Detta arbete undersöker hur animerat teckenspråk upplevs inom förstapersonsperspektiv i spel för svenska teckenspråksanvändare. Studien är inspirerad av en liknande undersökning av Kerstin Liliedahl (2017). Bakgrunden redogör om teckenspråkets nuvarande representation inom digital media, de tekniker samt avatarer som används och dess användning i digitala spel. Hur det svenska teckenspråket är uppbyggt samt hur det används. Frågeställningen till denna studie har försökt undersöka om förstapersonsperspektiv till spelmiljöer, är ett lämpligt perspektiv för användandet av digitalt teckenspråk för svenska teckenspråkstalare. Artefakten består av två 3D-animerade spelsimulationer i videoform, där deltagarna till studien fick rangordna samt resonera om hur användandet av digitalt teckenspråk fungerade till perspektivet. Urvalsgruppen bestod utav svenska tekenspråksanvändare. Varav 22 testpersoner deltog i enkäten. 14 svarade med att de var hörlsenedsatt eller döv. Tre hade närstående som var hörselnedsatt, och övriga var intresseanvändare. Framtida studier kan vidarutveklas för att förbättra och undersöka nya inkluderingar i speldesign för att öppna nya vägar till inkluderandet av teckenspråk i spelmarknaden idag.

Denna studie undersöker hur adversativa och deskriptiva betydelserelation markeras i satser och hur manuella och icke manuella signaler används för att markera dess betydelserelationer i det svenska teckenspråket. Olika områden i denna studie belyses för att de har betydelse för markering av adversativa och deskriptiva betydelserelationer och kan påverka för hur vi markerar tecken och icke-manuella signaler i teckenspråkssatser: teckenrummet, icke manuella signaler och ordföljd som kan variera. Det visar att det är både tecken och icke-manuella signaler som markerar de två betydelserelationerna beroende på kontexten i teckenspråkstexter. När man använder markörer för betydelserelationer så används tecknen i sina grundformer. Det kan också finnas några teckenvarianter på ett tecken. Tydliga markörer med icke-manuella signaler för betydelserelationer är blickriktning, upphöjda eller nerdragna ögonbryn och ögon som är uppspärrade eller kisande. Placering av tecken i teckenrummet kan betraktas som en markör. / This study examines how adversative and descriptive semantic relations is marked in sentences and how signs and non-manual signals are used to mark these important relations in Swedish Sign Language. Different areas of this study are highlighted because they are significant and may influence how we select sign and non-manual signals in sentences of sign language: sign space, non-manual signals and word sequence that can vary. It is shown that both sign and non-manual signals that mark the two semantic relationships depend on the context of the sign language text. When one uses markers for semantic relations, the signs are being used in its basics forms. There can also be phonological variants of one sign. Clear markers with the non-manual signals for meaning relationships are eye gaze, raised or furrowed eyebrows, and eyes that are widened or squinting. Placement of signs in the space can be regarded as a marker.

Syftet med uppsatsen är att undersöka de kännetecken som kan betraktas ingå i akademiskt svenskt teckenspråk och som i sin tur kan bidra till att studenter kan författa sina uppsatser på akademiskt svenskt teckenspråk. Inspelat material från föreläsningar, gjorda av fyra döva akademiker och från teckenspråkskorpus, där två av de döva akademikerna även medverkande och några slumpmässigt valda informanter, undersöktes. Resultatet från akademiskt svenskt teckenspråk jämfördes med kännetecken som identifierats för amerikanskt akademiskt teckenspråk. Det behövs mer kunskap och forskning om ämnet. / The purpose is to investigate the characteristics that may be considered in academic Swedish Sign Language and which in turn will help a larger number of students produce their essays in academic Swedish Sign Language. Recorded material from lectures, made by four deaf graduates and from the Sign Language corpus, where two deaf academics were also involved, and some randomly chosen in-formants, were investigated. The results from the academic Swedish Sign Language were compared to the characteristics that identify with the academic American Sign Language. There need to be more knowledge and research on this subject.

