No description available.

Den sydkoreanska och amerikanska filmindustrin är två stora underhållningsindustrier och de har många likheter men fler skillnader i sin filmstil. Tidigare forskning har gjorts kring stildragens påverkan på narrativet inom film och tv-serier, däremot har de ofta varit grundade i kultur. I synnerhet med det globalt växande intresset för sydkoreanska tv-serier kan en ej kulturellt grundad undersökning vara intressant. Därför undersöks de sydkoreanska och amerikanska filmindustriernas stilkonventioner och dess stildrags påverkan på narrativet, vilket görs genom att analysera tv-serien Suits som är en amerikansk tv-serie med en sydkoreansk adaption. Adaptionsteori och multimodal teori är centrala hjälpmedel i uppsatsen för att utföra en stilanalys och därefter dra en slutsats kring stilkonventionerna. Uppsatsen fokuserar på utvalda stildrags användningsområden och påverkan på narrativet. De stildrag som förekom och användes frekvent genom respektive tv-serie-version är de som valts ut och analyserats. Slutsatsen blev att den sydkoreanska versionen har ett tydligare bildspråk vilket kan anses vara emotionellt beskrivande, då de använder kameraspråk som hejdar klipptempot, narrativt avbrytande återblickar och grafik. Detta kontrasterar med den amerikanska versionen vars stilkonventioner är subtilt påverkande, genom bindning av kameratekniker, klipptempo och kronologiskt användande av tillbakablickar.

<p>The intention with this essay is to investigate how the narration of the South Korean film <em>Sympathy for Mr. Vengeance</em> (Park Chan-wook, 2002) relates to the Hollywood pictures of today. An important change which David Bordwell pays attention to is an intensifying of former stylistic paradigms in what he denominates as intensified continuity. That said, Bordwell and Kristin Thompson are in agreement on that the new films still are predominantly classical. The neoformalistic standpoint which Thompson and Bordwell use appears however to contain some problematic implications. Their way of categorizing films as classical, critics maintain, could only result in empty shells of formal parameters. The essay is built upon investigating three areas: plot, narration and style. The result of this study indicates that <em>Sympathy for Mr. Vengeance</em> remains within the classical characteristics, as well as differentiates on certain matters. However, appropriate conclusion needs taking into account also some of the difficulties and critiques targeting the neoformalistic take on style.</p>

The intention with this essay is to investigate how the narration of the South Korean film Sympathy for Mr. Vengeance (Park Chan-wook, 2002) relates to the Hollywood pictures of today. An important change which David Bordwell pays attention to is an intensifying of former stylistic paradigms in what he denominates as intensified continuity. That said, Bordwell and Kristin Thompson are in agreement on that the new films still are predominantly classical. The neoformalistic standpoint which Thompson and Bordwell use appears however to contain some problematic implications. Their way of categorizing films as classical, critics maintain, could only result in empty shells of formal parameters. The essay is built upon investigating three areas: plot, narration and style. The result of this study indicates that Sympathy for Mr. Vengeance remains within the classical characteristics, as well as differentiates on certain matters. However, appropriate conclusion needs taking into account also some of the difficulties and critiques targeting the neoformalistic take on style.

No description available.

Uppsatsens syfte är att stilistiskt granska texter på fanor och standar förvarade hos Arkiv Gävleborg. Fantext är ett område som tidigare inte analyserats i detalj – kanske har det inte ens betraktats som ett eget textslag – fokus har ofta legat på folkrörelsernas fantraditioner som helhet, inom ett geografiskt eller föreningsspecifikt område. Uppsatsens resultat visar att vissa drag är återkommande i en fantext. Det allra viktigaste tycks vara att markera sin identitet genom att föreningens ibland mycket långa namn får den mest framträdande platsen, och ofta delas utrymmet med datum för föreningens grundande. Det finns få retoriska grepp i de korta texterna. Det som främst används är starka värdeladdade ord, gärna bevingade ord och internationellt etablerade deviser på såväl fram- som baksidor, vilket höjer det intertextuella värdet. Versaler används flitigt, men skiljetecknen är få. Grafiska meningar är därför ovanliga. Fullständiga satser är vanliga, men relativt ofta utgör texterna bara meningsfragment. I en jämförelse mellan fanor från arbetstagarorganisationer och nykterhetsorganisationer framkommer att geografiska namn, dateringar och verb är vanligare på arbetstagarfanor. De är också generellt ordrikare. De vanligaste orden på dessa fanor är de självfokuserande pronomina ”vi/vårt”, medan substantivet ”rusdryckerna” är mest frekvent bland nykterhetsfanorna. Den vanligaste devisen hos de sistnämnda är ”Bort med rusdryckerna”. Hos arbetstagarorganisationerna dominerar ”Enighet ger styrka”.

No description available.

No description available.

No description available.

Köttätande är i dag en fråga som engagerar många. Vissa menar att det är farligt både för klimat och hälsa medan andra menar att det är nödvändigt för människans överlevnad. När frågan kring köttätandet lyfts och köttkonsumtionen ifrågasätts i debatten mellan köttätare och veganer händer något och heta känslor uppstår. Debatten provocerar och upprör och inte sällan slutar det i osämja de båda parterna emellan. Det är därför av intresse att analysera hur de båda sidorna uttrycker sig när de talar om kött för att ta reda på hur de skiljer sig åt. Det här ämnar denna uppsats undersöka. Detta görs genom att bland annat analysera olika typer av bildspråk som förekommer i de båda sidornas sätt att uttrycka sig kring kött. George Lakoffs och Mark Johnsons teori om konceptuella metaforer fungerar även som inspirationskälla för denna analys. Genom att synliggöra underliggande diskurser som ligger till grund för hur vi i samhället talar, tänker och ser på kött kan vi ta reda på hur veganers terminologi kring kött skiljer sig åt från köttätarnas. På så sätt kan vi få en förståelse för varför de heta känslorna uppstår, att konflikten kanske snarare bottnar i en brist på förståelse över de olika sidornas sätt att tala om kött.