No description available.

Uppsatsen undersöker negativ valretorik i några utvalda valkampanjer från Nya moderaterna och Alliansen. Materialet består av tre valkampanjer, två från Nya moderaterna och en från Alliansen. Samtliga kännetecknas av användandet av negativ valretorik. De metoder och analyser som används är topikanalys, pragma-dialektisk argumentationsanalys, stilanalys och visuell retorik. Syftet med uppsatsen är att genom dessa metoder analysera valkampanjerna för att se hur negativ valretorik används som en retorisk strategi.

Att låttexter, eller rocklyrik, har blivit något av vår tids poesi stod klart när Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur år 2016. I föreliggande studie undersöks låttexter som är skrivna av en av Sveriges främsta rockikoner, Joakim Thåström. Syftet med studien är att utreda vad som karaktäriserar språket och stilen i tre av hans låttexter, samt på vilket sätt stilfigurer används i texterna. För att besvara frågeställningarna undersöks låttexterna med hjälp av stilanalys. Materialet utgörs av låttexterna ”Körkarlen”, ”Old Point Bar” och ”Centralmassivet” från albumet Centralmassivet (2017). Resultatet visar att det finns stora likheter mellan de tre analyserade texterna gällande språk, stil och stilfigurer. Stilen är vardaglig, verbal och personlig men kryddad med språkliga stilmarkörer som ger låttexterna en mer poetisk och skönlitterär stil. Dessa stilmarkörer är framförallt upprepningar och målande beskrivningar i form av förbiflimrande bildfragment och platser, samt stilfigurer som metaforer, liknelser och allusioner.

Syftet med denna studie var att undersöka hur Centrala studiestödsnämndens språkliga stil skiljer sig på Facebook och den egna hemsidan. Detta gjordes genom en stilanalys i kombination med en undersökning av läsbarhetsindex i 14 utvalda texter, 5 från hemsidan och 9 från Facebook-flödet. Resultatet av LIX-analysen visar att Facebook-inläggen räknas som mycket lättlästa medan texterna på Facebook är lättlästa. Stilanalysen visar i sin tur att texterna på hemsidan är något mer info-packade och detaljerade då till exempel nominalkvoten är högre och meningarna längre. Facebook-inläggen är mer informella och aningen mer emotiva sett till bland annat ordval och ordklasser. Skillnaderna är dock inte påfallande och slutsatsen är därför att stilen i språket inte skiljer sig lika mycket som förväntat. De skillnader som finns kan dessutom även bero på vad man vill kommunicera i de olika kanalerna.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka språkliga drag som kan tillskrivas manliga respektive kvinnliga rollfigurer i August Strindbergs drama Fröken Julie. Vidare är syftet att undersöka om det finns några skillnader vad gäller talutrymme och känslosamhet mellan kvinnor och män i dramadialogen. Metoden består av en kvalitativ samtalsanalys med inriktning på stilanalys, samt en kvantitativ undersökning av talutrymme och känslosamhet. Resultatet visar en stor mängd generaliserande drag som kan identifieras som könsbundna samt att mannens talutrymme är större än kvinnornas. Undersökningen visar också att graden av känslosamhet i dramat inte enbart är könsbundet. Slutsatserna visar att mäns och kvinnors sätt att agera språkligt förändrats över tid och att det inte bara är könstillhörighet som styr talet eftersom klasskillnader et cetera också har en stor inverkan.

I detta arbete kommer fyra pamfletter, och fyra kungliga påbud, från den senare delen av Sveriges tryckfrihetstid (1770­­–1772), att analyseras stilistiskt. Arbetet fokuserar på att ställa pamfletter och kungliga påbud mot varandra, för att genom stilistisk analys undersöka om det finns stildrag som, trots de båda texttypernas olikheter, ändå förenar dem. Arbetet tar även kortfattat upp den inverkan som tidens censur, social tillhörighet, och stilmönster hade på pamflettförfattarna. Analysen visar på att pamfletterna har en ledigare stil än de kungliga påbuden, men att de trots det ändå uppvisar stildrag som i hög grad är förknippade med myndighetstexter. En möjlig bidragande orsak till detta kan vara att pamflettförfattarna utövade sina färdigheter som skribenter redan innan tryckfrihetstiden inleddes, och att det kanske inte var helt lätt att släppa tankarna på den föregående tidens hårda publiceringsregler.

I denna uppsats undersöker jag hur tonalitetsbegreppet uppfattas och används av medarbetare på NCC, och hur begreppet relaterar till det diskursanalytiska begreppet stil. Mitt material består av intervjuer med medarbetare på NCC och fyra säljande webbtexter från NCC:s webbplats. Jag tillämpar diskursanalys som metod i min analys av intervjuerna och diskursanalytisk stilanalys som metod för webbtexterna. Resultatet visar att diskursen om tonalitet innehåller många olika uppfattningar om begreppet och vad syftet med kommunikationen är, men att stil som identitet och Faircloughs modell för stilanalys ändå kan vara ett värdefullt analysverktyg för att förstå och analysera det som avses med tonalitet. För att täcka in alla aspekter som avses med tonalitet på NCC bör dock fler analyskategorier användas.

Syftet med min analys är att se via en neoformalistisk stilanalys vilka grepp som filmen Sin City har hämtat från film noir. Jag ser även via intertextuella kopplingar vad Sin City har hämtat från serietidningen som filmen baseras på. Fokus i analysen ligger dock på fyra grepp som jag anser är de mest klassiska film noirgreppen; Ljussättning, Femme fatale, en mörk värld och protagonisten. Jag kommer bl.a. fram till att Sin Citys använder sig av klassiska film noirstilgrepp men drar dem till det extrema, kanske för att passa in på den serievärld som filmen är länkad till. Filmen använder sig även flitigt av hypermarkerade objekt för att leda in åskådaren på mer estetiska tankebanor.

No description available.

Syftet med denna studie är att studera hur Du Mauriers roman Rebecca och filmatiseringen baserad på denna skiljer sig åt med inriktning på dialogerna. Genom att tillämpa en stilanalys från Hellspong kommer stildragen från respektive dialog påvisas och kompareras. Analysen visar att dialogerna är väldigt lika vad gäller stildrag och att dialogernas funktion skiljer sig åt. Resultatet antyder dels att det krävs olika stilar för att förmedla olika teman, dels att stil inte är bunden till innehållet samt att medierna påverkar dialogernas funktion. Slutsatsen är att stilen inte går att ändra på om rätt historia ska förmedlas, oavsett vilket medium det rör sig om, det handlar rättare sagt om att anpassa stilen till sammanhanget utan att ta bort det essentiella. Vidare kan denna studie påvisa möjliga kännetecken för dialogformen där bland annat stildragen verbal och dynamisk ingår.