I den här studien har undersökts hörande andraspråksinlärares fonologiska utveckling med avseende på deras förmåga att identifiera ett teckens aspektstruktur, både partiellt och som hela tecken, samt en- och tvåhandstecken. Deras resultat jämfördes sedan med en kontrollgrupp bestående av döva förstaspråkstalare av svenskt teckenspråk. Det har tidigare varit begränsat med studier med fokus på identifiering av tecken. Av den anledningen skapades till denna studie en uppgift som vare sig kräver kunskaper i svenskt teckenspråk eller lingvistiska förkunskaper. Studien består av data som baseras på en kvantitativ och longitudinell undersökning. Vid identifieringen av de aspekterna visade det sig hos båda grupperna att aspekten artikulationsställe var lättast att identifiera, direkt följt av aspekten artikulator och att aspekten artikulation var svårast att identifiera. L2-gruppen presterade bättre och kunde identifiera fler korrekta tecken än L1-gruppen. Båda grupperna presterade emellertid låga resultat. En möjlig orsak till detta kan vara att svarsblanketten inte var tillräckligt tydlig gällande aspekten artikulation. En annan tänkbar orsak är förmågan att memorera visuella komponenter. Vid identifieringen av en- och tvåhandstecken visade det sig för båda grupperna vara enklare att identifiera enhandstecken än tvåhandstecken. Detta bedöms överensstämma med tidigare forskning som visar att tvåhandstecken är fonologiskt och kognitivt mer komplexa än enhandstecken. Vidare forskning med ett större antal deltagare behövs för att kunna se eventuella ytterligare aspekter som kan påverka resultatet. / In this study, the phonological development of hearing L2 learners has been investigated with regard to their ability to identify a sign's aspect structure, both partially and as a whole, and one- vs. two-handed signs. The results were compared to a control group of deaf first language speakers of Swedish sign language. There has previously been a limited number of studies focusing on the identification of signs. For this reason, a task that required no previous knowledge of Swedish Sign Language or linguistics was created for this study. The study is based on data from a quantitative and longitudinal investigation. In the identification of aspects, it is shown that place of articulation was the easiest to identify for both groups, followed by articulator, and lastly articulation, which was the most difficult to identify correctly. The L2 group performed better and could identify a higher number of correct lexical signs than the L1 group. However, both groups scored low results. A possible reason for this is that the test template is not explicit enough about articulation as a aspect. When identifying one- and two-handed signs, it is shown that one-handed signs are easier to identify than two-handed signs, across both groups. This corroborates previous research that shows that two-handed signs are phonologically and cognitively more complex than one-handed signs. Further research with a larger number of participants is encouraged in order to investigate other potentially influencing factors.

Denna studie undersöker hur programledare i ett tv-program för teckenspråkiga ungdomar använder sig av token blend i svenskt teckenspråk. Det teoretiska ramverket för studien är mental space theory som hämtats från kognitiv lingvistik och har vidareutvecklas för teckenspråk av den amerikanske lingvisten Scott Liddell. Inom denna teori är man bland annat intresserad av att studera hur det tomma området framför kroppen kan ge mening i teckenspråket. Studien visar att bruket av token blend är vanligt i redaktionella texter som presenteras i ett tv-program. Stödanteckningar på skriven svenska tycks inte påverka bruket av token blend. Frekvensen av token blend är jämförbar med en sakprosatext som framförs utan skrivet manuskript. Däremot är blicken riktad mot kamerorna och knappast alls mot token, vilket annars är vanligt i spontant språkbruk.

