsinledare, adversativ bisatsinledare, huvudsatsinledare, inledare av sats­förkortning och som en del av bisats. Funktionen som en del av bisats anges då konstruktionens po­sition inte är inledande. Från 1965 till 2010 har frekvensen av använd­ningen av den ad­versativa betydelsen förändrats men inte ökat avsevärt. Använd­ningen av adversativ bi­satsinledare har minskat totalt sett men blivit vanligare inom genren tidskrifter sedan 1987. Den temporala betydelsen är fortsatt vanligast.

Denna studie undersöker det språkhistoriska momentet i läroböcker för kursen Svenska 3. Studiens syfte är att undersöka vilka språkliga teorier som förkommer i tre utvalda läroböcker för kursen samt vilken sanningsmodalitet som språkliga förändringar framställs med. Undersökningen visar att det främst är teorierna komparativ grammatik och sociolingvistik som tydligt går att urskilja i läroböcker för kursen Svenska 3. Övriga språkliga teorier som generativ grammatik, junggrammatik och strukturalism går att urskilja men kräver vidare tolkningsramar för att motivera dess förekomst i läroböckerna. Undersökningen visar även att äldre epoker i språkhistoria till stor del framställs med större säkerhet och sanningsmodalitet än senare språkliga epoker.

De komparativa konditionala bisatserna kännetecknas av två stora förändringar under 1900-talet: dels börjar tempusförskjutningen försvinna på allvar, dels får inledaren som om allt hårdare konkurrens av som att. Denna uppsats syftar därför till att kartlägga komparativa konditionala bisatsers variation och förändring i verbform och inledare under 1900-talet. Det för kartläggningen använda materialet består av tidningstext, digitaliserad och sökbar genom Språkbankens sökverktyg Korp. Resultatet visar för det första att som om dominerar över som att hela 1900-talet igenom och för det andra att konjunktiv ersätts av indikativ och preteritum av presens, även om det går olika fort för olika sorters verb. Den stabila variationen i inledare skulle kunna bero på tidningstextens vårdade och formella skriftspråk, medan den instabila variationen i verbform skulle kunna bero dels på att tempusförskjutningen i dessa satser inte är nödvändig för bedömningen av satsens sannolikhetsgrad, dels på att det annars är sällan som tempusförskjutning uppträder endast i bisatsen.

Denna studie undersöker hur svenska läroböcker för gymnasiekursen svenska 3formulerar och presenterar språkhistoria samt integrerar historisk medvetenhet om språk.Särskild uppmärksamhet riktas mot förklaringsdjupet i beskrivningarna av språkligaförändringar. Studiens teoretiska ramverk utgörs av Jonatan Petterssons begrepp historiskmedvetenhet om språk och den metod som har använts är en innehållsanalys utformad avNiklas Ammert. Resultatet visar att de tre läroböcker som har analyserats har bådelikheter och skillnader i förklaringsdjupet, och att de på varierande sätt möjliggör enhistorisk medvetenhet om språk.

Denna studie syftar till att undersöka om, och i så fall hur, dialekten i landsorten Förlanda har förändrats. Beskrivningen av Förlandas dialekt bygger på det som har dokumenterats i Ahlquist (2010) Förlanda: svunna tider från Skäreskog till Lövsjöns strand. Studien har genomförts med en sociolingvistisk metod och genom två gruppsamtal, ett med äldre informanter och ett med yngre informanter, samt en enkätundersökning. Med hjälp av detta material vill jag svara på frågorna: Har dialekten förändrats? Vad i dialekten har förändrats? Samt vilka faktorer kan ha påverkat förändringen? Gruppsamtalen ligger till grund för att besvara de två förstnämnda frågorna och enkäten, som bygger på informanternas uppfattningar kring dialekten, orten och hur fysiskt och socialt rörliga de är samt deras attityd mot den egna dialekten och dialektförändring, används för att besvara den sistnämnda frågan. Tidigare forskning har visat att anknytning till orten, kön, ålder och rörlighet alla har varit faktorer som har påverkat en dialektförändring mer eller mindre. Denna studies resultat visar att dialekten i Förlanda har genomgått en förändring. Den yngre generationen använder sig inte av de tidigare dokumenterade dialektvariablerna i lika hög utsträckning som den äldre generationen. Dock använder sig den yngre generationen av en uppsättning dialektvariabler som inte är dokumenterade tidigare i högre utsträckning gentemot den äldre generationen. Den faktorn som var den viktigaste för att en informant skulle tala den lokala dialekten var anknytning till orten. De informanter som hade gått i skolan på orten eller arbetat där använde sig av dialektalavariabler i högre utsträckning än övriga informanter.