Detta är en studie som undersökt om det går att kartlägga någon skillnad mellan erfarna och oerfarna tolkar när det gäller deras lag time (eftersläpning). Lag time är tidsspannet från det att tolken hör talarens yttrande till dess att tolken själv producerar motsvarande yttrande. Tidigare forskare (t ex Cokely, 1992  och McDermid, 2014) har sett att detta påverkar resultatet av tolkningen och därför är detta intressant att undersöka närmare utifrån ett erfarenhetsperspektiv. I studien spelades tre erfarna och tre oerfarna tolkar in när de tolkade ett delvis förskrivet rollspel. Efter inspelningen analyserades materialet genom att i olika segment kontrollera med tidtagarur hur långt efter talaren tolken producerade ett yttrande liknande originaltalets. Resultatet visade att det inte var någon genomgående större skillnad mellan erfarna och oerfarna tolkar i deras lag time. I denna grupp var det istället individuella variationer.  Däremot upptäcktes det att det är svårt att identifiera hur man definierar och mäter lag time. / This is a study which explored the possibility to map a difference between experienced and inexperienced interpreters in their use of lag time. Lag time is the time difference from when the interpreter hears an utterance until the interpreter him/herself starts producing an equivalent utterance. Earlier researchers (for example Cokely, 1992 and McDermid, 2014) have found that this affects the result of the interpretation and that is why this is interesting to explore from a perspective of interpreting experience. In this study three inexperienced interpreters and three experienced interpreters were recorded during a partly scripted role play. After the recording, the material was analyzed by using a stop watch to see how far behind the interpreter’s utterance was produced after the speaker’s utterance in different segments. The result showed that it was not a general difference between the experienced and inexperienced interpreters in their lag time, instead there were individual differences. What was also found is that it is difficult to identify how to define and measure lag time.

Denna uppsats behandlar läsförståelse i svenskundervisningen för döva. Syftet har varit att få en uppfattning om lärares syn på läsförståelse, deras erfarenheter kring döva läsare och deras arbete med läsförståelse i svenskundervisningen för döva. Mina informanter är lärare och de undervisar på riksgymnasiet för döva. Metoden har varit kvalitativa intervjuer. Jag har varit intresserad av lärarnas kunskaper och erfarenheter samt åsikter och därför har jag valt denna metod. Läsförståelse innebär enligt informanterna utvunna upplevelser utifrån texten kopplade till läsarens tidigare erfarenheter. Enligt merparten av informanterna är det inte så stora skillnader mellan vana döva läsare och vana hörande läsare. När det gäller ovana döva läsare kan element i texten som fraser, homonymer, synonymer, referensbindningar och verbpartiklar vålla problem. De har ofta svårt att uppfatta kontexten i texten. I fråga om undervisningen handlar mycket om elevernas redan förvärvade kunskaper och erfarenheter samt intressen, enligt informanterna. Det gäller för läraren att börja där eleven befinner sig. Informanterna betonar bland annat texter med rimlig nivå. En stor del av texten skall eleverna kunna känna till och resten skall vara nytt. På så sätt blir läsningen träning. Annat som informanterna betonar är samtal mellan lärare och elev kring texten. Sålunda kan mycket bli klargörande för eleven. Högläsning, vilken sker på svenskt teckenspråk, kan ge förståelse av textens innebörd men fungerar framförallt som ett redskap för att framkalla läsintresse och nyfikenhet hos eleverna. När det gäller lärarens förkunskaper betonar informanterna kunskaper i och om svenskt teckenspråk och svenska språket. Kunskaper om andraspråksinlärning och om svenskundervisningen för hörande kan vara viktiga. Nyckelord: Läsning, Läsförståelse, Svenskt teckenspråk, Svenska som andraspråk, Döva