Faroese is known to lie grammatically between Icelandic and the Mainland Scandinavian languages and dialects. One example of this is that, on the one hand, Faroese is like Icelandic in having a basically intact morphological four case system. On the other hand case-marking in Faroese is linked to clause function to a greater degree than in Icelandic – but to a lesser degree than in the Mainland Scandinavian standard languages. In Scandinavian Linguistics, it has long been an axiom that in the longer term the aforementioned four case system will be reduced in all varieties of the Scandinavian languages. The present thesis investigates if, and if so how, this expected development manifests itself in Senior High School graduation essays in Faroese from the period 1940–1999. A quantitative study forms the core of the thesis. The choice between the dative and other cases is related to eight syntactic variables whose effect on the choice of case is compared using methods from the variationist framework, among others. The results are partly surprising: the dative did not reduce in frequency from the 1940s to 1990s. There certainly is a tendency, however not a statistically significant one, that the dative is more often replaced by another case in contexts where the norm is to use the dative. On the other hand it also seems to become more common for the dative to be used hypercorrectly. Furthermore, the development is not linear, in that around the middle of the investigation period, the dative is used far more according to norms than otherwise. As expected, clause function is an important variable, but by the end of the period under investigation the placement of the nominal phrase within the clause becomes a surprisingly strong factor. It also becomes more important if the phrase takes the form of a first/second-person pronominal or not. The results are theoretically interpreted in the light of, firstly, Generative Grammar, and secondly Construction Grammar. The modification of certain terms is discussed, such as lexical case in Generative Grammar or usage-based model in Construction Grammar. The conclusion is that the linguistic descriptive models of these theories can only partly cover the tendencies to change that are observed. Other parts of the results are best explained using aspects of sociolinguistics. The conclusion is that case studies on a micro-level are valuable in order to evaluate and develop theories of linguistic variation and change at a macro-level.

Målet med språkaktivism är att förändra samhället genom att förändra språket. Språkaktivism bedrivs ”underifrån” i syfte att utmana och på lång sikt upphäva diskriminerande samhällsstrukturer. I den här avhandlingen undersöks diskussioner om feministisk språkaktivism som förts i Sverige från 1960-talet till 2015. Under denna period har kvinnorörelsen, homo- och bisexuella, trans*aktivister och queera personer skapat en mängd nya ord för att ifrågasätta och förändra rådande normer kring kön och sexualitet; ombudskvinna, hen, hoan, h@n, kvinniskor, intergender, cisperson och pansexuell är bara några av dem. Aktivistiska språkförändringar ger upphov till re_aktioner av olika slag. Dessa är inte sällan uttryck för ett försvar av rådande sociala och samhälleliga könsnormer. När det till exempel gäller det omdiskuterade pronomenet hen så är det inte kombinationen av bokstäverna h, e och n i sig som upprör, utan det är de normkritiska intentionerna bakom bruket av ordet som skapar debatt. Att vissa grupper aktivt förändrar språket och att andra re_agerar så starkt på dessa förändringar visar att språket tillskrivs betydelse för upprätthållandet av samhälleliga normer och maktstrukturer. I avhandlingen analyseras, utifrån en diskursanalytisk ansats, diskussioner om feministisk språkförändring som har förts i tre kontexter: inom aktivistiska grupper, i kommentarsfält på nätet och inom den institutionaliserade språkvården. Avhandlingens centrala forskningsintresse är inriktat på relationen mellan språk och kön och relationen mellan språkförändringar och förändringar i den utomspråkliga, sociala världen och hur dessa relationer förstås i de tre kontexterna. / The aim of this thesis is to analyze discussions on feminist language change focusing on the period 1960–2015. The data comprises discussions from three different contexts: feminist communities, public forums for discussion on the internet and official language organizations. The analyzed data from the feminist communities consists of a range of different sources of text, for example newspapers, magazines, novels from the women’s movement, lesbian poetry, queer and trans*activist blogs, biographies, comics and plays, to name but a few. In addition to this two focus group discussions were conducted with five teenaged and five adult activists, each with a queer and/or trans*activist background. The data for the analyses of the discussions in public internet forums consists of 1 865 negative reactions to feminists’ language interventions. For the analyses of the reactions from the official language organizations, data was culled from 16 handbooks with language recommendations from the Language Council of Sweden and the Swedish Academy. My central research interest is how the actors in these three contexts understand and describe the relation between language and gender, and between strategic language change and changes in the social, non-linguistic world. Furthermore I investigate in which forms of gender-related discrimination the language changes are supposed to intervene. I adopt a critical discourse analytic and interdisciplinary approach that combines linguistic theories and methods with those from Gender Studies. The results show that Swedish language activists from the 1960s to the 1990s focused on linguistic interventions aimed at challenging patriarchal norms. In the 1980s homosexual activists, especially lesbian activists, began to intervene in heteronormative concepts. Until around the middle of the 1990s feminists acted from a binary concept of gender. From then on, queer and trans*activists have tried to challenge the idea of two, stable and natural gender categories. Language activists have seen language as performative and a tool for constructing reality. Even those who react negatively in forums on the internet to feminist language change assume that language has performative effects on the conceptualization of gender. The official language organizations, on the other hand, describe language in their recommendations mostly as something unpolitical that reflects rather than constructs society.

Med avstamp i en korpus bestående av svensk fiktionsprosa utgiven 1809–1930 studeras språkförändring innan, under och efter det moderna genombrottet. Utifrån en hypotes om att förändringar sker framför allt på frasnivå kartläggs nominalfrasens utveckling med avseende på längd och komplexitet. Längd och djup för samtliga nominalfraser i 303 verk analyseras för att synliggöra övergripande förändringstendenser. Desamma jämförs också med den grafiska meningens förändring i längd under perioden. Vidare görs också en närläsning av fyra av korpusens verk, vilka kan antas ha fungerat pådrivande alternativt bromsande i utvecklingen mot ett alltmer modernistiskt språk. Utifrån fem beskrivande kriterier för vad modernistiskt språk är och med fokus på verkens grafiska meningars och nominalfrasers utformning analyseras och diskuteras språket i Rosen på Tistelön, Psykologiska gåtor 3, Blå blommor och Tidens kvinnor i förhållande till stilutvecklingen under hela tidsperioden i stort. Resultatet visar en ökning av nominalfrasens längd och komplexitet under 1839–1878. Efter det vänder utvecklingen. År 1879–1930 minskar längd och komplexitet som snabbast, vilket delvis sammanfaller med det moderna genombrottet (1870–1905). Genom närläsningen framkommer att de kortare och enklare konstruerade nominalfraserna sammanfaller relativt tydligt med en mer modernistisk språkstil. Med viss modifikation av årtalsgränserna går det således att tala också om ett modernt genombrott språkligt sett.

We are constantly surrounded by language, which affects our view of ourselves and the world around us. Children are especially affected by their language environment and will often adapt their speech to fit in among their friends. Nowadays it seems like cursing and insults has become more common among young students in the school environment, which worries us. This study presents our research on what we call problematic language, it is specified on students in middle school and their experience of the use of curses and insults around them. Our research was done by qualitative interviews with both students and teachers as the aim was to get different perspectives on how the students are affected. We have chosen to take the social perspective of language in our study together with the perspectives of previous research in the field of offensive language. What we discovered was that the students have a different view of the language use than teachers do. How words are perceived is very individual, it depends on the situation and the relations to those around. What is clear is that students get affected by their language environment and therefore need support and guidance in order to understand the effects of problematic language use. With this study we intend to bring awareness and knowledge that can benefit a healthy language environment for students in school and after school care