Denna studie undersöker teckenspråkiga elevers upplevelse av tvåspråkig undervisning där det förekommer tolkning. Det är en kvalitativ studie där totalt 14 elever från två olika specialskolor har deltagit i semi-strukturerade gruppintervjuer. Resultaten visar att lärare, assistenter och elever tolkar i skolan. Utbildade tolkar används sällan i undervisningen. En annan sak som framkommer är att resultaten mellan skolorna skiljer sig åt; på den ena skolan är eleverna nöjda och anser att lärarna har god språkkompetens, på den andra är eleverna mindre nöjda och anser att lärarnas språkkompetens brister. Vidare anser eleverna att det är fördelaktigt då en lärare tolkar för att de känner läraren, men lyfter fram att det ofta blir informationsbortfall. Eleverna anser utbildade tolkar vara en kvalitetssäkring. Dessutom visar resultaten att majoriteten av eleverna är negativt inställda till tolkning i undervisningen och anser att det inte ska behövas då lärarna ska vara tillräckligt språkkompetenta. En slutsats dras om att det är direkt olämpligt att elever har tolkat sin egen undervisning och att det är något som inte borde förekomma, samt att det vore intressant med fler kompletterande studier inom området, exempelvis en komparativ analys av specialskolan och en annan tvåspråkig skola och studera om tolkning förekommer där. / This study examines pupils who use sign language and their experience of bilingual education where there are instances of interpreted interaction. This is a qualitative study in which a total of 14 pupils from two different schools for the Deaf have participated in semi-structured group interviews. The results shows that teachers, assistants and pupils interpret in the school. Trained interpreters are rarely used in the education. Another thing that emerges is that the results between the schools differ; at one school, pupils are satisfied and believe that teachers’ have good language skills, at the other, pupils are less satisfied and believe that teachers’ language skills lack. In addition, the pupils believe that it is beneficial when a teacher interpret, because they know the teacher, but emphasize that it often results in information loss. The pupils consider trained interpreters to be a quality assurance. Furthermore, the results show that the majority of pupils are critical of that the school for the Deaf should have need for interpreted teaching, because the teachers would instead have sufficient language skills. A conclusion has been reached that it is inappropriate that pupils have interpreted their own teaching and that it is something that should not occur, and that it would be of interest with more complementary studies in the area, e.g. a comparative analysis of the school for the Deaf and another bilingual school to see if interpreting occurs at that school.

Teckenspråk kan uttrycka tid på olika sätt med hjälp av teckenrummet. Jag har i min studie fokuserat på hur rörelsen i tecken och medveten placering av flera tecken i teckenrummet kan kopplas till tidsbegrepp, så kallade tidslinjer. Linjerna och rörelserna kopplas metaforiskt till den konceptuella uppfattningen om TIME AS SPACE (tid är rum), vilken här används i form av tidsorienteringsmetafor. En studie av tidslinjer i det finska teckenspråket används som utgångsläge för min egen undersökning av finlandssvenskt teckenspråk och vilka typer av rörelser i tecknade tidsuttryck som återfinns där. Jag granskade totalt 8 video- och eaf-filer från den finlandssvenska teckenspråkskorpusen och fann flera lexikala och avbildande tecken med rörelser som hade en temporal innebörd och kunde kopplas till tidsuttryck. Jag annoterade totalt 319 rörelser enligt tidslinjer. I tecknet eller teckensatsen ingick de flesta rörelser kopplat till tidsuttryck i ett lexikalt tecken med en rörelsemodifiering (244) jämfört med i avbildande tecken där tecken kan placeras på och förflyttas mellan olika platser i teckenrummet (75). Avbildande tecken och flera tecken efter varandra längs en linje förekommer ofta längs horisontell och sagittal rörelseaxel. En gruppering av olika slags rörelsemönster visade på rörelsemodifikationer som kan tillföra en tidsaspekt eller betydelse. Tidsorienteringsmetaforen anser jag tydligt kan kopplas till tecknade tidsuttryck i finlandssvenskt teckenspråk. / Sign language can express time using the sign space. I have studied sign movements and the placement of several signs in the signing space linked to time concepts, so-called timelines. The lines and movements are metaphorically connected to the conceptual metaphor of TIME AS SPACE, which is used here as a time orientation metaphor. A study of timelines in the Finnish sign language is used as starting point for my study of Finnish-Swedish sign language and the types of movements according to timelines that are found there. I reviewed 8 video and eaf-files from the Finland-Swedish sign language corpus and found several lexical and depicting signs including movements linked to time expressions. I annotated 319 movements according to timelines. In the sign or a set of signs, most movements were included in a  lexical sign (244) compared to depicting signs which can be placed or moved in the sign space (75). Depicting signs and set of signs in a row along a line often occur along the horizontal and sagittal axis of motion. An analyze of movement patterns pointed out some movement modifications and how they can add a time aspect or meaning. The time orientation metaphor can clearly be linked to signed time expressions in Finland-Swedish sign language.