Heritage languages are increasingly seen as a source of important insight in linguistics. Latvian has a long and under-researched history as a heritage language, with a heterogenous community of heritage speakers from two waves of migration in many countries including Sweden. A qualitative case study of a small written corpus identifies and analyses the key divergences in heritage Latvian in texts by nine preadolescent children that attend the complementary Latvian community school in Stockholm. Self-reported background information on language practices by study participants and their parents is used to estimate and compare their heritage language exposure level. This composite measure helps to evaluate the vulnerability of various areas of grammar to reduced language input. The observed language changes are analysed in the context of a recent study on Latvian language change in second-generation post-war immigrants to Sweden, earlier findings of contact-induced change in heritage Latvian in the USA as well as common features identified in other heritage languages. Changes attested in texts by several study participants and in previous studies are likely to point to common features of heritage Latvian. Recognition of their language as a heritage variety of Latvian can facilitate language maintenance efforts in the language community. / Arvsspråken ses alltmer som en källa till viktiga insikter inom språkvetenskap. Lettiskan har en lång och underutforskad historia som arvsspråk, med en heterogen gemenskap av kulturarvstalare från två migrationsvågor i många länder, inklusive Sverige. En kvalitativ fallstudie av en liten skriftlig korpus identifierar och analyserar de viktigaste avvikelserna i lettiska som arvsspråk i texter av nio barn i förpubertal ålder vilka alla går i den lettiska lördagsskolan i Stockholm. Självrapporterad bakgrundsinformation om språkbruk av studiedeltagarna och deras föräldrar används för att uppskatta och jämföra deras kontaktnivå med arvsspråket. Denna sammansatta indikator används för att utvärdera hur stor påverkan den minskade kontakten med språket har på olika grammatiska funktioner. De observerade språkförändringarna analyseras mot bakgrund av en nyligen genomförd studie om språkförändringar i lettiskan hos andra generationens efterkrigsinvandrare i Sverige, med en tidigare studie i USA om kontaktinducerade arvsspråksförändringar samt med gemensamma drag som identifierats i andra arvsspråk. Förändringar som observerats i flera av studiedeltagarnas texter och i tidigare studier pekar sannolikt på gemensamma drag i det lettiska arvsspråket. Om arvsspråket erkänns som en variant av lettiskan skulle det underlätta möjligheterna att underhålla språket i diasporans gemenskaper. / Etniskā mantojuma valodām lingvistikā tiek pievērsta arvien lielāka uzmanība. Latviešu valodai kā mantojuma valodai ir gara un maz pētīta vēsture. Saistībā ar vairākiem migrācijas viļņiem latviešu valoda ir mantojuma valoda daudzās pasaules valstīs, tai skaitā arī Zviedrijā. Šis pētījums veikts ar kvalitatīvu gadījuma analīzes metodi, izmantojot maza apjoma rakstveida teksta korpusu. Deviņu Stokholmas latviešu papildskolas audzēkņu rakstu darbos konstatētas un tālāk analizētas tipiskākās izmaiņas mantojuma latviešu valodā. Pētījuma dalībnieku un to vecāku sniegtās ziņas par valodu lietojumu izmantotas, lai novērtētu un salīdzinātu katra dalībnieka mantojuma valodas saskarsmes līmeni. Šis saliktais rādītājs palīdz novērtēt, cik lielu ietekmi uz dažādiem latviešu gramatikas moduļiem atstāj samazināta saskarsme ar latviešu valodu. Novērotās valodas izmaiņas tiek salīdzinātas ar rezultātiem nesenā pētījumā, kas analizē latviešu valodas izmaiņas otrās paaudzes pēckara imigrācijā Zviedrijā, kā arī ar senāku ASV latviešu valodas pētījumu un vispārējām etniskā mantojuma valodai raksturīgām pazīmēm. Izmaiņas, kas novērotas vairāku pētījuma dalībnieku darbos un iepriekšējos pētījumos, iespējams, norāda uz kopīgām iezīmēm, kas raksturīgas latviešu valodai kā mantojuma valodai. Izpratne par etniskā mantojuma valodu kā vienu no latviešu valodas paveidiem var palīdzēt uzturēt latviešu valodu diasporas valodas kopienās.