Detta projektarbete har utförts som en del inom projektet ”Mulder – Döva nyanländas flerspråkiga situation i Sverige” vars syfte är att undersöka vuxna döva nyanländas språkinlärning. Projektarbetet fokuserar på teckenanvändningen hos döva nyanlända i Sverige. Inom arbetet har kvantitativa såväl som kvalitativa analyser på nyanländas teckenanvändning gjorts. Först analyseras antal och fördelning av olika teckentyper i svenskt teckenspråk (STS): lexikala tecken, avbildande tecken, pekningar, bokstavering, gester och även användningen av internationella tecken eller tecken från sitt eget hemland. Sedan studeras variationen i teckenval hos lexikala tecken samt handformstyp inom avbildande tecken. Döva nyanländas bakgrund såsom tillgång till teckenspråk sedan födseln och utbildning är högst varierande och därför har informanterna delats in i tre grupper för att jämföra dessa gruppers teckenanvändning. Deras resultat har sedan även jämförts med data från förstaspråksanvändare från en tidigare studie.     Resultatet från den kvantitativa analysen visar att döva nyanlända producerar betydligt fler avbildande tecken jämfört med förstaspråksanvändarna som visar en något högre produktion  av lexikala tecken och bokstavering. Döva nyanlända tenderar också att producera fler gester och tecken som inte är från STS, det vill säga internationella tecken eller tecken från sitt eget hemland. När det gäller användningen av pekningar visar det sig vara ganska jämt mellan döva nyanlända och förstaspråksanvändare. Resultatet från den kvalitativa analysen visar att fonologiska variationer i tecken förekommer hos döva nyanlända och att det kan bero på transfer från döva nyanländas förstaspråk. Valet av tecken och handform kan bero på graden av ikonicitet och döva nyanländas språkliga och kulturella bakgrund. Dessutom visar dessa resultat att det förekommer skillnader gällande teckenanvändning inom de tre grupperna beroende på deras bakgrund och utbildning, som också berörs i denna studie.  Slutligen visar projektarbetet att döva nyanländas tidiga tillgång till teckenspråk och utbildning har betydelse för språkinlärning. / This degree project has been carried out as part of the project "Mulder - Deaf migrants’ multilingual situation in Sweden". The purpose of that project is to investigate language learning in adult deaf migrants. The project focuses on the use of signs by deaf migrants in Sweden. Both quantitative as well as qualitative analyzes of deaf migrants’ use of signs have been made in this project. First, the number and distribution of different types of signs in Swedish Sign Language (STS) were analyzed: lexical signs, depicting signs, pointing, fingerspelling, gestures and also the use of International Sign or signs from their own home country. Then the variation in choice of sign in lexical signs as well as handshape types within depicting signs was studied. The background of deaf migrants such as their access to sign language since birth and education is highly varying and therefore they have been divided into three groups to compare these groups use of signs. Their results have also been compared with data from first language users in a previous study.     The results from the quantitative analysis show that deaf migrants produce significantly more depicting signs compared to first language users who show a slightly higher production of lexical signs and fingerspelling. Deaf migrants also tend to produce more gestures and signs that are not from STS, that is, International Sign or signs from their own home country. When it comes to the use of pointing, it turns out to be fairly even between deaf migrants and first language users. The results from the qualitative analysis show that phonological variations in signs occur in deaf migrants and that this may be due to transfer from their first language. The choice of sign and handshape may depend on the degree of iconicity and the linguistic and cultural background of deaf migrants. In addition, these results show that there are differences within the three groups as well, regarding use of signs, depending on their background and education, which is also discussed in this project. Finally, the project shows that deaf migrants' early access to sign language and education is important for language acquisition.